- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 25 (1905) /
122

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. 2 Nov. 1905 - Tor Aulin (med porträtt) - Musiken i Wagners »Siegfried»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utlandet att fortsätta studierna för den
utmärkte violinkonstnären Em; le Sauret,
som vid sitt första konsertbesök i
Stockholm i febr. 1883 fått tillfälle att höra
| honom spela. Efter en egen konsert
i Musikaliska akademien 29 jan. 1883
och med understöd från Lettprstedtska
fonden reste han ut till Berlin, der
han bodde hos och studerade
violinspelet för Sanret och samtidigt tog
undervisning af Philip Scharwenka i
kontrapunkt och komposition. Efter ’/i
års studier fick han förtroendet att
spela i stället för Sauret på en
konsert å kejs. operan, fick sköta altviolen
på sin lärares kammarmusiksoaréer,
och uppträdde flere gånger i Beriin
som soloviolinist. Strax efter sin
hemkomst lät han första gängen höra sig
i nov. 1886 på l:sta symfonikonserten
i Berns’ nya salong, då han utförde
Vieuxtemps’ violinkonsert op. 37 och
en »Rhapsodie russe» af Sauret.
Derefter gjorde han en konsertturné till
norrländska städer. Följande år
började hr Aulin att, under medverkan af
hofkapellister, anordna
kammarmusik-soaréer, hvaraf den lista gafs d. 25
jan. 1887 i Vetenskapsakademien.
Vidare om dem i det följande. Samma
år på hösten spelade hr Aulin å en af
Kgl operans symfonikonserter en
violinkonsert af Max Bruch.

Ar 1888 inträdde hr Aulin som
konsertmästare i den orkester, som af hr.
Hallén bildades för att spela i den
nya Sveasatongen, då han å en af de
första iuvigningskonserterna spelade
Mendelssohns konsert. Omedelbart
derefter uppträdde han inför Köpenhamns
publik jämte frk. S. Ek och hr Emil
Sjögren och återvände med den
sistnämnde till Köpenhamn sommaren
samma år, inbjuden att spela Sjögrens
senaste violinsonat tillsammans med
komponisten på den stora musikfesten
vid utställningen. Han nppträdde der
äfven flera gånger på Tivolikonserter
och konserterade om hösten 1888 i
Kristiania, der han medverkade på en
Musik forenings-konsert och invaldes
till hedersledamot af
kvartettföreningen. Samma år i dec. deltog han i
kammarmusik-konserter i Petersburg
jemte tre der verkande berömda
konstnärer. Hösten 1889 anställdes
Aulin som konsertmästare i k.
hof-kapellet.

Om hösten 1891 konserterade hr
Aulin jämte Emil Sjögren i Finland.
I den norska äfvensom i den danska
hnfvudstadeu har han flere gånger
upp-trädt liksom i åtskillliga svenska
städer med sina kvartettkamrater eller
andra artister, ofta tillsammans med
Vilhelm Stenhammar. I november 1896
besökte hr Aulin Dresden och vann
I der stort bifall både som violinvirtuos
och komponist med sin sista konsert
för violin och orkester, föret spelad
här en månad förut å en af kungl.
operans konserter. I slutet af januari
1897 uppträdde Aulinska kvartetten
första gången i Köpenhamn.

Beträffande denna kvartett som med
skäl bär namnet efter sin stiftare och
ledare primviolinisten, så har
densamma från 1887 till 1902 — med
uppehåll 1888—89 — årligen gifvit
4 ä 5 soaréer i hufvudstaden. Till
och med säsongen 1893—94
utgjordes kvartettens medlemmar af, utom
hr Aulin, hrr Edvin Sjöberg (2 Viol),
Axel Bergström (Alt) och Berndt
Carlson (Violoncell). Sedan inträdde
hof-kapellisten Christian Sandquist i
stället för hr Sjöberg och samtidigt
började herr Vilh. Stenhammar medverka,
som ordinarie pianist biträdande
kvartetten. 1897 firade kvartetten sitt
tioårsjubileum med sin 50:de konsert.
Sedan hösten 1900 har violoncellpartiet
skötts dels af hr Zedeler dels af hr
Lindhe. På hösten 1903 inställdes
kvartettens soaréer på grund af
otillräckligt abonnemang, möjligen föranledt
deraf, att intresset hos publiken
folden nya »Konsertföreningen » satte
kammarmusiken i skuggan. I stället
började då hrr Aulin och Stenhammar
gifva »sonataftnar», hvilka blefvo
mycket besökta. I början af innevarande
år återupptogos kammarmusiksoaréerna
utan abonnemang. Hr Aulin hade då
till medspelare hrr Gusf. Molander (2
Viol.), Christian Sandquist (Alt) och
Rudolf Claeson (violoncell), livarjemte
hr Stenhammar fortfarande medverkade.
Aulinkvartettens verksamheten har nu
ingått såsom en branche i
Konsertföreningens, och med ofvannämnda
besättning har den nyss gifvit sin första
soaré för säsongen.

Såsom konsertmästare vid operan,
hvilken befattning hr Aulin lemnade
våren 1902, .hade han stundom tillfälle
att dirigera ho (kapellet. Hans
verksamhet som orkesterdirigent började
dock egentligen med skapandet och
ledandet af Musikerforeningens orkester
på hösten år 1900. Utom vid
föreningens egna konserter biträdde donna
orkester äfven andra konsertgifvare,
sålunda beredande tillfälle till
orkester-biträde utan att behöfva anlita
hofka-pellet, fömt den enda resursen i det
hänseendet. Så vid hrr Marteau och
Rislers konserterande i okt. 1901
medverkade M usikerföreningens orkester, och
på en af deras konserter utförde hr
Marteau Aulins sista violinkonsert med
komponisten som orkesterdirigent.

I maj 1902 bildades af ett antal
musikintresserade härstädes
»Konseit-föreningen» med Tor Aulin som
dirigent för dess orkester, hufvudsekligen
densamma som Musikerföreningens, och
ledare af dess konserter, 6
abonnemangs-och 4 »folkkonserter». Om värdet af
dessa ha vi forut yttrat oss och skulle
gerna påpeka märkliga verk på
programmen, om icke utrymme dertill nu
saknades.

Ar 1903 i januari gjorde hr Aulin,
efter inbjudan af ledarne för
abonnemangskonserterna i Genéve, en resa
dit för att på en af dessa konserter
dirigera en afdelning af svensk musik,

deribland en hans egen konsert, spe
lad af hr Marteau, blef utförd.

Vända vi oss nu till betraktande af
Tor Aulins kompositioner — de flesta
naturligt nog för hans eget instrument
— så möter oss först af de mera
betydande ett Konsertstycke för violin
och orkester, speladt af honom 1889
på en af Kgl. operans
symfonikonserter. Detta är byggdt på slaviska
melodier och tillkommet strax efter hans
ofvannämnda besök i Petersburg. Mest
omfattande verk af honom äro 3
Vio-linkonserter med orkester (N;o 1 G moll,
N:o 2 A-moll, N:o 3 C-moll). Af dessa
är N:o 2 tillegnad hofkapellm. Conrad
Nordquist och spelades af komponisten
på en operans symfonikonsert 1891,
sedan den förut gjort lycka i
Kristi-auia. N:o 3, tillegnad Henry Marteau,
bär opustalet 14 och spelades först af
hr Aulin, som sagdt, på en
operakonsert härstädes 1896 jemte en hans
Parci])hras ur »Mästersångarne». Den
sistnämnda konserten har för öfrigt
spelats, som redan sagts, flere gånger
här och i utlandet samt har nyligen
utgifvits på J. H. Zimmermanns
förlag, Leipzig, likasom Vier Stücke in
Form einer Suite. (Toccata, Air,
Menuette, Gavotte och Musette) för
violin och piano (op. 15), tillegnade
Leopold Auer, den rj-ske violinmästaren.
Om dessas och 3:dje konsertens
gynnsamma bedömande i Tyskland ha vi
fömt nämnt. Af öfriga hans
kompositioner ha vi att anföra Sonat, samt
2 Suiter, för violin och piano, Fyra
Aquareller (Idyll, Humoresque,
Vaggsång, Polska) för violin och piano samt
flera mindre stycken för samma
instrument och Arrangements af somliga Em.
Sjögrens sånger, vidare 3 Sånger
(Elkan it Schildknechts förlag) samt
andra sånger till svenska danska och
tyska texter äfvensom Pianostycken.
Hr Aulin liar äfven instrumenterat
några af Sjögrens sånger och ballader,
och lill slut må af hans verk
omnämnas ett större studieaibete för violin.

Tor Aulin är sedan 1895 ledamot
af Musikaliska akademien i Stockholm
och blef 1897 utnämnd till riddare af
Vasaorden.

Musiken i

Wagners “Siegfried

I fiåga om musiken i Wagners
rnn-sikdramer spelar, som bekant,
»ledmotiven» i orkestern en stor roli, i det
personer och händelser i dem
karaktäriseras af vissa på dem syftande
melodiska strofer. Blotta omnämnandet
af t. ex. en i ett drama uppträdande
person åtföljes af tillhörande ledmotiv,
och dessa tillhöra ofta ett föregående
drama i Xibelungen-cykeln. Sålunda
återljuder i »Siegfried» ett och annat
motiv ur »Valkyrian» (t. ex.
valkyrie-ridtens) etc. Att redogöra för alla de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1905/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free