Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 4 December 1903 - Något om melodisk och komisk opera, af — s. - Musikpressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjecst. Återstår att se om hans idé
att förvandla operan till ett
tondekla-matorium på grundlaget af en
komplicerad orkesters} mfoni kommer att
acep-teras af framtiden. Tecken tyda på
att man längtar efter att se operan
åter stå på sina fotter, efter melodier
i organiskt afslutad form, understödda
af en sångpartierna underordnad och
tjänande orkester. Ett bevis härpå
synes man ega i den framgång som
Saint-Saöns’ “Simson och Delila”
mångenstädes vunnit i Tyskland på
senare åren.
För dem som predika
Wagner-orto-doxien såsom den enda saliggörande
och bryta stafven öfver den melodiska
operastilen, sådan den t. ex.
framträder i de af en musikälskande publik
alltid uppburna Rossini-operorna
“Wilhelm Teil“ och “Barberaren“, må
erinras om hvad tysken Heine säger i
sina “Reisebilder“. Efter att hafva
önskat dem, som lasta Rossini, att de
i dödsriket må blifva dömda till att
i den långa evigheten icke få höra
annat än fugor af Bach, utbrister hau:
“Rossini, divino maestro, Italiens sol,
du som utsänder dina klingande
strålar öfver världen! tillgif mina stackars
landsmän, som lasta dig på skrifpapper
och tryckpapper! Men jag fröjdas
öfver dina toner, dina melodiska
lys-blos8, dina bländande
sommarfågel-drömmar, som behagligt omsvalla mig
och kyssa mitt hjärta med gratiernas
läppar! Divino maestro, tillgif mina
stackars landsmän, som icke se ditt
djup för att du täcker det med rosor,
och som icke finna dig tanketung och
grundlig nog, därför att du flyger så
lätt på dina himmelska vingar!”
Melodisk uppfinning är knapp och
ringaktad af vår tids komponister.
Man ser det såväl af vår
sånglitteratur som af våra operakompositioner och
instrumentalverk. En melodisk strof,
som skulle ha sin naturliga utveckling
och afslutning enligt den musikaliska
logikens och harmonikens lagar,
af-stympas och fördiides vanligtvis till
en musikalisk torso. De föga
spirituella melodier, som numera födas,
sönderstyckas och drunkna i
nutids-orkesterns eller ackompanjemangets
dissonansflöde. Musiken får ej vara
en skön konst, som fröjdar människans
hjärta i enlighet med den
skönhetskänsla som tillhör hennes natur, utan
en lärd konstruktion, ett fantastiskt
experiment med tonkombinationer och
klangeffekter af det mest osköna och
vidunderliga slag. Och det fins folk
som låter dupera sig häraf och tro
sig finna något stort och konstfullt i
det tillkonstlade och onjutbara, i den
nervfrestande mass verkan, h varmed man
nu vill imponera. Månne de mena
ärligt, då de säga sig kunna njuta af
denna nutidsmusik lika mycket som
af en Mozarts, Beethovens eller
Webers?
Betrakta vi operakompositionenrna i
vår tid, så finna vi att allt skall stö-
pas i den Wagnerska formen. I
saknad af mästarens genialitet blir
produkten underhaltig. Intet af nutidens
operiiverk har visat sig ega inneboende
lifskraft och bestående värde. Endast
de italienska veristernas små melodiska
förstlingsverk, "Cavalleria“ och
“Pajaz-zo“, ha fått fotfäste i alla lands
operarepertoarer. Framgångarne hos en
Puc-cinis “Boheme“ eller Charpentiers“
Louise“ är konstlad och säkert icke
beståndande. På deu komiska operans
område är produktionen obetydlig.
Försök af detta slag i Tyskland af
Sieg-frid Wagner, d’ Albert och andra ha
visat sig mer eller mindre misslyckade.
Ej heller ha i andra land några
lifs-kraftiga verk af detta slag uppstått.
Det är af de gamla melodiska operorna,
som operainstitutionerna lefva; det är
dessa som ge dem medel till
uppsättning af Wagner-dramerna och nybeter.
Granska vi t. ex. den tyska
operarepertoaren för sistlidna oktober månad
så finna vi den förkättrade Meyerbeer
representerad af “Robert“,
“Hugenot-terna“, “Afrikanskan“ och ”Profeten.“
Af fransk seria finna vi “Judinnan“,
“Carmen“, “Simson och Delila“,
“Lak-rné“, af italiensk “Aida”, “Trubadmen“
. . . af komiska operor “Hvita frun“,
“Barberaren“, “Martha“, “Villars
Dragoner“, ”Hin ondes andel“, “Svarta
dominon“, “Mignon“ och Lortzings
“Undine“, “Czar och timmerman“
samt “Vapensmeden“. Det är gifvet
att en operarepertoar måste ha
omvex-ling och mottaga gamla verk sådana
som de ofvan nämnda. MeD oftast
blifva de nu underkända af kritiker
med YVagner-måttståcken i sin hånd.
Publiken åter, äfven den bildade, vet
att uppskatta dessa verks
njutnings-bringaude, verkligt musikaliska värde,
och med all säkerhet skulle den
öfver-allt vilja se att den utveckling en ny tid
måste medföra går i en riktning, som
kan tillfredsställa dess behof af
verklig musiknjutning.
s.
Musikpressen.
På Abr. Lundquists (Georg Abr:n
Lundquists) förlag har utkommit
för piano 2 händer:
Strandberg, N.: Från lagunernas stad.
Två pianostycken. 1. 1 Gondol; 2
Vemod Pris 1 kr.
Teii.man (Juk : »Mir trädens blad falla*.
Salongstycke 75 öre.
Smith, G Inclination. Valse lenle. 1 kr.
Pinet, Tu.: Fenster. Vale. 1 kr.; —
Bram, Polka, CO öre;
Englund, Ad: Morgonrodnaden,
Valse-Boston 1 kr.
Populära sånger. Arrangement med
öf-verlagd text 4:e Häftet. Kr. 1: 50.
for orgelharmonium:
Hägg, Gustaf: Album för kammarorgel.
15 stycken för orgelharmonium, såväl för
kyrkan som för hemmet, samlade och
delvis arrangerade Kr. 1: 50.
för violin och piano:
Sitt, Hans: Album för violin ceh piano
Häfte I och II ä 2: 50.
för två fioler:
Tiken, Kari.: Från vildmat k och lekstuga.
Hält. II. Jämtpolskor, upptecknade och
satta för två fioler, tiilegn. Sv.
Folkdansens vänner. 1 kr.
för violin:
Ki.mi i.. H. E.: 3H Danserfran
Ångermanland, eau lade och satta för violin. 1 kr.
för en röst piano:
Bedinger, Hugo: Sanger; n;r 5: »Den
öfvergilna» (dess-f), n:r 6 »Natt (g- eller
a dess, bas); n:r 7 »När tindrande stjärnorna
glida» (h—e); n:r 8 »Stadens löjtnant» (b
-g)-
De Anuuaga Forssling, Manolita: »Det
er sommerkvcld som da>. Ord af Nils Collet
Vogt (dess —ess), 60 öre.
Dahl, Adrian: Bachanal. Ord af Fredr.
Nycander (b—diss), 60 öre.
Strandberg, N.: Efter solnedgången, (b— ess),
75 öre; — Fa Tavernan (ciss e), 76 öre;
Valentin, Karl : Mot aftonen, (b—e).
Ord af E. Karlfeldt. 75 öre.
På Carl Gehrmans förlag har
utkommit:
för piano, 2 händer:
Damernas Favorit-Album. 2:a häftet.1 kr.
1: 50. Pinet, Th.: Charme, Valse Boston.
1 kr. — På Parkudden, Po’ka. 60 öre.
för orgel:
Volckmar, W.: 25 Valda Utgångstycken.
Utgifna af Fr. Thorselius,
domkyrkoorga-nist. Kr. 1: 50.
Hagg, Gustaf: Orgelkomjmitioner:
Aften-frid, 1 kr.; Sorg, 75 öre; Cantabile, 1 kr.;
FestbyiLD, 1: 50.
för orgelharmonium:
Hägg, Gustaf. Album för
orgelharmo-nium, 2 a Häftet. 12 valda kompositioner,
samlade och delvis arrangerade. 1 kr:;
för en röst vid piano:
Tsuhaikowsky, I’.: Sänger ur »Eugen
O neg in •. N:r 1 Jag er älskar (Lenski, diss
—a); n:r 2 Om ödet mig behagat gifva
(Onegin, d—f), n:r 3 Triquets kupletter (g
— g), n:r 4 Här hos eder min barndom
förflutit (Lenski g—g); n:r 5 Förbi, förbi
(Lenski, dies—giss) å 50, 75 öre.
Schi it, Walther: Strax jag dig skådat
har (c- ess) 50 öre;
Sjögren, Emil: Blanche de Namour.
Rid-dar Algotsons visa ur »FolkungaBagan» af
Aug. Strindberg (e- fiss). Tiilegn. Franz
Naval. 75 öre.
Kienzl, Wilh.: Salige de som förföljelse
lida. Andlig sång med piano eller
orgel-harmonium (d—ess), 75 öre.
Af pianostyckena på Abr. Lundquists
förlag kan i första rummet nämnas
Strandbergs, som bär en vy af
Venedig på titelbladet och innehåller i
öf-verensstämmelse med titlarna
karakteristisk och anslående musik.
Teil-mans stycke är hållet i hans kända,
eikla och populära stil — Theodor
Pinet synes höra till de för
närvarande popnlära danskomponisterna; på
detta förlag finna vi två danser af
honom. — “Popnlära sånger,“ 4 häftet,
innehåller 16 piano- arrangementer
med öfverlagd text. Bland dessa
förekomma ur operor ”Blott i en dröm“
ur ”Leonora“, Werners afskedssåDg
ur “Trumpetaren från Säkkingen“ och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
