Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 17 Februari 1909 - Från Romas horizont. III. Det »gyllene» Costánzi-eländet. Vidare om »Coréa»-konserterna etc., af Anteros - Musikpressen - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den så olycklige tonsättarens eget dystra
* själslif. Angående Mascågnis för
honom så karaktäristiska, äkta sydländska
sätt att dirigera kunna meningarne vara
delade, men de, som taga anstöt af att
se honom vildt gestikulera likt en
rasande furie, oscillerande med hela
kroppen och genom en groteskt
expansiv mimik förlänande ännu mera
»pondus» åt indikationerna af sin
taktpinnes våldsamma svängningar samt
sina animerade arm- och haudrörelser,
kan ju helt enkelt tillsluta ögonen och
lyssna. Då öfvertygas man bäst, att
hela detta manér med sina vulkaniska
utbrott ej utgör någon yttre och konstlad
akrobatism, utan en manifestation af
bans sannt italienska, otvifvelaktigt
våra dagars utsöktaste och helgjutnaste
musiktemperament, där den mest
raffinerade känsla paras med en
utomordentlig kraft och energi. Också
förstår den särskildt af romarne så högt
uppskattade Mascågni att hänföra, ja
fascinera båda sina konstnärer och sin
publik. Framför allt är han
oöfver-träfflig i att få den orkest rala färgska
lan att vibrera med en rent bländande
kolorit samt att i hvarje af honom —
städse utan partitur — anförd
tontätt-ning ingjuta dess karaktäristiska anda.
Vid nästföljande konsert bekräftade
Michael Balling i Bayeruth-mästarens
Faust-uvertyr, Siegfried-idvdl och
förspelet till Mästersångarne sin
vid »Valkyrians» senaste uppförande å
»Costånzi» ådagalagda, öfverlägsna
förmåga såsom fPhjHer-dirigent och
dokumenterade sig, jemväl speciellt i den
härliga pastoral-symfonieu, såsom en
högst själfull Beethoven-tolk. Till sist må
omnämnas romerska publisistklubbens
stora välgörenhetskonsert, hvilken för
de nödlidande calabresarne och
sicili-anarne inbragte en vida mera lysande
recett än förbemälda teaters
beneficens-föreställning. Programmet var
utomordentligt rikhaltigt samt bjöd på,
förutom sång af så utmärkta artister som
Francesco Marcöni, Fernändo de Lucia,
Giuseppe de Luca och franske
hjältetenoren Bousseliére, “) Sgambdtis »An
dänte solénne» under den venerable
maestrons egen ledning samt förspelen
till Tristan und Isolde och Der
fliegende Holländer, anförda af
»Costånzi»-kapellmästaren Giörgio
Poldern och den unge, framför allt såsom
T Folder-dirigent framstående spanske
musikern Antonio Ribéra, äfvensom
Beethovens Fidelio uvertyr n:o 3 och
-solhy-mnen» 7) i Mascågnis Iris, af
denne personligen. I så perfekt exeku
tion, att dess rent bedårande skönhet
°J Bland öfriga konstnärer, som utlofvat
att illustrera förevarande konsert med sin
talang, men likväl af en eller annan orsak
»lyste med sin frånvaro», må noteras
Giuseppe Anselmi, för hans nobla handling att
med en gåfva af ej mindre än d.OOJ lire
bidraga till det behjärtansvärda ändamålet.
’) Benämningen »Inno al sole» är, minst
sagdt, något oegentlig, enär i den i det hela
betydligt oklara libretten det är solen själf.
som sjunger!
nu mer än någonsin tillförene torde
kommit till sin fulla rätt, af orkestern
och en utvald kör, hvars fruntimmers
röster voro rekryterade bland »S.
Cecilias ) bästa kvinnliga förmågor, blef
den senare i ordets fulla lemärki lse
konsertens glansnummer och dess
geuia-liske skapare aftonens sannskyldige
»triumfator», af den fullsatta salongen
hedrad med de mest entusiastiska
ovationer.
P. S. Omedelbart efter att
ofvan-stående artikel nedskrifvits, erfara vi,
att styrelsen för »Socicta Teatrdle
Internationale» — efter namnets initialer
gemenligen betecknadt med »Sfin» —
hvilket sedan förra året för spiran öfver
samtliga italienska opere scentr så väl
inom som utom Italien, gjort slag i
saken beträffande
»Costanzi»-viller-vallan, i det den »illustre maestron»
Oretiee efter ett ovanligt kort
regemente fått sitt afsked. Till hans
efterträdare har utsetts »Cav.» de Sanna,
f. d. impressario för »8. Carlo» i
Napoli, hvarest han förvärfvat sig
renommé af en synnerlig habil
teaterledare. Napoli 24 jan.
Anteros.
Musikpressen.
På Wilh. Hansens förlag,
Köpenhamn, har utkommit
för piano två händer:
Henriques, Fini: Borne-Lyrik
(Kinder-Lvrik) 20 lette Karakterstykker,
op. 30. H. I och II.
Af dessa nätta stycken for små elever
i pianospelning innehåller hvartdera
häftet tio stycken om 1 ä 2, några å
3 sidor, titulerade »Den lille
kinese-rinde», »Vuggevise», »Soldater , »Bag
Ploven», Narren», »Den Ensomme» etc.
I allmänhet äro de lämpligt enkelt
harmoniserade. Eget nog äro styckena
icke försedda med ringersättning såsom
vanligt med dylik elevmusik. Denna
tycks vara öfverlåten att bestämmas
och antecknas af läraren.
Komponisten är, som man vet, en bekant
musiker och tonsättare i Köpenhamn, af
hvilkens förut utgifna kompositioner
må nämnas »Lyrik» op. 11, »Erotik»,
op. 15, »Miniatur Aqnarelleu» (2
häften) op. 21, också lätta stycken.
vw
Från scenen och konsertsalen.
Kungl. teatern.
Febr. 1, Puccini: Bohime(Mimi, Musette:
fruar Oscar Lizell; Rodolphe,
Marcel, Schaunard, Colline,
Be-noit, St. Phar: hrr Nyblom Oscar,
Ericson, Wallgren, Söderman,
Grafströni).
2, G o un od: Romeo och Julia {Julia,
Gertrud, Stefano: fru Oscar,
Man-dahl, frk. Lindegren; Romeo,
Capulet, Lorenzo, Tybalt,
Mer-cutio: hrr Malm, Wallgren,
Sve-delius, Nyblom, Oscar; hertigen,
Benvolio, Paris: hrr Sjöberg,
Brö-derman, Arrhenius).
3, Puccini: Madame Butterfly.
4, Verdi: Trubaduren (Leonora,
Azucena, Inez: fru Oscar, frkn
Edström, Hulting; grefve Luna,
Manrico, Ferrando, Ruiz: hrr
Forsell, Nyblom, Bröderman,
Ericson).
6, 10, D o n i /. e 11 i -. Regementets dotter.
Balett: Dockféen.
7, 14, Vermlåndingarne. (Matiné
Anna: frök. Vivi Svanberg, l:a
deb.)
7, Puccini: Tos.ca(Tosca: fru Oscar,
en herdegosse: fru Claussen;
Mario Cavaradossi, baron Scarpia,
Cesare Angelotti, sakristianen:
hrr Nyblom, Forsell, Mandahl,
Stiebel; Spoletta, Sciarrone: hrr
Ericson, Grafström).
9, 13, Nordiska spelens
festföreställningar (Musik, tablåer, gymnastik,
fäktning, körsånger, folkdanser).
11, Rieh. Wagner: Tristan och
Isolde. Handling i 3 akter af
Rieh Wagner (Isolde, Brangäne:
fruar Schjerven, Claussen; Tristan
konung Marke, Knrneval, -Melot:
hrr Stockman, Wallgren. Oscar,
Nyblom; En herde, en styrman,
en ung sjöman: hn O.
Strandberg, Mandahl, Lennartson).
12, Hallen: Valdemarsskatten
(festföreställning).
14, Humperdinck: Huns och Greta.
Balett: Dockféen.
15, Wagner: Tristan och Isolde.
(Brangäne: frk. Edström; Marke:
hr Sjöberg).
Oscars-teatern.
Febr. 1 — 9, 14. Herman Zumpe:
Fari-nelli (“/., matiné).
7, 10-14, Lehar: Den glada änkan
(7, matiné — “/, 200:de gång).
15, Sidney J ones: Geishan (Mimosa
San, Molly: frkn Grönberg,
Be-rentz; Fairfax, Intnari: hrr Ax.
Svensson, Ringvall).
Musikal, akademien.
Febr. 2, Konsert af Eugene Ysaye.
Biträd. pian.: Théo Ysaye.
8, Konsert af Hialmar Arlberg.
Ackompanjatris: frk. Märtha
Ohlson.
15, Konsert af
Brössel-stråkkvar-tetten. 1. Haydn: Kvartett op.
77, N o 1, G-dur: 2. Mozart:
Kvartett, Ess-dur ; 3. Beethoven:
Kvartett, op. 18 N:o 3, D-dur.
Gustaf Vasa-kyrkan.
Febr. 14, Afskedskonsertaf Eug ene Ysaye.
Bitr.: Théo Ysaye.
Genom uppförandet i dessa dagar af
»Tristan och Isolde» hur den för oss
återstående af Wagners stora musik
dramer införlifvats med vår
operarepertoar. Af »Ringens» premiärer här
egde »Valkyrians» rum år 1S95,
»Rheuguldets» 1901, »Sigfrids 1905
och »Ragnaröks» (»Götterdämmerung»)
1907. Medan Wagner ännu höll pä
med Nibelungendramerua grep han till
med diktandet och komponerandet af
»Tristan och Isolde», hvari han strän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
