Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 1 Okt. 1909 - Från Paris’ och Londons horizont sommaren 1909, af Anteros - Musikpressen - Den naturliga klaverteknikens grundprinciper, fastställda med afseende å den moderna stilens fordringar, II, af Gösta Wahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENS K MUSIKTIDNING.
Fréderik <T Erlangers — kusin till
Camille d’ E. — opera Tess, först
uppförd år 1908 i Napoli och Milano samt
då af oss omnämnd i denna tidning.
Redan den modernt realistiska, af Luigi
Tllica från en bekant engelsk roman
hemtade handlingen hade i sitt
»fosterländska» om än allt annat än
tilltalande innehåll — en
förförelsehistoria, slutande med hjeltinnans
förskjutande af sin brudgum på själfva
bröllopsdagen — med sina bilder från det
brittiska landtlifvet, däribland till och
med en mejeri scen ej saknades,
betingelser att slå an på Albions söner, och
enär det visserligen ej vidare
originella, företrädesvis i Massenetsk anda
komponerade partituret vittnar om ej
ringa talang, isynnerhet i fråga om
melodiös uppfinning och dramatisk
effektfullhet, var dess framgång
fullständig i ett förträffligt utförande med
Emmy Destinn, Giovdnni Zcnatello och
Marin Sammnrco i hufvudpartierna.
Hade den sistnämnde i »Tess’»
bof-roll en ganska »otacksam» uppgift, så
gafs honom i Rossinis »Barberaren»
ett så mycket mera briljant tillfälle
att, vid sidan sf så svperba
representanter för Rosina och »Lindéro» som
Eva Tetrazzini och Giuseppe Anselmi,
dokumentera sig såsom en både
musikaliskt och dramatiskt ovanligt
eminent barytonsångare.
An teros.
Musikpressen.
På Elkan & Schildknechts förlag
har utkommit
för piano 2 händer:
Rubens, Paul, A.: Miss Hook af
Holland. Operett. Potpourri med
bifogad fullständig text. Pr. Kr. 2,50.
Den populära operetten »Miss Hook
af Holland», som med så stor
framgång gifvits i Köpenhamn och
Kristiania, har nu också hunnit till
Stockholm och gifves för närvarande på
Operett-teatern. Det ofvannämnda
potpourriet, upplaga för Sverige, innehåller
också en mängd ganska anslående
melodier ur operetten med öfverlagd text
och äfven ett särskildt textblad med
ord till 13 sånger.
För soli, blandad kör, barnkör, orgel
och piano har utkommit
Rendahl, Ed v.: Kantat. Text af O.
Sterner. Uppförd vid invigningen
af Hudiksvalls njm folkskolehus d.
27 aug. 1908 och vid invigningen
af St. Olofs nya folkskolehus i
Norrköping d. 2G jan. 1909.
Denna mycket stämningfulla kantat
har till innnehåll: Inledning (orgel),
Förspel (orgel), Blandad kör (Bön till |
ljuset — med orgel och piano), Arioso
för baryton (m. orgel och piano),
Sanningens Ande, koral för unison
barnkör (m. . orgel), Aria för mezzosopran
(m. introduktion och ackomp. för piano),
solo och kör (ad libitum), finalkör (bland,
kör m. orgel och piano).
På A. V. (’arlsons förlag, Stockholm,
har utkommit
för sopran, alt, tenor och bas:
Valda kvartetter. För skolbruk och
sångföreningar i allmänhet, utgifna
af Christian Nilsson. Pr. 75 öre.
Denna samling har följande innehåll:
1. N. M. Borgström: Sångarbanan; 2.
Askliog: »Förgät mig ej» ; 8. L. Mücke:
Frihet, solljus, kärlek; 4. O. Svensson:
Två ord; 5. V. E. Becker: Vemod;
(i. J. Barnby: Modern vid vaggan; 7.
Andr. Romberg: Endräktens och
fridens sång; 8. C. M. v. Weber: »Se
tindrande stjärnorna stråla»; 9. B. W.
Hallberg: Vid dagens slut; 1U. Vilh.
Sefve: Bland tallar i nord; 11. C. L.
Fischer: I skogen; 12. F. Otto:
Bar-carole; 13. V. Sefve: Vackra hembygd;
14. »Du gamla du fria (för kör eller
solo med kör); 15. Hj. Olson:
Berceuse; IG. Chr. Nilsson: Laudamus
(att på kyrkliga högtidsdagar användas
i st. f. psalm. 24: 1); 17. L.
Cherubim: Den tysta grafven; 18. Sigfrid
Nyrén: I kvällen.
Den naturliga klaverteknikens
grundprinciper, fastställda med
afseende å den moderna stilens
fordringar.
Af Gösta Wahlström.
II.
I landskapet se vi det fullkomliga
uttrycket af naturens mångfaldiga,
vexlande, lefvande skönhet; icke en
enstaka planta eller blomma utan
en mångfald af olika lifsformer,
lifs-yttringar är det som här möter och
fängslar vårt öga, våra sinnen. —
Så kan det också ges en kollektiv
skönhet hos samhället, nationen, —
en nationel konst. Skola vi nå så
långt, att konsten förmår genomtränga
och sammanhålla alla lager af
befolkningen? — Och dock fordras därtill
blott god vilja och en ärlig sträfvan?
— Ligger ej häri en ädel uppgift för
konsten! ett stort mål!
Ett konstverk födes och gestaltas
i och af människosjälen, där denna i
ödmjuk beundran och kärlek häugett
sig åt de andliga eller sinliga
skönhetsskatter, som uppenbarats henne i
naturen och konsten. Sin gestalt och
sin själ skall konstverket finna i
huf-vudsak färdigbildade i själslifvet,
redan innan det tagit något för våra
* 103
sinnen förnimbart, formellt uttryck.
Böcklin lär en gång hafva sagt: Det
som klingar i en målares själ
förbinder sig omedelbart med form och färg
och vinuer sålunda en bestämd gestalt.»
— Detsamma kunna vi med än större
rätt säga med afseende på tonkonsten,
om vi blott utbyta ordet »färg» mot
ton eller »välljud».
Musikens former äro: rytm, melodi,
harmoni. Dessa äro de tonkonstens
grundelement, hvartill anlagen äro
livarje barn medfödda, och hvilka
samma element i deras rikt växlande
mångfald och utvekling tjäna
konstnären som uttrycksmedel för det i
hans inre redan förefintliga, ännu blott
för honom skönjbara konstverket.
De s k. musikaliska former, hvilka
en vetenskaplig systematik trott sig
böra och kunna uppställa såsom de
nödvändiga grundvalar, på hvilka det
klassiska tonverket hvilar och verkar,
de ha oftast med konstverkets
ursprung intet att skaffa, ej heller
utgör, kännedomen af desamma någon
betingelse för rent estetisk betraktelse
af konstverket. Härmed vare
ingalunda förnekad konstverkets »form»
såsom helhet betraktad, denna gestaltas
själffallet som en sammanfattning af
de elementära formerna i enlighet med
tankens logiska, analytiska och
syntetiska arbete; — vi vilja endast
framhålla det förkastliga i fasthållandet
vid formen som musikalisk disciplin,
då densamma likväl har blott en
vetenskaplig betydelse.
Liksom själslifvet har ett behof att
i den ideella skönhetsnjutningen söka
näring för sig själft och gifva tanken
ro och befrielse i glömska af det
mödosamma arbetets, det alldagligas,
enformighetens tvång och bekymmer, ett
behof att inför det upphöjda,
storslagna låta fantasin, frigjord från all i
konstant, fattbar form bunden materie,
pejla oändlighetens dystra djup eller
sola sig i de universella idéernas, det
eviga lifvets ungdomsglans; — så vika
också hos musikern vid det
konstnärliga skapandet alla de traditonella
formernas band, lämnande anden rum
att gestalta konstverket i enlighet med
dess egen frihet.
Musiken, det skapade ton verket, i
sin ursprungliga gestalt alltså en
ideell själssubstans, måste, för att såsom
sådan meddelas åhöraren, genomgå
tveune system af mer eller mindre
mekaniskt arbetande materiekomplexer.
I den mån dessa till sina funktioner
dirigeras af den utförandes vilja, gifs
det ursprungliga tonverket en
själf-ständig personlig gestalt, vinner den
utöfvande instrumentala konsten
betydelse af skapande konst, Om vi
närmast afse klaverkonsten, äro de
tvenne system tonverket måste
genomgå å ena sidan den mänskliga
spelapparaten, hvilken öfverför rörelsen
på tangenten, å andra sidan den
instrumentala mekaniken, som verkar
hammarens slag mot strängen. Att i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
