Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. 17 Maj 1909 - Följetong: Lutspelerskan - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtskilliga små kostliga kabinettsstycken
såsom »Brefskrifverskan», »Damen
framför spegeln - och
»Blomsterviinin-nan , spelade Keiser på klaveret och
föredrog sina allra täckaste visor.
Mången gång sjöngo också lian och
Jakohäa till lutan.
Den unge musikern komponerade då
sin opera »Adonis». Han meddelade
mästaren och hans systerdotter stycke
för stycke, alltsom det uppstod, och
när han någon gång var så lycklig att
tinna Jakohäa ensam i trädgården,
förklarade han henne på sitt entusiastiska
vis, att hon var den gudinna, som ha
de inspirerat honom detta verk, var
hans Venus.
Jakohäa ryckte föraktligt på
axlnr-ne. »Jag kan ej hindra er att häDga
fast vid edra inbillningar», svarade
hon, men akta er blott att min
morbror ej illa upptar er inspiration.
»Då jag säger min Venus», fortfor
Keiser obekymrad om Hickans varning,
> så fattar jag det i dubbel betydelse.
Först och främst älskar jag er,
Jako-bäa.»
»Det tror ni inte själf.»
»Jo visst, och för det andra skall
ni bli den första, ni ensamt, som
sjunger Venus på teatern.»
Fantast!
»Det vore ett brott, om ni för
alltid skulle begrafva er härliga röst på
Slingelands atelier», fortfor musikern,
»jag medger att ni mycket väl fyller
er plats såsom en målares ieeal, men
ni är framför allt skapt till an
musikers sånggudinna, till min sånggudin
na-’ (Forts.)
-3HS-
Från scenen och konsertsalen.
Kungl. teatern.
Maj 6 l’uccini: Bohéme (Rodolphe:
hr Ellison von Hoose, l:a
gäst-upptr).
S Verdi: Aida (Radames: hr von
Hoose, gäst).
9 O iorda no: Andre’ Chenier.
10, 12,16 Wagner: Mästersångarne
i Nürnberg (Eva, Magdalena: frkr.
Larsen, Edström; Walter v.
Stolt-zing: hr Menzinsky, gäst; Hans
Sachs: hr C Lejdström, gäst,
15/9 hr Wallgren; Beckmesser,
Pogner, Kothiier, David: hrr
Oscar, Svedelius, Stiebel, Malm;
Vogelgesang, Nachtigall, Zorn,
Eislinger, Moser, Ortel, Schwartz,
Eoltz.: hrr Eennarlson, Grafström,
t». Strandberg, Ericson, M.
Strandberg. Mandahl, Sjöberg, Nygren).
11 Bizet: Carmen (Escamillo: hr
Herou, fortf. deb ).
14 Gounod: Taust (Faust: hr von
Hoose, gäst).
15 Adam: Konung för en dag.
17 Do ii i ze 11 i: Regementets dotter
(Marie: fru Erica Wedekind, l:a
gästupptr.; balett: Dockfeen).
Vetenskapsakademien.
Maj 7 Konsert af frk. Lisa
Appel-boni. Biträdande: frk. Elin Lin-
nander, hrr Göran Lindstedt,
Adrian Dahl, ackomp.
14 Soaré af frk. Klin Lin nand er.
Biträdande: hr T. Lennartson.
17 Romansafton af fru Bergliot och
hr John Husberg. Biträdande:
frk. Märtlia Ohlson.
Fnder denna månad har i afsecnde
på operan gästspelen därstädes ådragit
sig största uppmärksamheten. En >
ho-mo novus» på dess scen har varit den
amerikanskt-holländske tenorsångaren
von Hoose, som emellertid ej
motsvarat den berömmande reklamen från
konsertuppträdandet i Tyskland.
Epitetet »ung», enligt en oss meddelad
uppgift, tycks ej kunna tilläggas
honom. Däremot besitter han en ganska
mäktig stämma, s>un berättigar till
titeln bjältetenor», och denna är ej
utan behag, särdeles i böjdläget,
hvar-jämte intonationen vanligen är god. En
viss ned&kning på de höga tonerna
verkar mindre behaglig. Att han först
på senaste tiden egnat sig åt scenisk
sång, märkes val på hans föga
utvecklade dramatiska förmåga, hvilket
särdeles märktes vid hans första
uppträdande som liodolpe i Boheme».
Bättre lyckades hans spel som Radames,
och hans aria i första akten sjöngs
med en bravur, som gjorde honom
förtjänt af det bifall han med den vann.
Herr Menzinsky bar fortfarande
åtnjutit publikens stora bevågenhet,
ej minst såsom Walter Btoltz.ing i
»Mästersångarne». Prissången i sista
akten tyckes oss skola vinna på
långsammare tempo och mera känsla i
uttrycket. I detta Wagners stora, om
ock något långdragua mästerverk fick
man nu ock såsom gäst höra hr (’arl
Lejdström, som för sju år sedan med
så stor framgång uppträdde i Sachs
roll. Hans vackra stämma och
smakfulla sång samt vinnande framställning
af den godmodige hedersmannen,
skalden skomakaren Hans Sachs, gjorde
ock nu bästa verkan, ehuru rösten ej
framträdde med samma kraft som förr.
Vid påföljande föreställning af operan
sjöng hr Wallgren för första gången
Sachs och vann med sin mäktiga
stämma stort bifall. Ny i Evas parti var
denna gång fröken Larsén, som gaf
en älsklig bild af ungmön och sjöng
vackert, ehuru rösten stundom ej
trängde nog fram i följd af för starkt
or-kesterackompaujemang, något som i
allmänhet nu för tiden kun med skäi
klandras.
»Mästersångarne» kunde för två år
sedan fira sitt 20-års jubileum på vår
operascen, där pjäsen först gafs 2
april 1887. Eva och Magdalena
utfördes då af fröken Ek och fru Wilb.
Strandberg (sedan af fröken
Wellan-der); Stoltzing, Sachs och Pogner, af
hrr Odmann, .Lundquist och H.
Strömberg; Beckmesser, David och Kothner
af herr Rob. Ohlson, Bratbost och
Söderman. Eoltz. återgafs då som nu af
hr Nygren, och hr Grafström var ock
med vid premiären i nattväktarens roll.
Beträffande konserter kunna vi ej
vttra oss om fröken Appelboms, som
vi ej inviterats att taga notis om, ocli
de öfriga kunna först i nästa nummer
omnämnas.
Konsert revy. Aulin-kvartetten hade på
sin sista säsongkonsert svällt ut till en
oktetti sista numret med biträde af
sådana krafter som prof. Nerndaoch
hofka-pellm. Nordqvist samt violinisterna
Rich. Ohlson och Fritz. Ahlberg,
medverkande i den till hedrande af
Mendelssohns minne utförda stråkoktetten,
Ess dur op. 20, af denna mästare. Ett
ypperligare ensemblespel än som i den
bjöds får man väl Sällan höra, och
själfva kompositionen i melodisk
klassisk form erbjuder en lugn och ädel
njutning. Soarén inleddes med Haydns
lefnadsglada stråkkvårtet, C-dnr, op.
74 n:o 1 — äfveu den troligen vald
med anledning af tonsättarens snart
inträffande hundraåriga dödsdag.
Mel-lannumret utgjorde en intressant nyhet,
pianokvintett af en hittills här obekant
finsk tonsättare, Erik Furuhjelm. Hvar
och en af dess särskilda delar: Alle-
gro, Andante, Scherzo, Allegro
appasi-onate, ådagalade en frisk inspiration
med solida studier till grundval. Det
är en originell, klangskön komposition
utan extravagant disharmoniskt
effekt-sökeri i nutidsstil, en egendomlighet
var den stundom förekommande abrupta
satsbildningen. Vid flygeln medverka
de en för oss ny pianist, frk. Maria
Samuelson, som artistiskt och
smakfullt utförde pianopartiet; endast väl
mycket användande af pedalen kunde
anmärkas mot hennes spel. Hvarje
af soaréns nummer väckte stort bifall
ocli framropuingarna af de
medverkande vid dess slut tycktes aldrig
vilja upphöra. Hr Aulin, kvartettens
primus och skapare, och som nu
sage* skola Hytta sin verksamhet till
Göteborg, var särskildt föremål för
stor hyllning. Om han ej mottog dem
med glad min, kunde han ha skäl
därtill, emedan hans utmärkta kvartett,
skamligt nog för vår hufvndstad, hvad
frekvensen beträffar rönt mindre
framgång än den förtjänt.
Bell manskörens vårkonsert,
»Skapelsen», i Gstermalmskyrkan, K. F.
U. M:s körkonsert och den af
sällskapet »Sjung, sjung» ha vi ej blifvit
inviterade att taga notis om.
Musikföreningens sista konsert, med
andligt program ägde rum, som
vanligt under prof. Nerudas ledning, i
Gustaf Vasa-kyrkan. Program och
medverkande äro här ofvan anförda;
dettas nummer utfördes här -för första
gången. Först bland dessa stod
»Sta-bat mäter» af 1’ergolese (1710 1736)
komponeradt ursprungligen för sopran
och alt med stråkkvartett och orgel
strax före tonsättarens död. I all sin
enkelhet utmärker det sig för religiös
stämning och vacker ehuru något
enformig musik. Bachs därpå följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
