Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. 2 Mars 1903 - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK MUSIKTIDNING.
37
i Lyonels och Don Josés här förut
gifna partier, sedan för första gången
här såsom Lohengrin, en roll som
doek ej hör till hans allra bästa. Hans
graal-riddare var ej mycket
imponerande, i en något för utstofferad dräkt.
Emellertid gjorde sig hans vackra
stämma och sångkonst äfvensom
dramatiska förmåga vid flere tillfällen
fördelaktigt gällande. Herr Forsell
uppbar för första gången Telramunds
parti på ett glänsande sätt. En vinst
var att han trädde i stället för hr
Söderman (som var sjukanmäld) och
vid andra föreställningen af operan
hade äfven Ortrud fått sig sin rätta
representant i fru Jungstedt i stället
för frök. Hulting. Fröken Lykseth
är en behaglig Elsa, bättre lämpande
sig för denna ungdomliga rol än fru
Östberg.
2:a symfonikonserten under hr
Hennebergs ledning hade ett intressant
program, som borde ha lockat flere
åhörare. Mozarts präktiga
»Jupiter»-symfoni inledde konserten, hvarpå
följde Webers vackra
»Euryanthe»-uvertyr, följd af Wagners
»Charfrei-tags-zauber» ur »Parsifal», välbekant
favoritstycke. Nyhetens intresse egde
slutnumren Paul Dukas’
»Zauberlehrling» och Charpentiers »Intryck från
Italien». Paul Dukas (f. 1865 i Paris)
är en ansedd komponist af uvertyrer
och annan orkestermusik samt äfven
verksam som musikkritiker. Hans
»Zauberlehrling» är bygd på en ballad
af Goethe, skildrande hur lärjungen
till en trollkarl under dennes bortvaro
försöker sig med hexerier och skickar
en kvast att gång på gång hemta
vatten. Emellertid har han glömt
ordet som kan hejda den nitiske
vattenlangaren och hotas med
öfversväm-ning, då mästaren ändtligen anländer
och förvisar kvasten till sin vrå;
endast den gamle mästarens syften får
han tjäna. Yid musiktolkningen af
denna dikt visar sig Dukas vara en
hexmästare i att framtrolla
egendomliga orkestereffekter med kontrafagott,
glasharmonika, stopptoner etc., allt
under en vild instrumental
hvirfvel-dans med pikanta harmoniska idéer,
ett verkligt »scherzo», hvilket med allt
bizarreri dock fängslar och roar.
Char-pentier är melodiker, ehuru nutidsman,
en »sentimental impressionist», såsom
man kallat honom. Hans ofvannämnda
suite, »Impressions d’Italie», var det
första verk som gjorde honom känd.
Född 1860 i Dieuze (Elsass-Lothringen)
studerade äfven han vid Paris-konser- !
vatoriet och vann romarpriset 1887
med kantaten »Didon». Genom sin
opera »Louise» (»musikaliska roman»
— premiär 1900 i Paris) som nu har
upptagits på flera operascener, är hans
namn mest kändt. Den nu gifna
italienska suiten innehåller a) Serenad,
b) Vid springbrunnen, c) På
mulåsne-färd, d) På bergstopparne, e) Neapel. J
Suiten innehåller vacker melodisk, fint !
instrumenterad musik, endast något
enformig till sista satsen, som tycks
skildra en rörlig karnaval.
Konsertens alla nummer framkallade varmt
bifall och hofkapellet med sin liflige,
säkre dirigent löste aftonens, delvis
ganska svåra, uppgifter på ett
hedrande sätt.
Vi vilja här tillägga, att Arvid
Öd-mann den 14 febr., då han kunde fira
30 års-jubileum såsom vår
operasångare, vid sitt uppträdande i »Simson
och Delila» fick mottaga en riklig
hyll-ningsgärd af publiken.
Om Vasateaterns senaste
programnyhet få vi nämna i ett följande
nummer.
Konserternas talrikhet och storhet
i slutet af februari nödgar till helt
kort redogörelse för dem. Först till
tiden står hr Zetterquists. Den var
en verklig exposé af den utmärkte
violinistens stora och mångsidiga
konstnärlighet, framträdande såväl i
Beet-hovens-konserten och Bachs
solo-ga-votte på det kassiska området som i
virtuosstycket »Introduction et rondo
capriccioso» af Saint-Saéns. R.
Wagners »Albumblatt», för violin och
orkester af Wilhelmj stod ock på
programmet. Fru Östberg medverkade,
med en briljan’, sjungen koloraturaria ur
»Lucie» och hofkapellet för öfrigt med
Normans uvertyr till »Antonius och
Cleopatra» samt Griegs intressanta
suite af musik ur »Sigurd Jorsalafar»
(Förspel, Intermezzo, Hyllningsmarsch).
Hr Zetterquist, som ej förut gifvit en
egen konsert vann lifligaste erkännande
af den fulltaliga publiken, likaså fru
Östberg och hofkapellet.
Grefvinnan Mannerheim gjorde sin
debut hos oss för fulltaligt
auditorium och rönte sympatiskt mottagande
likasom äfven rikligt bifall för sin
konstnärliga sång. De loford hon
skördat i hemlandet för sin vackra
mezzosopran och sångkonst funno vi ej
öf-verdrifna. Vi hänvisa härom till
hennes bigrafi i förra numret. Utom
in-trädesnumret »Divinité du Styx» ur
Glucks »Alceste» upptog programmet
af större nummer Schuberts
»Erlkönig» — särdeles dramatiskt sjungen
— och »Les larmes» ur Massenets
»Werther» samt vidare sånger af Grieg
(Eros), F. Henriques (Dagen er omme),
Tschaikowsky (Toujour å toi),
Schumann (Widmung), R. Wagner (Dort
mon enfant), Sibelius (Svarta rosor),
Merikanto (Liknelse), Melartin
(Morgonsång ur »Höga visan»), Reynaldo
Hahn (Trois jour de vendange),
Saint-Saéns (Le cloche).
Filharmoniska sällskapets
konsertprogram var denna gång
mosaikar-tadt. Så bjödos 2 sånger för bland,
kör med piano af Jos. Rheinberger:
»Jung Nikias» och »Diebstahl», 2 för
damkör med ackompanjemang af 2
horn och harpa af Joh. Brahms, 2 för
blandad kör å capella af Cesar Cui:
»Gewässer» och »Einer blauen Hülle
i
i
gleichend», Finsk folkvisa, arrang. för
blandad kör af Karl Ekman och till
slutnummer Sindings »Til Molde» för
baryton, blandad kör och piano, hvari
hr G. Sjöberg, med vacker röst men
litet matt föredrag, utförde solot.
Därjämte fick man som nyhet höra fru
Jenny Norelli föredraga recitativ och
aria (Elviras) ur »Don Juan» samt
klock-arian ur »Lakmé* och bjöds
dessutom på en pianotrio (G-moll op.
8) spelad af hr Lars Zetterquist och
Anton Andersen samt dennes dotter,
frök. Astri Andersen. Bland de mest
anslående nyheterna må räknas Brahms’
och Cuis. Fru Norelli eger en rätt
god röst och äfven koloratur men
föredraget var icke tändande. Samtliga
körerna gingo väl under dir. Åkerbergs
ledning och trion utfördes af goda
krafter. Ackompanjemanget sköttes
dels af frök. Märtha Ohlson, dels af
hr Wiklund.
Musikföreningens konsert inleddes
med en novitet, »Gustaf Vasa»,
uvertyr för orkester, anförd af tonsättaren
hr Svante Sjöberg. Byggd på en
folkmelodi är denna uvertyr rätt effektfull
utan att dock visa ovanlig uppfinning
till motiv och instrumentering. Efter
denna gafs Gades poetiska, melodiska
»Frühlingsfantasi», hvari de fyra
solostämmorna, särdeles välklingande,
innehades af frök. Svärdström, fru
Af-zelius samt hrr Malm och Salom. Smith.
Pianopartiet återgafs förträffligt af
fru Hilma Svedbom och man
disponerade för öfrigt öfver hofkapellet för
orkesterpartier. Svedboms melodiska
komposition »I rosengården», ur K. A.
Melins dikt » Prinsessan och svennen >,
för soli, blandad kör och orkester (senast
gifven här i sin helhet 1889) utgjorde
3:e numret. Solopartierna i denna
uppburos af frök. Svärdström och hr
Lundqvist. Slutnumret var
Saint-Saens’ »Syndafloden» (sist utförd 1891,
äfven af Musikfören.). Den
musikaliska tolkningen af texten i detta verk
står betydligt efter den intressanta
instrumentationen. Ett och annat
solo-och körnummer verkar dock anslående.
Solopartierna innehades af förut nämnda
artister. Konsertens förlopp var det
bästa med prof. Neruda som dirigent.
Hyllning och bifall uteblef icke heller
för dirigent, solister och andra
medverkande. Efter utförandet af dir.
Svedboms verk blef han lifligt hyllad
och fick mottaga en storartad
lagerkrans samt blommor, hvartill nyss
fi-radt jubileum och afskedstagande från
lärareverksamheten vid konservatoriet
väl ock gaf anledning.
Herr Navål hade mindre talrik än
tacksam publik på sin första
romansafton i den nya serien sådana.
Schubert och Schumann stodo på
programmet. Vi skola till denna »afton»
återkomma vid omnämnandet af de
följande. Fullt hus hade hr Scholander
på sin populära »Vis- och
Bellmans-afton» i Musikal, akademien. Vi ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
