Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 2 okt. 1907 - Musikbref från utlandet. Från Paris och London, af Anteros - Lagen och konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värden själf, numera hvilande på sina
lagrar efter att varit «L’operas»
förnämsta stjerna, medverkade i Almavivas
parti och friherrinnan Adelina
Putti-Cederström i sin gamla glansro’1
Ro-sina. Deremot öfvervoro vi en
storartad konsert i Trocadéro-palatset till
förmån för Jean Lassalle, hvars en
gång så imposanta karytonstämma, den
yppersta vid sistnämnda scen, efter en
långvarig sjukdom här klingade något
matt. På senare tid har han
uteslutande egnat sin öfverlagsna sångkonst
åt undervisning af Paris-konservatoriets
lärjungar och enskilda elever. Förutom
af Félia Litvinne, som med harpackom
pagnemang af en för sin ålder ovanligt
försigkommen gosse magnifikt föredrog
»Saphos» stanzer ur Ciounods opera,
biträddes han i kostymscener ur
»Mäs-tersångarne» m. H. musikdramer af
Delmas — en symnerligen präktig Hans
Sachs — och andra f. d. kolleger från
»L’académie nationale, jemväl af
ballettens koryfféer i charmanta
roccoco-dan8er samt af åtskilliga framstående
artister från »Opéra Comique» och
»Comédie Fraryaise». En särdeles
angenäm öfverraskning bereddes
auditoriet genom några nummer utöfver
programmet, hvari en österrikisk
primadonna, Selma Kurz, efter att kort förut
slagit lifligt an på parisarne vid en
konsert å »L’opéra» i och för
samlandet af en fond till ett
Beethovenmonument i Frankrikes hufvudstad,
gjorde formlig furor med sin perfekta
koloratursång.
Från Londons musikhorizont är denna
gång föga att förmäla. Att
Coventgar-den-teatern ånyo har en glänsande
säsong, som i år pågått ända till slutet
af juli, faller af sig sjelf. Förra
half-parten upptog förnämligast
lyrisk-dra-matiska arbeten af germanskt ursprung,
tolkade af tyska konstnärer, den senare
uteslutande äldre och nyare italienska
operor med artister företrädesvis från
»il bei canto’s» hemland, af tenorer
Caruso, Bonci och Bassi, barytonisten
Sammarco samt å damsidan i främsta
rummet Bina Giacchetti, dessutom fru
Melba samt fröknar Destinn och Kurz
från hofoperorna i Berlin och Wien.
VTid sidan af Bonci hade den
sistnämnda såsom Lucia i Donizettis
bravur-verk, hvarest hon med framgång
rivaliserar med sjelf va Melba i en af
dennas paradroller och i dramatiskt
hänseende öfverträffar den för öfrigt
nu i fråga om rösten något passerade
»australiska näktergalen», det bästa
tillfälle att på scenen bekräfta sitt
renommé af en första rangens
koloratursångerska. Något nytt har ej
presterats, om man ej vill räkna Catalånis
Loreley*, hvilken nu sent omsider
gjort sin apparition i England, och
Giordånos Andrea Chénier som
* Se undert:s korrespondens till Sv.
Mu-siktidn. 1906, n:o 10.
f. f. g. gifvits å »Coventgarden», men
ej slog vidare an; dess mus.k
nagel-fares skarpt af kritiken, hvaremot
Caruso förklaras i titelpartiet ega sin allra
mest lyckade uppgift.
Det engelska operaföretaget å »Lyric»
med inhemska krafter samt en väl
vald och omvexlande reportoar af
operor, utförda å nationalspråket — i
motsats till den rent internationella kgl.
operan, der endast sjunges å tyska,
italienska eller franska — vinner
alltmera publikens och pressens erkännande.
A »Savoy» pågår en hel serie
Sulli-vans-operetter, dock med undantag af
den bästa »Mikadon», medan *Duly’s»
erhållit en ny magnet i Léhars Ihe
merry widow (»Den glada änkan»)
och Prince of lla/e.s’-teaterns senaste
musikkomedi- produkt, Miss Ilook• of
Holland med text och »jingles and
tunes» af en britisk autor med det
celebra flamländska namnet Paul
Rubens, beträffande burleskhet har alla
önskliga förutsättningar att slå an å
John Bulls landsmän.
Anteros.
P. S.
Af helt annan art, hafva jemväl de
s. k. »pageants», historiska »friluft»
-skådespel med präktiga bilder — ännu
mera anslående tack vare mu»ik af väl
träffad tidsfärg till deri inlagda
solosånger, körer, danser, etc. — från St.
Albans’ och Bury St. Edmunds’
förgångna sekel, hvarunder i Englands
historia betydande händelser timat i
dessa urgamla, små katedralstäder,
ut-öfvat stor dragningskraft. Den förra,
belägen helt nära London, har att
uppvisa den äldsta genom dokument
bevisliga tilldragelse å »Albions ö», mötet
mellan Cæsar och den britiske
fältherren Cassivelaunus år 54 f. Kr. å
platsen för det romerska Verulamium, hvars
antika murar delvis ännu finnas i
behåll. Antalet af de uppträdande
uppgick här till ej mindre än 2,000
personer.*
—-i— H——
Lagen oeh konsten.
Den polisförordning, som ålagt
inne-hafvarne af hufvudstadens restauranter
att stänga dessa kl. 12 på aftonen,
kommer troligen att för teatrarna och
sålunda äfven för konsten ha en menlig
inverkan genom minskade teaterbesök,
* Följande anmärkningsvärda trychfei i
Anteros’ musikbref, Sv. M. T. n:o 12,
föranledda hufvudsakligen af otydlighet i
manuskriptet, rättas härmed pä förf:s b
-gäran. Sid. 90, sp 2, r. 8 ndfr. står;
Nationale, läs: Nazionale; sp. 3, r. 6 uppf.
står: Laveri, läs: Paveri; r. 8 uppf. står:
Emiliane, läs: Emiliani; 3, r. 8 ndfr.
till-lägges efter ordet dokumenterade, ordet
sig; sid. 91, sp. 1, r. 22 uppfr. står:
Kansler, läs: Kanzler; r. 4 ndfr. står:
Tamber-lich, läs: Tamberliek; r. 27 ndfr. står:
Othello, uvertyr, läs: Othello uvertyr; r. 36 ndfr.
står: storortade, läs: storartade; sp. 2, r. 18
ndfr. står. hofuatur, läs: bofnatur.
då antagligen teatrarna här icke lära
kunna börja sina föreställningar
tidigare än nu är fallet. Särskildt gäller
detta operan, der föreställningarna ofta
icke sluta förr än efter kl. 11 och de
stora Wagnerdramerna ej förr än Yäl2.
Det är icke underligt, att personer,
som så länge haft en estetisk, och
kanske äfven tröttande Djutning,
be-höfva och vilja derefter njuta en
materiel. Erfarenheten visar att detta
med 12 stängningen blir omöjligt för
många, ty på en restaurang får man
ofta länge vänta innan man får plats,
ocb, då detta lyckats, sedan att bli
serverad, och att efter supén intaga
förfriskningar inne på restaurangens
kafé blir absolut omöjligt.
Operaföreställningar med sviter af sådant tvång
kommer säkert mången att försaka.
Förordningen lär grunda sig på en
befintbg lag, som väl vederbörande ega
rätt att beifra. Men då denna icke är
| af i går, undras om polisen sjelf varit
laglydig, som ej tillämpat den förr än
just nu, och någon särskild anledning
genom timade oordentligheter af gäster
på våra restauranger mellan 12 och 1
ha icke förtports. Stängningen kl. 1
är deremot i sin ordning. Många
exempel finnas for öfrigt derpå, att
föråldrade eller olämpliga lagar icke
tillämpas till dess de hinna reformeras.
»Summum jus, summa injuria»,
heter det ju. Den nu i fråga varande
förordningen erkänner vederbörande
sjelfva ha tillkommit på grund af
nyk-terhetssträf varnas fordringar. Deras
sträfvan är ju ganska god och loflig
när den riktas åt det håll, der superi
och onykterhet vållar skada och för
samhället störande oordningar, men
den får icke följa jesuitmoralen
»ändamålet helgar medlet» och lägga band
på ordentliga menniskors frihet i fråga
om förtäring och tidsbrnk. Den nya
förordningen i fråga är hvarken
lämplig eller hedrande för en hufvudstad,
der en mängd resande, de flesta boende
på hotell utan restaurang, måste
intaga sina måltider på allmänna
restauranger, der de ock kunna
sammanträffa med vänner och bekanta. Också
lär en här nu sig uppehållande tysk
professor ha kallat förordningen
»barbarisk». Och för öfrigt — är det så
farligt att en person, som icke brukar
öfverlasta sig, mellan kl. 12 och 1
förtär en spritdryck, om det smakar
honom? Ännu tinns ju ingen lag
som förbjuder förtäiandet af en
sådan. Det ligger ett falsarium i
benämningen »rusdryck», ty en spritdryck
är en rusdryck endast för den som
berusar sig deraf. Man kallar ej mjölk
för en giftdryck, derför att den kan
medföra tyfus- och tuberkulosgift. I
det fall är mjölk mera direkt dödande
och skadlig än ett oskyldigt glas öl,
som kan ersätta en kanske dålig och
dyrare soppa, samt smakar måDgen
bättre. I vår tid, som säges vara så
frisinnad, tycks man sträfva att
inskränka förnuftig fiihet cch »klappa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
