Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 3 december 1906 - »Salome». Textinnehållet. Musiken - John Axel Huss. Tonsättare till »Svensk Läkare-marsch» (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höra Johannes’ röst, hvars tal hon
fiuner syfta på sin moder, vill hon
se profeten och befaller att han skall
föras fram. Männen neka; de våga
det ej, men slutligen öfvertalar hon
Syriern och Johannes föres fram, då
hon uppeubaiar sig för honom som
prinsessan Salome. Johannes svarar
blott. »Bort, d itter af Babylonl kom
ej vid Herrans utvalde...» Salome
j finner emellertid behag i honom, hon
säger sig vilja röra vid hans kropp,
vid hans hår, men han afvisar henne;
slutligen säger hon: »låt mig kyssa
din mun.» Johannes förbannar henne
och stiger ned i brunnen. Den unge
Syriern dödar sig af förcviflan, då
Salome önskar kyssa Johannes.
Herodes med sina gäster och
Hero-dias träda ut. Han ber S dome dricka
vin med honom och betraktar heune
med blickar som väcka Herodias vrede.
Johannes röst hörs då och då från
brunnen. Herodes samtalar med
gästerna, derib and judar och nazarener.
Slutligen ber han Salome dansa för
honom, som lön derför lofvande hanne
j hvad hälso hon begär, b kräftaude det
med ed. Salome uppfyller till slut
hans begäran. Slafvinnor komma med
vällukter och de sju slöjorna, tagande
sandalerna af Sa ome, som nu dsusar
«dansen med de sju slöjorna». Efter
dansens slut knäböjer hon for Herodes
och begär som lön — »Johannea’
hnf-vud på ett silfverfat». Hero les blir
förskräckt och bjuder henne alla
möjliga dyrbarheter i stället; hon svarar
på allt blott de orden: »Jag begär
Johannes’ hufvud». Hennes bin bifalles
slutligen. Bödeln stiger ned i
brunnen och kommer upp med Johannes’
hufvud på en silfversköld. Silome
mottager det, sägande: »Ah, du ville
icke låta mig kyssa din muu, Johannes.
Ser du jag vill kyssa dig nu!»
Siaf-varna släcka facklorna, ett svart moln
öfverskyggar månen. Herodes går in
men vänder sig och får se Salome,
då han ropar; »Dräp kvinnan!»
Krigs-knekterne rusa fram och krossa Salome
mellan sina sköldar.
Salome-texten har något modererat
den hemska berättelsen och Johannes’
hufvud är i operan betäckt, då Salome
kysser hans mun. Som man finner
har författaren till pjesen gått ifrån
bibelns berätte’se och låtit Salome, ej
mod-rn Herodias, af hämd fordra
Johannes’ dödande.
Musiken.
Efter en tysk musiktidning mi vi här
anföra något om Strauss’ musik till
»Salome».
Man känner sig fåugen, heter det, i
detta blomstrande orkestermåleri, denna
illu8trationsmusik par excellence, och
man känner sig förhärdad mot den
giftiga vind som strömmar fram ur
Wildes dikt. Tor den förtrollande
tonklangen förgäter man den grymma
He-rodias-dotterns kärleksrus och den för-
pestade miljön vid den degenerera le
despotens hof. Musiken karakteriserar sig
som ett musikaliskt triptykon, hvars
programatiska öfverskrifc lyder:
Salome, Herodes, Johannes. Man märker
genast det motiviska arbetet, som är
konsekvent genomfördt och visar
Scra-uss som en mästare i orkestermåleri.
Musiken mildrar mångenstädes textens
ohyggligheter eller ställer dem på en
högre konstnärlig plats. Den
musikaliska teckningen af Salome visar starka
motsatser allt efter som hon svärmar
för naturens »3köna luft» eller
öfver-lemnar sig åt ekstatiskt kärleksraseri
och hämdbegär. Tetrarkens fantasi
under rusets inflytande skildras med krassa
dissonanser (karakteristisk är den ofta
återkommande skalan utan halftoner).
Af alldeles motsatt natur mot dessa
båda framträder Johannes, Kristi
förelöpare, förkroppsligandet af den etiska
principen, i ljuset af den Strausska
musiken. Johannes’ motiv äro
varmblodig. diatonisk melodik med
psalmo-derande, oratoriemmessiga inslag.
Omkring denna »symfoniska triptykon»
grupperar sig andra teckningar och
arabesker, såsom Herodias’ hårdnackade
kromatiska motiv, de fem grälande
judarnas triol-mociv och den unge
olycklige Syriern Narraboths smäktan le
kär-leksmotiv. Underbart i koloriten och
skildringen af motsatser är Johannes’
och Salomes möte, profetens
förbannelse, uppträdandet af Herodes och
hans följe, den mästerligt lyckade
dansbilden och den grandiosa stegringen
i d«n öf ver väldigande slutscenen.
Men der ljus är fins ock skuggor.
Så förekomma i musiken åtskilliga
lon-görer, och stämningen störes emellanåt
af narraktiga drag, såsom judarnes
högljudda gräl, etc.
B’ch. Strmss tager i anspråk en
orkester af 110 musiker, deribland 60
stråkinstrument (16 första violiner).
Utom de vanliga orkesterinstrumenten,
orgel o :h harmonium inbegripna,
använder han Heckelphon, ett
instrument som står en oktav lägre än oboen
och hvars uppfinning han föranledt, samt
Celesta, ett klaverliknande instrument,
hvars höga toner likna ett mildt
klockspel.
A
John Axel Huss.
Tonsättare till »Svensk Läkare-Marsch»
Vid invigningen af Svenska
Läkaresällskapets nya hus härstäcLs den
20 nov. inleddes högtidligheten med
orkester- och vokalmusik, den senare
utförd af härvarande läkarekår
tillhö-rende medlemmar under anförande af
regementsläkaren Anton Kull, som för
detta tillfälle komponerat en festkantat
till ord af dr. Astley Levin. Kantaten
inledd af en uvertyr, bestod af kör med
barytonsolo och orkesterackompanjemang.
Såväl i orkester- som körmusiken ingick
melodien till en gammal »Svensk
Läkaremarsch», hvarmed kören afslöt
musikfesten, och hvilken marsch torde
för-skrifva sig från början af 1800-talet
samt har till författare tvenne
medicinare. Orden äro skrifna af dr. Ernst
Swarts (F. 1798, f 1845), mus ken
komponerad af dr. John Axel Huss.
Antagligen tillkom marschen under
dessas me licinska studietid. A. H. Wistrand
(f 1874), som författat en
läkarehisto-ria, omnämner »denna på sin tid
omtyckta läkaremarsch, som torde»,
säger han, »af de flesta nu lefvande
läkare vara förgäten eller ock för dem
obekant». Af orden anför han ds två
första versarne; den tredje kanske var
för honom obekant. För tjugu år
sedan (se Sv. Musikt. 1886 n:o 4)
införde jag här denna för manskvartett
af min fader komponerade marsch jemte
alla tre versarne, och detta blef en
anledning till att nu denna gamla och —
oss veterligen — enda existerande
svenska läkaremarsch kom till
användande vid ofvannämnda läkaresällskapets
festlighet. Separattryck af marschen
utgafs ock 1886. -
Då det torde intressera åtskilliga,
spicielt läkare, att i detta
»illustrationernas tidehvarf» få se bilden af
marschens tonsättare, så har hans porträtt
intagits i detta nummer. Det är en
lyckad reproduktion * från ett
daguer-reotyp-porträit — fotografien var ännu
ej i bruk. Några biografiska med
ie-lanlen må till detsamma bifogas, men
först anföra vi här nedan orden af
Swartz.
Svensk Läkare-marsch.
Modigt blickar ynglingens öga
Frain öfver lifvets ilande lopp.
Mödorna, Nornorna bry honom föga!
Verlden är trång för hans djerfva hopp.
Men om drömmen förgår
Står den forna vår
Ändock kvar med det gyllne minnets krans.
Som en stjärna klar
Ifrån forna da’r.
Vänligt sprider han än sina strålars glans.
E’t är målet vi alla begära,
En är den väg vi gemensamt gå.
Vishet m är vår skatt och vår ära,
Eldigt för den våra hjertan slå.
Höjer plågan siu röst.
Då me l hjelp och med tröst
Vi ej dröja, vi följa vårt hjertas bud,
Och der glädjens sång
Lossar tidens tvång
Vi ej dröja att blanda vår stämmas ljud.
Bröderl Vänskapsringen då sluten,
Svärjen att aldrig den brytes tål I
Hvarje fröjd af en enskild njuten
Vare för alla ett glädjens mål
Men om olyckan går
1 en broders spår
Då med mod till hans räddning hvar
broder går.
Mensklighetens väl
Vänskap, ingens träl,
Är det valspråk, som i våra hjertan står
* Utförd, liksom Signe Rappes porträtt,
å Justus Coderqvists ansedda kemigrafiska
anstalt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
