- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 25 (1905) /
44

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 16 Mars 1905 - Beethoven och hans »Missa solemnis» - Musikbref från Göteborg, af H—t

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de närmast i Handels stil bildade
fu-gerade satserna, är prägladt af Bachs
anda. Helt modernt, just betecknande
framåtskridandet från Bach och den
äldre stilen, är deremot Benedictus, ett
hänförande, lugnt rörligt stycke, hvari
det från högsta läget nedstigande
violinsolot illustrerar orden »qui venit i
in nomine domini» (Välsignad vare han,
som kommer i Herrens namn»).
Egendomligt är också det halft filosofiska
försöket att genom toner måla
evigheten i den fugerade satsen »et vitam
venturi eæculi» i slutet af Credo.

Till slut lemna vi här en
förteckning öfver messans särskilda delar:

I. N:o 1 Kyrie: N:o 2 Christe; N:o 3
Kyrie II; — II. Gloria: N:o 4;
Gloria I; N:o 5 Gratias; N:o 6 Domine
Deus; N:o 7 Qui tollis; N:o 8 Quoniam;
N:o 9 Cum sancto spiritu; N:o 10
Gloria II; — III. Credo: N:o 11 Credo;
N:o 12 Et incarnatus; N:o 13
Cruci-fixus; N;o 14 Et resurrexit; N:o 15
Et ascendit; N:o 16 Credo in
Npiri-tum; N:o 17 Et vitam venturi —;
IV Sanctus. N:o 18 Sanctus; N:o 19
Pleni; N:o 20 Osanna I; N:o 21
Præludium; N:o 22 Benedictus; N:o 23
Osanna II. —; V Agnus: Dei N:o 24
Agnus Dei; N:o 25 Dona nobis pacem.

Musikbref från Göteborg.

Den 30 januari var en särdeles
njutningsrik afton för Göteborgs
musikvänner. Musikföreningen hade då
anordnat sin andra kammarmusiksoaré
med uppträdande af den herömda
Brysselkvartetten, herrar Schörg,
Dau-cher, Miry och Gaillard. Programmet
öppnades med kvartett A-dur af
Borodin, en ytterst intressant komposition,
hvars raffinerade svårigheter och starka
stämning8målningar kräfver ett
utomordentligt fint utförande. Det var en
fröjd att lyssna till, hvad denna
kvartett kunde prestera. En sådan
klangskönhet hos hvarje instrument och en
sådan schatteringsförmåga från svagaste
pianissimo till ett nästan orkestralt
fortissimo får man mycket sällan höra.
Men framför allt ett sådant mästerligt
samspel, en sådan likställighet de olika
stämmorna emellan, att ingen tränger
sig fram på den andras bekostnad,
med ett ord, det äkta kvartettspelets
högsta och första regel fann man här
genomförd med en sådan
konstnärlighet, att den föreföll helt naturlig. —
Andra numret på programmet, kvartett
C-moll op. 51 af Brahms utfördes på
ett lika mästerligt sätt som det företa.
Priset togs dock, i vårt tycke, af sista
numret, kvartett Ess dur af den gamle
skämtaren Dittersdorf. Den klarhet
och musikaliska korrekthet, hvarmed
detta nummer utfördes, öfvergår allt
beröm.

Den 3 febr. gaf pianisten Sigfrid
Laurin i Handelsinstitutets sal en kon-

sert. Det sjukliga drömmarlynne, som
genomgående präglade de olika
numrens utförande, gjorde, att man mera
fick intrycket af att genom en
tillfällighet ha kommit att åhöra pianistens
fria fantasier än att verkligen befinna
sig på en offentlig konsert.

Den 11 febr. kommer allt framgent
att bli en märkesdag i Göteborgs
musikhistoria. Då invigdes nämligen
Göteborgs konserthus. Svensk
Musiktidnings läsare ha i senaste numret
fått göra bekantskap med byggnadens
utseende, hvarför vi nu kunna vända
oss till förloppet af själfva
invignings-konserten, som föranstaltats af Eduard
Magnus’ musikfond. Konserten gick
af stapeln under Tor Aulins ledning
med biträde af en orkester på 55 man
samt Eilharmoniska sällskapets kör
och solister. Konserten inleddes med
det präktiga förspelet till
Mästersån-garne i Nürnberg, som i betraktande
af den från olika småkapell i staden
sammanförda orkestern och de få
repetitionerna gick med god
sammanhållning. Derpå följde Normans
kantat (vid invigningen af Musikaliska
akademiens byggnad) för solostämmor,
kör och orkester. Kören, som
inöf-vats af dir. Ruhen Liljefors, klingade
friskt och vackert. Bland solisterna
må framhållas fru Mraz, som med
lifligt och intelligent föredrag utförde
sitt parti. Sista numret på
invignings-programmet utgjordes af Beethovens
sjunde symfoni, hvars utförande var
värdt allt beröm.

Söndagen den 12 febr.
återupprepades invigningsprogrammet från dagen
förut.

D. 15 febr.gaf
EmilSjögreniKonsert-haset en konsert med uteslutande egna
kompositioner under medverkan af
sångerskan fru Clary Morales,
pianisten fru Zelmica Asplund och
violinisten herr André Mangeot. Violinisten
och tonsättaren utförde tillsammans
sonat för violin och piano E-moll op.
24, poéme op. 40 samt fantasi öfver två
svenska folkmelodier op. 45. De
vackra melodiska tonsättningarna
utfördes af herr Mangeot med vacker ton
och godt föredrag. Herr Sjögrens fina,
mjuka pianospel är nogsamt tekant.
Fru Clary Morales, ackompanjerad af
tonsättaren, utförde sex Sjögrens-sånger
med liffullt och intelligent föredrag.
Fru Zelmica Asplund spelade
Erotiken n:r 1, 2 och 3 med mjukt och
behagligt anslag och ett personligt
inträngande i kompositionernas karaktär,
som gjorde detta nummer på
programmet till ett litet helt för sig. .

Konsert gafs i Handelsinstitutets
sal den 17 febr. af tvenne danska
konstnärer, sångerskan fröken Ellen
Beck och violoncellisten fröken Agga
Fritsche. Fröken Beck öppnade
konserten med en aria ur Glucks
»L’inno-cenza giustificata», sjungen med stor
stiltrohet i föredraget, samt Le
Violette af Scarlatti; vieare sjöng fröken

B. fem sånger ur Lange-Müllers »Sula-

mith och Salomon», som föredrogos på
ett gripande sätt; sex sånger af
Brahms, Schubert, Wolff, Doering,
Weber och Martini gjordes med god
karakterisering. I det hela hade
sångerskan en mycket lycklig afton. Fröken
Fritsche spelade Konsert D-dur af
Joh. Svendsen, Cantabile af Cesar Cui
och Tarantella af Alf. Piatti samt
Chant triste af A. Arensky och Am
Springbrunnen af Davidoff och
ådaga-lade en aktningsvärd teknik samt
framför allt ett musikaliskt allvar, som
bör båda godt för hennes framtida
utveckling.

I Konserthuset gåfvo herr
Lund-qvist och fru Östberg den 21 febr.
en konsert under medverkan af fkn
Agda Lysell. De båda vackra rösterna
gjorde sig utmärkt gällande i det
slora rummet. Herr L. sjöng
Vasa-hymnen ur op. Gustaf Vasa af
Naumann, Värfningen af Söderman samt
s vennens sång ur »I rosengården* af
Svedbom. Det var liksom om herr L.
ej kunde komma riktigt i stämning
denna afton. Föredraget var ovanligt
matt och först i svennens sång
återfann man det rika bjertedjup, hvarur
herr L. så ofta frikostigi öser. Fru
Östberg föredrog Rec och aria ur
»Friskytten», Aria ur »Gioconda» af
Ponchielli, Romans ur »Lalla Rookh»
af David samt Polska af Dannström
och glänste med sin härliga, välskolade
stämma och sitt effektfulla föredrag.
Konserten afslutades med Duett ur
»Hamlet» af Thomas, som utfördes på
ett förtjenstfuilt sätt.

Söndagen den 26 febr. gafs åter en
orkesterkonsert af Eduard Magnus’
musikfond i Konserthuset, denna gång
under ledning af kapellmästaren H.
Hammer från Lausanne. Programmet
utgjordes af Symphonie patbétique af
Tscha’kowsky; ouverture till »Den
flygande holländaren» af Wagner; La
jeunesse d’Hercule af Saint-Saéns
samt Scenes pittoresques af Massenet.
Man måste verkligen förvåna sig öfver,
att herr Hammer, med en så oskolad
orkester och efter endast fyra
repetitioner lyckades åstadkomma ett så
godt utförande af de svåra saker,
programmet innehöll. Genast från början
märkte man, att han hade orkestern
fullständigt i sin hand, och den
precision och nyansrikedom herr H.
utvann ur sitt material konstaterade en
ovanlig förmåga och rutin hos
ledaren. ^

Fru Maikki Järrifelt gaf den 1 mars
en konsert i Konserthuset. Hon
föredrog dervid icke mindre än 17 olika
sånger, alla valda med god smak. Fru

J. har ett mycket lifligt temperament,
och hon låter detta emellanåt till den
grad hänrycka sig, att sången blir
oskön. Vid sådana tillfällen förlorar
hon herraväldet öfver stämman; hon
chevrotterar då till den grad, att
tonen blir obestämbar, textuttalet
otydligt. I mindre högdramatiska sånger
åter förstår hon att inlägga just den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1905/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free