Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 15. 16 Okt. 1909
- Jacques Offenbach (med porträtt)
- Charlotte Strandberg (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tern, möjligen något af Offenbachs
senaste arbeten.
Till förökande af listan må nämnas
följande här gifna mindre operetter af
honom, upptagna bär på 1880- och
1890-talet. Mamsell Ettermygg, De
prat-sjuka, Daphnis och Cloe (vid
Yasa-tea-terns invigning 1886), Herr och fru
Denise, Fritz och Lisa, Lilla rosenknoppen
(La jolie parfumeuse) och En soaré i
Kåkbrinken.
En träffande karakteristik
öfverOffen-bach lämnar denna tidnings förre
redaktör dr. Adolf Lindgren, (i Nord.
Fam. B.) då han om honom yttrar
följande: »Med sina omkr. 100 operetter
bar Offenbach skapat en genre, som
på sitt sätt varit ett lika troget uttryck
för tidsandan, som dess antipod, Rich.
Wagners operor, i sitt slag. Mot den
senares tunga, kontrapunktiska apparat
satte Offenbach den lätta, populära,
till och med banala melodien ; mot den
andres medeltidsmystiska symbolik satte
Offenbach den glada njutningen af det
närvarande lifvet, sådant detta tedde
sig i Paris under andra kejsardömets
blaserade dememondesmak. — Som
melodist var Offenbach kanske
samtidens största talang, ett omdöme som
icke lider minsta intrång däraf att han
ej sällan ställde sin begåfning i det
vulgäras tjänst och äfven upprepade
sig själf. Hans rytmik är pikant och
originell, om än alltför ofta väl
dansant, instrumentationen ej sällan
fyndig, den komiska kraften äfven i sin
råhet oemotståndlig. Då man hört
hvilken härlig musik han mäktat skapa
i sina bättre ögonblick — särskildt i
»Hoffmanns sagor» — måste man på
det lifligaste beklaga att ett sådant
snille mest förslösade sin förmåga på
efemera gyckelspel och frivoliteter.
»Offenbachiaden» har verkat
öfvervä-gande skadligt både på smaken och
moralen. Likväl fordrar rättvisan det
erkännandet att Offenbach själf ej i
första hand kan göras ansvarig för
sina librettförfattares dumheter och
slipprigheter, om han än i sin mån
dels förstärkte, dels maskerade dessa
genom musikens rafflande färgläggning.
Offenbachs tidigare smärre operetter
äro i allmänhet älskvärda och
oskyldiga ekämtstycken, hvilka på sin tid
fyllde ett verkligt behof och till en
del ännu i dag gifvas med fördel.»
VJV
/?«\
Charlotte Strandberg.
»Den sköna Helena» på
Oscarsteatern, som gifvit anledning att lämna
en biografi och porträtt af tonsättaren,
har också kommit oss att tänka på den
Helena, som en gång framträdde på
den kungliga dramatiska teaterns scen
och där gjorde så stor tycka, nämligen
fru Charlotte Strandberg, särskildt då
man i år kan räkna jämt sextio år
sedan hennes första framträdande pä
scenen och två decenniers förlopp
sedan den så omtyckta konstnärinnan
tog farväl af operascenen och
offentligheten. Ännu lefver hon vid god
vigör och har haft tillfredsställelsen
att nu på Oscarsteatern få bevittna en
stor framgång för sin sonson Olle, och
detta just i »Deu sköna Helena» såsom
prins Paris. Den vackra stämman har
han i arf från far och farfar, därmed
förenande ett för scenen mycket
fördelaktigt yttre, hvilket allt man kunde
konstatera från hans uppträdande på
operan, innan han nu öfvergått till
operetten. I förbigående må erinras
om att Oscarsteaterns nuvarande Helena
senast för två år sedan
uppmärksammades, äfven med porträtt i denna
tidning. Vi ha nu, som sagdt, i stället
velat fästa uppmärksamheten vid den
grekiska drottningen i Charlotte
Strandbergs person och följa därvid delvis
en för länge sedan i denna tidning
införd biografisk uppsats.
* *
*
Den 3 oktober 1819 uppträdde —
berättar Frans Hedberg — uti
melodramen »Hittebarnen» en rask och
duktig pojke, som väckte sympati ge
nom sina lofvande artistegenskaper.
Denna pcjke var i verkligheten en
flicka, och nämnda egenskaper voro —
enligt samme förf. — en sprittande
liflig-het, strålande godt tyTnne, rask
och tilltagsen djärfhet, som aldrig blef
okvinlig, men bevarade eleven från
falskt känslopjunk, en pikant täckhet,
behaglig figur, blixtrande lifliga, mörka
ögon, en icke stor, men frisk,
välljudande och bildbar stämma samt
en instinktlik begåfning för scenisk
konst, som gör sig gällande äfven
utan studier.
Denna flicka skulle ännu i bortåt
40 år vara ömsom pojke, bondtös,
amma, markisinna, odalisk — allt
annat än sig själf, och dock alltid
densamma, särdeles i en oförytterlig
egenskap : ständig ungdom.
Albertina Josefina Charlotte
Linderoth föddes i Stockholm d. 25
juli 1830 och antogs som elev vid
baletten d. 1 juli 1844, således vid
knappt 14 år. Redan 1 nov. samma
år öfverflyttades hon till lyriska
scenen, där uppträdande i mindre roller,
tills hon den 1 juli 1851 definitivt an
ställdes som skådespelerska och
sångerska, då under namn af fru Strandberg,
sedan hon 1 maj samma år ingått
äktenskap med den firade
tenorsångaren Olof Strandberg.
Efter sin debut som Betli i
»Alphyddan» fick hon samma år öfvertaga
Elisetta i »Hemliga giftermålet», där
kritiken sade, att hennes i höjden något
gälla stämma var af god verkan. Om
hennes Susanna i »Figaros bröllop»
yttrade Bauck att hon utmärkte sig
såväl genom lätt behag som mycken
urskiljning och lefvande känsla. Straxt
därefter fick hon äfven Orsino i
»Luc-retia Borgia» och inträdde därmed i
sferen af sina ynglingatyper, dem
kanske ingen på vår operascen gifvit med
mera friskhet och hurtighet än hon.
Om ock hennes Cherubin måhända
blif-vit öfverträffad, så kan detta knappt
sägas om hennes Urbain i
»Hugenot-terna» eller Carlo Broschi i »Hälften
hvar». I »Trollflöjten» fick hon till
en början endast en tärnas roll, men
det dröjde ej länge innan hon där
förvandlades till den retande Papagena.
Efter hennes lifliga utförande i Adams
»den döfve» uppträdde hon följande
år som Violetta i Herinan Behrens’
lik-nämnda opera. Då »Don Juan», 1856
gafs i ny utstyrsel och öfversättning,
återgaf hon Zerlina i denna opera på
ett utmärkt sätt, likaså därefter Jenny
i »Hvita frun» och Jemmy i »Wilhelm
Teil». Till det årets triumfer hör äfven
hennes älsklige Benjamin i »Josef»,
hvarpå 1857 följde den »muntra fru»
Page samt Antonio i Grétrys klassiska
»Richard Lejonhjerta», som då
återupptogs, 1858 Bobinette i Foronis
sprittande »Advokaten Pathelin», Matilda
i »Joconde», och framför allt den
tjusande Fatima i »Oberon», samt 1859
Cecilia i »Gustaf Vasa» och I.ulli i
Berens förträffliga opera. Till 50-talet
höra väl ock hennes Elisa i
»Sömn-gångerskan», Clotilda i »Norma», Diana
i »Kronjuvelerna», En hofdam i »Kung
Carls jagt», Emelie i »Målaren och
modellerna», Anna i »Friskytten» och
» Värmländingarna» ; kanske också
Henriette i »Muraren», Petronella i »Svarta
dominon» och Nancy i »Martha», där
hon äfven gjort titelrollen — hvad
man knappt skulle tro, eftersom
hennes genre var allt annat än den
sentimentala.
På 60 talet anteckna vi — med
reservation för möjligheten af misstag
på något årtal — följande nya roller,
nämligen 1860: Didier i » Frondörerna»;
1861: Zuleika i »Brödraskulden»,
Magdalena i »Rigoletto»; 1862: Siebei i
»Faust», Zulma i »Estrella de Soria»,
Va-lentin i »Fortunios visa»; 1863: M:me
Thibaut i »Yillars dragoner»; 1865:
Jacqueline i »Läkaren mot sin vilja»,
Lilla i »Drottning Elviras saga»,
Ris-pah i »Qventin Durward», Sköna
Helena; 1866: Blonde i »Enleveringen»,
Maria i »Czar och timmerman»; 1867
Markisinnan i »Marco Spada», Lisa i
»Hertig Magnus», Anna-Stina i
»Rid-dar Blåskägg»; 1868; Stefano i
»Romeo och Julia», Mazetto i »Sylvia»,
Pagen Eric i »Ungmors kusin» af John
Jacobsson; 1869: Alison i »Förtrollade
katten», Ritta i »Zampa» — att
förtiga smärre roller i »Doktorn och
apotekaren», »Prinsens trumpetare», »En
egendom till salu», »Den nye
egen-domsherrn» m. m. Bland allt detta
berömdes särskildt hennes »lilla täcka,
retande Blonde». I Gounods »Sylvia»
var det hennes framställning som jämte
Uddmans något öfverskylde bristen
på handling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1909/0113.html
