Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 17. 15 Nov. 1909
- »Spader dam». Opera i 3 akter och 7 bilder. Text efter Puschkins liknämnda novell af M. Tschaikowsky. Musik af P. Tschaikowsky. Textinnehåll
- Meddelande från Moskva. Operan i Moskva, af Ellen von Tideböhl
- Ett möte med Hugo Wolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK MUSIKTIDNING
mig utan hvilade hos mig». Kören
stämmer in. Man tager in dryckesvaror och
spelet begynner. Herman inträder.
»Välkommen, fastän sent», hälsar honom
Tomsky; Czekalinsky ber honom sätta sig
bredvid honom och skänka honom tur. Till
de andras förvåning förklarar Herman sig
nu vilja deltaga i spelet. På frågan om
hur mycket han sätter in, svarar han
femtiotusen rubel. Alla häpna, de tro att han
är förryckt och Ssurin utropar: »Jag tror
att du fatt reda pä grefvinnans kort».
Herman haller nu på trean och vinner.
De andra tycka sig läsa vansinnet i hans
blick. Han spelar ånyo och vinner pä
sjuan. »Hvarför stirra ni så pä mig?»
utropar Herman. »Hit med mera vin!»
Han uppstämmer därpå en sång: »Lifvet
är ett spel — — i dag det gäller mig
i morgon dig; njutom lyckan i hennes
flykt...» Han frågar nu om man vill
ha revanche. »Nej», svara Czekalinsky,
»behåll ditt guld! satan själf tror jag
hjälper dig i spelet». Herman frågar om
någon vågar spela vidare med honom.
Fursten vill göra det. I)e öfriga finna
det vansinnigt, men han förklarar, att han
vet hvad han gör. — »Ni, ni, min
motståndare!» utropar Herman och ber sedan
Czekalinsky sia ut korten. Herman och
fursten ha nu hvar sitt kort. Herman
tror sig ha esset, men fursten visar dä
att han är i besittning af detsamma, »ni
har damen», säger han åt Herman, som ser
pä sitt kort hvilket är — spader dam.
Han utropar då, förfärad: »Damen!
gref-vinnan! du här!» Hon uppenbarar sig
för honom som en syn i spelsalen.
»Fördömda kvinna», utbrister han ,»ha, jag
vet, det gäller mitt lif! — Så tag det!» Han
sticker sig med en dolk och faller ned.
Döende utbeder han sig furstens förlåtelse.
Han tycker sig se Lisa framför sig och
under utropet: »Du förlåter mig, du
fördömer mig ej, o du ängel, nrn drottning!»
dör han.
*
Meddelande från Moskva.
Operan i Moskva.
»Den gyllne tuppen» (»Das goldene
Hähnchen») den sista operan af den så
tidigt, under sommaren 1008, aflidne
tonsättaren R i m s k y - K o r s a k o vc, har fatt
sitt första uppförande här i Moskva på
Solodownikoffteatern.
Innehaf-varen af privatoperan därstädes, hr Simin,
en man af intensiv företagsamhetsanda,
hade sörjt- för en stilriktig inscenering i
gammalrysk stil, för körer och vald
sängarpersonal. Regissören P. O I e n i n
likasom den högt begåfvade
orkesterdirigenten Km il Kuper hade ej skytt
någon möda att bringa verket till ett
mönster-gilt utförande. De officiella myndigheterna
och censuren hade förbjudit verkets
uppförande på scenen*, till slutligen efter
*) Såsom det nämndes i
Rimsky-Korsa-kows biografi i denna tidning (N:o 14 1908)
gick det i Ryssland ett rykte, att denna
åtgärd varit en bidragande orsak till
tonsättarens död.
åtskilliga vidtagna strykningar tillåtelse till
uppförandet medgafs. Simins privatopera
tillkommer äran att ha åstadkommit
premiären.
Innehållet är grundadt pa Puschkins
»Sagan om den gyllne tuppen» men är i
operan förvandlad till en bitande satir.
Handlingen är följande. Den makliga tsar
Dodon blir ofta i sin ro störd af fienders
öfverfall och inträngande i hans rike.
Da anländer en stjärntydare (trollkarl) och
bringar honom en gyllne tupp, som frän
spetsen af tornet skall underrätta honom
om den annalkande faran. Ledmotivet:
»Kuckeliku, var väl på din vakt!» är hans
gälla rop när fienden visar sig.
»Kuckeliku! regera jämnt sofvande du!» låter
det, när allt i riket är i sitt rätta skick.
Isar Dodon är ofantligt lycklig öfver
detta och beviljar stjärntydaren att
uppfylla en hans bön, livad helst som begär.
Nu öfverlämnar sig tsar Dodon at sin
trygghetskänsla, vederkvicker sig med
läcker mat och sköna drycker, fröjdar sig
at sin papegojas pladder och låter sig,
utsträckt pa sin bekväma bädd, vagga sig
till sömn genom sagoberättelser och
drömtydningar. Då ljuder den gyllne tuppens
varnande rop. Först låter tsar Dodon sina
två söner, ett par sköna ynglingar, draga
ut tiir strids, sedan beger han sig själf
med sina män till slagfältet, där han
finner sin här slagen, sina söner stupade och
öfverlämnar sig åt sin smärta. Under tiden
har solen gått upp och ur ett praktfullt
tält framträder prinsessan Sebeniacha. som
med sin bländade skönhet alldeles bedärar
den gamle Dodon, sä att han är färdig att
i allt göra henne viljes och till sist
upphöjer henne till tsarinna.
In tågsmarschen i tredje akten är af
stor kraft och skönhet. Sagogestalter
draga fram öfver scenen smyckade med guld
och prydnader af orientalisk prakt. Folket
är i hög grad fängsladt vid åsynen af
tsarens och prinsessans intåg. Då
framträder stjärntydaren och begär för sig
prinsessan tfll belöning för den gyllne
tuppen. Dodon, förgrymmad öfver hans
begäran, träffar honom med sitt svärd så
att han faller ned död. I detsamma flyger
den gyllne tuppen ned från tornet pa den
gamle tsaren ... Det uppstår ett mörker
med blixt och dunder och därvid hör man
ett gällt skratt af prinsessan. Då det äter
blir ljust på scenen ser man Dodon ligga
där liflös och folket nedslaget på marken.
Stjärntydaren och prinsessan äro försvunna.
Till slut framträder stjärntydaren ännu
en gång för publiken och söker lugna
denna med försäkran att intet ondt skall
vederfaras den, han är den enda lefvande
af hela sällskapet. Allaide andra äro endast
fantasibilder.
Belski, librettisten, som för
Rimsk-Kor-sakow bearbetat äfven andra (ämnen, har
också här visat sin förmåga i att göra
texten intressant. Handlingens dialog är
bitande kvick. Figurerna lämna reela typer,
hvilka af de utförande konstnärerna
tecknades mycket verkningsfullt. Prinsessan
har att sjunga arior i otroligt högt läge
med kromatiska gångar och prydnader i
orientalisk stil, arior af glödande färg och
intagande skönhet. Sopransångerskan 1)
o-browolskaja var uppgiften vuxen och
spelade den nyckfulla prinsessan mycket
behagligt. Stjärntydaren återgafs af
tenoren Piekock, tsar Dodon af
bary-tonisten Speranski, som spelade
förträffligt. Hvarje roll hade sin värdige
tolkare. Särdeles glansfull var orkesterled-r
ningen. Emil Kuper har visat sin eminenta
förmåga att med full klarhet framhålla
Rimsky-Korsakows fantastiska färger på
orkesterpaletten. Premiären af »Den gyllne
tuppen» kan betecknas såsom en märklig
tilldragelse inom operavärlden. Den store
tondiktaren har här bragt till uttryck sin
geniala begåfning, och sin eminenta
uppfinningsförmåga och skall finna
erkännande icke blott i sitt hemland utan
äfven långt därutöfver.
Men hr Simins privatopera har äfven en
annan förtjänst att tillägna sig i det att
säsongen på Solodownikoffteatern
öppnades med Wagners »Mästersängarna», för
första gängen uppförd i Ryssland och
på ryska språket; och hvad mer än med
ett förträffligt återgifvande.
Dekorationer och kostymer voro stilfulla,
körerna väl inöfvade och ’rollerna
ändamålsenligt fördelade. Hans Sachs (utfördes
af barytonisten Speranski, som
eröfra-de åhörarna med sin vackra röst och
framställning. Beskmesser återgafs karaktäriskt,
utan öfverdrift, af Botscharon.
Damerna Klopotowskaja (Eva) och
K i s s i I e w s k a j a (Lena) voro utmärkta
kvinnogestalter. Walter von Stoltzing
sjöngs härligt af Damoew, och
prissången verkade bedårande. (Damoew
härstammar från Kaukasiens sydliga stepper
och blef af kompetenta personer utbildad
till operasångare). Det mönstergilla
utförandet af »Mästersängarna» talar äfven till
förmån för Simins privatopera, som följer
stränga principer i konstens tjänst och
förstår att framkalla det ena konstnärliga
stordådet efter det andra.
All aktning för konstnärerna och deras
medverkande må bringas till uttryck!
Ellen von Ticleböhl,
Moskva
Ett möte med Hugo Wolf.
Då Hugo Wolfs sånger nu så ofta
stå på konsertprogrammen och äfven
i de musikaliska hemmen gjort sig
kända och värderade, torde följande
uppsatts af Gerh. Schjelderup, för ett
par år sedan intagen i Finsk Musikrevy,
intressera våra läsare,
För någia år sedan lärde jag
känna sånger af Hugo Wolf. Denne
nu så »modärne» komponist var då
nästan okänd. — En ung sångare i
Berlin, som intresserade sig för allt
nytt, hade fått fatt i »Lieder» af Wolf,
som han satte stort värde på, utan att
ännu ana den sydtyske lyrikerns
bety-tydelse. Jag blef strax uppmärksam
på denne »nye man» och märkte
genast den stora skillnaden eme’lan Wolfs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1909/0130.html
