Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. 4 Mars 1905 - Inställning af Musikföreningens konserter - En ny sångmetod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillämnade och tillkännagifna konserter
för säsongen måste inställas. Denna
förklaring anser sig styrelsen förpliktad
att afgifva till upplysning för den
musikaliska allmänheten, som under
föreningens 25-åriga verksamhet visat sitt
intresse för densamma och för den
insats i hufvudstadens musiklif dess
verksamhet omfattar, nämligen att »i
förening med en stor orkester till
allmänhetens kännedom låta bringa erkända
musikverk i större form». — Det heter
vidare i denna förklaring:
Sedan Musikföreningen börjat sin
verksamhet för innevarande säsong med
utfärdande af inbjudan till abonnement
å de sedvanliga tre konserterna efter
fastställda program, alla tre konserterna
ämnade att som vanligt gifvas under
medverkan af hofkapellet å redan från
början bestämda dagar, samt äfven den
22 sistlidna november framfört den
första af dessa abonnementskonserter,
mottog föreningens styrelse helt
ovän-tadt några dagar därefter en skrifvelse
från hofkapellet, daterad den 25 i
samma månad, med tillkännagifvande, att
hofkapellet nödgades för närvarande och
så länge de af k. teaterns styrel »e i
dessa dagar beslutade »populära
symfonikonserterna» anordnades, till följd
af den ökning dessa skulle föranleda
j i hofkapellets tunga och enerverande
arbete, af skyldig omtanke för
hofka-pellets förmåga att konstnärligt kunna
fullgöra sina förpliktelser, afsäga sig
det biträde vid Musikföreningens
konserter, som hofkapellet hittills ända från
början af föreningens verksamhet gärna
och till båtnad för dess pensionskassa
åtagit sig, och hade hofkapellet fattat
detta beslut under den bestämda
förhoppning, att Musikföreningens
styrelse måtte inse och bebjärta, å ena
sidan hurusom detta steg icke innebure
någon som helst ogenhet mot
Musikföreningen, och å andra sidan att
hof-kapellet under nuvarande, för kapellet
brydsamma förhållanden icke gärna
kunnat handla annorlunda.
Musikföreningens styrelse, som efter
att med synnerlig ledsnad hafva tagit
del af hofkapellets förenämnda
skrif-velse ansåge sig i det längsta kunna
hysa den förhoppningen, att
hofkapel-let härmed icke sagt sitt sista ord i
saken, beslöt därför i skrif velse af den
30 ofvannämnda månad anhålla, det
hofkapellet ännu en gång måtte taga
ärendet under ompröfning, därvid
styrelsen bl. a. framhöll, dels hvilka stora
svårigheter och obehag det skulle
medföra för föreningen att omedelbart efter
det endast den första af de i
abonnementet utfästade tre konserter ägt rum
se sig urståndsatt att fullgöra de åtagna
förbindelserna gent emot sina
abonnenter och nödgas till dem återbära å de
båda återstående konserterna belöpande
andelar i abonnementsafgiften, dels ock
att åtskilliga vidtagna dispositioner för
dessa samma konserter äfven endast
med synnerliga obehag och förluster
skulle kunna rubbas, hvarför Musik-
föreningens styrelse på dessa och i
öfrigt anförda skäl ansåge sig kunna
hysa den förhoppningen, att de måtte
kunna föranleda hofkapellet att fiångå
sitt för fortgången af Musikföreningens
verksamhet så ödesdigra beslut.
Till svar härå meddelade, på därom
erhållet uppdrag, delegerade ur
hofka-pellet i skrifvelse af den 3 sistlidna
december hufvudsakligen, att de i
styrelsens skrifvelse berörda förhållanden
voro för hofkapellets medlemmar ej
okända vid den tidpunkt, då
hofkapel-let af förut framhållna och noga
öfver-vägda skäl såg sig nödsakadt att för
närvarande undandraga
Musikföreningen sitt biträde, och att detta beslut
fattades endast under allvarligt
beklagande af de svårigheter, detsamma
för-utsåges komma att vålla
Musikföreningen ...
Då af Musikföreningens styrelse
under detta år än ytterligare förda
underhandlingar med hofkapellet visat sig
fruktlösa och slutligen utmynnat i en
skrifvelse från hofkapellet af den 4
febr., hvari hofkapellet, fortfarande
under beklagande af de obehag
hofkapel-let därigenom nödgades förorsaka
föreningen, förklarade sig vidhålla sin
vägran att under nuvarande
omständigheter i någon form biträda vid
föreningens konserter, samt då
förhållandena i öfrigt icke i något hänseende
gjort det möjligt för föreningens
styrelse att söka sitt bistånd hos någon
annan än den orkester, som icke vid
mindre än 67 af samtliga under
föreningens hela verksamhetstid gifna 69
konserter, således vid samtliga i
förening med orkester gifna konserter,
genom att beredvilligt ställa sitt
höga konstnärsskap till föreningens
förfogande, medverkat till de
konstnärliga framgångar, föreningen under denna
tid lyckats vinna, har Musikföreningens
styrelse, under odeladt instämmande af
föreningens till allmänt möte den 23
febr. sammankallade aktiva ledamöter
och abonnenter, sett sig nödsakad
besluta inställandet af föreningens
verksamhet under denna säsong, dock med
den fasta förhoppning, att de
svårigheter, som nu vålla detta afbrott, till
nästinstundande säsong måtte vara
undanröjda och föreningen då blifva i
tillfälle att återupptaga sitt arbete, så
mycket mer som Musikföreningens
oskattbare dirigent, professor Neiuda,
förklarat sig, oaktadt det nu inträffade
nödtvungna afbrottet i föreningens
verksamhet, villig att alltjämt kvarstå som
dess dirigent, när denna åter kan förr
eller senare upptagas.
I konstens intresse får man beklaga
att Musikföreningens förtjänstfulla och
storslagna verksamhet på så sätt
af-brutits. Men — var väl detta alldeles
nödvändigt. Likaväl som våra större
körföreningars abonnenter förr, och
äfven på senare tider, kunnat nöja sig
med åhörandet af konserter utan
orkester, borde det kunnat äfven nu, un-
dantagsvis, ha skett i afseende på
Musikföreningens återstående konserter.
Ja, många abonnenter torde finnas, som
ha mera nöje af att höra mindre
körverk än de stora messorna och
oratorierna, och Musikföreningen borde väl
icke anse sig för god och hög att —
helst nödd och tvungen — utföra
sådana. Det finns ju en mängd mycket
vackra körer u capella eller med
pianoackompanjemang, solosånger och
kammarmusik etc., som skulle kunna
utgöra lockande program.
Trasslet med »återhämtande af
abon-nemangsafgiften», som beklagas, hade
då kunnat undvikas, och alldeles visst
hade under nu fadda omständigheter
styrelsen icke fått uppbära klander för
att konserternas program och stil
ändrats i enlighet med rådande
förhållanden.
En ny sångmetod.
Direktör N. E. Anjou från Hille i
Gestrikland demonstrerade för en tid
sedan på Atheneum en ny metod för
sångundervisuing, eller rättare
tou-träffning, säkert ny för de allra flesta
af det talrika auditoriet, som
utgjordes af inbjudna pedagoger och musiker.
Den erfarne musikläraren började
med ett föredrag, i hvilket han
utvecklade det nya i metoden och
påvisade dess fördelar vid den
elementära undervisningen. Dessa
grundsatser för inlärande af tonträffning
äro emellertid ej i sjelfva verket så
nya. De ha sin upprinnelse och
utbildning från Frankrike, de praktiseras
t. ex. vid ett sådant
musikkonservatorium som det i Brüssel. Härifrån
öfverfördes formlerna till Finland
af direktören för musikinstitutet i
Helsingfors M. Wegelius. Härom
skrifver dr W. själf i sin “Kurs i
tonträffning“, lärobok I: “Det var
först vid ett besök i Brüssels
konservatorium jag fann hvad jag så
länge sökt: en i högsta grad enkel
och rakt på sak gående metod, som
redan på undervisningens första
stadier ledde till en förunderlig säkerhet
i tonträffning.“ Efter af dr W.
verkställd omarbetning och förenkling af
formelsystemet har det införts i såväl
seminarier som skolor i Finland. I
Danmark ha formlerna efter ett
treårigt prof vid sidan af det Leislerska
systemet afgått med fullständig seger
och i Norge har denna
tonträffnings-metod ådragit sig stor uppmärksamhet.
Man har äfven försökt med dess
till-lämpning i vår egen musikaliska akademi
och en del folkskolelärare, främst
naturligtvis hr Anjou sjelf, som studerat
metoden i Finland och arbetat på dess
vidare förbättring, ha hvar i sin stad
pröfvat dess resultat.
Talaren ansåg att sången i våra
folkskolor såsom undervisningsämne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
