Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 2 Febr. 1903 - Camille Saint-Saëns (med porträtt) - »Simson och Delila», opera i 3 akter af Ferdinand Lemaire. Musiken af Camille Saint-Saëns. Textinnehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arabe» för två pianon å quatre ma ins,
»Pas redoublé» för två händer, (op.
86), »Scherzo»’ pour deux pianos å
quatre mains (op. 87) och
»Sarabande Rigaudon» (op. 93) arrangé å
quatre mains.
Då det kan vara af intresse att
erinra sig hvad Saint-Saens framförde
här på sina konserter vilja vi här
omnämna deras program. Första
konserten upptog »Marche du Synode»
ur operan »Henri VIII», »Le rouet
d’Omphale», ur »Samson et Dalila»:
Air de ballet, a) Danse des pretresse
och b) Bacchanal, Pianokonsert G moll,
(spelad af fröken Hvass), »Danse
macabre» och »Suite algerienne»; andra
konserten: »Marche heroique»,
»Phaeton», Aria ur »Samson et Dalila», Airs
de ballet ur »Ascanio», »La jeunesse
d’Hercule» och Ainoll-symfoni.
Af Saint-Saens’ senaste verk ha vi
att omnämna såsom det största hans
opera »Les barbares», uppförd på Stora
Operan i Paris 1901. På den öppna
arenateatern i Beziers, där den rike
och konstälskande borgaren Castelbon
des Beauxhostes efter beställning hos
diktare och komponister låter uppföra
musikdramer, utfördes under
sommaren 1898 en sådan, vid namn
»Deja-nire» med musik af Saint-Saens, och
förra sommaren gafs där ett annat
liknande verk af honom, »Parysatis»,
som säges ha vunnit mycket bifall af
publiken i denna 10,000 personer
rymmande lokal. Med stor framgång
uppfördes 1896 i Lyon en balett af
honom, »Javotte», som nyligen
uppförts i Berlin, och där blifvit väl
bedömd i musikaliskt hänseende. För
närvarande vistas Saint-Saens i
Egypten. För livarje år uppsöker han
nämligen af hälsoskäl sydligare klimat.
Saint-Saens är, som bekant, utmärkt
orgel- och pianospelare. Orkestern
behandlar han med stor virtuositet,
åstadkommande de finaste
färgskiftningar och den skönaste klangverkan.
Vi vilja till den franske mästarens
karaktäristik afsluta denna uppsats
med några ord af den ansedde
Wie-ner-kritikern Hanslick, som yttrar sig
sålunda om honom:
»Saint-Saens’ kompositioner låta oss
»se, hur de tyska mästarnes ande
af-speglas i en talangfull fransmans
huf-vud. Parisare till härkomst och hela
sitt väsen står dock Saint-Saens
under direkt inflytande af tysk musik.
Beethoven och Mendelssohn, Schumann
och Brahms, ja Bach och Händel
klinga i lians verk; ej efterapadt utan
assimileradt hos en själfständigt
producerande talang, tillhörig en
lifli-gare nation, ett sydligare himmelsstreck.
Med hela arsenalen af harmoniska och
kontrapunktiska kunskaper gör
Saint-Saens dem aldrig gällande på bekost- j
nad af smak och behag.»
-t
Simson och Delila.
Opera i 3 akter af Ferdinand Lemaire.
Musiken af Camille Saint-Saens.
Textinnehåll.
Personerna i denna opera, som nu
för första gången uppföres i vårt land
på kungl. teatern, äro följande:
Delila (mezzosopran), Simson (tenor),
Da-gons öfverste präst (baryton),
Abime-lek, satrap i Gassa (l:a bas), en
budbärare från filisteerna (tenor), en
gammal hebré (2:a bas), första
Fili-steen (tenor), andra Filisteen (bas). —
Operan uppfördes allra först i
Weimar 1877.
Första akten: Efter ett kort för-
spel uppstämmer en kör af hebreiska
män och kvinnor bakom ridån en bön
till Israels Gud om befrielse och att
hans vrede måtte blidkas af deras
tårar. Då ridån går upp ser man
hebreiska män och kvinnor samlade
på en plats i Gassa utanför portalen
till guden Dagons tempel. Deras
åtbörder röja sorg och förtviflan, kören
fortfar att anropa Herren om räddning
för hans folk från fienden som
förhärjar deras land och vanhelgar hans
altaren. Simson träder fram,
uppmanande dem att stilla sin klagan,
sägande att stunden som bringar
räddning är nära, hvarpå folket dock
tviflar. Då Simson förebrår dem att
de lasta sin Gud fatta de mod och
tycka sig finna att Herrens anda
kommit öfver honom. Abimelek inträder
med krigare och följeslagare. Han
far ut i stränghet mot hebreerna.
»Hvad hjälper er att klaga; den Gud
I anropen är döf för edra böner»,
utropar han; »I ären vigda åt slafveriet,
kunnen I väl förlikna eder Gud med
Dagon, den högste guden?» Simson
svarar lionom i vredesmod: »Du hädar
våra fäders Gud, men darra! Den tid
är nära, då Guds vrede skall drabba
dig för din fräckhet.» Hebreernas
kör uppstämmer en lofsång, yttrande
sitt hopp om hjälp af Israels Gud.
Abimelek drager sitt svärd för att
nedstöta Simson, men denne rycker
svärdet ur hans hand och slår honom
till jorden. Då de filisteiska krigarne
skynda Abimelek till hjälp, drifver
han dem med svärdet tillbaka och
af-lägsnar sig med de segrande
hebreerna.
Portarne till Dagons tempel öppna
sig och gudens öfverstepräst visar sig,
omgifven af talrika präster och
tempeltjänare. Han stiger ned och
stannar framför den döde Abimelek, under
det filisteerna vördnadsfullt draga sig
tillbaka. »Hvad ser jag?» utropar
han; »Abimelek mördad af slafvar,
och I låten dem fly!» Han uppmanar
därpå filisteerna att gripa till vapen
och hämnas deras herres död. Nu
inträder en filisteisk budbärare,
förkunnande att hebreerna, anförda af Simson,
upprest sig och förhärjat deras fält.
Filisteerna förskräckas och vilja rädda
sig med att fly till bergen;
öfverste-prästen uttalar sin förbannelse öfver
Israel och Simson. Filisteerna nödga
öfversteprästen att fly med sig och
aflägsna sig, medtagande den döde
Abimelek. Hebreiska kvinnor och
gubbar inträda. Solen är nu fullt uppe.
En gammal hebré uppstämmer en
lofsång till Gud, som räddat sitt folk,
och Simson inträder, följd af de
segrande hebreerna.
Portarne till Dagons tempel öppnas
ånyo och Delila framträder, åtföljd af
unga flickor och andra kvinnor, alla
smyckade med blomsterkransar och
bärande guirlander i händerna. En
kör af dem prisar våren och
kärleken, som manar till sång och dans.
Delila vänder sig till Simson med de
orden: »Helsad vare du, stolte krigare,
som nu befriat ditt folk. Delila
prisar hjältedådet, men äfven i kärleken
vardt du segrare!» Hon inbjuder honom
nu att följa henne till njutande af en
festmåltid. Simson ber dock sin Gud
om kraft att motstå det begär han
känner att följa henne. En gammal
hebré uppmanar honom att sluta örat
till för hennes lockelser, som endast
skulle bringa honom och dem alla i
fördärfvet. De unga flickorna börja
en pantomimisk dans. Simson,
lidelsefullt upprörd, söker förgäfves att slita
sina blickar från Delilas förföriska
ögonkast och åtbörder, där hon
deltager i dansen midt ibland flickorna.
Delila fortfar att förklara honom sin
kärlek, och den gamle varnar på nytt.
Hon träder nu åter in i templet i det
hon säger till Simson: »kommer du
åter till mig, skall jag aldrig
öfver-gifva dig; o, komme snart denna
sälla tid!» Simson, tjusad af hennes
blickar, kämpar en hård strid med
sin lidelse.
Andra akten: Dalen Sorek i Pale-
stina. Till vänster är Delilas hus,
omgifvet af yppiga blommor och
slingerväxter. Natten har begynt och
det mörknar småningom mer och mer.
Efter ett förspel träder Delila fram
och tager plats på en stenbänk,
försjunken i tankar. Hon utbrister se
dan: »Simson! Denna natt skall han
komma och min list skall lyckas, min
hämnd utkräfvas till att försona våra
gudar!» Hon anropar nu kärlekens
bistånd härtill. Öfversteprästen
inträder. Dagon, säger han, har skickat
honom och låtit honom undgå alla
faror under vägen. Delila hälsar
honom vördnadsfullt och förklarar sig
villig att visa honom lydnad. Han
klagar öfver sitt folks besegrande af
hebreerna genom Simson. Honom,
säger han, binder ett löfte, han är en
utvald. Men jag vet att han kämpar
med sin kärlek till dig. Utöfva nu
din makt, så att han, värnlös, fången,
tillhör oss denna natt, och jag betalar
dig livarje pris därför. Delila
tillbakavisar stolt all belöning; hennes hat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
