Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. 1 november 1906 - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
Från seenen och
konsertsalen.
Dkl. 11
» 15
» 17, 211
• IS
> IH
> 20
» 21
> 22
, 24, 28
» 25
» 26
• 31
okt. 22-31
Kgl. teatern.
•Saint-Saens; Simson och
Del ila.
R. Wagner: Tannhäuser.
llalévy: Judinnan.
Gounod: Romeo och Julia
(Julia: frök. Petrini, gäst).
Thomas: Mignon (Mignon:
frk. Hesse).
Leonca vallo: Pajazzo
(Silvio: hr Lindstedt, deb.; Tonio
hr Stiebel); Maseagni: På
Sicilien.
Gounod: Faust (Margareta:
frk. Petrini giist; Tvbalt: hr
Sclnveback).
li. Wagner: Lohengrin.
Auber: Den svarta Domi,
non Adi‘le, l’.rigitta.
Petronella, Preala: frkn Lagergren,
Iles-e, fru Claussen. frk.
Lindegren; Lord El fort, Don
Julinno Apuntador, Don
llo-raje Massarenas, Gil Perez:
brr Mandahl, Oscar, Malm,
Stiebe.),
Verdi: Aida Aida. Ainneris:
fruar Scbjerven, Claussen;
liadames, Konungen.
Amo-nasro, Hatnphis: brrÖdmann,
Sellergren, Söderman,
Wallgren — 175:te gången).
Nicolai: Muntra fruarna i
Windsor (fru Ström: frök.
Petrini, gäst).
Första symfoni konserten. 1
Rob. Schumann: Symfoni, C
dur, n:o 2 op. 61; 2. G. F.
Händel: Konsert för
stråk-orkeeter, D moll; lleethoven:
uvertyren till »Coriolanus»,
»Egmont», Leonora ., n:o 3.
Dirigent: hr Armas Järnefelt.
B i ■/. e t: Carmen.
Svenska teatern
Gurre. Drama i 5 handlingar
af Holger Drachmann,
musik af C. F. E.
Home-mann.
Musikal. akademién
Okt. 17 Konser/föreningens l:a orkes-
terkonsert. Solist hr W.
Sten-liammar, dirigent: hr ’Tor
Aulin. 1. Hob, Schumanu:
Symfoni nol, B-dur, op. 38:
2 Rieh. Strauss «Macbeth»,
symfonisk dikt; 3 Mozart:
Pianokonsert. A-dur (hr
Sten-harnmar); 4 Boieldieu:
Uvertyr till »Califen i Bagdad».
» 23 Konsert af miss Elyda
Russel. Biträdande: frk. Märtha
Ohlson.
» 30 l.a Kammarmusikkonserten af
Konsertföreuingen.
Medverkande: frk. Astrid
Ber-uald, prof. Franz Neruda,
Aulin-kvaitetten. 1 Hugo {
Kaun: Stråkkvartelt n:o 2,
D-moll, op. 41; FraDz Bcrwald:
Pianotrio, n:o 2, D-moll (frk.
Berwald); 3 Franz Schubert:
Stråkkvintett, C-dur, op. 163.
Vetenskapsakademien
Ökt. 25 l.a Kammarmusik-afton af frk.
Märtha Ohlson, hrr Ax.
Runnqvist, Carl Lindhe. 1 !
Beethoven; Sonat, A-dur, op.
69 för violoncell och piano;
2 J. Brahms: Sonat, G-dur,
op, 78 för violin och piano;
3 Franz Schubert: Pianotrio,
B-Jur, op. 1)9.
Gustaf Adolfs-kyrkan
Okt. 10 Konsert af Svenska K. F.
U. M-kören. Dirigent: dir.
Hugo Lindqvist.
I »Romeo och Julia» samt »Faust»
liar fröken Fetrini gästat efter
uppträdandet i »Muntra fruarna». Som Julia
hade hon rätt anslående partier, såsom
i den stora duetten, balkong- och
vigselscenen. Valsarian i första akten var
nu mindre perfekt än förr ifråga om
intonation och koloratur. Herr Göran
Lindstedt, som i våras gjorde sin första
debut, gom Valentin i »Faust», har nu
gjort en ny sådan som Silvio i
»Pajazzo». Partiet, som ej är mera
betydande, å’ergafs på ett tillfredsställande
sätt. >Som Tonio har hr Stiebel haft
en ny roll, rätt acceptabelt återgifven.
Efter »Muntra fruarna» har
operastyrelsen sökt muntra opp publiken med
Scribe-Aubers komiska och kvicka opera
»Svarta Dominon». Den gafs här
senast i mais 1893 med fru Vendela
Sörenseu och fröken Hallgren såsom
Addéle och Brigitta. Den förstnämnda
rollen återgafs nu af fröken Lagergren,
behaglig till röst och utseende, men
med mera novis-natur än roller kräfver,
hvarföre framställningen blef något
matt. Beträffande sången, så lyckades
hon bäst med den mest fordrande
delen af partiet, arian i sista akten.
Fröken Hesse var en liflig och ypperlig
Brigitta. Af herrarne stod hr Oscar
främst, vokalt som dramatiskt. Hr
Malm sjöng emellertid vackert sitt
parti, likaså fru Claussen som den
gamla hushållerskan. Hr Stiebel hade
gjort en rolig figur af Gil Perez, men
ej den vanliga i klosterdräkt utan en
»civil» portvakt. Hr Mandabls
engelsman var en yngre kavaljer, som ej
gjorde tillbörlig komisk verkan.
Verdis »Aida» har nu gått 175 gånger
öfver scenen här. Den uppfördes först
1880 med fröken Ek, fru Edling och
hr Lundquist som Aida, Amneris och
Amonasro. I nov. 1882 gafs operan
50:de gången, 1891 i nov. för 100:de
med fröken Ek som gäst. 1897 i
mars upplefde den 125:e föreställningen.
Operans första symfonikonsert
inleddes, likasom Konsertföreningens första,
med en Schumann-symfoni med
anledning af tonsättarens för 50 år sedan
inträffade dödsdag. I denna symfoni
äro mellansatserna, särdeles scherzot,
mest underhållande. Följande numret,
Handels konsert för stråk orkester —
ouverture, allegro, air, allegro moderato,
finale — är i sin gamla stil rätt
intressant och anslående. Till sist bjöds
som en musiknjutning af högsta potens
Beethovens tre härligaste, ofvan nämnda,
uvertyrer. Hr Armas Järnefelt
anförde omsorgsfullt konserten. Då han
nu är bosatt i Helsingfors och
direktör-för dess musikinstitut kan man undra
öfver hans hitkallande att leda
symfonikonserterna på operan, hvars egna
kapellmästare böra medhinna deras
in-öfvande, ej flera än dessa konserter
äro.
Konsertföreningens första orkester
konsert gats för fullsatt salong i den
vanliga lokalen. Schumanns B
dursymfoni, friskare inspirerad än den i
C dur, utgjorde första numret och
efterföljdes af en nyhet för oss, den
symfoniska tondikten »Macbeth» af
Richard Strauss. Tonsättaren är nu
sårenom-merad, att det kan räknas som förtjänst
att framföra hans verk, hur svåra att
utföra och smälta de än äro. Denna
»Macbeth», som väl skall skildra en
vekare och en vildare karaktär, är
emellertid ett för missljndande och
bullersamt verk att skänka någon musikalisk
njutning. Också väckte stycket till
och med hörbar oposition hos en del
af publiken. Konsertens tredje
nummer, Mozarts vackra pianokonsert, förde
oss åter in i den sanna musikens
helgedom, ypperligt som den ock spelades
af hr Stenhammar vid flygeln, en
värdig afskedshelsning till vår
konsertpublik Den gamla hederliga uvertyren
till »Califen i Bagdad» afslutade
aftonens musiktillställning.
I korthet må nämnas något om
kammarmusiksoaréerna. Den första, af trion
Ohlson—Runnquist—Lindhe,
tillskyndade de utförande rikaste och
välför-tjent bifall. Som programmet här
ofvan visar, måste det ock med sitt
gedigna innehåll högeligen intressera.
Sedan Stenhammar lemnat oss kunna
vi skatta oss lyckliga att ha tillgång
till en ensamblespelare af så hög rang
som fröken Märtha Ohlson. Vid
Kon-sertföreningeDS kammarmusiksoaré i
Musikaliska akademien hade man sökt
upp-hjelpa akustiken för sådan musik med
en tygridå strax bakom de spelande.
Detta visade sig snarare lända till
skada än gagn, ty spelet tycktes deraf
mista klarhet och klang. Soarén
inleddes med en nyhet af förr här ej
känd komponist, en stråkkvartett i D
moll af Hugo Kaun, hvars
kammarmusik mycket spelas i Tyskland.
Verket består, ovanligt nog, af två
långsamma yttersatser och en liflig
mellansats, den första af något mystiska
fu-gerade satser i moll, den andra af
gladare melodisk karaktär. Formen, om
än kvartettmässig, är litet egendomlig,
men verket saknar ej vackra satser i
melodiskt och harmoniskt hänseende.
I Berwalds originella och underhållande
pianotrio, n:o 2, F moll, utfördes
pianopartiet af tonsättarens sondotter,
framstående elev af Richard Andersson, och
hennes spel utmärkte sig för klarhet
och uttrycksfullhet. I slutnumret,
Schuberts härliga etråkkvintett, C dur op.
163, medverkade vid ena violoncellen
prof. Neruda; hr M. Ahlberg ersatte i
Aulin-kvartetten hr Sandqvist, som af
sjukdom hindrades att deltaga. Den
nära fullsatta salongen skänkte de
utförande varmt bifall.
Miss Elyda Rüssels konsert hedrades
med närvaro af prins Gustaf Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
