Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 3 Januari 1907 - Prenumerationsanmälan - Musikbref från Roma. Carelli-turnén etc. 22 Dec. 1906, af Anteros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vudstaden, där musiklifvet år högst och
rikast utveckladt.
I det vi frambära vårt tack till dem,
som hittills gynnat Svensk
Musiktidning med prenumeration, hoppas vi på
deras fortfarande intresse för
densamma och att de äfven skola
rekommendera den åt andra musikvänner.
Svensk Musiktidning utgifves 1907,
såsom förut, två gånger i månaden
(utom juli—augusti, iden döda
säsongen») till ett pris af 5 kronor per år.
Musikbilaga tillfaller endast
kelärs-prenumeranter. Mindre än hel årgång
beräknas efter lösnummer (25 öre).
Få tidningen prenumereras här å
Expeditionen, Kammakaregatan 6. en
trappa öfver gården, samt i bok- och
musikhandeln, å posten och
tidningskontor. I landsorten prenumereras bäst
å posten, då tidningen fortast kommer
prenumeranterna tillhanda.
Presentkort för
årsprenume-ration finnas att köpa å Expeditionen,
i bok- och musikhandeln.
Vördsamt anhålles att
prenumeration må ske så snart som möjligt; vid
direkt prenumeration hos Svensk
Musiktidnings Expedition, Stockholm,
tillsändes tidningen prenumeranten
kostnadsfritt genast den utkommit.
För att spara våra förra
prenumeranter besvär vid prenumerations
förnyelse, sända vi dem, som förut,
årgångens första nummer, med anhållan
att de som icke vidare önska erhålla
tidningen ville tillkännagifva detta åt
budet eller ä tidningsexpeditionen före
andra numrets utsändande. Senast när
budet kommer med andra numret
torde det första återlämnas af dem som
ej förnya prenumerationen; af dem,
som därmed fortsätta, torde då till
budet prenumerationsafgiften mot kvitto
erläggas. Dem, som behålla första
numret utan att afsäga sig tidningen,
anse vi oss alltså få fortfarande
räkna som prenumeranter å densamma.
Vördsamt
Redaktionen.
Från Roma: Carelli-turnén etc.
22 Dec. 1906.
Vi hafva enkom dröjt med
förevarande korrespondens för att i ett
sammanhang lemna en öfvereigt af,
om vi så må uttrycka oss,
för-sä-songen, till skilnad från den stora
karneval-»stagionen», hvilken här
räknas från »S. Stéfano», annandag jul,
då »Teåtro Costånzi» kommer att
inleda ein kampanj med Wagners
»Götterdämmerung.» Sedan skola gifvas,
af franska operor, »Faust,»
»Wer-ther,» »Thais,» och »Carmen,» af
italienska »Guglielmo Teil,* i *
Travi-a t a > och Pucdnis »Boheme.
Kapellmästare blir ånyo Itodölfo Ferrari;
orkestern är denna gång förvärfvad från
»Teåtro Gomunåle» i Bologna, och
bland sångartisterna märkas så
framstående förmågor som Gemma Bellinciöni,
Bina Giacchetti och Charlotte Wyns, den
sistnämnda från »Opéra-Comique» i
Paris, samt Mattia Bmttistini, Marius
Gilion, Al fredo Magini-Coletti, att
endast nämna de mest celebra.
Hvad nu den sedan vår senaste
artikel förflutna tiden beträffar, så
reducerade sig de der såsom förestående
omnämnda »utomordentliga»
opera-fö-rests.llningarne å »Quirino» till
åtskilliga alternerande exekutioner af
»Ri-goletto» och »Ernåni», hvilka
ingalunda höjde sig öfver denna teaters
vanliga nivå, om än Verdis populära
namn ej heller nu förfelade att utöfva
sin dragningkraft. * Deremot visade
sig Carelli-turnén, som med midten
af innevarande månad afslutades å
»Adriåno», i det hela taget både i
fråga om repertoar — af uteslutande nyare
verk — och utförande motsvara det » re- j
nommé,» hvarmed densamma föregåtts.
I främsta rummet koncentrerade sig
intresset på sällskapets primadonna
Emma Carelli, och man står förvisso
villrådig, huruvida den verkligt
extraordinära, om ej rent af makalösa
konst-närinnan, med en präktig och
ypperligt behandlad stämma förenade en
sällsynt, rent af med en Eleonöra Duse
jemförlig dramatisk intelligens, är störst
såsom sångerka eller scenisk artist.
Denna sannskyldiga »divas»
dramatiska temperament torde företrädesvis
hänvisa henne till den moderna och
i all synnerhet den veristiska operan
med sina energiska och passionerade
karaktärer, hvarom vittnade hennes
väl oöfverträffliga Santüzza i
»Cavalleria rustieåna» och densammas
motstycke, den unga sardiniska arbe-
* Redan för några dagar sedan
öppnades >La Scala» i Milano och »San Carlo»
i Napoli med Bizets »Carmen,» och
Pucdnis »Madame Butterfly, den förra
teatern med, efter ett par års frånvaro,
To8canini, den senare med Mugnone
såsom kapellmästare samt »1 Regio» (kgl.
teatern) i Torino med R. Strauss’ för
Italien nya »Salome, hvilken utgör
förstnämnda scens andra program.
tarhustrun Jana i den lik nämn da
mu-sikdramen, hvilkens dödscen särskildt
af henne framstäldes alldeles
mästerligt. På Carellis mångsidighet
utgjorde hennes ej mindre fulländade
Iris och Margareta-Hélena i
»Mefistö-fele» de mest talande bevis.
Dessutom presterade hon en sin
bra-vuroll, titelpartiet i Leoncavdllos
såsom musikaliskt-e8tetiskt opus absolut
värdelösa »Zazå,« till hvars
komponerande på grundvalen af det bekanta
franska skådespelet denne med sitt
ut-preglade sinne för scenisk effekt
närmast lär föranledts af fördta aktens
härvidlag speciellt lyckade bilder från
café-ch an tantens verld. Trots att
Carelli, briljant eekunderad af Pietro
Schiavdzzi och Pasqudle Amdto,
formligen glänste äfven i en må vara
tacksam, men i sjelfva verket så föga
tilltalande uppgift, kunna de uppriktiga
beundrarne af hennes geniala
konstnärskap ej annat än beklaga, att hon
slösar tid och krafter på en dylik samt
till och med tyckes hafva gjort till
sin speciella mission att från
glömskan bevara en produkt, hvilkens
smaklöshet kulminerade i ett af den
parisiska varitésångerskan—»hjältinnan»
föredraget, med diverse fiorityrer utsmyc-
j så sköna »Ave Maria1) — De båda
ofvannämnda, redan i våra föregående
korrespondenser behandlade sångarne
förtjena likaledes ett varmt
erkännande för sina resp. tolkningar af Cånio
och Tönio, framför allt den senare,
som, utrustad med en syperb baryton
i förening med en för scenen högst
fördelaktig apparition och förträffligt
spel, helt oförberedt erhöll tillfälle att
aflägga ett magnifikt prof på sin
ovanliga dramatisk-musikaliska talang
genom att i duetten med Nedda
supplera Silvios för öfrigt rätt obetydlige,
af ett plötligt svimningsanfall
drabbade framställare.
Turnén kunde näppeligen fått en
noblare introduktion än med Wagners I
Lohengrin, i hvilken särskildt
Edo-drdo Garbin framstod såsom
otvifvel-aktigt den ideale svanriddarens
ypperste, italienske representant och bekom
en glänsande afslutning genom Mascagnis
»Iris,» * med vanlig brio dirigerad
af komponisten. Liksom den förre
uppträdde endast några få gånger samt
öfverlemnade sin roll i andra och
tyvärr mindre värdiga händer och sjelfva
Carelli allenast vid premiären
medverkade i »Mefistöfele» — der den rätt
kuriösa namn-koincidensen ogde rum, att 1
samtidigt Faust tolkades af den
jem-väl i en föregående korrespondens
omtalade Luigi Ceccarelli — nödgades hon
för att tillträda ett engagemang vid
»S, Carlo» i Lisböa af bry ta sina
triumfer i Iris1 ej mindre svåra än
tacksamma uppgift, hvari hoa anses
oöf-verträffad. Att döma af generalrepe-
* Se undert: uppsats i denna tidning
från Nåpoli, April 1899.
Musikbref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
