Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13. 15 september 1906 - En nationalupplaga af Söderman, af And. R—ll. - Litteratur - Aforismer af Robert Schumann - Från scenen och konsertsalen - Den första svenska musikfesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hända ur ren forlagssynpunkt en del
hinder kunna möta, men dessa torde
väl i alla händelser icke vara svårare,
än att de med god vilja kunna
öfver-vinnas.
Undertecknad är förvissad om, att
hade Söderman varit tysk eller
norrman, hade vi för länge sedan haft
honom »samlad* på Peters’ eller liknande
förlag, och vi skulle med begärlighet
importerat den främmande
kompositören. Nu är Söderman, om också långt
ifrån förgäten, så dock i sitt eget land
endast ofullständigt känd och
uppskattad. Många af hans alster aro
be-grafna bland en del musikaliskt
allehanda, och det beror mer på en
tillfällighet, om man träffar på dem. Just
nu synes mig dock tidpunkten vara
inne att taga vara på den om sina
egna alster så bekymmerslöse
tonskaldens märkliga produktion och samla
den i en värdig nationalupplaga. I
denna bör icke heller saknas en kort
och väl skrifven biografi, helst både
på svenska och något af de främmande
kulturspråken.
And. li—ll.
Litteratur.
Finsk Musikrevy n:o 15 o. 16
innehåller: Folk vet en skapen inom ramen af
vår tids kulturutveckling (fr. tyskan)
af E. Mogk. — Bayreuth 11106 af
Knut Harder. — Hvad Beethoven sagt
om komponerat. — Sommarens
svenskspråkiga sångfester, af O. Andersson.
— Erinringar från Suomen Laulus
sångarfärd (forts.) — Notiser.
Neue Zeitschrift für Musik innehåller
i n:o 32 o. 33: A. Seidl: Neue kleine
Orchesterpartituren. — W. Altmann:
Bayreuth 1906; n:o 34 o. 35:
Zeit-und Streitfragen im Musikleben. 7:
Premierenvorspiel. — Noten am Kande
etc.
Sammelbände der Internationalen
Musikgesellschaft (serien större uppsatser)
Jahrg. VII, Heft. 4 (juli—sept.) har
följande innehåll: A. Tierfelder
(Rostock): Le diagramme musical de
Florence. — Fr. Ludwig (Strassburg):
Studien über die Geschichte der
mehrstimmige Musik im Mittelalter. III Über
die Entstehung und die erste
Entwickelung der lateinischen und französischen
Mottette in musikalicher Beziehung. —
H. Riemann (Leipzig): Das Kunstlied
in 14—15 Jahrhundert. — V. C.
Ravn f (Kopenhagen): English
Instrumentalists at the Danish Court in the
time of Shakespear. — G. E. P.
Ark-wrigth (Newbury): The Autorship of
the Anthem »Lord for Thy tender
Mercy’s Sake». — F. Pasini (Milano):
Notes sur la Vie de Giovanni Battista
Bassani. — H. Goldschmidt (Berlin):
Francesco Provenzale als Dramatiker. —
H. Botstiber (Wien): Ein Beitrag zu
J. K. Kerlls Biographi. J. G.
Prod’-homrae (Paris): Léonore ou l’amour
conjugal, de Bouilly et Gaveaux. A.
propos du Centenaire de »Fidelio». —
Tobias Nordlind (Kalmar): Was ein
Organist im 17 Jahrhundert wissen
musste. — Kleine Mitteilungen.
Aforismer af Robert
Schumann.
Gliidtighet, lugn, gratie,
kännemärkena pä de antika konstverken,
utmärka också Mozarts skola.
Likasom greken tecknade sin dundrande
Jupiter med ett glädtigt anlete, så
håller älven Mozart i blixten.
Endast den liar nvtta af
berömmet. som vet att uppskatta tadlet.
Det är en liten konst, som endast
åstadkommer toner, men som ej har
språk och tecken för själstillstånd.
Enkelhet allena gör icke
konstverket och kan under vissa
omständigheter vara likaså tadelvärd, som
motsatsen: öfverlastning. Den
rätte mästaren nyttjar alla medel
med urval i rätt tid.
Bachs porträtt. -— Han ser ut som
en skolmästare, som har att
kommendera en värld.
Ofta nog måste man söka
imponera på publiken, den ställer sig
genast likgiltig, om man gör det för
bekvämt för dem. Men om
komponisten emellanåt kastar en sten på
dem, siktande åt hufvudet, då böja
sig alla ned på en gång och bli
förfärade, men applådera sedan till slut
väldeligen.
Från seenen oeh
konsertsalen.
Kgl. teatern.
Sept. 1 Tschaikowsky: Eugen Onegin.
» 5 K. Wagner: Tannhäuser.
» 6 Verdi: Den Vilseförda (100:de
gång. Violetta, Flora. Anna; fruar
Hellström, Bartels, Mandahl;
Ger-mont, Alfred: hrr Wallgren,]
Ödmann; Gaston, baron Duphol,
markis d’Aubigny, doktor
Grenville: hrr Schweback, Mandahl,
Sellergren, Grafström.)
» 7 Gounod: Faust (Margareta: fru
Lindberg, Faust: hr Menzinsky.)
» 8 Bizet: Carmen-
> 9 Mozart: Figaros bröllop (Grefve
Almaviva: hr Nils G. Svanfeldt,
l:a upptr.; grefvinnan, Cherubin:
fruar Schjerven, Claussen.)
» 10 Donizotti: Regementets dotter;
AI a seag ni: Pä Sicilien.
» 12 Halévy: Judinnan.
Sept. 13 Thomas: Mignon (Mignon: fru
Hellström : W. Meister: hr Mahn.)
» 15 Adam: Konung för en dag.
Operareperloaren har ännu ej
hunnit uppfriska sig med någon nyhet.
Tvärtom har Verdis »Traviata»
presenterat sig sekelgammal på vår
operascen, som of van synes. Med
anledning däraf har också personalen vid
100-gångs-jubileet fullständigt här
anförts, ehuru den gamla vanliga. En
personalnyhet får man dock anteckna,
nämligen första uppträdandet på vår
operascen af hr Nils Svanfeldt som
gref-ven i »Figaros bröllop». Hr S. har j
efter tagen studentexamen 1899 två år
varit hr Forsells sångelev, sedan
studerat i München och Berlin. Efter
debut i Lortzing opera »Tsar och
timmerman» på den nya jubileumsteatern
i Wien, blef han der engagerad och
har spelåret 1905—06 varit anstäld
vid Stadsteatern i Leipz’g. 1 sommar
har han utbildat sin stämma för prof.
Chevalier i Paris och konserterat i
London. Hr Svanfeldt har en behaglig,
och, som det tyckes, väl skolad
stämma, som dock förefaller väl svag i
lägre registret. Den dramatiska
framställningen af grefven i Mozarts opera
var något matt.
— -SÄSaS-
Den första svenska
musikfesten.
Då denna egde rum vid förra
sä-soDgens slut (sista maj och första juni),
när denna tidnings sommarhvila
inträder, hade vi ej tillfälle att då vidare
yttra oss om förloppet af festen. För
inledningen till densamma äfvensom
dess program för båda dagarnes
konserter ha vi, som bekant, redogjort.
Större delen af de verk som utfördes
voro välbekanta och af oss förut
omnämnda.
En ståtlig anblick erbjöd kgl.
teaterns salong i festlig belysning med
fulltalig högtidsklädd publik.
Imponerande var äfven scenen med dess
amfiteatralisktj stigande platser för omkr.
600 sångare och 80 orkestermedlemmar.
Strax efter kl. 7 e. m. då första
konserten tog sin början, inträdde konungen
jemte kronprinsen, festens höga
beskyddare, samt prins Carl och
hertiginnorna af Dalarne och Vester götland.
Uppstämmandet af kungssången
efterföljdes af ett »lefve konungen!»
hvar-efter följde ett par trumpetfanfarer och
så Aug. Strindbergs prolog, uppläst af
hr Aug. Lindberg. Sjelfva konserten
började, enl. programmet (se Sv. Mus. T.
n:o 11) med Aug. Södermans härliga
uvertyr till »Orleanska jungfrun». Till
aftonens program hörde ock Franz
Ber-walds originella, snillrika »Sj’mphonie
singuliére» och Halléns »Juloratorium»
(se »Musikpressen» förra numret) m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
