Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 20 Jan. 1906 - Wolfgang Amadeus Mozart (med porträtt). Den 27 januari hans 150-åriga födelsedag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sonater. I Lille och Haag insjuknade
båda barnen lifsfarligt, så att under
fyra månader inga konserter kunde
gif-vas. På hemresan besökte de ännu
en gång Paris och återvände öfver
Schweiz till Salzburg, der de
inträffade i nov. 1766. Efter ett års
allvarliga studier förnyades konsertresorna,
och färden staldes först till Wien. Här
spelade den unge Mozart för kejsar
Joseph II och skref på dennes
uppmaning sin första opeia, La finta
sim-plice. hvilken, ehuru antagen till
spel-ning och trots Hasses och Metastasios
rekommendationer, genom intriger
aldrig blef uppförd. Deremot bh-f ett
sångspel Baslien och Basltenne utfördt
i en privat krets, och den 7 dec. 1768
dirigerade den 12-årige Mozart första
gången en konsert, nämligen
utförandet af en högtidlig messa som han
komponerat och som gafs vid en
kyrko-invigning i Wien. Återkommen till
Salzburg, blef gossen der utnämd till
erkebiskoplig konsertmästare, men stan
nade endast ett år i födelsestaden. I
dec. 1769 anträdde han med fadern en
resa till Italien, musikens förlofvade
land den tiden, der hans konstnärliga
utbildning skulle fullbordas. Han
ansågs här för ett »naturens ui der verk»
och i Neapel trodde man fullt och fast
på att hans färdighet i venstra
handen berodde på en ring, som han
sedan måste aflägga för att öfvertyga
allmänheten att det ej var trolldom
med i spelet. Kyrkor ocb teatrar, i
hvilka han konserteradc, voro
öfver-fylda och stränga prof, som han
underkastades af lärda mästare sådana
som Sammartini i Milano och pater
Martini i Bologna, genomgingos med
största heder. I Rom utförde
fjorton-åringen det storverket att nr minnet
korrekt afskrifva efter första
åhörandet i S xtinska kapellet Allegris
berömda Miserere, hvilket afundsjukt
bevarades såsom den heliga stolens
egendom och ej fiek utlemnas till afskrift.
Påfven (Jlemens XIV öfverräckte
honom vid en audiens riddarkorset af
»gyllene sporren» (hvarför han sedan
undertecknade sig Cavaliere), och på
hemvägen blef han i Bologna efter
öf-verstånden klausurexomen upptagen i
»Academia füarmonica». I Milano
stannade våra resande öfver, och vid julen
1770 uppfördes här den af honom
be-stälda operan Mitridatr, re di Ponto,
hvilken 20 gånger efter hvarandra gafs
med enormt bifall. I mars 1 < 71
inträffade de åter i Salzburg men voro
redan om hösten samma år åter i
Milano, der en teatralisk serenad af
Mo-zirt: Ascanio in Alba, uppfördes vid
erkehertig Ferdinands förmätning med
en prinsessa af Modena; denna
serenad slog Hasses festopera »Ruggiero»
alldeles ur brädet. Strax derefter dog
erkebiskopen i Salzburg och
efterträddes af den musiken föga bevågne gref
ve Hieronymus Colloredo, till hvilkens
installering Mozart li72 skref operan
Il sogno di Scipione.
Vid julen samma år är Mozart åter
i Milano för uppförandet af sin opera
Lucio Silit; detta var hans sista opera
för Italien, ty hans erkebiskop vägrade
honom ytterligare permission. Han
lef-de nu en tid i lugn. flitigt
komponerande symfonier, messor, konserter och
kammarmusik, alla afpassade efter den
tidens och ortens förhållanden.
Musiken var nämligen då ej pitt eget
ändamål utan tj°narinna för bestämda
medel och mål och i sin beroende
ställning kunde icke en gång Mozarts geni
befria sig från dessa fjettrar.
Till karnevalen 1775 hade Mozart
engagerats att skrifva en opera för
München, nämligen La finta
girdi-niera, som rönte ett lysande
emotta-gande, och kort derefter följde i
8alz-burg II re pastors, till firande af
erke-bert. Maximilians dervaro. Trots alla
dessa framgångar hade Mozart ännu
icke vunnit någon trygg ekonomisk
ställning -— hans kousertmästaretjenst
som virtuos, orkesterspelare och
komponist inbragte honom endast 150
gulden om året —; fadern täukte derför
på nya resor; men erkebiskopen vägra
de tdlstånd dertil]. M« zart beslöt då
att taga afsked, hvilket med svårighet
beviljades honom, och anträdde sedan,
åtföljd af sin moder, en konstresa till
Par.s. Forst uppehöllo de sig i
München, der inga framtidsuteigter yppade
sig; derpå reste de till Mannheim, der
Mozart förälskade sig i sångerskan
Aloysia Weber, men begaf sig på
faderns enträgna yrkande vidare och
inträffade slutligen i Paris. Intriger
motarbetade emellertid hans framgång här
och han måste äfven här uppehålla sig
med att gifva lektioner. Här hade han
då den stora olyckan att förlora sin
moder, som afled den 3 juli 1778.
Djupt bedröfvad återvände han hem
och erbjöds här att åter inträda i sin
tjenst mot högre sold och ntsigt till
kapellmästaretjenst, hvarjämte hans
till-bedda Aloysia skulle erhålla
engagement vid den erkebiskopliga operan,
— och för hennes skull antog han
anbudet. Men hon hade redan låtit
engagera sig i München -— och hennes
hjerta hade vändt sig ifrån honom.
Från denna tid daiera sig musiken till
dramat König Thamos och den
ofulländade operetten Zaide m. m. Då
erhåller han en inbjudning att komponera
en stor opera för karnevalen 1781 i
München och fullbordar nu med
Ido-meneo sitt första monumentala verk.
Denna opera, som Mozart sjelf sätter
högst näst »Don Juan1, gafs törsta
gången den 29 jan. 1781 och med
denna slutar hans Salzburger-tid.
Trott vid erkebiskopens tyranni
lem-nade han dennes tjenst och buSstte sig
i Wien. Länge dröjde det dock
innan han vann någon anställning
1789 är han kejserlig
kammarkomponist med 800 iloriners lön ——, men
han hade åtminstone frihet att arbeta
på siörre verk bär, och det gjorde han
också. På uppdrag af kejsaren skref
han nu Belmonte und Konstance oder
die Entführung nus dem Serail
(»En-leveringen ur S-»), hvilken, trots nya
intriger, på kejsarens befallning gick
öfver scenen den 12 april 1782.
Samtidigt hade Mozart äfven funnit sin
Konstanze. Hou var en syster till den
af honom en gäng så högt älskade
Aloysia Weber (kusin till
»Friskyttens- komponist), sedan gift med
skådespelaren Lange, och liksom systern
var hon en lärjunge till Mozart.
Dennes far lade sig emot deuna förening,
då Mozart icke hade någon mera trygg
ekonomisk ställning, men tack vare
hjelpen af hans gynnarinna baronessen
Waldstädten blefvo Mozart och bans
Konstanze den 4 aug. 1782 ett
lyckligt par Och de blefvo detta trots
den brist som ofta rådde i deras hem
på gtttnd af små inkomster och
Mozarts sorglöshet i finansiela
angelägenheter. Från 1782 till 1785 tillkommo
de sex berömda, Haydn tillegnade
stråkkvartetterna. Ar 1786 uppfrrdes
operetten Der Schauspielsdirektor och
samma år bragte Mozart det på sex
veckor skrifna mästerverket Le nozze di
Figaro (»Figaros bröllop») första
gangen upp på scenen, men genom den
dåliga framställningen — man påstår
att italienarne med afsigt sjöngo illa
— var operan nära att. falla igenom;
bättre öde rönte hou i Prag. Till tack
härför skrrf Mozart för denna stad Don
Juan, uppförd der första gången d. 29
okt. 1787. Aret derpå uppstodo på
kortare tid än tre månader hans tre
mästerliga symfonier i ess dur, g moll
och c-dur. 1789 företog han en resa
till Berlin och spelade under vägen dit
vid hofvet i Dresden och i Leipzig å
Thomaskyrkans orgel.
Återkommen till Wien fick han i
uppdrag af kejsaren att skrifva en ny
opera, och denna, buffan Cosi fan tutte,
uppfördes 1790 samt slog mycket an
oaktadt den dåliga texten af Da Ponte.
Under hans sista lefnadsår uppstod La
deinen; a di Tdo, skrifven för Prag
och der uppförd den 6 sept. 1791 vid
Leopold 11:8 kröning; samma år den
30 sept. gafs i Wien hans mest
populära opera, Die Zauberflöte
(»Trollflöjten»), som skrefs för hans vän
Schi-kander, textens författare, hvilkens
ruinerade affärer Mozart ville upphjelpa
ocb som tili tack bedrog honom på
belöningen. Mästarens slut nalkades.
Hans sista verk, äfven det ett
storverk, var hans Requiem, bestäldr, af en
enskild person. Döden träffade honom
den 5 dec. 1791, innan han fullbordat
detsamma, men det blef sedan
afslu-tadt genom hans lärjunge Süssmayer.
Det härliga »Lacrimosa» i detta
Re-i|uiem var Mozarts svanesång.
Mozarts begrafntng anordnades så
enkelt och sparsamt som möjligt, han
et höll icke en gång egen graf, utan
nedsäuktes i »den allmänna grafven»,
så att man icke med säkerhet känner
hans graf plats. De få vänner, som
ledsagade honom på hans sista färd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
