Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. 4 September 1903 - Tvenne 50-åringar: Emil Sjögren och Richard Henneberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
par gånger förut, senast, i all
korthet, vid ilen stora utställningen 1897
i sammanhang med de då anordnade
musikfesterna. Ar 1 884 inflöt i denna
tidning en biografisk uppsats af A. L.
om Emil Sjögren — vi börja här
med honom såsom den äldste — och
anföra en del af hvad som då
yttrades om honom.
Johan Gustaf Emil Sjögren
föddes här d. 16 juni 1853, son af
en klädeshandlare härstädes. Efter
genomgångna fyra klasser i
elementarskolan — där det unga
konstnärs-gryet mera tilltalades af historiens
konkreta studium, men däremot icke
alls af matematikens abstrakta problem
fick han anställning i Isidor
Dann-ströms instrumenthandel. Samtidigt
genomgick han konservatoriet, där han
eröfrade den ena jettongen efter den
andra och där han hufvudsakligen
studerade orgel och piano, hvaremot
kompositionen ej gick med samma
fart; det låter ock tänka sig, att den
unge nyromantikerns spelande och
oroliga fantasi ej rätt väl skulle
förlika sig med den klassiskt formstränge
Herman Bereits. Emellertid utgaf
han 1876 sitt första sånghäfte, Fyra
dikter till ord af H. Ibsen och Bj.
Björnson (Agnes, »Jeg giver mit dikt
till våren», Det förste möde och Dulgt
Kjærlighed). Sångerna vunno rätt
mycket bifall. Samma år skref han en
Sorgmarsch i anledning af II. M.
Enkedrottning Josefinas död d. 7 juni
1876. De gripande vackra harmonierna
i denna föreföllo dock den tiden för
djärft nymodiga likasom i sånghäftet
op. 2, som på visst håll skarpt
klandrades af kritiken. Och hvad innehöll
då detta häfte? Jo först och främst
Bergmanden, en af Sjögrens nu
er-kändt yppersta sånger, samt de vackra
Bomans och Serenad, alla för bas*.
Johannes Elmblad tillhör hedern af
att först ha gjort »Bergmanden > känd
äfven i utlandet. Man började få
begrepp om att det fanns musikaliskt
snille hos den unge komponisten, en
mäktig och originel inspiration, om
än hans sångmö ej kunde göra sig
förstådd för den stora allmänheten.
Sjögren fann sig emellertid behöfva
ytterligare kompositionsstudier och fick
så tillfälle att i Berlin 1»79—80
genomgå en grundlig skola under den
fräjdade Fr. Kiel i kontrapunkt och
K. A. Haupt i orgelspel. Såsom en
frukt af dessa studier torde man få
betrakta det Preludium med Fuga
som han utgaf 1880 såsom op. 4.
Den växande inre mognaden åter
röjer sig framför allt i de samma år
utgifna Sju sånger ur Tannhäuser af
Holger Drachmann, under opustalet
3 utgifna af Musikaliska
konstföreningen. Om dessa heter det i den nämnda
biografien att »om de ännu icke visa
* Sjögrens första kompositioner, och ännu
några senare, ntgåfvos af ilen nybildade
niu-sikhandelsfinnan Huss & Beer.
någon fast utpräglad originalitet, röja
de likväl så mycket af melodisk
ge-staltningsförmåga i sången, klangsinne
i ackompagnementet och rörande blidt
svärmeri i stämningen, att en
offentlig utmärkelse endast var en skyldig
gärd åt talangen». Följande år
finner man i »Victoria-album» (utg. vid
kronprinsparets förmälning) en ståtlig
4-händig Festmarsch af Sjögren. På
pianomusikens område vann han 1883
med Erotikon (5 stycken) första priset
i Köpenhamn vid en skandinavisk
täf-lan. Till hans tidigare verk höra
Spanska sånger (op. 6), Bacchanal
(op. 7) för soli, kör och orkester, ur
hvilken sedan en Dryckesvisa
utgif-vits för bariton med piano, samt
sånghäftena Slafvens dröm och
Contra-bandieren (op. 8 o. 9). I början af
1880-talet ingick i denna tidning ett
par sånger af honom, Skönt är när
grönskan sänder (ord ur »Les
orientales > af V. Hugo) och Det driveren
dug over Spangebro, en af Sjögrens
bästa, mest populära sånger, sedan
utgifven i ett häfte Fyra sånger af
Ernst van der Recke (op. 11), vidare
utgörande: »I Vaaren knoppes en lind
så grön», »De röde roser i lunden
stå», »Og kan min Hu du ej förstaae».
Såsom op. 12 följer Sex Lieder aus
Julius Wolffs »Tannhäuser», für eine
Singstimme mit Piano. 2 Häften.
Innan vi ytterligare betrakta
Sjögrens tonsättningar må några
biografiska data om honom anföras.
Återkommen från Berlin 1880 hoppades
han vinna anställning vid Adolf
Fredriks kyrka efter Oppfelt eller vid
konservatoriet efter Gustaf Mankell men
hans förhoppningar gäckades och han
fick i stället en blygsam plats som
organist vid Franska Reformerta
kyrkan. Genom svenskt och danskt
mä-cenatskap sattes han 1884 i tillfälle
att ytterligare göra musikstudier i
utlandet. Återkommen till hemlandet
anställdes han som lärare i Richard
Anderssons 1886 inrättade musikskola
och erhöll slutligen 1891
organisttjänsten vid St. Johannes kyrka
härstädes och invaldes påföljande år till
ledamot af Musikaliska akademien.
Sjögren hör sedan några år tillbaka
till dem som åtnjuta statens
komponistgage och utom sin verksamhet
som tonsättare framträder han
emellanåt på konserter såsom pianist,
huf-vudsakligen som ackompagnatör.
Sjögrens kompositioner utgöra
förnämligast solosånger och pianostycken,
hvartill kommer musik för orgel,
violin och piano samt några
flerstäm-miga sånger. Till hans större
kompositioner höra 3 Sonater för violin
och piano, hvaraf N:o 1 (op. 19, från
1886), i G-moll och N:o 2 i E-moll
äro utgifna af Peters i Leipzig. N:o
3 i G-moll spelades först 1900 å en
af Aulin-kvartettens soaréer. Ännu
yngre är en Pianosonat i E-moll,
till-egnad mr Lucien Wurmser, som spe-
lade densamma vid sitt konserterande
här i nov. 1901. För orkester har
han komponerat Festspel, tillegnadt
sällskapet »Gnistan» i Göteborg (arr.
för piano af L. G. Bratt) och Heliga
tre konungars ökenvandring, fantasi
(äfven arr för piano). Förutom
sonaterna har han skrifvit Lyriska
stycken för violin och piano, 2 häften. —
Vi vända oss nu till de öfriga
pianokompositionerna med angifvande af
kända opustal och utgifningsår. Af
■ dem finna vi de förträffliga Sex
No-j velletter (2 H. op. 14) och På vandring
(2 H. op. 15); Stimmungen 8
Clavier-stücke (op. 20), Tankar från nu och
fordom 7 stycken (op. 23), Polka
Caprice (1887), Nenia till minne af
Anna Klemming (arr. för orgel och
orkester af Tor Aulin), Fyra Skisser
(op. 27. 1890), Stemninger, 2 H.,
Lyriska dikter (1899) Bilder och Utkast
2 H. (1900), 2 Impromptus (1902),
Preludium & Intermezzo, Impromptu,
Nordisk Dithyramb.
Af sånger med piano har Sjögren
skrifvit en mängd. Utom nämnda
samlingar har han utgifvit Tre
Sånger, Fem Sånger ur skådespelet
»Bil-tog», Fyra nya Sånger. Af större
sådana märkas Der Gräfin Fluch för
bariton (1835), med orkester af Tor
Aulin, Fogden på Tenneberg för
bariton och orkester (arr. med pianoackomp.
1890). Kantat vid invigningen af
Johannes kyrka (1890), hvarjämte må
nämnas Kantat vid minnesfesten öfver
Berzelius 1898, för soli, kör och piano;
vidare: Dikter af J. P. Jacobsen (op.
22): 1 I seraljens lustgård, 2 Dröm,
3 Alla mina drömmar. Enskilda
sånger som utgifvits äro från slutet af
1880-talet: Så far då väl, »Ro ro
ögonsten», Ditt milda ögas frid, O,
såg du kära, Det komma skall en
sorgens tid, I Italiens lustgård,
Afton-stjer nan (Bassångarens album), Smyg
varm din kind, Allt vandrer
Mannen sin vej; från 1890-talet: Falks
sång ur »Kärlekens komedi», I
drömmen du är mig nära, Fjärran på
enslig stig, Sommarens sista ros,
Molnet, Pagen, Silkessko over gylden laest,
Julens alla vackra klockor ringen,
Liten knopp, moders hopp, I de sidste
Oieblicke, Lad vaaren komme, mens
den vil, Liten prins i vaggan, Säg
om all naturen har sin fägring mist,
Solskyar, Hvem staar der for
Borgen, Serenala, Den afundsvärde,
Holder du af mig, Tag imod kransen,
Balladen om fru Slöje, Vårsång,
For-tunios visa, Ditt milda ögas frid,
Din röst, Ich möchte schweben,
Jahrlang möcht ich so dich haben,
Prinsessen, Holde Frau, Jeg ser for mit
cne. Og jeg vil drage, Riddar
Algotsons visa, ■‘Tre män satte ut sin båt»,
ballad; Två Frödingsdikter: Ett
dröm-ackord, Min hustru (sistnämnda nya
1901).... Det var elleve Svende och
Tvä små troll äro ett par nyare, af
fru Norrie sjungna sånger. Man har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
