Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 17 Oktober 1903 - Eugen Onegin. Lyriska scener i tre akter och sju tablåer efter Alex. Puschkins roman »Eugen Onegin». Musiken af Peter Iljitj Tschaikowsky. Textinnehåll - Mazérska kvartettsällskapets minnesfest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
p
SVENSK MUSIKTIDNING.
115
jas med en allmän kör: “Ack hvilken
glans som här strålar mot oss alla,
hur härligt hörs musiken skalla oss
till dans“ .. . Godsegare etc., de äldre
och unga damerna röra sig fram
och åter konverserande. De äldre
damerna skvallra mindre smickrande
saker om Onegin, som lyss till dem
i förbigående och ångrar att han följt
LeDski “på denna fadda bal“. Han
vill nu till straff göra honom
svartsjuk och bjuder upp Olga, som
dansar med honom oaktadt Lenski
förklarar att den dansen var bestämd
för honom. Ännu mera svartsjuk och
uppretad blir Lenski, då Onegin äfven
bjuder upp Olga till kotiljongen.
Monsieur Triquet, en narraktig figur,
inträder, omringad af damer och säger sig
ha en kuplett i fickan för Tatjana,
balens drottning. Han sjunger denna
och öfverlemnar den sedan,
knäfallande, till henne. Kaptenen ordnar
kotiljongen och Onegin dansar ut med
Olga, under det Lenski dystert
betraktar dem. Onegin märker detta och
frågar hvarför han harmas. En tvist
uppstår nu emellan vännerna, som
slutar med förolämpning å båda sidor,
så att Lenski slutligen utmanar Onegin
på duell under allas förfäran öfver
denna strid mellan vännerna.
2:a tablån. Scenen är vid en liten
kvarn på landet. Det är i
morgongryningen. Lenski och hans vän
Sa-retzki ha infunnit sig pä denna plats,
där duellen skall utkämpas. Lenski
klagar nu i en aria att det är förbi
med hans kärlekslycka och han har
dystra aningar om att döden väntar
honom. Ouegin inträder, åtföljd af sin
betjänt, som är bans sekundant. Ett
ögonblick tveka de förra vännerna om
de skola duellera. “Nog vore det mer
välbetänkt, att, innan blod vår hand
bestänkt, som gamla vänner skiljas
stilla.“ Men försoningskänslan
nedtystas och de uppställa sig till strid
sedan sekundanterna öfverlemnat åt
dem pistolerna. Onegin skjuter först
och Lenski faller död till jorden,
hvar-efter Onegin skyndar fram till den
fallne och rysande trjxker händerna
mot sitt hufvud.
Tredje akten l:a tablån. En
festsal hos furst Gremin i Petersburg. En
mängd gäster träda upp i en
prome-nadpolonäs och konversera sedan
gruppvis. Onegin står vid salens ena sida
i sorgsen stämning. Sina samvetskval
öfver att ha dödat vännen har han
förgäfves sökt skingra genotn resor
och har nu vändt åter, direkt frän
skeppet, som han säger, trädande upp
i denna festsal. Tatjana, nu
furstinnan Gremin, har inträdt i aalen,
om-gifven af vördnadsfullt helsande gäster.
Onegin får se henne och tycker sig i
henne återfinua Tatjana, men kan ej
tro att hon från den öde steppen kan
ha kommit hit i denna ställning. Furst
Gremin inträder och på Onegins fråga
till honom hvem den sköna damen i
den rika dräkten är, får han till svar,
att hon är furstens maka sedan två
år tillbaka. Hon är Tatjana, dotter
af fru Larina, berättar fursten, och
frågar om Onegin känner henne,
hvarpå denne säger sig ha varit granne
med henne. Furst Gremin uttrycker
nu i en aria sin kärlek till Tatjana
och den lycka han njuter vid hennes
sida. Han för sedan Onegin fram för
att presentera honom för sin gemål.
Tatjana besvarar utan synbar
sinnesrörelse hans helsning. Fursten
lem-nar jemte Tatjana salen och Onegin
följer henne med sina blickar. I en
aria, börjande med de orden: “Är
denna verkligt den Tatjana, som röjde
mig sitt hjärtekval. . .?“, bekänner han
att glödande kärlek till henne nu
upp-Hammat hos honom. Han aflägsnar sig
och dansen vidtager på nytt.
2;a tablån. Ett mottagningsrum i
furstens palats. Tatjana framträder i
elegant morgondräkt med ett bref i
handen. Detta är från Onegin, som
bönfallit om ett möte. Hon är orolig
och upprörd. Onegin inträder och
finner henne gråtande. Han skyndar fram
och knäfaller vid stolen, deri hon
slagit sig ned. Hon bjuder honom stiga
upp och erinrar honom om den tid
då hon höll honom kär men då han
stötte bort henne såsom allt för ringa.
“Hvarför förföljer ni mig nu?“
utropar hon. “Därför att yttre glans och
ära mig stora världen täckts beskära?“
Onegin säger sig slagen af hennes
vrede, men “jag vill,“ säger han,
“uttrycka mitt hjärtas ve i tårars språk,
med läppar tryckta till ert koä!“
Tatjana ger slutligen vika för hans bönrr
och sin egen kärlek och sjunker till
Onegins bröst. Han uppmanar henne
nu itt fly med honom, men till slut
segrar hennes pligtkänsla, hon sliter
sig ifrån honom och skyndar bort.
Onegin står några ögonblick
förkrossad och förtviflad. Under utropet:
“Försmådd — förskjuten! Det är himlens
straff!“ störtar han ut.
–-
Mazérska
Qvaptettsäll-skapels MinnesFest.
Den minnesfest, som vi förut nämnt
skulle af detta musiksällskap
tillställas för högtidlighållande af dess
hädangångna Ordförande Magnus
Davidsons minne, egde rum d. 9:de d:s
då Mazérska Qvartettsällskapet hade
anordnat en vacker och stämningsfull
fest uti sin vanliga lokal i
Konstnärs-huset, till hvilken högtidlighet
inbjudits, bland andra, den aflidnes
närmaste manliga anförvanter. Programet
för aftonen begynte med det largo af
Haydn, som utfördes vid begrafningen,
och omedelbart därefter framsades utaf
en af sällskapets medlemmar och
gammal vän till den aflidne en sympatisk
minnesruna, ur hvilken vi härmed
taga oss friheten återgifva ett och
annat, som kan vara af allmännare
intresse och därjämte belysande
karaktären och den musikaliska
begåfnin-gen hos den i vida kretsar så
populäre Manne Davidson. I omedelbar
anslutning till Dyss utförda largo
yttrade talaren:
“Haydns toner ha förklingat!
Lar-gots slutackorder dogo bort som en
afskedshviskning till den broder, som
så plötsligt blef bortryckt från vår
krets, där han under en lång följd af
år bildat medelpunkten — ja, de ljödo
som sista afskedshelsning från
Mazérska Qvartettsällskapet till dess så
hjärtligt afhållne och högt aktade
ordförande Manne Davidson!
I toner — nog mest vemodsfnlla
— vilja vi i afton fira hans minne
och tolka vår saknad, ty tonernas språk
var det han helst lyssnade till och på
hvilket han också mest älskade att
sjelf uttrycka sig.
Men därjämte är det på sin plats
I att med några talade ord omnämna
Manne Davidsons verksamhet inom
sällskapet, där han i mer än ett
af-seende intog en så framskjuten
ställning.
Magnus Davidson visade redan som
liten gosse stor lust att spela viol.
Hans föräldrar läto honom också få
undervisning af skickliga lärare —
bland annat af professor Fridolf Book.
Inom familjekretsen idkade han redan
då ganska flitigt ensemblespelning.
Sålunda vägledd och förberedd blef
Manne D. införd i Mazérska
Sällskapet vid ganska unga år — 1868 eller
senast 1869. Redan från början
tilldrog sig hans violspel en viss
uppmärksamhet och det blef snart
tydligt, att man här hade för sig en ung
man med ganska ovanlig begåfning.
— Omfattad med intresse af de då
ledande männen inom Sällskapet,
bereddes honom här tillfälle att allt mer
förkofra sin talent, och stödd af sina
rika naturliga anlag, sitt lifliga eldiga
temperament blef han snart en af
Sällskapets mest framstående förmågor. —
Hans intresse för qvartettspelniDg och
kammarmusik stegrades också allt
mer och mer, så att han, utom
sammankomsterna i Mazérska Sällskapet,
började att mycket ofta i sitt hem
här i staden och äfven på
Hasselbacken samla omkring sig sina
qvartett-spelande vänner — såväl amatörer
som artister — till privata
musikaftnar eller matinéer.
Denna period af nästan hvarje
vecka — till cch med under
sommarmånaderna — återkommande
qvartettsé-ancer i Manne D:s gästfria och
splen-dida hem inföll egentligen under
70-och början af SO-talen, men fortsattes
äfven senare, fast med större
mellanrum, i följd af D:s långa utländska
resor och trägna affärsverksamhet. —
I alla händelser böra de med några
ord omnämnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
