Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. 2 November 1903 - Martin Luther och tonkonsten?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom sina läror. Denna allmänna
musikieformation kunde nu ej mera
uppehållas, och i flera protestantiska
städer utkommo dylika samlingar af
motetter och koraler, responsorier m.m.,
hvarigenom mera än hundrade
tonsättare undanrycktes glömskan. Bland
dessa må nämnas Albrecht,
Ockenheim, Isaak från Prag, Mouton,
Orlando di Lasso, Walther, Josquin de
Pres, m. 11. I England och Skottland
komponerade, likasom Luther, den
berömde reformatorn Knox
kyrkomelo-dier, hvilka ännu användas.
Efter dessa korta antydningar att
Luther, jemte den protestantiska
kultens reformation, älven var den
andliga såväl som den världsliga sångens
reformator, torde slutligen några drag
och yttranden af den store mannen
här vara pä sin plats.
I ett sändebref till Senffl upphöjer
Luther musiken öfver alla andra
konster och sätter den i bredd med
teologien. En annan gång skrifver han,
att satan flyr musiken lika mycket
som religionen; och att “musiken är
en Guds skänk och gåfva, som
för-drifver djefvulen och gör menniskor
glada, i det man dervid förgäter
ondskan, flärden och annan synd.“
Hade Luther kunnat kasta en blick
in i framtiden, der flärden spelar en
så betydande rol i musikväsendet!
Om Josquins musik fällde Luther
följande märkliga ord: “Josquinus är
en mästare i noterna. Dessa hafva
måst göra hvad han ville; andra
komponister måste göra hvad noterna
vilja.“ Detta yttrande återfinnes uti
Mathesii predikningar om Luthers
lef-verne och är tillika ett träffande
in-promptu öfver vår tid.
Bland alla hans tänkespråk som gått
till efterverlden och bevittna att
Luthers religiösa tänkesätt, djupet och
allvaret i hans väsende ingalunda
hindrade hans tillgänglighet för humor
och lefnadslust, citera vi blott ett af
de mest kända och likasom typen för
de öfriga;
»Wer nicht liebt Wein, Weib und Gesang,
Der bleibt ein Narr sein Lebelang »
Vi sluta denna uppsats med Luthers
tal öfver musiken (Encomion Musices).*
Detta förträffliga tal, som eget nog ej
finnes upptaget i någon edition af
Luthers skrifter, skulle sannolikt hafva
gått förloradt för oss, om ej
Melanch-ton hade förvarat det i sina orationer.
Om det ursprungligen skrifvits på
latin eller tyska, är svårt att af göra.
Uti Melanchtons ofvannämnda
orationer är det aftryckt på latin; men
man har ock en tysk edition deraf,
som, att döma efter språket, måste
härröra från Luther sjelf, hvilken hän
lärer låtit offentligen anslå på
kyrk-dörren i Wittenberg, för att derigenom
* Luthers poem »Frau Musica», som
utgör inledningen till lians i Wittenberg
1543 tryckta psalmbok, koncentrerar
innehållet af detta tal.
tillkännagifva sin önskan att se
kyrkomusiken behörigen hyllad och vårdad.
Man finner deraf ock att Luther ej
endast nitälskade för koralsängen, utan
ock för användandet af den konstigare
musican, d. ä. figuralsången.
Encomion Musiccs.
Alla vänner af den fria konsten
Musica önskar jag, doctor Martinus
Luther, nåd och frid af Gud fader
och vår herre Jesu Christ. Jag ville
bjerteligen gerna högt lofva och prisa
denna sköna och konstiga Guds gåfva,
musicans fria konst, och befinner, att
densamma har mångfaldig och stor
nytta och sålunda är en herrlig och
ädel konst, så att jag icke vet, hvar
jag skall begynna eller upphöra att
berömma densamma, eller på hvad vis
och form jag skall prisa den så, som
den billigt bör prisas och af hvar man
hållas i helgd och aktning, och
känner mig sä öfverbopad af rikeliga
lof-I ord öfver denna konst, att jag icke
nogsamt kan upphöja och prisa
densamma, ty hvem kan säga och
uppräkna allt hvad som häröfver kan
skrif-vas och sägas? och om någon än så
gerna ville säga och uppräkna allt, så
skulle han ändock förglömma många
stycken, och är det in summa
omöjligt att man nogsamt förmår prisa och
upphöja denna konst.
För det första, om man rätt
betraktar saken, så finner man, att denna
konst från verldens begynnelse blifvit
af Gud gifven åt alla, ty det gifves
intet ting i verlden, som icke gifver
ett ljud eller en klang ifrån sig.
Sammalunda och luften, den der dock
al-■ draminst synes innehålla någon musica
det är, skön klang och ljud och
tyckes vara helt stum och klanglös; men
likafullt, när den genom någonting
bli fver drifven och satt i rörelse, sä
i gifver den äfven sin klang, sin musica
ifrån sig, och den som förut var stum,
densamma börjar ock blifva ljudande,
blifva en musica; så att man kan höra
och begripa livad som förut icke var
hörbart och begripligt, genom hvilket
anden uppenbarar underbara och stora
hemligheter, hvarom jag nu icke vill
tala.
För det andra är djurens och
enkän-nerligen fåglarnes Musica, klang och
sång ännu mycket underbarare. Ack,
hvilken herrlig musica är det icke,
hvarmed den allsmäktige Herren i
himlen har benådat sin sångmästare,
den älskelige näktergalen samt dess
små lärjungar och så många
tusendetals fåglar i luften, der hvarje slägte
har sin egen art melodi, sin herrliga
ljufliga stämma och underliga coloratur,
som ingen menniska på jorden kan
begripa: k vilket ock konung David, denne
förträfflige musicus, som på sin
psal-tare och sitt strängaspel sjunger och
speLr idel gudomlig sång, sjelf
intygar, och med stor beundran och
gamman i den 104 psalmen profeterar och
sjunger om fåglarnes förunderliga sång,
då ban talar sålunda: Uppå desamma
sitta himmelens fåglar och sjunga
ibland grenarne.
Men hvad skall jag säga om
menni-skans stämma, emot hvilken all annan
sång, klang och ljud äro att räkna
för intet, ty densamma har Gud
benådat med en sådan musica, att redan
blott i denna enda hans öfversvinneliga
och obegripliga godhet och vishet icke
nog kan fattas. Ty väl hafva
philo-sopherna och andre lärde män öfver
måttan beflitat och bemödat sig att
utforska och begripa den mensklige
röstens underliga veik och konst, och
huru det går till, att luften genom en
sådan liten och ringa rörelse med tungan,
och genom en ringare rörelse med
strupen eller halsen, på mångahanda sätt
och vis, alltefter som det genom sinnet
regeras och ledes, kan så kraftigt och
väldigt gifva ifrån sig ord, ljud, sång
och klang, att det vidt och bredt af
hvar man icke allenast kan höras,
utan ock tydligen förnimmas och
begripas. De hafva väl understått sig
att utforska, men ändock icke
utforskat det; ja, ännu har icke heller
någon kommit, som kunnat säga och
betyga hvaraf människans skratt kommer
(ty om gråten vill jag icke tala), och
huru det går till, att menuiskan skrattar;
deröfver förundra de sig, men dervid
blifver det, och de kunna icke utforska
det; men det, att betänka Guds vishet
i detta enda kreatur, vilja vi befalla
dem som hafva mera tid än vi; jag
har bara i korthet velat antyda det.
Nu borde jag ock tala om nyttan
af denna ädla konst, hvilken är så
stor, att ingen, vare han än så
vältalig, förmår nogsamt beskrifva
densamma; det euda kan jag nu säga, hvilket
ock intygas af erfarenheten och Guds
heliga ord, och ingenting är så rättvist,
ingenting så högt att berömma och
prisa, som just musican, nemligen af
den orsaken, att hon regerar och har
välde öfver alla det menskliga h.jertats
rörelser (om de oskäliga djuren vill jag
nu icke tala), af hvilka likväl
menni-skorna ofta nog regeras och
öfvervin-nas, såsom af deras herre och mästare.
Ty ingenting på jorden är kraftigare
att göra de bedröfvade glada, de
glada bedröfvade, de försagde behjertade.
att böja de högmodiga till
undergifven-het, att stilla och dämpa hetsig och
öfvermäktig kärlek, att fördrifva afund
och hat (och hvem kan uppräkna alla
h.jertats rörelser som regera
menni-skorna och drifva dem till dygd eller
till last); till att tygla och styra dessa
sinnets rörelser, säger jag, är ingenting
kraftigare än musicau. Ja, den heliga
ande själf prisar och ärar denna ädla
konst, såsom verktyget för hans eget
embete, i det, såsom han betygar i
den heliga skrift, hans gåfvor, det är,
böjelsen för dygd och goda gerningar,
blifvit gifne propheterna genom
musican, såsom vi ock se hos propheten
Elisa, hvilken, då han skall prophetera,
befaller att man skall bringa honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
