Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titel och innehåll - N:r 12. 3 september 1906 - Robert Schumann (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 12. Redaktör och utgifvare: NORDISKT MUSIKBLAD. Expedition: Kammakaregatan 6. 26:e ftrg
FRANS J. HUSS. —.— Pris: Helår 5 kr. Lösnummer 25 öre.
Telefons Brunkeberg 14 97. Stockholm den 3 september 1908. Annonspris 20 öre pr petitrad.
Hiir vände ban sig nu energiskt åt
musikaliska studier; till pianist
utbildade han sig vidare för den utmärkte
läraren prof. Wieck, hos hvilken han
fick sin bostad, och studerade
komposition för Heinrich Dorn. För sin
ut-bilning till piano virtous satte han
emellertid sjelf en gräns, i det han skadade
sitt långfinger på högra handen
genom ett oförsigtigt experiment att göra
ÜDgrarna oberoende af hvarandra.
Följden häraf blef att hans verksamhet
som musiker i stället riktades åt
komposition. Schumann var en
reformatorisk ande, han ville ingjuta ett nytt
lif uti och bryta nya vägar för
tonkonsten och han gjorde
detta icke blott
praktiskt genom sina
kompositioner utan sökte
äf-ven, liksom Berlioz och
Wagner, att genom
literär verksamhet arbeta
för sitt mål. I förbund
med sin lärare, Friedr.
Wieck, Julius Knorr
och L. Schunke
grundade han sålunda år
1834 »Neue Zeitschrift
für Musik», ett organ
för det musikaliska
framskridandet och
tonkonstens frigörelse från
gamla föråldrade reglor och
schematism samt
smakena höjande öfver den
förflackning, som
skapats och närts af de
italienska
operakomponisterna och
defrnnskapi-anokomponisterna (Herz,
Hunten m. fl.)
Derige-nom blef Schumann
ledare af ett parti och
hans i de första
offent-liggjorda pianoverken
derjemte skarpt
framträdande individualitet
blef genom en sådan
Robert Schumann.
en 29 juli detta år hade
ett halft sekel förflutit
sedan Robert Schumann, den
store romantikern inom
tonkonstens värld gick ur
tiden. Hans minne blef derföre
högtidlighållet flerstädes, förnämligast i
hans tyska fädernesland, med utförande
af mästarens tousättningar. Hos oss
kunde detta ej ske, då dagen
inträffade under en årstid, da allt högre
musiklif ligger nere. Emellertid ger
den oss anledning att upplifva
hågkomsten af en bland
världens märkligare
tonsättare, om än den
musikaliske romantikern och
melodikern i vår
bullersamma tid ej uppskattas
så allmänt och högt,
som då en Mendelssohn
och Schumann tjusade
sin samtid. Mora
originell än den
förstnämnde fortlexver dock
den senare i sina verk,
af hvil ka ännu våra
konsertprogram upptaga
såväl piano- och
sångkompositioner som
kammarmusik, mera sällan
dock nu hans symfonier
och dramatiska musik.
Robert Schumann
föddes d. 8 juni 1810
i Zwickau i Sachsen.
Hans fader var
bokhandlare och fäste
uppmärksamhet vid sonens
musikaliska anlag, så att
han till och med skref
till K. M. von Weber i
afsigt att anförtro åt
honom gossens
utbildning. Weber ställde sig
ej alldeles obenägen här-
för, emellertid blef ingenting af
dermed. Då fadern afled 1826
genomgick unge Schumann efter moderns
önskan gymnasiet i Zwickau och drog
1828 till Leipzig för att studera
juridik. Hans begåfning och böjelse för
musiken fick här ny näring och en
regelmässig undervisning i
pianospel-ning af Friedrich Wieck ledde honom
allt mer in uti konstvärlden. Sedan
han tillbragt ett år af gladt studentlif
i Heidelberg, öfvergaf han de juridiska
studierna och fick moderns tillstånd
att helt och hållet egna sig åt
musiken. Om hösten 1830 inträffade han
åter i Leipzig för detta ändamål.
Robert Schumann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
