Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. 1 november 1906 - Wagners besök hos Rossini - Signe Rappe. Stor succès vid Mannheim-operan med titelrollen i Rich. Strauss’ »Salome»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att han efter femtonårigt (?*) arbete
kände sig i behof af hvila och att ban
för öfrigt blifvit miasmodig genom den
sceniska konstens förfall i hans
fädernesland, ett förfall, som han
märkvärdigt nog tillskref kastraternas
försvinnande. — Man finner af denna detalj
i samtalet hvilken oöfverstiglig klyfta,
som skilde de båda konstnärerna i
deras åsikter om operan.
Sedan samtalet en stund berört
allmänna frågor måste det nödvändigt
öfvergå till Wagners åsikter om det
lyriska dramat. Ämnet var kinkigt,
ty för att rättfärdiga sitt system måste
Wagner naturligtvis kriiisera och stryka
ned den stora operan, till hvars mest
firade representanter han just räknade
sin interlokutör. Han drog sig det
oaktade ganska väl ur affären, om han
än icke generade sig för att ådagalägga
oförnuftigheten i den slora operans
form, men han stödde sig i förklaringen
öfver sitt dramatiska system, skickligt
nog, på väl valda exempel ur Ro minis
egna verk. Långt ifrån att vid denna
förklaring förlora humöret begärde
Rossini ytterligare utredning af frågan.
— Ni landar alltså vid talsången ’I
— Och melodin skjuter ni åt sidan?»
yttrade han:
»Tvärtom; jag vill hellre att den
rikt strömmar in deri, men fri från
konventionella fjättrar .. .»
Derefter kom han in på ledmotivet,
orkesterns roll o. s. v. Rossini dolde
icke sina tvifvel på möjligheten af
sådana reformer — för hvilka, såsom
psykologiskt begripligt är, den rätta
förståelsen saknades — med hänseende
till såväl konstnärerna som publiken.
Men han följde Wagners förklaringar
med synbart intresse och välvilja. De
ord med hvilka han slutligen svarade
voro så älskvärda, att man knappt
kunde vänta dem af en icke omvänd
åhörare:
»Ni är ett barn af er tid. . .
åsig-terna förändra sig . . . plats för de
unga... o. s. v.
På det hela var samtalet, såsom hr
Michotte säger, sådant det måste vara:
höfligt oeh rättfram på Rossinis sida,
fullt af värdighet och vördnad å
Wagners; frukten af detsamma var en
ömsesidig högaktning, sum ej framtiden
skulle rubba. Rossini kunde öfvertyga
sig om att kompositören och författaren
till »Tannhäuser» icke, såsom man
velat inbilla honom, var en inbilsk,
förryckt grubblare, utan en i sitt
innersta öfvertygad, om sitt mål fullt
medveten konstnär. Wagner å sin sida, * i
* Ordet »femtonårigt» — såsom det lyder
i »Die Siguale», hvarur vi hemtadt denna
uppsats — måste i stället skola vara
»tenitio-arigt», hvilket later rimligare. Rossini
debuterade ju med sin första opera 1810, sålunda
jemt femtio år före Wagners besök. Efter
1841, då lians »Stabat mater» utkom i
tillökad form (föi-st utg. 1832) skref han endast
några få kantater oeh kyrkliga stycken. Från
1853 till sin död 1868 lefde han i Paris,
dit lian senast öfverflvltade ifrån Italien.
Hed.
var angenämt öfverraskad af den
uppmärksamhet han funnit hos denne
italienare, om hvilken pressen och
allmänheten jemt hade att anföra infall och
witzar. »Han är rättfram, naturlig och
allvarlig» sade han under det man steg
ned för trapporna. »Af alla musiker
som jag träffat i Paris Ur han den
ende verkligt store.»
Detta möte blef utan vidare följder.
Efter »Tannhäusei » katastrofen begynte
man på nytt att sätta i omlopp
förklenande omdömen om Wagner, hvilka
man tillskref Rossini; men donne kände
sig mycket sårad deraf och lät äfven
den tyske mästaren veta detta.
Efter L:slzs afresa uppdrog Rossini
åt herr Michotte att åt Wagner i Passy
öfverbringa de partitur, som den store
virtuoson haft liggande hos honom, i
det han tillika begagnade sig af
tillfället att genom honom bedja Wagner
om ett nytt besök. Men Wagner
efterkom icke denna begäran. Lika litet
rörde han på sig, då han å sin sida
beskyldes för att ha riktat angrepp
mot Rossini, ehuru lims vänner
uppmanade honom att urskulda sig hos
dea italienske mästaren.
Detta undanhållande får man ej
skrif-va på likgiltighetens räkning utan söka
förklara det härröra af åsikten att ett
nytt besök hos Rossini tjenade till
ingenting. Såsom herr Michotte menar
var det ändamål han i främsta rummet
hade för ögonen uppnått. Han hade
hos sjelfva den berömde mannen fått
studera hans sinnesbeskaffenhet,
försvarat sig mot de dumheter och den ringa
uppskattning man tillskrifvit honom
gent emot den äldre operamästaren och
sjelf i stora drag afgifvit en förklaring
öfver sina af en fientlig press falskt
utmålade reformideer. Sedan han
vunnit detta trefaldiga mål, såg han ingen
vinst uti att anknyta förbindelser med
en man, som ej kunde förstå honom;
och dervid blef det.
V
Signe Rappe.
Stor succes cid Mannheim-uj/erati
ined titelrollen i Hielt. Sfrauss’
»Salome».
Fröken Signe Rappe, som här i
Stockholm, der hon har sitt hem, under
några år studerat sång för fru Hofer
och på konserter i hufvudstaden och
landsorten, äfvensom i Köpenhamn
vunnit mycket bifall för sin behagliga röst
och konstnärliga sång, har under senare
år gjort sångstudier i Berlin för de
utmärkta sångerskorna och
sånglärarinnorna Therese Behr och Etelka
Cferster-Gardini. Under vistelsen der blef
hennes talang så uppmärksammad, att
hon af Wolfs konsertbyrå engagerades
för medverkan vid konserter i
Tyskland. Så sjöng vår svenska sångerska
i midten af mars 19U4 i Mannheim
med stort bifall. Man prisade hos
henne »en gnldren sopran, högt
utvecklad sångkonst, liffullt föredrag i
stor stil och starkt dramatiskt
temperament.» I mars förra året hade hon
en egen konsert i Berlin och blef strax
före jul engagerad att medverka vid
en konsert i Coburg.
Den intelligenta, arbetsamma och
energiska sångerskan sträfvade
emellertid till det högsta målet för en sådan:
den lyriska scenens stora konst, och
då intet hinder lades i vägen för henne
att nå detta mål, mottog hon engagement
med början af denna säsong vid operan
i Mannheim, som bekant, Badens andra
hufvulstad, och gjorde der sin första
scendebut i augusti såsom Pamina i
»Trollflöjten», detta med en framgång
som tillskyndade henne det smickrande
uppdraget att der kreera det vokalt
som dramatiskt ytterst fordrande
titelpartiet i Richard Strauss’ »Halome».
Denna opera har nu nyligen haft
sin premiär i Mannheim, efter att allra
först ha blifvit uppförd förra året i
Dresden, sedan i Leipzig etc. Fröken
Rappes framgång som Salome var
fullständig. Det är emellertid ej någon
»reklam» man har att tacka för denna
1 uppgift. Vi ha kommit i tillfälle att
från säkraste och mest kompetenta domare
få visshet derom, nämligen genom ett
bref, som operans kapellmästare,
Hermann Kutzschbach, strax efter premiären
skref till hennes hem, deri uttryckande
sin tacksamhet för att ha vunnit fröken
Rappe för Mannheimsoperan och
sär-skildt för Salomes parti, hvars utförande
han betecknar som en »ganz
wunderbare Leistung», genom hvilket det
svåra verkets uppförande der
möjliggjordes. 1 hans bref heter det vidare:
»Jag gläder mig så uppriktigt att i
fröken Rappe ändtligen åter ha funnit
en äkta stor konstnärsnatur. Hvilken
carriere hon kommer att göra, kan
man ju ännu icke förutsäga, men hon
lofvar att en gång bli en framstående
uppenbarelse i konstnärslifvet. Hennes
utförande af Salome gränsar till det
underbara. Det svåraste verk som
hittills existerar har en ung nybörjarinna
sjungit, som för andra gången
uppträder på scenen. Man kan knappast
tro det. Och hur har hon icke sjungit!
Jag har dock varit med om att
instudera uppförandet af »Salome» i Dresden
och kan uppriktigt försäkra, att hon
redan nu är bättre än de båda
representanterna för samma parti i Dresden.
Rösten sväfvade segrande öfver
jätteorkestern. Ej ett enda fel har hon
gjort, och spelat har hon detta parti
såsom en rutinerad skådespelerska.
Detta är just verklig talang och
förmåga. Och dertill utmärkes hon af en
rörande anspråkslöshet. För mig och
orkestern var det ett rent nöje att
musicera med henne. Ur den första
striden har hon gått som en stor
segrare. »
Utan att, liksom hr Kutzschbach,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
