Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 17 Febr. 1906 - Från scenen och konsertsalen - Musiknotiser från hufvudstaden och landsorten - Kgl. teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Henry Hamilton. Fri
of-versättniug af E. Wallmark.
(Catherine Hübscher = »sians
Géne-: frn Meissner; Lisette;
t röken Burentz; vicomte ile
Bethune, kapten Kegnier.
Francois Lefébre, Flageol.
(iihlon, 1’apillon hrr Allmn
Ullman, Svensson, Half, Sern
•tvist, Hing vall. —
Kejsarinnan Josephine, Caroline
Murat, prinsessan af Borghese,
Renée Uo Saint Mezanl; fru
Kingvall, frönen Grünberg,
fru Kothgarüt, fröken Kalk;
nir D’AJlegre, Napoleon 1: ’
hrr Ullman, Bror Olsson).
Musikaliska Akademien.
Febr. 3. Signora Maria La bins af
skedskonsert. Biträdande: hr
Tor Aulin, Iröken Märtha
Ohlson.
0. Konsert föreningens 3:e t
abonnemangskonsert. Solister:
fru L). Edling, brr \V. Sten- 1
hammar, Chr. Sandqvist. Di
rigent hr Tor Aulin. 1. A.
Hallén: >Sfilrernas harmoni», j
symfon. dikt lör ork.; 2. C.
Franek: Variations syinpho-
niques för piano och ork ; 3.
L Norman: Tre sånger me t
orkester; 4 H. Rerlioz
«Harold en Italic«, symfoni för ’
stor orkebter med obligat
Altviol.
13. Konsert af violin. Mischa
Elman Biträdande pianist,
hr Louis E Igen.
V etenskapsakademien.
Febr. 9, 12. Konserter af
1’rager-stråk-k vart et ten. Första kons.:
1. Mozart, G. dur kvart. N’:o
12; 2. Beethoven: Serenad,
D-dur, för violin, viola och
violoncell; 3. A. Dovråk:
Kvartett, F-dur, i p. 96 (ame
rikanskl — Andra kons: 1.
Haydn: D-dur, N:o 35; 2.
Beethoven: D-dur, op. 18 N o
3; 3. A. Dvoråk: Ess dur,
op 51.
Operaföreställningarnas antal har i
denna månad varit inskränkt
deri-genom, att teatern upplåtits åt
Eleonora Duse med hennes italienska
skå-despelartrupp. Något nytt i opetaväg
har man sålunda ej derifrån att
förmäla. »Don Juan» har efter
Mozarts-jubileet och i samma form gifvits ännu
en gång. Regien har, som sagts,
rörande denna nya uppsättning varit
föremål för anmärkningar af vära
musikkritiker härstädes, och regissören har
besvarat dem med förklaring, att han
vid uppsättningen stödt sig på Mozarts- J
biografen Flibicheff. Denne spirituelle j
författare var emellertid känd som myc
ket ensidig Mozarts-entusiast ooh torde
knappast gälla för obestridd auktoritet
beträffande regien af Mozarts-operorna.
Den nya uppsättningen af »Don Juan»
är i mycket effektfull och antaglig,
men synes oss äfven till en del vara
onödigt och konstigt nyhetsmakeri. Ett
och annat må här påpekas. Scenen i
första akten, då Don Juan och Elvira
först mötas, är en öppen plats,
omgif-ven af byggnader och begränsad af en I
låg mur, bortom hvilken man ser Don
Juans slott, folk rör sig i bakgrunden
och bakom muren ha placerats ett par
pojkar, som, föga behagligt, sprattla
med benen i vädret. Dekorationen är
för öfrigt väl stdiseradt brokig.
Guvernörens staty framställes, märkvärdigt
nog, först till häst, sedan till fots!
Slutscenen, Don Juaus supé, påminner
med sina många småboid om ett kafé,
ooh hvarför hans gästande många damer,
sedan han gr.pits af spöket-guvernören,
stannat kvar och vid hans allägsnande
springa fram och åter öfver scenen är
svår t att förstå. Eget förefaller ock
att Leporello framställes grå-hårig och
skäggig, mera påmiunande om Marcel
i »Hugenotterna» äu Don Juans listiga
och rörliga hejduk. En ny scen var
tillagd för att låta Donna Anna få
sjunga den s. k. brefarian, vanligen
utesluten. Fru Schjerven var ej rätt
disponerad vid utförandet häraf, och
denna nya scen iär ha vid följande
föreställning utelemnats. Det förra slutet
på operan med Don Juans supé i en
liten intim damkrets och med Leporello
som uppassare tyckes oss göra bättre
verkau. Mera gripande verkar ock Don
Juans häpnad när han går att släppa
in guvernören och spökets inträdande
derefter, likasom att guvernören
allt-jemt fasthåller Don Juan och aflägsnar
sig med honom under det palatset står
i lågor och alla flytt-, då ock scenen
med den döde Don Juan nedanför
guvernörens staty på kyrkogården blifver
rimligare.
Konsertremj. Det återstår oss att
nämna något om de under januari
kon-serterande, för bvilkas konserter vi i
förra numret saknade utrymme att
redogöra. Emellertid ha vi förut genom
biografiska redogörelser (frökn.
Wester-lind och Caponsacchi) gifvit begrepp
om deras konstnärsskap och likaledes
berömligt omnämnt den portugisiska
violincellvirtuosen sign. Guilhermina
Suggia. Våra inhemska konsertgifvares
förmågor äro välbekanta. Frökn. Suggia
och Caponsacchi synas båda visa
mästerskapet som viuloncellister. Den
sistnämnda lät blott en gång höra sig och
i en för hennes spel mindre lämplig
lokal. Vetenskapsakademien är för
kammarmusiken och särskildt för
violoncellen bättre. Fröken Suggias 3
konserter der (och en i Musik.
Akad:s-orgel-sal) bringade den unga behagliga
konst-närinnan stora triumfer. Mera
klangfullt, virtuosmessigt och smakfullt
violon-cellspel får man sällan höra. Skada att
ieke hennes konserter voro mera besökta.
Vi redogöra här för hennes nummer
på programmen. l:a kons. R. Strauss,
Sonat, D dur, op. 6; Dvorak: Konsert,
H moll, op. 104; D. Popper: Konsert,
E moll, op. 42; vidare: Bach:
Sarabande, Svendsen: Romans, Piat ti:
Tarantella. — 2:a kons.: Beethoven:
Sonat, A dur, op. 69 för violin o. piano;
Jul. Klengel: Konsert, D moll, op. 20;
Tschaikowsky: Variations sur un théme
rococo; — 3:e kons. (orgelsalen): A.
Rubinsteiu: Sonat för violoncell och
piano; Saint-Sacns: Konsert, A moll;
Massenet: Melodie; Herbert: Serenad;
Piatti: Tarantella. — 4:e kone.
Dvo-réks konsert (se ofvan); Schumann;
Larghetto; Popper: Spinnlied; Godard:
Berceuse »Jocelyn», Klengel:
Variationen. Den biträdande unge pianisten
v. Roessei ackompanjerade väl och
visade sig, särdeles i tekniskt hänseende,
som god pianist i följande
solonummer: Tschaikowsky: Variations och
»Tendres reproches»; Liszt:
»Heroide-Elegiaque* och »Rhapsodie espagnole»,
Moszkowsky: Danse espagnole,
Bach-Saint Saöns: Gavotte. I ett Scherzo af
Chopin och Rachmaninows poetiska
»Prélude» kunde han ej ingjuta rätta
andan.
Fröken Caponsacchi spelade, med hr
Dan. Jeisler som ackompanjatör,
Concerto (Allegro) H moll af Dvorak, Sonat
af Locatelli (1693—-1764) och en
concerto af E. Moor, ett svårt, mosaikartadt
och föga njutbart verk. Hr Jeisler
biträdde som solist med Nocturne och
Vals af Chopin samt Polonaise af Liszt,
visande sig ega god teknik och
musikalisk begåfning.
Signora Labia, som i våras hitkom
från Ryssland, der hon var gift med
en rysk officer, hvilken troligen
omkommit under kriget med Japan, har,
som bekant, flera gåDger gästat på kgl.
operan och gaf d 3 febr. en
afskeds-konsert på Musikaliska akademien.
Hennes program upptog 2 sånger af
Per-golese, en af Tschaikowsky (på ryska),
sånger af Godard och Massenet,
Trindelli (m. obligatviolin) och Bemberg,
3 canzone italiane samt Lennart
Lundbergs »Sorg» (på svenska . Hr Tor
Aulin biträdde med Sonat af Händel
och två Fantasistycken af Sjögren samt
i Trindelli-numret. Vid pianot
medverkade fröken Märtha Ohlson.
Signora Labia, som har en rätt behaglig
och väl utbildad röst, blef lifligt hyllad
af åhörarne.
Fröken Westerlind sjöng på sin kon
sert för en rätt talrik och på bifall ej
njugg publik. I första numret, Aria
ur »Samson och Dalila - var hon ej
rätt disponerad, bättre lyckades hon
med andra sånger, 4 af H. Wolf, 4 af
Järnefelt samt sånger af Peterson Ber
ger, Stenhammar, Alfvén, Sjögren,
Si-belius och Melartin. Hr Runnqvist
hiträdde med två violinnummer af
Aulin och fröken M. Ohlson med
ackompanjemang.
För Prager-kvartettens och Mischa
Elmans, rikaste bifall framkallande,
konserter skola vi sedan redogöra likasom
för Konsertföreningens senaste samt
sista Trio-soarén.
Musiknotiser från
huFvud-staden och landsorten
Kgl. teatern. Vid uppförandet af
Halévys opera »Judinnan» kommer Ra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
