Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 16 Februari 1905 - Christian Sinding (med porträtt) - Adolf Lindgren †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK MUSIKTIDNING.
26
komponist, blef han 1880—82
inne-hafvare af statens stora stipendium
och reste till utlandet, där han på
egen hand gjorde musikstudier i
Berlin, Dresden och München. Då han
1886 sökte samma stipendium för att
kunna fullborda en större opera, som
han hade under arbete, gick han miste
om detsamma. Tre år därefter
beviljades honom dock ett nytt sådant till
nya musikstudier, och efter ett besök
i Köpenhamn våren 1890 begaf han
sig söderut.
I början af 1880-talet börjar
Sin-dings egentliga skapande
musikverksamhet. Då uppstod och utgafs i
Köpenhamn såsom opus 2 hans
“Variationer öfver ett eget tema“ för två
pianon, 4-händigt. “Detta verk“,
säger en hans biograf, är typiskt för
Sindings tonskapelse: en absolut ny,
sällsam klangfärg, en öfverraskande
intressant, djerf men sund
harmonisa-tion och en utpreglad manlig rytm
och kraft. Alla originella
enskildheter, personliga egendomligheter och
manér hos Sinding finner man i detta
verk liksom in nuce’“. Såsom opus
3 följde en intressant “Suite“ i
gammal stil (Preludium, Courante,
Sarabande, Gavotte, Final). ”De
förväntningar Sinding väckte i musikvärlden
med sina första pianokompositioner“,
heter det i den tyska tidskrift vi förut
citerat, “ha på ett lysande sätt
förverkligats. Utan öfverdrift kan man
påstå att Sinding efter Brahms’
bortgang jemte Theodor Kirchner, denne
härlige drömmare och äkta
Davids-bündler’, samt den väldige fantasten
Max Reger, är vår tids mest
originelle och intressante
pianokomponist.“ För att, såsom i nyssnämnda
tidskrift, karakterisera en mängd af
Sindings pianostycken och andra
kompositioner skulle fordras ett studium
och utrymme, som nu ej står oss till
buds. Vidare säges det om Sinding:
“Han är en mästare i teknik och vet
att snillrikt göra sitt vetande
fruktbart. Han är också en mästare i
formen, som med säker hand bygger
upp och som aldrig för rikedom af
de detaljer, som så friskt och lifligt
framträda i hans verk, förgäter den
monumentala helgjutenheten. Det som
särdeles fängslar i hans musik är ett
drag af manlig kraft som omsveper
åhörarne liksom en mäktig
nordanvind“. Tonsättarens idéer taga dock
stundom en så djerf och hög flykt,
att man har svårt att följa och förstå
dem. Men, som en hans landsman
uttryckt sig, “det har aldrig varit
Sindings sak att slå in på den
allmänna farvägen eller att spörja om
hvad Pål och Per tycka om han3
musik“. Att Sindings verk icke träogt
sig igenom hos publiken så som de
för-tjena, beror på da betydliga
fordringar han ofta ställer pä de utförande.
Karakteristiskt i hans pianosats är
den mäktigt verkande
oktavfördubblingen och rika ackordfylligheten.
Sinding har, efter hvad vi känna,
senaste decenniet mest hållit sig i
hemlandet, i Kristiania och dess
närhet, flitigt sysselsatt med att
komponera. Många af hans instrumentala
verk äro utgifna på Peters-förlaget i
Leipzig. En förteckning följer här
öfver hans kompositioner efter de
källor vi haft att tillgå. Deras opustal
är utsatt inom klammer.
För och med orkester: Symfoni,
D-moll (Op 21), Episodes chevaleresques
(Op. 35), Rondo infinito (42),
Pianokonsert, Dess-dur (6), Violinkonserter:
Adur (45), D-dur (60), Suite för
violin och ork. — För 2 violiner och
piano: Serenad (56)—; Violin och
piano: Suiter: A-moll (10), F-dur (14),
G-dur, »Scénes de la vie», (51);
Sonater: C dur (12), E-dur (27); Romanser :
E-moll (9) och op. 30; Quatre morceaux
(43), tillegnade Henri Marteau, Vier
Stücke, 3 Häft. (61) - ; V ioloncell
och piano; Legend (46), 6 Stücke,
3 Häft. (66), Intermezzo Impromtu; —
För Piano 4händer; 6’ Klavierstücke
(71), Valses, 2 Haft. (59) — 2
Pianon, 4 händer: Variationer, Ess-moll
(Op. 2), Två duetter (41) —
Kammarmusik: Pianokvintett, E-moll (Op. 5), j
Pianotrior: D-dur (23); A-moll (64),
Stråkkvartett (70); — För Piano 2 1
händer: Suite (op. 3), Klaver studier, (7)
Pianostycken (22) 5 Nyare
Pianostycken, 2 H (24), 6 å 7 Pianostycken
(op. 25, 31, 32) 2 H. hvardera,
Charakterstücke (op. 33, 34) 2 H.
hvardera, Fünfzen Capricen (44) 5 Heft.,
Burlesques, 2 H. (48), Sechs
Klavierstücke, 2 H. (49), Melodies mignonnes
(52) 5 stücke, 2 H. (62), Intermezzon
(op. 65, 72) 2 H. hvardera, Morceaux
caracteristiques (53), Quatre morceaux
de salon (54), Ging Etudes (58), Skizze;
Sångtrior för 3 fiuntimmersröster:
Sange (op. 47); För baryton, kör och
piano: Til Molde —; Sånger för en
röst med piano: Ranken und Rosen
6 dikter af H. Drachmann (op. 4), 6
Sange, ord af Drachmann (8), Digte af
Sangernes Bog, ord af Drachmann (13),
Lieder aus Winternächte (26), Symra
(Windrose) 12 Lieder und Reime (28),
Vom Lenz zum Ilerhst, ord af Collett
och Vogt, 2 H. (3lj), Strenjeleik
(Saitenspiel), dikt af Iver Mortenson, 3 H.
(40), Digte fra Levanten, 14 Danske
Viser og Sange (50), Nirwana, Nemt,
Fromve o. a. dikter (57), Alte Weise,
Viel Träume, Galmandssange (Tolle
Lieder), ord af Vilh. Krag, Rythmeskvalp,
ord af Adolescentulus Olsen,
Lands-veis-Salmer, 5 Sange, ord af J. P.
Jacobsen, 5 Sange, ord af H. Drachmann
och Sven Tröst, 6 Lieder und
Gesänge, 6 Lieder aus Des Knaben
Wunderhorn, 4 Songar (68) till texter af
Gar-borg, Utbö, Vwje, Vetie Vislie.
Till dessa kompositioner kommer en
ny Stråkkvartett, A-moll, hvilken
ut-föres här på hans konsert.
Adolf Lindgren.
t
Vid utgifvandet af denna tidnings
första nummer för i år, innehållande
porträtt med bigrafi öfver Adolf
Lindgren, dess förste redaktör, kunde man
icke ana, att blott en månad derefter
döden skulle sätta en gräns för hans
lefnad, hvilket inträffade den 8
februari på morgonen.
Visserligen hörde ej hans
kroppskonstitution till de starka, och han
har under många år varit sjuklig,
lidande af rheumatiem och magsjukdom,
och denna ejuklighet tilltog under
förra hösten och början af detta år,
men en förbättring tycktes inträda för
några veckor sedan, hvilket ingaf hopp
att han äfven denna gång, såsom förut
skett efter sådana sjukdomsfall, skulle
återvinna krafter till fortsatt
verksamhet.
Adolf Lindgren förde såsom ogift
ett stilla, tillbakadraget lif och hans
umgänge åtminstone under senare
decennier, inskränkte sig till hans
närmaste. Under sommaren brukade han
dock stundom besöka någon
brunns-eller badort för sin helsas skull och
gjorde i konstintresse någon gång en
längre utflykt, så«om till Bayreuth
for bevistande af de wagnerska
festspelen derstädes. Under flera år hade
han ett lugnt hem, inackorderad hos
en väninna till honom och hans
närmaste anhöriga. Med undantag af
regelbundna promenader i det fria ett
par gånger om dagen, tillbragte han
denna på sitt arbetsrum, oah då han
som musikreferent om aftnarna
besökte operaföreställningar eller
konserter, begaf han sig genast hem vid
deras slut. På senare år hade han
såsom mångårig musikrecensent i
Aftonbladet beviljats lindrigare arbete
som kritiker, i det endast konserter
och märkligare operaföreställningar af
honom bedömdes.
Då så nyligen en biografi öfver
Lindgren varit införd i denna tidning,
är en sådan öfverflödig i denna
nekrolog. Vi erinra endast att han var
född i Trosa den 14 mars 1846, blef
student 1863, filosofie kandidat 1873
och året derpå anstäld som
musikkritiker i Aftonbladet, der han under
märket A. L. gjorde sig känd som
vår förnämsta kritiker med grundliga
estetiska och musikteoretiska
kunskaper och en prägnant, glänsande stil.
Sträng, men aldrig orättvis, kunde han
stundom visa sig som konstdomare trots
sitt älskvärda väsen, för hvilket skämt
och humor icke var främmande.
Om Adolf Lindgrens litterära
verksamhet hänvisa vi till biografien i
årgångens första nummer. Såsom
musikkritiker hade han underhjelp af
praktisk musiköfning. Han hade tidigt
nog egnat sig åt violinspelst och kunde
äfven traktera pianot, ehuru ej med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
