Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. 4 Mars 1907 - Från Roma. Operasäsongen: Wagners »Götterdämmerung», Massenets »Thaïs» etc., af Anteros - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närligt behandladt i Anatole Frances
roman »Thais», hvaraf Louis Galtet
åstadkommit en rätt ytlig och fragmentarisk
librett, har till bakgiund brj’tniugen
mellan trenne verldsåskådningar,
antikens och den första kristna kyrkans,
resulterar det hela i en följd af
färgrika och stämningsfulla tablåer från
Egyptens helleniska period. Dessas
väsentliga musikaliska behållning
utgö-res af andra aktens intermezzo — ett
deliciöst »a solo» för violin med
harp-ackompagnemang - - och i samma akts
senare del Thais’ nästan af en Glucks
klassiska anda inspirerade cantilena till
sin lilla Eros-idol, den utsökt
charmanta duetten i ökenoasen mellan henne
och Atanaöl samt den förras patetiska
och gripande dödsscen, der hon så
fullständigt uppgår i sin förkänsla af den
himmelska saligheten, att hon ej ens
uppfattar, huru den senare, förtärd af
sin okufliga passion besvär henne att
tillhöra honom. — — Det opersonliga
och superficiella i Massenets hela
komposition framgår bäst af, att han städse
skattat åt den för tillfället förherskande
smakriktningen; så har Verdis »Aida»
uppenbarligen utgjort förebilden för
»Le roi de Lahore» det Wagnerska
musikdramat för »Esclarmonde» och
Mascagnis »Cavalleria» för »La
Navar-raise».
Upptagandet af »Carmen», hvilken
i Borna på länge ej stått å någon
först-i klassig operascens repertoar, hade
mot-setts med så mycket större
förväntningar, som Costänzis direktion ej
mindre än — kort förut — »La Scala» i
Milåno ville bjuda på en äkta
spanjorska i titelrollen. Premiären af
Bi-zets mästerverk blef emellertid nära på
ett fiasko, då den från både Madrid
och Lisboa med superlativa loford
föregångna Elena Fons’ sång i fråga om
intonationen lemnade åtskilligt att
önska och hennes spel var föga naturligt
ja rent af smaklöst — med ett
glänsande undantag af dansen med sitt
kastanjett-ackompagnemang — såsom
när hon i första akten lifligt
gestikulerade trots sina bakbundna armar och
i den sista för att gifva luft åt sina
upprörda känslor hväste likt en ilsken
katt. Något bättre blef utgången af
följande representationer med den
ursprungligen för partiet engagerade, men
dittills indisponerade Charlotte 1Vyns,
som deremot, oafsett att stämman ej
visade sig fullt tillräcklig för detsamma
och i betraktande af svårigheten för
en fransk artist att sjunga på
italienska språket — inom panrentes sagdt
är »Carmen»-libretton ovanligt illa
öf-versatt — bekräftade sitt renommé från
»Opera Comique» i Paris, der hon med
framgång rapresenterat den eldiga
zi-generskan mer än 150 gånger. Bland
samtliga solisterna torde priset tagas
. af Adelie d’Albert-Micaéla, hvarjemte
den efter vanligheten nya och präktiga
uppsättningen är fortjent af en
»men-tion honorable».
P. S
Operetten lyser f. n. med sin . ..
frånvaro från den italienska
hufvud-stadens horizont, men nyligen har man
halft tillfälle att å »Teåtro Naeiondle»,
i Andråns ej minst musikaliskt
värdefulla »La cicåla e la formica»
(»C-fräshoppan och myran»), njuta afen
på den förstnämndas område sällsynt
företeelse, den franska sångerskan Bei
Sorel, som i själfva verket förut egnat
sig åt operan, med en vacker och
utmärkt behandlad organ förenande
mycken gratie och dramatisk talang.
Inom varietén är att anteckna den
jemväl i Sverige kände verkligt
röstbe-gåfvade Stuarts uppträdande i »Salöne
Margherita» och den för sin skönhet
prisbelönta unga svenskan »La bella
Elsas» i »Olympia.» — — Hvad
slutligen konsertväsendet beträffar, så har
detta hittills snart sagdt uteslutande
upprätthållits genom de af oss förut
omtalade municipalitets-konserterna,
hvilkas program på sistone börjat erhålla
en mera homogen karaktär, så
upptager det senaste uteslutande
kompositioner af moderna franska tonsättare.
Den egentliga säsongen kan här räkna
sin början från årets första konsert,
för orkester, i härvararande Kgl.
Musikkonservatorium, »R. Accadémia di
S. Cecilia.»
A nie ros.
Från seenen oeh
konsertsalen.
Kungl. teatern.
Febi. 17, kl. Ja 2, 24. Marg 2. Balett:
Askungen; Adam:
Niirn-bergerdockan.
Febr. 17. Puccini: Bohéme.
» 18, Mars 1. Tschaikowsky: Eugen
Onegin.
» 20. Saint-Saens; Simson och
Delila.
> 21, 24, 27. Rossini: Barberaren i Se-
villa:
» 23. Adam: Konung för en
dag, 125:te gång. (Nemea,
Zelida: frkn. Lagergren,
Lindegren; kung Mossul,
prins Kadoor, Zephoris,
Pitfear, Zizel: hrr
Man-dahl, Sellergren, Malm,
Scbweback, Grafström).
» 26, mars3. Puccini: Tosca (Tosca:
fru Hellström; Mario
Ca-varadossi, baron Scarpia,
Cesare Angelotti,
sakristianen, Spoletta: hrr
Nyblom, Forsell, Mandahl,
Stiebel, Ericson).
» 28. R. Wagner: Ragnarök.
(Götterdämmerung)
musikdrama i3 akter. Öfvers.
af Sigrid Elmblad;
dekorationer af Thorolf
Janson. (Brynhilda, Gudruna,
Val t raute: fruar Lyk-
seth Schjerven, Lindberg,
Claussen; Sigfrid,
Günther, Hagen, Alberik:hrr
Menzinsky, Wallgren,
Sve-delius, Stiebel; 3 Nornor:
fruar Mandahl, Bartels,
frk. Edström; Rhendött-
rar: Wellgunda, Wog-
linda, Flosshilda: frkn.
Lagergren, Hesse,
Edström. Män. Kvinnor.)
Oscarsteatern.
Febr. 17—Mars 3. Lehår Den glada änkan
> 18, 24 Lecocq: Lille hertigen
Östermalmsteatern.
Febr. 17—mars 3. Fänrik Ståls sägner.
Musikal, akademien.
Febr. 23. Konsertföreningens
4:e abonnemangskonsert.
Pianosolist: hr Ad.
Wik-lund; diiigent: hr Tor
Aulin. 1. Beethoven:
Uvertyr till »Fidelio», E-dur;
2. J. Brahms:
Pianokonsert, D dur; 3. Franz
Ber-wald: Symfoni, G-moll.
V etenskapsakademien.
Febr. 21. Konsert af fru Dagny
Grunert. Biträdande
ackomp.: frök. Martha
Ohlson.
» 25. 2:a Romansafton af hr
H. Jackson-Norris.
Biträdande: pian. frk. Astrid
Berwald, dir. Rob.
Höglund.
K. F. U. M-salen.
Febr. 16. Kompositionsafton af hr
Sigurd von Koch.
Biträdande: fru Dagm. Möller,
hrr G. Molander, R.
Claeson.
Operasäsongens stora evénement,
uppförandet af den tredje och sista
Nibelungendramen, »Götterdämmerung»
»Bagnarök», har nu ändtligen inträffat.
Premiären egde rum den 28 febr. för
fyld salong och delvis högtidsklädd
publik och bifallet var efter det
storslagna verkets slut särdeles lifligt med
framkallande af såväl de utförande
artisterna som äfven kapellmästaren
Henneberg och dekorationsmålaren
Janson. Hufvndiollernas framställare
be-gåfvades med kransar och blommor.
Föreställningen började kl. 1jt 7 och
räckte till kl. 1/t 12 med uppehåll af
20 minuter mellan akterna till
välbe-höflig hvila för artister, orkester och
— åhörare. Ty hur storartadt och till
många delar musikaliskt underhållande
detta drama, likasom de förutgående i
cykeln, än är, så kan ej nekas att
dess bredd i framställningen i förening
med den monotoni, som är oskiljaktig
från talsången, verkar i längden
tröttande, helst om man skall spänna
upp-märkamheten för att ur den ständigt
rörliga och harmoniskt invecklade orkestern
söka leta ut de särskilda ledmotiv, som
skola skildra handlingens alla faser.
För denna ha vi i ett föregående
nummer utförligt redogjort, och en uppsats
i detta om Nibelungendramerna berör
äfven karaktären hos den här
ifrågavarande. Skola vi påpeka några
sär-skildt musikaliskt anslående partier i
»Bagnarök», så må nämnas i förspelet
scenen mellan Sigfrid och Brynkilda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
