Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13. 15 september 1906 - Den första svenska musikfesten - Musiknotiser från hufvudstaden och landsorten - Kgl. teatern - En konsertturné - Fröken Elsa Ruegger - En originell musiktäflan - En märklig gammal harpa - Johannes Elmblad - Fru Valborg Svärdström-Werbeck - Frederik Frederiksen - Anton Salmsons operettsällskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra dagens första konsert (kl. 1/t
12) skulle ha börjat med en
stråkkvartett af Benvald men denna
er-satte3 af programmets slutnummer, en
intressant nyhet, en kvintett af J.
Lindegren, kiind som grundlig
teoretiker. Aulinkvartetten jemte hr M.
Ahl-berg utförde verket con amore. En
annan högst originell och vacker nyhet
denna dag utgjorde Violoncellisten Anton
Andersens »Konserlstycke för 5
violonceller och 3 kontrabasar». G. Häggs
ypperliga Pianotrio inledde konsertens
2:a afdelning. Samma dags sista
konsert (kl. 7 e. m.) inleddes med
Sten-bammars präktiga solo- och körverk
»Ett folk», äfven nu väckande stor
entusiasm, och slutade med Alfvéns
»Skärgårdssägen» och
»Midsommarvaka». En nyhet -— ehuru gammal —
var J. A. Häggs på denna konsert
gifna »nordiska symfoni», ett
anslående verk, likasom en annan nyhet,
Ell-bergs Konsertuvertyr »Vårbrytning».
God verkan gjorde äfven Ruben
Liljefors’ solosång med orkester »Jungfru
Maria», hvarmed vi omnämnt
musikfestens nyheter.
Publiken var hela tiden feststämd
och skänkte lifligt bifall åt såväl
musiknummer som de närvarande tonsättarne,
ej minst åt ledare och solister samt åt
de utförande i allo.
Af vid festen närvarande utländska
bedömare är en recensent i
Berlin-tid-ningen »Der Tag» mindre belåten. Det
var egentligen endast Berwalds
symfoni och Södermans uvertyr, samt äfven
Häggs Trio och Stenhammars »Ett
folk», som han berömmer. Körerna
fann han äfven förträffliga.
»Utförandet var duktigt utan att gå öfver
medelmåttan». Alfvén kallar han »en
bullrande, ehuru hållningslös efterföljare af
Richard Strauss».
Karl Flodin yttrar sig deremot i
Nya Pressen gynnsamt om festen, d. v. s.
första konserten, men finner prologen
»torr, börjande med en resumé af
fjolårets svensk-norska uppgörelse, följd ’af
en återblick på Sveriges musikhistoria
från äldre tider till våra dagar». Sedan
F. genomgått de olika tonsättarne och
mest prisat Berwalds och Halléns verk
slutar han sålunda:
Allt i allt gaf denna första konsert
en öfvertygande, delvis rent
imponerande inblick i den nya, nyare och nyaste
svenska tonsättningens skattkammare.
Hos oss i Finland har länge det talet
gått att Sverige väl har betydande
ut-öfvande konstnärer, främst vokala
förmågor, men däremot få tonsättare af
rang. Denna uppfattning är
åtminstone i den dag som är oriktig. Den
svenska moderna tonsättningen är både
rik och ursprungskraftig. LTnga
talanger skjuta upp hvad det hinner, och
bland dem finnas många med en egen,
nationellt svensk ton. Fredagens båda
konserter skola ytterligare ge bevis
härför.
Vi hålla med hr Flodin beträffande
prologen, hvars inledning om »laga
skifte med grannen» var lika
omotiverad som, särdeles i kommgens närvaro,
väckande pinsamma känslor. Den
första svenska musikfesten hade alls icke
något med unionsbrottet att göra.
Stroferna härom kunde gerna ha strukits.
Musiknotiser Irån
hufvud-staden och landsorten
Kgl. teatern Repetitionerna på
Wagners »Ragnarök» (Götterdämmerung)
pågå flitigt. Repertoaren upptager för
närmaste tiden »Holländaren», »Svarta
dominon», »Mästersångarne» och
»Friskytten».
Fru Caroline Östberg lär ha sagt
upp sitt kontrakt med operan, som
dermed förlorar en eminent och i flera
fall svårersättlig förmåga. Fru
Östberg hade förra året icke fast
engagement utan uppbar (likasom nu detta
spelår herr Ödmann) 250 kronor för
hvarje uppträdande, utan garanti för
bestämdt antal gånger. Förra
säsongen medverkade hon vid 19
föreställ-gar, från att i slutet af september ha
återkommit till operan efter
konsertturnén med herr Lundqvist. Hennes
fordran nu har varit garanti för 5
uppträdanden i månaden. — Möjligen
kommer fru Östberg att ännu låta höra
sig, vid en cykel afskedsföreställningar,
på operan.
En konsertturné företages d. 1 nov.
af hr Tor Aulin samt fru Östberg till
Norrland.
Fröken E/sa Ruegger, länge bekant
såsom en af nutidens främsta
violoncellister, kommer att ge sin första
konsert här d. 2 oktober i
Vetenskapsakademiens hörsal. Hennes porträtt
och biografi tänka vi intaga i nästa
nummer.
En originell musiktäf/an har i Dalarne
1 sep t. föranstaltats af den berömde
målaren Anders Zorn, som der har sitt
hemvist. Täflan egde rum i Gesunda
fäbodar (Sollerö socken) och täflan gälde
att på kohorn eller bockhorn äfvensom
på fiol utföra gamla låtar. I täflingen
deltogo 32 spelmän och kvinnor.
Prisen voro till beloppet från 10 till 50
kronor hvarjämte andra deltagare fingo
en femma i respengar — allt bekostadt
af hr Zorn.
En märklig gammal harpa har
Musikhistoriska museet fått mottaga från
oSicersvolontären Einar Edström genom
hans fader, lektor A. E. Edström.
Harpan, en mycket vacker pedalharpa, har
först ägts af den berömde
harpvirtuo-sen Anton Edvard Pratté, som hade
fått densamma af ingen mindre än
själfve tsar Nikolaus I. Efter Pratté3
död år 1875 förvärfvades det
praktfulla instrumentet af vår europeiskt
ryktbare landsman, harpisten Adolf Sjödén
(död i Schweiz 1893, 50 år gammal),
hvarefter det öfvergick i arf till
Sjö-déns systerson, den ofvan nämnde hr
Einar Edström. Harpan som är gjord
i London i början af förra
århundradet och särdeles väl bevarad, prydes
öfverst af en örn, hvarjämte
instrumentets främre pelare nedtill har
formen af en gyllene lyra. Med det
intressanta instrumentet följde ett i ram
infattadt porträtt af Sjödén samt en af
honom i Madeira inköpt liten gitarr,
en s. k. »machete».
Johannes Elmblad har från
regissörplatsen i Wiesbaden kallats till
öfver-regissör och operadirektör vid Leipzigs
stadtteater, vid hvilken han nu börjat
sin verksamhet. För honom, likasom
för hr Bertram, blef genom sjukdom
gästspelet i Bayreuth afbrutet. Enligt
Times lär hr Elmblad ba erbjudits att
medverka vid uppförande på
Covent-garden-teatern i London af
Nibelungenringen och »Den flygande
Holländaren ».
Fru Valborg Svärdström-Werbeck
anlände i juli till föräldrahemmet nära
Norrköping (dit föräldrarna nyligen
flyttat från Djursholm) tillsammans med
sin man, den tyska skalden Louis
Wer-beck. Det unga parets bröllop stod i
Hamburg i slutet af maj, hvarefter följde
en wedding-trip till Italien. I höst
är sångerskan engagerad i Tyskland
från oktober ända till fram i mars
nästa år som solist på en mängd
konserter, bl. a. på Gewandhauskonserten
i Leipzig den 14 mars. Äfven i Schweiz
och Ungern skall hon uppträda på
redan bestämda konserter. Hon har
äfven fått anbud gå gästspel flerstädes
på Tysklands scener efter hennes
lyckade uppträdande som Mignon i våras
på Bremer-opran.
Frederik Frederiksen den ansedde, i
Göteborg födde violinisten, sedan bosatt
i London och der verkande som lärare,
har nu anställning vid Musical College
i Chicago som lärare i violinspel. Hans
hustru född Grace Henshaw är
skicklig pianist, associated vid Royal Acad.
of music i London. Paret Frederiksen
kommer d. 11 okt. att i Chicago ge
en konsert, hvarvid bl. a. kommer att
spelas Tor Aulins Gavotte och Musette,
Emil Sjögrens Violinsonat n:o 2 och
Rhapsodie Suédoise af Sauret, tillegnad
konung Oscar II Herr Frederiksens
porträtt och biografi voro införda i denna
tidning, n:o 12 år 1895.
Anton Sa/msons operettsällskap
samlades den 11 aug., hvarvid repetitionerna
genast togo sin början. Sällskapet
består af följande personer: direktör och
förste regissör Anton Salmson,
kapellmästare Fr. Tobiæson, andra regissör
Emil Cederlöf; sångerskor: fruarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
