Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. 1 november 1906 - Från Tyskland och Italien, hösten 1906, af Anteros - Musikpressen - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
i
son Crusoe», ett tacksamt fynd hos den
i alla länder välbekante de Foe, hvars
hjelte blifvit en sädan favorit hos så
många unga generationer.
Ett lysande undantag bildar Milano,
der i stället tre olika operateatrar voro
i verksamhet, hvaraf en mera
sekund-klassig »stagiune» å Filodramåtici
upptog Donizettis nu för tiden mera sällan
hörda * Lintla», etc.; Ucrlioz’
»Danna-zit’tne di Faust* representerades å Verair
ined samma Margareta som förut å »La
Scala», Elisa Petri och Eugénio
Giral-doni-Mefisto, under det att
Carelli-turnén ockuperade Liriro med enahanda
repertoar som vid sommarens böljan i
Firenze* samt några nyheter, i främsta
rummet Sanuires för första gången i
förstnämnda stad presenterade
»Mademoiselle de Belle-Zole».
Hänvisande till vår redogörelse för
denna hans sjunde opera i vår
korrespondens från slutet af förlidet år, må
efter förnyadt åhöraude allenast
tilläggas, att den personligen för ett
synnerligen förbindligt väsen utmärkte
maöst-rou, som afgjordt har s.n styrka i
tolkningen af gratie och elegans,
följaktligen är mest lyckad i första och andra
akterna med deras frivola galanteri
samt delvis i deu tredje med
Riclie-lieus deliciösa kupletter, men han
känner sig tydligen mindre hemmastadd i
slutaktens tragiska situationer, och
förfaller der, med undantag för det
densamma inledande, med tidsandans smak
för det pompösa harmonierande »Te
Deum» samt den högst verkningsfulla
duetten mellan bjeltinuan och hennes
älskade chevalier, i ett numera alldeles
föråldradt och utdömdt maner.
Säkerligen hade det varit till styckets fördel
att bibehålla dess ursprungliga slut,
hvartill man ock lär återgått vid det
näst föregående nppförandet i Monte
Carlo.
Liksom i Géaova leddes Mihinn
föreställningen alltigenom »con amöre» af
Giuseppe Barone, o<h Richelieu hade i
Maurice Henånd samme perfekte tolk
som förut-, medan titelrollen nu
utfördes af en i både musikaliskt och
dramatiskt hänseende så öfverlägsen
konst-närinna som Emma Carelli; det andra
kvinliga partiet, markisinnan de Prie’s,
hade i den för sin ålder långt
avancerade Mary d’Arreiro en förträfflig
representant. I Pit-tro Schiumizzis händer
kom chevalierns nobla natur ytterligare
till sin rätt än förut, om än den eljest
så fagra sången något led af störande
nasalljud och spelet af hans efter van
ligheten starka premiérefeber.
Nästföljande nyhet, •Aben*, af
spanske kompositören Feman Lopez, lär,
trots det välvilliga bifall, hvarmed dess
första framträdande å scenen helsados,
i fråga om libretton, med marockanskt,
ämne, varit ett absolut »misch-mascli.
Musiken tyckes på ett och annat
undantag när, rent af utgjort en med
föga originell inspiration tillkommen
* Se Sv. Musiktidn. 11 *00, n:o 12.
gengångare från 1850 talets melodramer
med deras konventionella och mer eller
mindre andefattiga former.
Anteros.
I’. S. Senast, i utställningens elfte
timma, bafva i Milano gifvits några
med lifligaste bifall helsade konserter
af Romas utmärkta i undert:s senaste
korrespondens derifrån omtalade
muui-cipal-orkester.
Musikpressen.
På Elkan F. Sckildkuechls förlag har
utkommit:
för piano, 2 händer:
Ramme <>: Minnen frän Lyckorna. Vals
Boston. Pr. kr. 1.25.
.Molander, Nacmi: Gretchen. Pas do
quatre. Pr. 75 öre.
för piano fyra händer:
Nylander. A ug.: Parad-Marsch. Pr.
1 kr.
för en röst med piano:
Melanytäras intag i Kallsta, visa af (i.
Frö-ding, med stort bifall föredragen af
Hugo Buhs. Pr. 1 kr.
Oronholm. Axel: Vägamötet, sång för
en eller två röster, (e—f.) Pr. (10 öre;
— Midsommar, sång för en röst.
(c—e) Pr. 75 öre.
för baryton och kör med orgel:
Eriksson, A: Långfredagen (ais-tiss). Pr.
75 öre.
På \V. Hansens föilag, Köpenhamn,
har utkommit:
för en röst med piano:
Fryklöf, Harald: To digte af Thor
Lange. op. 2. N:o 1: »Ack du tid,
som fra mig gled» (h-tiss); n:o 2.
»Vel maa jeg kysse dig,
hjiurtens-kj.er» (ciss-e).
På Friedr. Hofmeisters förlag,
Leipzig, har utkommit:
för piano, två händer-
R’Albcrt, Eugen: Serenata. Pr. 2 tuk.
Duvernoy, J. B.: 20 Eludes-Exercises
sans oetaves op. 2 75.
Herausgego-ben von H. Yelter. Mk. .’S.
Den ofvan nämnda Uoston-valsen
som fått sitt namn af den natursköna
badorter »Lyckorna» vid västkusten, är
tillegnad dess badintendent och
vignetten visar vyer från platsen. —
»Paradmarschen» af Nylander är en rätt
ståtlig sådan och tager sig väl ut
fyihändigt samt är ej svårspelt. — Den
muntra Frödingsvisan bär på
titelbladet ett lyckadt porträtt af den
humoristiske vissångaren och deklamatorn
Duhs. Sångerna af Cronholm äro enkla
och melodiska. »Vägamötet» synes vara
af tredubbel natur, så att sången både
kan sjungas som duett och som
solosång för hvar och en af stämmorna.
»Långfredagen» har till text bibelns
berättelse om Jesu död: »Det var ett
mörker öfver judiska lsndet» etc. och
musik i stämning efter denna i messans
stil.
SåDgerna af Fryklöf synes, att döma
af opustalet-, vara af en nybörjande
komponist, som emellertid sökt sätta
sig in i nutidens komplicerade,
dissonaus-mättade stil. Ett och annat i dem
låter bra, men i det hela äro de rätt
tillkrånglade. Nången n:o 2 slutar
underligt nog med tonartens inledningstou.
Af den berömda pianisten d’Alberts
kompositioner känna vi här ej mycket.
Hans här ifråga varande »Serenata»,
tillegnad herr Otto Wagner i Mexico,
bär intet opustal. Stycket (9 sidor)
har först en af brutna ackord
ackom-pagnerad melodi (moderato), afbruteu
af ett vivace i mera enkel stil. Slutet
utgöres af ett »Piu mosso» af brutna,
för venster hand vidgreppiga ackord,
hvilka mot slutet äro ganska underliga
till harmonien.
Duvernoys etyder äro utmärkta
öf-uingsstycken för elever som passerat
nybörjarstadiet. De afse att bibringa
färdighet för båda händerna såväl i
skallöpning som i spridt läge. Intet
af styckena har mer än tre förtecken.
Alla äro metronomiserade och försedda
med god fingersättning.
Litteratur.
Finsk Musikrevy innehåller i n:o 18:
Hornkapell eller stråkorkester af O.
Andersson — Erinringar fråu Suornen
Laulus sångarfärd
(Berlin-Oderberg-Wien Budapest) af O. W. — Musiklif
i Köpenhamn (sommaren 19(10) af K.
Harder. Konsertkritik etc. —; n:o 19:
Eget hem för Helsingfors’
Musikinstitut af O. Andersson — Erinringar från
Suomeu Laulus sångarfärd (forts. o.
slut) af O. W. — Litteraturanmälan,
notiser.
Vereinigte Leipziger musikalische
Wochenschriften kallas nu mera, de till
ett förenade »Musikalisches
Wochenblatt» (37 årg.) och »Neue Zeitschrift
für Musik» (73 årg.).
Af den nya tidskriften (nu tillsänd
oss som forts, af »Neue Zeitschrift f.
M.») inuehåller n:o 40 Georg Capellen:
Nochmal die Partitur-und
Tonschriftsreform — R. von Mo]si8ovics: Max
Hegers Orgelwerke (Analys); C.
Tinessen: Verschollene Lyriker. Ein Mahn
wort an unsere Sänger und Sängerinnen:
Musikbriefe, Berichte etc;u:o41 forts,
af föregående artiklar; n:o 42 (för 18
okt.) följande: K. Gruusky: Wolfs
Lieder nach Mörike; n:o 48 Grunsky:
Wolfs Lieder (slut) etc.
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
