- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 27 (1907) /
26

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 17 Februari 1907 - Eugen d’Albert (med porträtt) - »Ragnarök» (»Götterdämmerung»). Musikdrama i 3 akter med förspel af Richard Wagner. Textinnehåll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ter slutet af dessa uppträdde han på
en egen konsert i Berlin och väckte
den största uppmärksamhet. Under
konsertresor i Europa och Amerika
be-fästade han alltmer sitt anseende
som en pianist af första rangen.
Under de första tio åren af hans
verksamhet framträdde mer det
virtuosmässiga men sedan trädde teknikern
tillbaka för konstnären, han blef, som det
sagts, alltmer tänkaren och poeten vid
flygeln. Följer man med den nutida
kritiken öfver d’Alberts spel, så är
denna vanligen superlativt berömmande,
någon gång kan man hos honom
anmärka, säkert då han varit mindre väl
disponerad, något för mycken kraft i
föredraget. Eugen d’Albert har ej haft
sinne för lärarekallet ej heller för
diri-gentverksamhet och endast haft
anställning som kapellmästare i Weimar 1895.
Han föredrager att egna sig åt
komposition och konserterande, ensam eller
jemte sin fru. den utmärkta f. d.
operasångerskan Hermine Fink, med
hvilken han gifte sig 1895. Han är sedan
flera år bosatt i Sachsenhausen nära
Frankfurt am Main.

Betrakta vi nu Eugen d’Alberts kom
positoriska verksamhet,såmå sistnämnas
hans operor, emedan han på senare
tid mest at betat på verk för scenen.
Att börja med sådana för orkester ha
vi att nämna: Uvertyrer till »Hyperion»
och Grillparzers »Esther (op. 8) samt
Symfoni, F-dur (op. 4); för piano och
orkester: 2 Pianoleonserter, H-moll (op.

2) och E-dur (op. 12); Kammarmusik:

2 Stråkkvartetter, A-moll (op. 7) och
Ess-dur (op. 11): en Violoncellkonsert \
(op. 20); för piano 4 händer: Walzer
(op. 6); för piano solo: Suite (op. 1), j
Acht Klavierstücke (op. 8), Sonat, Fiss
moll (op. 10), Vier Klavierstücke
(Wal-zer, Scherzo, Intermezzo, Ballade op.
16); flerstämmiga sånger: Körverket
»Der Mensch und das Leben», för >
6-stämmig kör och orkester (op. 14),
Manskörer (op. 23); för en röst
Konsertscenen »Seejungfräulein» för sopran
och orkester: en mängd Solosånger (op.

3, 9, 18 17-19, 21, 22).

Eugen d’Alberts första opera var
Der Rubin, med text af honom sjelf
efter Hebbels dramatiska berättelse.
Denna, på hvilken han arbetat från
1886 till 1891 med flere afbrott,
uppfördes första gången i Karlsruhe 1893
med mycken framgång, omarbetades
sedan för Prag, då en balett
tillfogades. Hans nästföljande verk för
scenen var Ghismonda, text efter
Immer-mann af honom sjelf. Vid dennas
premiär i Dresden 1895 blef den af
kritiken högst ogynnsamt bedömd och gafs
ej vidare. Derefter följde Gernot, 1897
en enda gång gifven i Mannheim med
hans fru, Hermme Fink, i kvinnliga
huf-vudrollen. Det derpå följande lilla
lustpelet Die Abreise vann vid
premiären i Frankfurt am Main 1898 varmt
emottagande och har blifvit en
repertoaropera i Tyskland. Afven operan
Kain (text af Bulthaupt) från samma

tid har godt öfver flera tyska scener.
Mindre lycka gjorde han med Der
Improvisator (efter H. C. Andersen och
Victor Hugos drama »Angelo, tyrann
af Padua»), uppförd 1902 i Berlin,
och den stora mtisikdramen Tiefland i
1 förspel och 3 akter (text af Guimera
och R. Lothar) som först uppförd på nya
tyska teatern i Prag, no v. 1903, blef
mycket hårdt bedömd. »Vi önska»,
säger efter dess uppförande en kritiker,
»att d’Alberts genius ur »Tieflands»
ruiner uppsvingar sig till de höjder
der skönhet, natur och sanning äro
fria » Han måtte ock ha gjort detta
med sitt lilla l:aktlu“tspel Flauto Solo,
med text af H. von Wolzogen, ett verk,
som hade sin premiär i Prag 1905 och
säges innehålla förtjusande musik.
Handlingen är från Fredrik Wilhelm Ls
tid, och hans son, sedermera Fredrik
den store, deltager i handlingen, båda
dock under andra namn.

Då vi omnämnt d’Alberts maka, f.
Fink, vilja vi äfven nämna att han
varit gift två gånger förut, först 1884
med Louise Salingré, dotter till en
författare af flere Berliner-farser, sedan
1892 med den berömda pianisten, fru
Teresa Carreno, hvilket äktenskap
upplöstes genom skiljsmessa 1895.

Vid d’Alberts konserterande bär,
som vi motse med högsta intresse, stå
följande hans kompositioner på
programmen: »Sérenata», H dur, »Scherzo»,
op. 16 n:o 2, »Valse» op. 16 samt
en bearbetning, »Passacaglia», C moll,
af J. S. Bach.

Ragnarök.

(Götterdämmerung).

Musikdrama i 3 akter med förspel
af

Richard Wagner.

Textinnehåll.

Ragnarök utgör »tredje dagen» i
Nibelungenringens musikdramer —
»Rhen-guldet» är en förafion till trilogien,
hvars första dag utgöres af
»Valky-rian», den andra af »S’gfrid», den
tredje af »Ragnarök». Af personerna
i alla fyra dramerna förekommer Wotan
i de tre första, Brynhilda i de tre
sista, Nibelungen Alberik i alla utom
»Valkyrian», Rhendöttrarne i första
och sista, valkyrian Valtraute i
»Valkyrian och Ragnarök». Personerna i
den sist nämnda äro följande: Sigfrid
(T), :i:) Gibikungen-konungen Günther
(Bar.), hans halfbroder Hagen (B.), son
af Alberik och Grimhilde, moder till
båda, Alberik (Bar ), Brynhilda (S.),
Gudruna (S), syster till Günther och
Hagen, Valtraute (MS.), Första Nornan

*) Bokstäfverna inom klammer utmärka
sångstämman: T = tenor; B — bas; Bar =
baryton; S = sopran ;M 8 = mezzosopran;
A = alt.

(A.), andra N. (MS.), tredje X. (S),
Rbendöttrarna: Woglinda (S.), Well-

gunda (MS.), Tlosshilda (A.). Män och
kvinnor.

Förspelet. l:a scenen.
Valkyrieklip-pan. Scenen är densamma som i
slutet af Sigfrid. Natt. Ur djupet i
bakgrunden slår eldsken upp. De tre
nornorna sitta, den äldsta under en
tall i förgrunden, den yngre på en
stenbänk vid klippgemaket, den yngsta
på ett klippblock i bakgrunden. De
sjunga om händelserna i de föregående
dramerna och kasta till hvarandra ett
gyllene rep, som fästes än på stenar
än på trädgrenar. Andra nornan
spänner det till slut så hårdt att det
brister. Förskräckta fara de upp och
slingra den brustna tråden om
hvarandra, sjungande: »Förbi, eviga
vetskap I Ej mer världen visdom vi ge!
Dit ned, till modern, dit ned». (De
sjunka ned och det dagas fullständigt).

2:a scenen. Sigfrid och Brynhilda
träda ut ur stengemaket; Sigfrid i full
rustning, Biynbikla ledande sin häst
vid tygeln, sägande: »Till nya dådverk,
dyre hjälte, min kärlek ej kedje dig
här!» Sigfiid uttalar sin glädje öfver
att han vunnit Brynhilda, som han
gif-vit sin tro, och skänker henne till
trohetspant sin ring, som han eröfrat då
han dräpte den vilde draken. Efter
ömsesidiga kiirleksbeiygelser tager
Sigfrid farväl och leder hästen ned för
klippbranten.

Första akten. l:a scenen.
Günthers kungaborg vid Rhen, fullständigt
öppen åt bakgrunden. Fri strandplats
åt floden. Klipphöjder begränsa
utsikten. Günther och Gudruna sitta i
högsätet. Framför dem ett bord med
dryckeskärl. Hagen sitter vid sidan
af bordet. Han säger sig afundas
Günther, »den som äkte nämnde», men
denne svarar att mot hans »förstlings
lott» vann brodern Hagen vishet »till
lön», hvarför ban rosar hans råd.
Hagen beklagar att Günther är
»bvinno-arm» och att Gudruna är utan man.
Ett vif han vet som skulle passa
brodern, nämligen Brynhilda, en härlig
mö, som bor på en klippig höjd af
lågor omgifven. Han berättar om
Völs-ungen Sigfrid, Sigmunds och Siglindes
son, som dödat den på Nibelungens
skatt rufvande draken, den skatt,
hvarmed »man har världen i våld, om rätt
man bruka den vet». Günther
misströstar om att mäkta vinna Brynhilda,
men Hagen svarar: »Bragte Sigfrid

dig bruden hem, blefve ej Brynhilda
din?» Och Sigfrid, det vore en man
åt Gudruna! Men kommer han till
borgen, skulle hon ej glömma att bjuda
honom den kryddade dryck, som kom
mer honom att glömma en mö, »om
hon stått honom när». Hagen går
till stranden och får se en båt på
floden med man och häst; han ropar inåt
salen om hvad han sett och säger;
»Sigfrid är det, visst ingen annan!» Han
tillropar nu mannen på floden, frågande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1907/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free