Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. 15 April 1903 - Rousseau som musiker och hans åskådningssätt, jämfördt med Richard Wagners - Musikpressen - Litteratur - Dödsfall inom musik- och operavärlden 1902 (forts. o. slut) - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
village» uppförd för första gången i
Fontainebleau, men dessförinnan måste
recitativeu, på livilka Rousseau lagt
mycken vikt, omändras för att
tillfredsställa den allmänna smaken. Alla
voro hänryckta ocli konungen sjfilf,
ehuru ingen musikälskare, sjöng hela
dagarne med den falskaste röst arier
ur operan. Rousseau skulle liafva fått
pension om lian kunnat besluta sig för
att låta föreställa sig för konungen,
men han förblef notskrifvare, ty han
förklarade, att han tyckte allt för
mycket om sin undangömdhet. 1775
uppfördes operan en andra gång på
slottet Bellevue inför Ludvig XV.
Herrar och damer från hofvet
medverkade och Pompadour utförde Colins
roll. Vid detta uppförande vunno också
recitativeu bifall.
Icke alltid voro Rousseaus
framgångar så oomtvistade; snart bildade sig
partier för och emot honom, hvilka
sinsemellan stredo mot hvarandra på
det hänsynslösaste sätt. Htifvudorsaken
var den ställning Rousseau intog till
den franska musiken till fördel för den
italienska. Till honom slöt sig
drottningens parti; filosoferna, Lullisterna
och Rameauisterna utgjorde konungens
anhängare och voro Rousseaus
förbittrade motståndare. Operan »Le devin
du village» blef båda partiernas
Eris-äpple och i en lustig satir mot den
franska musiken anbefaller Grimm
denna opera som skäl nog för det bittraste
förklenande från förfäktarnes af den
gamla riktningen sida.
Vi hafva nu kommit till den punkt,
då vi kunna undersöka livad som
bestämde Rousseau att uppträda mot den
franska musiken och därmed komma
vi också att tala om kärnan af hans
åsikter, något som han själf yttrat sig
om i otaliga skrifter.
I sitt epokgörande arbete »Lettres
sur la musiqne franyaise», säger han:
»Eftersom fransmannen hvarken har
välljud, prosodi eller frihet i
ordställ-niugen, kan han ej heller besitta någon
melodi i musiken, åtminstone ej den
melodi, hvars egendomlighet och
rikedom betingas af språket.
Och då han på ett annat ställe lär,
att emedan hvarje språk har sin
säregna deklamation, så har ock hvart
och ett sitt säregna recitativ och det
bör vara det bästa, som sluter sig
närmast till det talade ordet — så tycker
man sig höra Wagner, som säger:
»Våra olika språk bero på en
religiös-statslig-historisk konvention, som under
konventionens öfverherrskap under
Ludvig XIV äfven af akademien blef
fastställd som norm.
På Wagner behöfva vi knappast
hänvisa då vi finna följande satser hos
Rousseau: »Kontrafugorna, dnbbelfu-
gorna, obligata basarne och andra svåra
dumheter, som örat ej kan tåla, äro
samt och synnerligen uppenbara rester
från barbariet och den dåliga smaken.»
Enligt Wagner är kontrapunkten i sina
matematik, harmoniens mekaniska rytm.
Rousseau håller före, att musikens
uppgift är att fängsla sinnet, alla dess
delar skola samverka för att förstärka
uttrycket, harmonien bör tjäna att
ytterligare förhöja detta, göra det mera
energiskt. Enheten i melodien är likaså
nödvändig som enheten i handlingen i
tragedien, de hvila på samma grundval
och hafva samma mål. Orkestern och
sången skola stå i innerligaste
samband, men ur sångpartierna skola alla
orkesterns skönheter flyta. Duetten är
sällan naturlig. Rousseaus åsikt, att
harmonien är den enda grundvalen för
konsten, bekämpar han och yttrar
därvid: »Århundraden igenom hörde vi
redan melodier, innan harmoniens
vetenskap uppfanns. De skönaste ackord
kunna liksom sköna färger göra intryck
på sinnet. Men ända in i själen
tränger blott rösten, ty den är det
naturliga uttrycket för känslorna, och i det
den tolkar dem, väcker den dem äfven
till lif.» (Forts.)
—i?—
Musikpressen.
På Elkan & Schildknechts förlag
har utkommit:
för piano, tvä händer:
du min HcuicUmg. Musik med bifogad text.
I’ris 1 kr.
Detta häfte innehåller ett
arrangement af musiken, studentsångerna i
det populära skådespelet med samma
namn, som länge med så stor
framgång uppförts på Svenska teatern
här-städes. N:r 2—6 i häftet innehålla
sångerna ined text: »Det var Perkeo ,
Gaudeaumus», »Ack Heidelberg, du
sköna», >Hvad skulle vi säga om
dagen i dag?» och »O, du studentens
glada lif». Vignetten visar i helfigur
den omtyckta Käthic — frk Thorsell
— i skådespelet, i färd med att
servera ölsejdlarna.
Litteratur.
På Breitkopf & Härtels förlag,
Leipzig, har utkommit:
Zeitschrift der Internationalen
Musikgesell-sehaft. Jaiirg. TV. Heft. 7. April 1903.
Innehållet i detta häfte är följande:
Willebald Nagel (Darmstadt): Die Kunst
zu hören; Karl Nef (Basel): Eine
Basler Musikbibliothek aus der zweiten
Hälfte des 18 Jahrhunderts; Alfr.
Ka-lisch (London): Music in London;
Maurice Chassang, (Paris): La
Mu-sique ä Paris: Musikberichte,
Vorlesungen etc.
“SV-
Dödsfall
iuotu musik- och operavärlden 1902.
(Forts, och slut.)
Piccolomini, Maria, Heinrich,
Föntet, engelsk komponist af sanger in.
ni., f. 1836, t > London i maj månad.
l’iutti, Karl, utmärkt orgelspelare,
konservatorielärare i Leipzig, f. 30
april 1816 i Elgersburg, t under
sommaren i Leipzig.
Ryberg, Gustaf, sångare (f. d.
medlem af Luttemanska manskvartetten)
f. 12 aug. 1837, t 20 sept. i
Stockholm.
Schimon-Regan, Anna,, fordom
berömd opera- och konsertsångerska, t
under våren, omkr. 60 år. Hon blef
1877 gift med den ansedde
sångpedagogen Adolf Schimon och var
sånglärarinna vid musikskolan i München.
Schmitt, Georg, Alois,
hofkapellmäs-tare, pianist och komponist, f. 2 febr.
1827 i Hannover, f 15 okt. i
Dresden.
Schwee,hten, Georg, pianofabrikant
i Berlin, f 18 aug., 75 år.
Skytt-Kaufmann, Clara,
altsångerska, f 12 jan. i Köpenhamn.
Stolts, Therese, fordom firad
sångerska, t under sommaren i Milano,
62 år.
Strakosch, Ferdinand, impressario
(broder till Moritz Str.), + under
sommaren i Paris.
Swoboda, Adalbert, f. d. redaktör
af Neue Musikzeitung, pianist och
köun-ponist, f. 26 maj 1828 i Prag, t i
München under maj månad.
Torpadie-Lindblom, Gudrun, Bertha,
Tusnelda, svensk konsertsångerska, f.
28 dec. 1866 i Göteborg, f 30 april
i Paris.
Victorin, Henrik, Leonard,
publicist, musikkritiker (i Nya Dagligt
Allehanda), f. 2 nov. 1858, t härst. 20
sept.
Wolf, Hermann, grundare af
Wolff-ska konsertdirektionen i Berlin, t därst.
3 febr. W. var grundlig musiker,
komponist och publicist.
Wüllner, Frans, förtjänstfull
musikpedagog, kapellmästare och
konserva-toriedirektör i Köln, f. 28 jan. 1832
i Münster, t i november. Wüllner
har komponerat körverk, sånger,
kammarmusik och bl. a. recitativ till
Webers »Oberon».
_____________
Frän scenen och
konsertsalen.
Kgi Teatern. April 1. Boito: MeßstoJ’c
len. — 2, 4, 7 Egmont, sorgspel af Goethe,
musik af L. van Beethoven. — 3 Doxizetti :
Lucretia Borgia; Balett: Dansdicertissement. —
5, 14 Mozart: Don Juan (Don Juan: hr
Forsell, gäst; Leporello: hr Stiebel, deb.;
Guvernören: herr Gustaf Sjöberg, första debut),
6, 8 Verdi: Otelto (Desdemona: fru Hellström;
Emilia: frk Edström; Otello, Jago, (’assio:
mångahanda till- och utväxter känslans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
