Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 17 Februari 1909 - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gast tillämpat sin princip om
»tal-såugpn» på basis af symfonisk
orkester-behandling och i den, ehuru mera
sparsamt, förekommande ledmotiv. I
operans forspel finner man sålunda ofta
upprepadt hvad man kan kalla
»kär-leksdryck»-motivet», som för öfrigt
genomgår det hela, oeh naturligt nog,
då just hela handlingen är baserad på
den af Wagner i den gamla sagan
inlagda idén med kärleksdrycken, som
dem ovetande räckes af Brangäne och
under hvars inflytande de sedan handla.
Genom denna uppstår nämligen i
Wagners dikt kärleksförhållajdet mellan
Tristan och Isolde och rentvager dem
från förräderiet inot den gamle kung
Marke. Början med »Tristan och Isolde»
gjorde Wagner redan 1854; tre år
därefter var dikten färdig och två år
senare musiken. Första uppförandet
ägde rum i München, sedan Wagner
där i konung Ludvig II fått en mäktig
gynnare, d. 10 juni 1S65.
Efter ett förnyadt återhörande af
detta storverk kunna vi närmare
omnämna detsamma. Premiären här ägde
rum på en abonnemaugsdag inför
fullsatt, delvis festklädd, publik och i
närvaro af konungen och prins Eugéu.
Föreställningen räckte från kl. } s 8
till */, 12. Med tidigare början och
kortare mellanakter kunde och borde j
denna tid reduceras. Efter aktsluten
och i synnerhet efter opeians slut
egnades rikt bifall åt de utförande
äfvensom åt textöfversättaren och
regissören hr Peterson-Berger.
Dirigenten hr Järnefelt, likasom äfven
skaparen af de vackra dekorationerna, hr
Thorolf Jansson, förtjäna ock allt
erkännande.
Utföraudet af hufvudpartierna var
berömvärdt. Fruar Schjervens och
Claussens samt hrr Oscars och
Wallgrens stora röstmedel gjorde sig här
väl gällande; hr Stockman som
Tristan saknade visserligen den
erforderliga hjältetenoren men utförde sitt svåra
parti vackert och uttrycksfullt. Fru
Scljerven var en intagande Isolde,
som skulle vinna på en till gästerna
lugnare aktion. Hr Nyblom hade som
Melot ett obetydligare parti, liksom
solisterna på skeppet i första akten, där
en obetydlig kör af matroserna äfven
förekommer.
I »Vermländingarne» har en ung
fröken Vivi Svanberg debuterat som
Anna, en debut hvarom vi ännu ej
fåit tillfälle att taga notis.
Oscarsteatern har jämte »Farinelli»
återupptagit ett par gamla favoriter,
»Den glada änkan» som d. 11 febr.
gafs för 200:de gången och »Geisban»,
hvilken vid uppflyttandet på denna
teater d. 15 d:s gafs för 401 gången.
Senast uppfördes den å
Österraalms-teatern 1900 d. 9 jau. med fru
Wiehe-Berény som Molly och frök. Grünberg
som Miinosa-San. Allra första
uppförandet skedde i okt. 1898 å
Yasa-teatern.
Att Eugene Ysaye med sitt mäster-
liga, klangsköna violinspel skulle locka
i fullt hus till alla sina konserter äfven
denna gång var gifvet. I sin bror
Théo har han en utmärkt
ackompan-jatör och partner såsom solist, hvdttet
ock vann erkännande af åhörarne.
Första konserten inleddes med
Beethovens violinsonat, C-moll. Eugene
Y. spelade vidare å denna Bruchs 2:a
konsert i D-moll, mindre ofta spelad
än den första, samt till slut Mendels
sohns konsert och solo: Aria af Bach,
Andante, H-moll, af Händel, samt
Al-bumblatt af Wagner Wilhelmj. Hr
Théo Y:s pianosoli utgjordes af G.
Fauré’s Impromptu, F-inoll, samt.
Nocturne, Ass dur och eu s. k. Mazurka,
»Jardin eous la pluie», ett
missljudande stycke at den moderne tur
Debussy. A andra konseiten utfördes:
Sonat. D dur, af Mozart och G dur af
Taitini, violinkonsert, A-moll, af Viotti
och Fantasie ecossaise f. violin af M.
Bruch; Théo Y. spelade solo en egen
Nocturne, Ass-dur, och Etude,
Gess-dur, af Moszkowski; Tredje konserten
inleddes med Sonat, A dur, af G. Fauré,
hvarpå följde Vieuxternps’ Concert N:o
4 D-moll; Eugene Ysayes spelade
vidare Chaconne af Bach, Berceuse af
Fauré, Airs russes af Wieniavski;
Théo Y. Impromtu, Fiss-dur, af Chopin
och Liszts »Campanella».
Vid afskedskonsertcn i Vasakyrkan
upptog programmet: Violinkonsert N:o
2. E-dur af Bach, Vitali: Chaconne (med
orgel) och sist C. Franck: violinsonat
A-dur. Eugene Y. spelade dessutom
en egen »Réve d Enfant» och
Wagner-Wilhelmj s »Parsifal»-parafras; hr Théo
Ysaye Toccata och fuga, D-moll, af
Bach.
Hr Hjalmar Arlberg visade sig på
sin konsert i besittning af en
hufvud-sakligen i mellanläget vacker och
kraftig bariton, i höjden något svag. Med
fint och vårdade föredrag sjöng han 5
sånger af Brahms 7 sånger af Hugo
Wolf, af Sjögren: Holde Frau,
Lange-Müller: »Die heiligen drei Könige»,
Fritz Arlberg: Längtan, »Jag sluter
hennes ögon till», Stenhammar: Florez
och Blanzeflor, Peterson-Berger:
Höstsång och 4 af Fritz Arlberg
arrangerade svenska folkvisor. Publiken var
rätt talrik och bifallet rikt. Fröken
Martha Ohlson ackompaujerade,
förträffligt som vanligt.
För Bryssel-kvartetteus konserter och
Filbarmoniska sällskapets utförande af
Mendelssohns »Paulus» få vi redogöra
i nästa nummer.
Konsertrevy. I en tidning som
utkommer två gånger i månaden kan
ej gärna redogörelse för alla
teater-och konsertföreställningar ingå strax
efter det de ägt rum. De måste ofta,
af bristande utiymme, uppskjutas och
intagas som måuadsrevyer, men dessa
kunna dock ha sitt vä de i en
facktidning såsom en resumé i
konsthistoriskt intresse. I första årgångarna af
denna tidning förekommo sådana revyer
mera sällan och mindre fullständiga,
än vi sedermera ansett dem böra
af-fattas. Vi ha nu sålunda att framställa
en återblick på de mera
anmärkningsvärda konserterna här under januari
efter senaste redogörelsen. I denna
omnämndes Franz Navåls ko> serter,
men icke deras program, hvilka nu
må anföras. Första konserten inleddes
med sånger af tre mästare från
16—17-talet: Scarlatti (O cessate di piagarmi),
Pergolese (Se tu m’atni) och Giordano
(Caro mio bene), därpå följde fem
sånger af Franz Schubert (Nachtstück,
Lachen und Weinen, Der blinde Knabe,
Vor meiner Wiege, Wiedersehen); sex
»Volkslieder» af Joh. Brahms (Die
sonne scheint nicht mehr, Da unten im
Thale, In stiller Nacht, Feinsliebchen,
du sollst; Schwesterlein, Mein Midel
hat ein Rosenmund); Hans Sommer:
»Die Jugend» och fyra sanger af F.
Weingartner (Wenn schlanke Lilien
wandelten, Schuhmacherlied, Motten,
Liebesfeier) — Andra konsertens
program upptog: Aria ur »Cusi fan tutte»
af Mozart, tre sånger af Grieg (Ein
Schwan, Geschieden, Mit e:ner Primula
veris), fem af Hugo Wolf (Und schläfst
du, mein Mädchen; Verborgenheit,
Heimweh, Mausfallen Sprüchlein, Er
ists), fyra af Carl Löwe (Die Uhr,
Der Junggeselle, Hinkende Jamben. Die
wandelnde Glocke); vidare af Wilh.
Berger; Der Waldsee, folkvisan »Die
Lore», af M. Kres:hmar: Refugium
peccatorium, Rieh. Strauss: Heimliche
Aufforderung.
Organisten i Oscarskyrkan Patrik
Wretblad, hvilken som ackompanjatör
och komponist länge varit bekant, gaf
sin första konsert i denna kyrka den
10 jan., biträdd af sin fru, Karin V.,
född Bodman, violinist och elev af
Marteau, samt sångerskan fru
Afzelius-Bohlin. Konsertgifvaren spelade af
orgelnummer Toccata och Fuga, D-moll,
af Bach, Fuga af Max Reger, en egen
komposition »Andante religioso» samt
till slut Marsch öfver ett tema af
Händel. Fru Vretblad utförde
violinsonat, E.dur, af Händel och Adagio
ur violinkonsert, G-dur, af Mozart och
fru Bohlin sjöng Reitativ och aria ur
»Juloratorium» af Bach samt Botpsalm
af Beethoven.
»Musikaliska artisternas ring» hade
sin 3:e konsert i Vetenskapsakademien
d. 12 jan., olägligt nog samtidigt, med
en operapremiär, som hindrade oss att
bevista konserten. Vi kunna
emellertid anföra att vid densamma
medverkade sångerskan fru Anna Aulin, frök.
Martha Ohlson samt hrr Tor Aulin och
Rud. Clacson. Programmet upptog först
Frauz B^rwalds Pianotrio, Ess dur, N:o
1, vidare: Fj’ra karaktärsstycken för
violin och piano: Idyll, Humoresk,
Cdvatina, Vårsång af Ludv. Norman
(hr Aulin, frk. Ohlson) samt sånger af
Peterson-Berger (Muj, Titania),
Stenhammar (Vid fönstret, Fylgia) och Em.
Sjögren (I Seraljens lustgård. »Alt
falder lovet», Lehn deine Wang»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
