- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 23 (1903) /
98

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13. 15 September 1903 - Bjarne Thorstensson. Präst och tonsättare på Island (med porträtt) - Willy Burmester (med porträtt)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fram på egen band både under
skoltid och studentår, och icke minst i
ensamheten uppe vid Ishafvet.
Lif-vet där blcf dock lättare sedan han
1802 fick sig en maka.

Från 1883 började han att
kompo-I nera och den ena sången efter den
andra uppstod. År 1800 skref lian två
sådana till tusenårsfesten i Akuregri
i Öfjord. Hans förnämsta verk är
emellertid Isländska helg dag ssång er
till bruk vid isländska kyrkans
högtidsdagar (jul, nyår o, s. v.). Dessa
sånger — dels enstämmiga för prästen,
dels fyrstämmiga för folket —
komponerade han på uppdrag af en kommitté
(sex präster och landets biskop) som
hade att revidera altarboken och den
kyrkliga ritualen. Denna liturgiska
musik utgaf han jämte ett häfte Sex
sånglög (Sex sånger) under ett besök
i Köpenhamn 1899. Bägge dessa
häften ha med beröm omnämnts i
isländska tidningar. Af de sex sångerna
äro två för en röst, två för
manskvartett, och två för blandade röster.
Texten är isländsk. Han har äfven
komponerat sånger med både isländsk och
dansk text, däribland 7 å 8 för en
röst med piano, ett par sångkvartetter
och en duett med ackompagnement
m. m. Att få en utländsk förläggare
till dem är dock, värdet oafsedt, icke
så lätt Innan Thorstensson skulle
trycka de liturgiska sångerna, vände
han sig till gamle professor J. P. E.
Hartmann med begäran att han skulle
genomse dem. I ett bref (april 1898)
yttrar då Hartmann sin förvåning
öf-ver att kompositören utan vägledning
i harmoniläran kunnat lyckas så väl
med sitt arbete och säger att han
funnit hans harmonier korrekta och
smakfulla. Af särskildt intresse är för oss
de omdömen om de ofvannämnda båda
arbetena, hvilka fällts af Gunnar
Wen-nerberg, till hvilken Thorstensson
öf-versändt dem. I ett bref af 29 jan.
1900 yttrar Wennerberg:

»Det är ingen ringa sak att
åstadkomma liturgisk musik .. . Det har
varit ett svårt och ömtåligt arbete att
hålla medelvägen mellan det kyrkliga
allvaret, fritt från allt öronljufligt
smek, och den lofliga fordran, som
nutidens musikaliska känslor, ej utan
skäl, söker tillfredsställa ... Hvad
senare häftet (de sex sångerna) beträffar,
kan jag säga att samtliga numren äro
rätt sångbara och fylla säkerligen sitt
rum med ära i den isländska
sånglitteraturen. N:r 2 och 3 förefalla mig
som de originellaste; n:r 4 klingar
vackert. Vid åtskilliga af sångerna har
jag varit besvärad af att ej kunna
reda mig med isländskan...»

Redan under sin skoltid begynte
Thorstensson att samla isländska
folkmelodier, och ehuru han hvarken haft
råd eller tid att resa omkring i
landet för detta ändamål har han redan
erhållit en betydlig samling intressanta,
aldrig förr upptecknade folkmelodier,

som annars skulle ha gått förlorade.
Är 1899 fick han ändtligen offentligt
understöd både af den isländska
lands-kassan och af det danska
kulturministeriet för en resa till Köpenhamn att
under-I söka där befintliga isländska
handskrifter med hänseende till isländsk
folkmu-j sik (särskildt i den Arnainagnæanska
samlingen, där det finns många, till en
del mycket gamla handskrifter,
innehållande noter). Han begagnade då
tillfället att (i juli 1899) göra en kort
tur till Stockholm och Upsala. Tiden
blef dock för kort att göra några
vidt-omfattande undersökningar under
denna resa. I Köpenhamn gjorde pastor
Thorstensson bekantskap med
docenten i musik vid universitetet och
musikförfattaren d:r Angul Haminerich,
som i sin sedan utgifna bok: »Stu-

dier öfver isländsk musik» (anmäld i
Sv. Mus. T. n:r 14 år 1900) omtalar
pastorn med stort beröm och innerlig
tack för betydlig hjälp och
medverkan.

Dr Gudmundsson slutar sin här
’ följda uppsats med dessa ord: »Det
vore glädjande om pastor Thorstensson
kunde få tillfälle att fullborda sin
sam-I ling af Islands folkmelodier och få den
utgifven. På så sätt skulle samlingen
| få sin stora betydenhet i landets
kulturhistoria, samtidigt med att den
skulle bidraga att väcka andra
na-I tioners uppmärksamhet på
islän-darne.»

Willy Burmester.

I slutet af denna månad kommer,
den berömde violinvirtuosen Willy
Burmester att konsertera här i sällskap
med en ung pianist Voss. Det är nu
mer än fem år sedan hr Burmester
besökte Stockholm, nämligen i
februari 1898, då han, assisterad af
Berlinpianisten Meyer-Mahr, hvilken äfven
uppträdde som solist, gaf två konserter
i Musikaliska akademien. Konstnären
har emellertid likväl under mellantiden
gästat vårt grannland, Finland, nästan
hvarje år och konserterat i
Helsingfors, där han under några år varit
bosatt. Han är också gift från
Finland och talar ledigt vårt modersmål.

Vi ha med anledning af hans nu
förestående besök illustrerat dagens num- !
mer med hans porträtt och bifoga
följande biografi.

Willy Burmester är född i Hamburg
d. 16 mars 1869, tillhörande en
musiker-familj. Gossens musikaliska talang,
särdeles hans förkärlek för violinen, röjde
sig tidigt, så att fadern, musiklärare
och violinist, redan då han var fyra
år började gifva honom undervisning.
Tre år därefter skördade han som
»underbarn» stor framgång med ett
par violinkonserter af Bériot och Rohde.
Fadern lät emellertid icke förleda sig
att skörda vinst af denna sällsynta |

talang och betraktade framgången
endast som en sporre till vidare
utveckling. Vid tio års ålder kunde han redan
framträda med Mendelssohns
violinkonsert, och hans utmärkta anlag för
virtuosspel förlänade honom binamnet
»den lille Paganini». Nu ansåg man
tiden inne att söka en första rangens
lärare för gossen och fadern begaf sig
sålunda ined honom 1882 till
mästaren Joachim, som, då han fick höra
honom spela Spohrs nionde konsert,
fattade så stort intresse för den unge
konstnären, att han, såsom ledare af
den kungl. musikhögskolan, genast
introducerade honom i denna och
upptog honom bland sina speciella elever.

Med Paganinidrömmar, som
ständigt föresväfvade vår unge virtuos,
var det nu förbi, ty studierna hade
att röra sig på solidare banor. Då
Burmester 16 år gammal lämnade
högskolan 1885, förde honom åtskilliga
engagements till Ryssland, Portugal
etc.

Ingenstädes lyckades han dock vinna
större erkännande, icke heller i Berlin,
där han 1891 gaf en större konsert.

Då fördes han af omständigheterna till
Finland, och här se vi honom bosatt
i Helsingfors under några år,
hvarunder han med stor flit arbetade på
sin konstnärliga utveckling. Han fick
anställning vid Rob. Kajanus’
orkester, som gaf populära konserter i
societetshuset, och uppträdde som solist å
Orkesterföreningens konserter bl. a.
med violinkonserter af Ernst,
Wieni-awski och Tschaikowsky.

Då han i januari 1895 ånyo
medverkade vid en sådan, var han en
berömd man. Nyss förut hade han
nämligen gifvit tre konserter i Berlin
ined ofantlig framgång. Efter första
konserten yttras oin honom i en
musiktidning: »Enorm teknik! Otrolig

färdighet! Paganini redividus! — Jag
tror ej att det är för mycket sagdt,
om jag påstår att Willy Burmester i
tekniskt hänseende synes mig stå i
spetsen af alla nu bekanta violinister, ty
det synes mig otänkbart att någon
skulle kunna ännu mer stegra och
fullkomna violintekniken.» — »Att
virtuosen Burmester», säges det vidare,
»äfven är en duktig musiker och att
hans oerhörda tekniska förmåga äfven
kan tjäna högre ändamål, bevisade han
på sin andra konsert med det stilfulla i
utförandet af Spohrs 7:de konsert och
på den tredje med ett särdeles vackert
speladt stycke af Bach. Af större saker
spelade han på dessa konserter
violinkonserten af Tschaikowsky och den
ytterst svåra Fiss-mollkonserten af
Ernst.» I maj 1895 väckte
Burmes-ter entusiasm i London, bl. a. med
utförandet af Mendelssohns konsert och
har alltsedan varit mycket firad där,
likasom han öfverallt blifvit erkänd
som en första rangens violinvirtuos,
specielt för sitt utomordentliga tekniska
mästerskap.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:59:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1903/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free