Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. 2 sept. 1907 - Joseph Joachim † (med porträtt) - Musikbref från Italien och Spanien, af Anteros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såDgerska och sedan 1802 enstäld vid
hofoperan i Hannover. Då
llannovei-eka landet 1866 införlifvsdes med
Preussen och kung Georg lemnade sitt
rike, flyttade Joachim till Berlin, der
han erhöll titel af professor och bltf 1868
direktör för den nybildade
musikhögskolan, hvilken sedan efter tilltagande
utveckling blef omorganiserad, då
Joachim blef ordförande i direktoriet och
för< ståndare för
stråkinstrumentafdel-ningen.
Snart drogs en mäDgd violinister till
Berlin och mästaren Joachim, såatt efter
Ferd. Davids död 1873 violinspelets
högskola flyttades öfver fiån Len zig
till Berlin.
Som solist ådagalade Joachim i sitt
spel stort tekniskt mästerskap, som
dock stod mer iden gedigna muskens
tjänst än i den speciela virtuositetens,
hvari han öfverträffades af Sarasate
och andra violinvirtuoser. Som
kvartettspelare, särdeles i fråga om den
klassiska kammarmusiken, kunde han
knappt öfrerträffas. Mästare sådana som
Bach, Beethoven, Mendelssohn, Spohr,
Brahms etc. hade i honom den bästa
tolkare. På senare tid gjorde han sig
mest känd som kvartettspelare. Redan
1851 odlade Joachim tillsainmaus med
Stör, Walbriil och den utmärkt«
Violoncellisten Cossmann kvartettspelet.
Den sedan under många år så berömda
»Joachim-kvartetten» hade jämte
Joachim, primviolinisten, till medlemmar
de Ahna — efter honom Kruse och
Halir — samt Rappoldi, efterträdd af
Wirth (altviol), och Hausmann(violonc.),
alla berömda musiker.
Joachim-kvartetten har länge bidragit till
Lon-don-säsongens glans, och under denna,
som varar från nvår till påsk, har den
låtit höra sig på konserterna i
Kristallpalatset, på Philharmonie Societys
konserter samt lördags- cch
måndagskon-serterna för kammarmusik.
Joachim var icke blott en första
rangens violinist och lärare utan äfveu
skicklig dirigent. Ett vittne om hans
personliga älskvärdhet är den välvilja,
hvarmed han omfattat sin elev, vår
landsman Julius Ruthström, hvarom vi
förut nämnt. Entusiasmen för
mästaren var i Tyskland mj’cket stor och
tog sig ett vackert uttryck vid hans
50-års-jubileum 1889 genom inrättandet
af en Joachim-stiftelse för musik.
Som kompositör har Joachim ej
ut-öfvat någon större verksamhet. Af hans
tonsättningar, som sluta sig till
Mendelssohn och Schumann, kunna nämnas
följande. För violin: 3 konserter (op.
3, G-moll, op- 11 »in ungarischer
Weise», och en i G-dur); Variationer
för violin och orkester, Andantino orh
Allegro med orkester, op. 1; 6 Stücke
med piano, op. 2; Notturno med
orkester; Hebräische Melodien för altviol
och ork. op. 9; för orkester: uvertyrer
(»Hamlet», »Demetrius», »Dem
Andenken Kleists» etc.) och några
marscher samt -»Szene der Marfan (ur
»Demetrius») för altsolo med orkester.
Joachim gästade med sin fru*
Stockholm i dec. 1875 och blef då här
mj’cket firad. Han lät vid detta
tillfälle höra sig på tre operakonserter,
och det torde kunna intressera våra läsare
att lära känna dessas program. På
första konserten spelade Joachim:
Beethovens violinkonsert, Adagio ur
9:de konserten af Spohr, Tartinis
»Trille du diable» och ungerska
melodier; fru Joachim sjöng Recit. och aria
ur Glucks »Orfeus», n:o 1—7 ur
Schumanns »Dichterliebe» samt elt par
sånger af Schubert och Mendelss.hn,
men hindrades af indisposition att
medverka vid de följande konserterna, af
hvilken den andra hade följande
violinprogram : Mendelssohns konsert, Ro-
mans ur »ungersk konsert» af Joachim,
Suite af Bich, Schumann:
»Abendlied», Leclair: Sarabande et tambourin.
Fru Stenhammar biträdde med sånger.
På tredje konserten spelade Joachim
konsert n.‘o 7, E-mol), af Spohr,
Chaconne af J. S. Bach, violinkonsert af
M. Bruch och två ungerska melodier
(n:o 2 och 7) af Brahms-Joachim.
Fröknar Pyk och Riego biträdde med
sång. Detta var den store violinmästarens
enda besök i vår hnfvudstad och
Joa-chim-kvaitetten ha vi här aldrig
lyckats få höra.
&
^7i>
Musikbref från Italien
oeh Spanien.
Från vårens musiklif i Roma kan
som fotsättning af mitt senaste bref
meddelas hvad som följer:
Innan vi dålemna »Coståozi»,må
nämnas, att åtminstone alla operaälskares
sinnen på sistone upprörts af den
nedslående nyhet, som gjort sin rond
genom rommerska pressen att detill nästa
år skulle blifva limiterade till en helt
kort »stagiöne» på vårsidan af samma
sällskap, som under karnevalen uppträdt
å »Regio» i Torino, enär den förras
egare ej läugre ville löpa den ej
obetydliga risken att uteslutande på eget
konto stå för kostnaderna af en första
I rangens lyriska scen. Det synes
emellertid nu vara all förhoppning om, att
den italienska hufvudstadens
stadsfullmäktige, i sammanhang med understöd
jemväl till dess musikakademi och
mu-nicipalitetorkesterkonserter, äro
disponerade att genom ett tillfyllestgörande
apanage betrygga operans fortvaro
*å-I som hittills.
si:
Teåtro NatiomUe har framför allt att
uppvisa första apparitionen i Roma af
Gounods charmanta, ehuru något anti-
* Amalia Joachim, f! Weiss (egentligen
Schneeweiss, f. 1839 d 1899 i Berlin’, [-lem-]-] {+lem-
]+} nade scenen då hon gifte sig med Joachim
(se ofvan). Skild från honom 1882 verkade
1 hon sedan mest som sånglärarinna.
kverade opera comique »Philémon et
Bauds» å ett par mot slutet af april
gifna och alltigenom synnerligen
lyckade, fashionabla amatörföreställningar,
hvarvid isynnerhet hjeltinnan och
Jupiter i maikisinnan Clementina Lavéri
— on sannskyldig »primadonna» —
och grefve Marino Emilidne hade högst
briljanta representanter. Dessutom har
operetten kultiverats i nyssnämnda
teater samt i Qnirino, af hvilka den förra
särskildt presterat en magnifik
rehabilitering af Offenbacks öfverdådiga »I b
riga n ti» (»Frihetsbröderna»), den
senare efttr en kortare »StagioDe» af det
i vår sista korrespondens härifrån
berörda »Compagnia Lilipuziåna Romåna»
och före sin nyligen med Marchettis
alltför sällan uppförda melodram »Buy
Blus» ’) inledda populära, åtminsone
kvantitativt — med ej mindre än ett
tjugotal äldre och nyare arbeten
hvari-bland Verdis länge och väl arkivlagda
»/ niasnadiéri» (»Röfverbandet», efter
Schillers undomsdraina) * 1 * 2) — högst
lof-vande sommaroperasäsong,
hufvudsak-ligen ockrat på den rommerska
publikens vurm för »Geishan*, den Sidneg
Jones-sks. sångkomedien, likaledes
lili-putsällskapets »great attraetion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
