Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. 2 November 1903 - Martin Luther och tonkonsten? - Richard Wagnerfesten i Berlin, af Hildegard Werner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en spelman, och då spelmannen spelade
på strängarne, kom Herrens hand
öf-ver honom &c. Åter intygar skr. ften
att satan, som eggar folk till allehanda
odygd och last, fördrefs genom
musi-can, såsom det berättas om konung
Saul: ty Guds ande kom öfver David,
och han tog harpan och spelade med
sin hand, då vederkvicktes Saul och
det vardt bättre med honom, och den
onde anden vek från honom. Derföre
hafva de heliga fäderna och
prophe-terna icke förgäfves bringat Guds ord
i allehanda sånger och strängaspel, på
det att musican alltid skulle förblifva
hos kyrkan, hvadan vi ock hafva så
mångahanda kostliga sånger och
psalmer, hvilka både med orden och äfven
med sången och klangen röra
menni-skornas hjertan. H03 de förnuftigare
djuren, i spel på strängar och andra
instrumenter hör mau endast såDgen,
ljudet och klangen, utan tal och ord;
men åt menniskan allena, framför alla
andra kreatur, blef rösten med talet
gifven, att hon skulle kunna lofva Gud
med sånger och ord på en gång,
nem-ligen med ett klart och klingande
predikande och berömmande af Guds
godhet och nåd, hvaiutinnan vackra ord
ljuflig klang blifva samfäldt hörde.
Men om någon jemför menniskorna
med hvarandra, och betraktar hvars
och ens stämma, så befinner han att
Gud är en herrlig och mångfaldig
ska-pire, som delat så i menniskornas
röster, och hvilken stor olikhet det är
bland menniskorna för röstens och
språkets skull, och huru långt
öfver-lägsen den ene häruti är den andre.
Ty man säger, att man icke kan finna
tvenne menniskor, som hafva alldeles
enahanda stämma, språk och uttal,
oaktadt den ene på det högsta beflitar
sig om den andres sätt, och vill vara
honom lik och, såsom apan, göra
honom allting efter. Men när den
naturliga musican blifver genom konsten
skärpt och polerad, då först ser och
erkänner man till en del (ty nogsamt
kan man hvarken begripa eller förstå
det) med stor förundran Guds stora
och fullkomliga vishet i musicans
underbara verk, hvaruti, framför allt
annat (hvilket är märkligt och undersamt)
den ene sjunger en enkel stämma eller
tenor (såsom musici kalla det), jemte
hvilken tre, fyra eller fem andra
stämmor äfven sjungas, hvilka leka och
springa omkring en sådan slät och
och enfaldig visa eller tenor, samt
med mångahanda art och klang
under-barligt sira och smycka samma visa,
och likasom föra en himmelsk ringdans,
vänligen möta hvarandra, och likasom
hjerteligen omfamna hvarandra, så, att
de som något förotå detta och röres
deraf, måste häftigt förundra sig
der-öfver, och mena att ingenting
märke-ligare gifves i världen än en sådan
sång, smyckad med många stämmor.
Men den som icke bar någon lust eller
kärlek till detta, och icke röres af ett
sådant ljufligt underverk, den måste
sannerligen vara ett groft träblock,
som icke är värd att han får höra !
en sådan ljuflig musica, utan endast I
koralens råa och vilda åsneskri, eller [
en musica af hundar och kattor.
Hvad skall jag mera säga? väsendet
och nyttan af denna ädla konst är j
mycket större och rikare, än att den
i sådan korthet kan förtäljas, derföre |
vill jag härmed hafva anbefallt denna
konst hvarjom och enom, men i
synnerhet ungt folk, och hafva förmanat j
dem, att de hålla denna kostliga, nyttiga
och glada Guds gåfva värd och kär,
genom hvilken insigt och flitig öfning
de i sinom tid kunna fördrifva onda
tankar och äfven undvika elakt
sällskap och annan odygd.; dernäst vänja
de sig ock att i denna gåfva erkänna,
lofva och prisa Gud sin skapare, och
fly och undvika med allt flit dem,
som äro förderfvade genom lösaktighet,
samt missbruka denna sköna konst
och natur (såsom de lättfärdiga
poeterna göra med sin konst och natur)
till ett lättfärdigt och skändligs
lef-verne; och visserligen skola de veta
att en sådan djefvul, som så arbetar
emot naturen (hvilken med en så ädel
gåfva allenast skall och vill ära och
prisa Gud som skapat alla kreatur)
— att en sådan djefvul drifver dylika
vanartige barn och bortbytingar till
att från Herren Gud taga och röfva
denna gåfva, och dermed ära och tjena
satan, som är Guds, naturens och
denna ljufliga konstens fiende.
Härmed vill jag hafva anbefallt eder alla
Herren Gud.
Gifvet i Wittenberg det 1538 året.
—-Ws=|l<=^y—
Richard Wagnerfesten
i Berlin.
Aftäckningen af det första
Wagner-monumentet i Tyskland, som egde rum
i det härligaste solskensväder, den 1
oktober i Berlin, var, trots alla
intriger, bråk och hänsynslös kritik, en
högst imposant tilldragelse, som länge
kommer att lefva i minnet hos de
många vänner och beundrare af
Wagner, hvilka hade kommit från olika
länder för att närvara vid ceremonien.
Det vackra monumentet, som
efterkommande skola med beundran
betrakta, är af snöhvit marmor från
Grekland, och i halft klassisk, halft
realistisk tysk stil. 100,000 mark har
bildhuggaren Eberlein erhållit för
utförandet af sin “Wagner-Denkmal“.
Vid dess aftäckande utfördes endast
Wagners musik af en stor musikkår
och Berliner Sängerbund under
anförande af Armé musik-inspektor,
Professor Rossberg. Vackra
lagerkransar från Wiens Sänger-Verein,
Berlin-Operan, Mr Oscar Browning från
Cambridge, för öfrigt från England etc.
lades på trappstegen af minnesvården
iunan ceremonien afslutades. Men då
mycket redan stått att läsa i svenska
pressen om aftäckningen och den
ståtliga festbankett, som gafs samma kväll
för öfver 600 gäster, så vill jag i
stället omnämna konserterna,
galaspektaklet på operan m. fl.
tilldragelser i förening med Wagnerfesterna,
hvilka börjades den 30 september med
en “Reception“ i Riksdagshuset.
Leipziger Philharmoniska orkestern
under hr Windersteins anförande
Bpe-lade Wagners Kejsarmarsch, Webers
Jubeluvertyr, Svendsens “Norwegischer
Carnavai“, Massenets “Féte boheme“,
Goldmarks uvertyr »Sakuntala» med
flere nummer. Tyska och franska
artister sjöngo såDger af Wagner, Gluck,
Schubert, Brahms, Gounod etc.
Ehuru festmiddagens musikprogram
var, som ju är fallet vid banketter, af
en brokig karaktär, så kunde musiken
ej med skäl kullas »dålig», då
orkestern spelade bland annat Wagners
» Rier zi»-uvertyr och Griegs Per
Gynt-Suite.
Särdeles intressanta voro de fre
»historiska konserter», som gåfvos den
2 oktober i Philharmonie, därvid
följande musikverk gåfvos under herrar
Carl Pohlig, H. Riedel och Gustav
Kogels dirigentskap:
Uvertyrer af Gluck: »Iphigenie»
med Wagners afslutning, Mozart:
»Trollflöjten», Weber: »Friskytten»,
Mendelssohn: »Hebriderna», Spohr:
»Jessonda», Schumann: “Manfred“,
Berlioz: “Kung Lear“, Cornelius:
»Barbier von Bagdad». Vidare Schuberts
ofulländade symfoni, Brahms C
moll-symfoni, Liszts symfoniska dikt
»Tas-so“, Rieh. Strau8s’ »Tod und
Verklärung», Berlioz’ Kärleksscen ur
symfonien »Romeo och Julia» samt
Beethovens härliga 9:de symfoni,
förträffligt utförd af den förstärkta orkestern
från Leipzig samt Caecilia- och
Stern-ska sångföreningarne.
Söndagen den 4 oktober bjöds man
på icke mindre än tre folkkonserter.
En “Geistliches” i Sing-Akademie (kl.
12 f, m.) därvid hof- och
domkyrkokören — omkring 110 mans- och
gossröster — sjöogo, under direktör H.
Pi Ufers anförande, motetter af
Pale-strina, Job. Kuhnau och J. S. Bach,
“Festspruch” för 8:ta stämmig kör af
Brahms, Mendelssohns 22:dra Psalm,
m. fl. andeliga körer af Schreck,
Flügel och Becker. Flera framstående
musiker från England, där
kyrkomusik och sång stå ovanligt högt,
uttalade sin beundran öfver körens
förträffliga sång, den absoluta
tonträff-ningen och den artistiska fraseringen.
På kvällen gafs en Wagner-konsert
i Kroll, och en internationel
galakonsert i Philharmonien, därvid man hade
tillfälle att studera ej mindre än 8
dirigenters sätt och konst att
dirigera. Ibland dem som hade orkestern
fullkomligt i sin makt voro
kapellmästaren Pohlig från Stuttgart, som
dirigerade Beethovens »Leonora»-uver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
