Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 17 Oktober 1903 - Mazérska kvartettsällskapets minnesfest - Theodor Kirchner † (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
S VE NS K M US IK TID NINQ.
Frigjord från allt tvång var Manne
D. då i sitt esse; med lif och lust
spelades här från tidigt på kvällen,
ofta ända in på småtimmarna, allt
möjligt, både gammalt och nytt — från
fader Haydn ända till Rubinstein, Raff
m. fl. Om också välljudet och
ensemblen i t. ex. en af Rubinsteins svåra
qvartetter icke alltid voro så fullt
mönstergilla, fanns der dock
ungdomligt lif, värme och entusiasm, i rikt
mått utströmmande från värden och
och första violn och meddelande sig
äfven åt de medspelande — — —
De äro nu borta — de flesta
deltagarne i dessa minnesrika
Hasselbackens musikaftnar — äfven han själf
— själen i det hela — finns ej mer,
men för de få ännu kvarlefvande
framstå de som oförgätliga stunder af ädel
förströelse och gladt kamratskap! De
voro likasom reflexer af den gamla
Mazérska s. k. Djurgårdsqvartetten
kanske ej fullt så uppsluppet ystra
men dock kanske jemnbördiga i
musikaliskt afseende. —
Under sådana förhållandan tillväxte
Manne D:s anseende och sympatier
inom Sällskapet, beroende detta ej
allenast på hans musiktalang, utan lika
mycket på hans personlighet — på
hans enkla, flärdfria och urbana
uppträdande. Vid uppkommen ledighet
bereddes honom också snart plats
inom Sällskapets styrelse Och när så
den flerårige ordföranden
Kommerserådet Sjöberg af ålders- och helsoskäl
år 1892 afgick, fanns det ej mycken
tvekan inom Sällskapet om hvilken
som bäst skulle kunna fylla hans plats.
Flertalets tankar riktades på Manne
Davidson, och den 20 april
nyssnämnda år valdes han till Sällskapets
ordförande i hvilken egenskap han alltså
verkade ill år. —
Ett nytt skede af hans verksamhet
inom Sällskapet inträder nu, men att
här ingå i vidlyftiga detaljer om den
ära med hvilken Manne D. under dessa
år förde Sällskapets runor torde vara
öfverflödigt. — Alla här känna och
veta det. Men det finns likväl några
hufvuddrag, som ej med tystnad böra
förbigås. —
Påpekas bör då Manne D:s från
första början af sitt ordförandeskap
ådagalagda stora intresse och ifver
att se Sällskapets musikaliska nivå
höjd och omvexling beredas i dess
musikprogrammer.
Utan att på något sätt vilja ge
efter med afseende på Sällskapets
traditioner eller brista i pietet mot den
grundtanke, åt hvilken Mazér gaf
uttryck i sitt testamente, nemligen att
detta Sällskaps hufvuduppgift i alla
tider skulle vara, att bereda tillfälle
för amatörer att odla qvartettspelning
— låg det emellertid Manne D.
synnerligen om hjärtat att bos Sällskapet
ingjuta friskare lif genom intimare
samverkan med hufvudstadens
konstnärliga krafter på kammarmusikens
område.
Visserligen hade Sällskapet under
åtskilliga år haft förmånen af
professor Books högt värdefulla samverkan,
men han var blott en, och det kunde
dessutom ej begäras att han helt
skulle offra sig för Sällskapet.
Inseende detta tog Davidson kraftiga mått
och steg till ernående af sitt mål —
och han nådde det äfven. Derom bära
våra musikprotokoll talande
vittnesbörd, men först och sist den hittills
under många år återkommande,
regu-liära medverkan af Aulinska
qvartet-ten.
Att Davidsons åtgöranden i berörda
hänseenden icke kunde ske och ej
heller skedde utan personliga, pekuniära
uppoffringar från hans sida, är en
känd sak, och Sällskapet har derföre
också varit honom synnerligen
tacksamt. Särskildt tog sig denna
offervillighet och frikostighet ett storartadt
uttryck vid firandet af Sällskapets 50
års jubileum 1899.
I sammanhang härmed må det ej
anses olämpligt — ehuru ej hafvande
direkt samband med Mazérska
Sällskapet — att beröra Manne D:s
förhållande till tonkonsten i allmänhet
och till dess idkar3 ionom
hufvudsta-den.
Han utöfvade nämligen i detta
afseende en välgörenhet som få. —
Många äro de unga konstadepter, som
genom Manne D;s hjelpsamhet satts i
tillfälle att vinna utbildning här
hemma eller i utlandet. Vid sådana
tillfällen stodo hans hand och börs i de
allra flesta fall öppna — knappt
någon gick ifrån honom ohulpen. Och
skulle något stort göras offentligen i
musikväg och der behöfdes pekuniärt
understöd, fann man alltid Manne
Davidson i första ledet. Låtom oss
endast erinra om den stora Nordiska
Musikfesten 1897 och bildandet under
förra året af Stockholms
Konsertförening — utom mycket annat.
Utan tvifvel är man berättigad kalla
en sådan man mecenat i ordets
fullaste mening —!“
Slutligen omnämndes den vackra
donationen till Sällskapet af 5,000
kronor för främjande af dess ändamål
samt vidare utveckling.
Efter talet utfördes ännu några
musiknummer och däribland sådana, för
hvilka den hädangångne Ordföranden
i lifstiden visat särskildt infreese.
Spela i takt! Många virtuosers spel
liknar en rusigs gång. Tag aldrig
sådana till mönster.
Roh. Schumann.
* *
-v.
Gehörets bildande är det
viktigaste. Bemöda dig flitigt att känna
tonart och tonförhållande. Undersök noga
hvilken ton en klocka, en glasskifva,
göken o. s. v. angifva.
Roh. Schumann.
t
Theodor Kirchner.
Gammal, glömd och fattig afled den
ansedde tonsättaren Theodor Kirchner
under förra månaden i Hamburg, ett
dödsfall, åt hvilket här nästan ingen
uppmärksamhet riktats af pressen. För
ett år sedan innehöll emellertid denna
tidning en längre biografisk uppsats
om Kirchner, påvisande hans stora
betydelse, särskildt i fråga om
pianolitteraturen, som han riktat med
hundratal af arbeten, många bland dem
af forstklassikt värde.
uEn af de märkligaste, mest
betydande tondiktare i vår tid af den
Schumann’ska riktningen var Theodor
Kirchner“ — yttras det i “Die
Signale“ efter hans död —. “Jemte den
universellare Brahms, som fyller ett
kapitel för sig, kan han icke ställas.
Ty Kirchner var, såsom i fråga om
sången Robert Franz, specialist,
nämligen specialist på det mindre
pianostyckets område, hvilket han på ett
egenartadt och mästerligt sätt
utbildat. I andra rummet må hans sånger
— äfven utgående från Schumann som
mönster — omnämnas och efter dessa
hans skapelser på stråkkvartettens,
piano-kvartettens och -trions fält.“
“Det är icke för mycket sagdt,“
skrif-ver en intim kännare af Kirchner,
“om man påstår att hans korta
pianostycken, i synneriet de verk, som
skrefvos före 1880, bära odödlighetens
prägel. De skola fortlefva såsom
Schumanns .. . Det ligger ett drag af
stor själfkännedom däri, att Kirchner
icke kultiverade sonaten och de större
formerna, hvilka syntes honom
afslu-tade med Beethoven och Brahms.“
Hänvisande till den nämnda
utförligare biografien öfver Kirchner i Sv.
Musikt. N:o 13 förra årgången,
anföra vi här i korthet några data ur
hans lefnad8teckning.
Theodor Kirchner föddes den 10 dec.
1823 i Neu-Kirchen, nära Chemnitz,
son af en byskolmästare. Han kom
1H38 till Leipzig, der han på
Mendelssohns inrådan tog undervisning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
