Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 2 okt. 1907 - Tschaikowskys hem. Ett besök i hans bostad nära Klinn (med porträtt af Peter Iljitsch Tschaikowsky)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från en mängd städer och länder, af
guld och silfver, bägare, vaser, hans
dirigentstaf, kransar, album, portföljer
med adresser, hans hatt, spatserkäpp
o. s. v. På väggen hängde breda
sidenband med inskriptioner, tillhörande
de kransar, gom sändts till hans bår.
Äfven hans dödsmask var uppsatt
öf-ver en gammal Wirth-flvgel, på hvilken
han gjort sina första studier i
pianospelet.
Från detta rum kom man in i ett
stort sådant med tre fönster, hvilket
tjänade honom till hvardags- och
mottagningsrum. Äfven detta ganska
enkelt möbleradt. På väggarne hängde
familj- och konstnärsporträtter, på
bordet lågo album, musikalier och
fotografier, etc. Midt i rummet stod en
flygel. Vid väggarne stodo skåp med
| en rikedom af böcker och musikalier.
På banden lästes namn af märkliga
mäD, tyska, franska, engelska och
italienska. Böckerna syntes ha varit
flitigt begagnade, så att bandan lossnat
på en och annan. Jag tog en bok i
min hand, det var Mozarts biografi af
Otto Jahn, den bok, hvarom han så
ofta talar i sina bref till fru von Meek.
Der bredvid låg en gammal nött bok.
»Min herre har hvarje morgon läst i
den här boken;» förklarade tjenaren,
»det var den första han tog i handen»
— Det var bibeln.
I underredet af skåpet stod en rad
musikalier i praktband: »Wolfgang
Amadeus Mozarts verk» stod det i
guldtryck på de röda banden, en skänk
af hans vän, den ansedde
musikförläggaren Jftrgenson i Moskva. Hela
december igenom 18N8 hade han knappt
lemnat sitt hus, sysselsatt med sin
»Hamlet» och musiken till
»Dornröschen. Jiirgenson kände till att [-Tschai-kowsky]-] {+Tschai-
kowsky]+} på julaftonen gerna ville ha en
rikt utsmyckad julgran. Han uppdrog i
hemlighet åt Alexei att ombestyra en
sådan julgran och under densamma
lägga Mozart’ska praktupplagan.
Öf-verraskningen lyckades fullkomligt,
såsom man finner af följande bref till
Jiirgenson:»
Dyre vän! Så mycket hade jag att
säga dig, så att det är omöjligt
ned-skrifva allt på papperet! Derför nöjer
jag mig med att för dig uttrycka min
förtjusning öfver den skönaste och
praktfullaste, underbara skänk, som jag
någonsin trott mig kunna få emottaga.
Alexei har väl uträttat allt med den
utsmyckade julgranen, och under den
låg min afgud, min idol, representerad
af alla sina gudomliga verk. Jag har
som ett barn fiöjdat mig deröfver!
Tack! tack! tack!»
I nästa rum träder man in såsom i
en helgedom; det är ett stort rum med
fönster åt gården, hvilket på samma
gång tjenade honom till sofrum och
arbetsrum. Till höger när man inträder
har man toalettföremål, till venster
sängen, öfver hvilken hänger på väggen
en oljemålning med inskriften »melan-_
koli». Den framställer ett nattstycke
med svagt månsken på en molnbetäckt
himmel. En stämningsfull bild af
dysterhet och enslighet. Tschaikowsky
satte stort värde på den, ty den väckte
hos honom känslor af vemod och
tacksamhet. Målningen hade på följande
sätt kommit i hans händer.
I Berlin gafs på en konsert hans
»Sérénade melancholique» för violin.
Följande dag fick Tschaikowsky höra
en sakta klappning på sin dörr, och
vid hans rop »stig in» öppnades
dörren och in trädde ett enkelt klädt
fruntimmer, i bvars bleka anletsdrag smärta
och bekymmer stodo tecknade.
»Jag hörde i går er »Sérénade
me-lancholbiue», stammade hon med
darrande stämma.» Mottag här min
»melankoli», jag har annars ingenting,
hvarmed jag kan tacka er för er
musik.»
Hon räckte honom en rulle, som hon
bar i handen. Tschaikowsky såg helt
förvånad ut, men den främmande såg
så bedjande på honom med tårar i
ögonen, att han tog emot pappersrullen.
Knappt hade han gjort det så var
gif-varinnan försvunnen.
Tschaikowsky gick efter henne —
men hon stod ej att finna. Taflan blef
honom kär och han tog den med till
Klinn.
Äfven i sofrummet stodo skåp, fulla
med böcker och bord med en hög
partitur. I hörnet till venster vid fönstret
stod ett enkelt bord af ljust trädslag
med en trästol framför. Här hade
Tschaikowsky arbetat, här hade
uppstått melodier och musik, som gått
världen rundt som en uppenbarelse af
högre ordning. Ea portfölj låg på
bordet, och deri partituret till 6:te
symfonien. »Pathétique» har han sjelf
med stora bokstäfver skrifvit på
detsamma, hans sista stora verk*. Den
7 okt. 1893 var sista dagen han
till-| bragte i sitt kära hem. Violoncellisten
Brandukoff och den yngre cellisten
Pawlowsky voro hos honom på besök.
Han kände sig fullkomligt frisk;
förväntan att få sin »pathétique» uppförd
för första gången hade hos honom
uppväckt en glad stämning. Alla tre reste
samma dag till Moskva, der
Tschaikowsky fick tillfälle till flerfaldig
musikalisk njutning och sammanträffande
med flera af sina vänner. Från Moskva
reste han vidare till Petersburg. Här
anförde han en stor symfonikonsert och
blef föremål för stor hyllning. Vid en
supé efter konserten hade han den
oförsiktigheten att släcka sin törst
med vanligt Newavatten, så mycket
farligare, som koleran då grasserade i
Petersburg. Strax efter insjuknade han
och afled d. t! nov. Bestörtningen och
sorgen häröfver blef stor i Petersburg
först och främst. Hans högtidliga
be-grafning egde rum på kejsarens
bekostnad.
* Denna symfoni, H moll, op. 74 —
sista opustalet på hans verk — kunde ej
inrymmas i vår förteckning öfver dem,
Svensk Musiktidning 189t n:o 1.
Peter lljitsch Tschaikoirsky föddes
d. 25 april 1840 på bruket Wolkinsk
i guvernementet Wiatka, östra
Ryssland. Fadern, som tillhörde en
adelssläkt från Polen, var egare af ett
bergverk. Redan tidigt röjdes sonens
musikaliska anlag och vid 5 års ålder
började hans undervisning i
pianospel-ning, men åt verkligt studium fick han
ej egna sig. Han sändes helt ung till
juristskolan i Petersburg för att sedan
blifva ämbetsman. Musiken idkade han
emellertid med passion vid sidan af
sin egentlige verksamhet. Efter
slutade studier blef han undersekreterare
i justitieministeriet och började umgås
i Petersburgs aristokratiska kretsar, der
han blef en verklig salongshjälte.
Genom bekantskapen med en italiensk
sånglärare Piccioli blef hans håg vänd
åt den italienska musiken. När fadern
märkte att musiken öfvervägande tog
sonen i anspråk, lät han honom taga
pianolektioner för en ansedd tysk
lärare i Petersburg, Kundinger. Genom
denne blef han riktad åt de tyska
klassikerna, af b vilka Mozart särdeles blef
hans favorit. 1862 inträdde han i
konservatoriet, der lian fick Ant.
Ru-j binstein till lärare. Med faderns
med-gifvande beslöt han nu att blifva
musiker, och då denne förlorat sin
förmögenhet, måste den unge Tschaikowsky
genom tonkonsten skaffa sig sin
utkomst. Efter att ha lemnat
konservatoriet blef han 1866 af Nikolaus
Rubinstein, Antons begåf vade broder, kallad
till Moskva att öfvertaga en professur
der vid konservatoriet. Aret förut hade
han debuterat sim komponist med
musik till Ostrowskys skådespel
»Ovädret», detta samma år som han lemnade
Petersburgkonservatoriet, hvarvid han
erhöll pris för en kantat öfver Schillers
ode »An die Freude». Vid
konservatoriet i Moskva verkade han sedan i
något öfver ett decennium.
Här kan icke meddelas någon
förteckning öfver Tschaikowskys
kompo-sitionsverksamhet, som sträckte sig
öfver flera tonkonstens områden. Nämnas
må dock hans operor: »Der IVoiwode»
(1869), »Opritschnik» (1874) »Wakula,
der Schmied», (1876) »Eugen Onegin»
(1879). »Die Jungfrau von Orleans»
i (1881), »Mazeppa» (1882),
»Tschara-j witschki» (1886), »Tscharodeika»
(1887), »Piquedame» (1890) och
»Jo-lantha» (1893) samt ett ’yriskt drama
»Schnegorutscka» samt balletterna
»Dornröschen» (1890) och »Der
Nussknacker (op. 71); Vidare, utom hans
6 symfonier (Gm., Cd., Dd., Fm. Em.,
Hm.), af orkestermusik: 4 Suiter, »1812
Ouverture solennelle», de symfoniska
dikterna »Francesca da Rimini», »Der
Sturm», »Manfred» »Romeo och Julia»
samt »Hamlet»; af kammarmusik: 3
stråkkvartetter, stråksextett (»Souvenir
de Florence»), Pianotrion (Am) till
minne af Nik. Rubinstein, en
violinkonsert, 2 pianokonserter, Fantasi för
piano och orkester, Capriccio för
vio-loncell och orkester — Tschaikowskys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
