Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titel och innehåll - N:r 18. 1 Dec. 1909 - Ludwig Spohr (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 18. Redaktör och utgifvare: NORDISKT MUSIKBLAD Expedition: Kammakaregatan 6. 29 flrg.
FRANS J. HUSS. Stockholm den 1 Dec. 1909. Pris: Helår 5 kr. Lösnummer 25 öre.
Telefon: Brunkeberg 14 97. Annonspris 20 öre pr petitrad.
Ludwig Spohr.
Ett halft sekel hade den 22 sistlidne
oktober förflutit sedan den store
violin-mästaren Ludwig Spohr, gick ur tiden,
efter en lång lefnad, rik på omfattande
verksamhet och ära. Lör att hedra hans
minne och göra hans verk fortlefvande
äfven genom, att befordra uppförandet
af hans tonskapelser och utgifva dem i
nya upplagor, bildades förlidet år ett
Spohr-sällskap med säte i Cassel, där
han i 35 år verkade som kapellmästare
och två år efter sin pensionering afled.
Till hans minne uppfördes i Cassel på
dödsdagen hans förnämsta verk för
scenen : »Jessonda» i ny uppsättning, och
andra verk af Spohr, såsom hans
C-moll-symfoni och några af hans
kammarmusikverk kommo äfven vid samma tid till
uppförande. At den märklige
violinvirtuosen och tondiktaren vilja vi i det
följande egna en minnesgärd med erinran
om hans lefnad och
verksamhet.
Ludwig (Louis) Spohr
föddes den 5 april 1784 i
Braunschweig, son af med.
doktorn, sedermera
medicinalrådet C. H. Spohr och
Ernestine Henke, dotter af
en präst därstädes. Den
musikaliska talangen blef tidigt
väckt i hemmet, där modern
sjöng och spelade klaver,
fadern blåste flöjt. Redan
omkring fem år gammal sjöng
han med sin klara stämma
duetter med modern och vid
samma ålder köpte honom
fadern, på hans enträgna
begäran, en violin med
hvilken den unge musikern flitigt
sysselsatte sig. Han fick nu
undervisning i violinspel af
rektor Riemenschneider och
börjar sedermera år 1790
eller 91 taga lektioner däri af
en fransman Dufour, skicklig
violin- och violoncellspelare,
hvilken som emigrant slagit
Borghild Bryhn.
sig ned i Seesen, dit fadern flyttat 1786.
På föranledning af denne, som insåg
gossens stora begåfning, sändes han till
Braunschweig för att utbildas till
musiker och erhöll där till lärare i teori
organisten Hartung och i violinspel den j
duktige violinisten, konsertmästaren
Mau-court. Han gjorde nu så stora framsteg,
att hertigen 1799 anställde honom som
kammarmusikus och erbjöd sig att bekosta
hans ytterligare utbildning. Ar 1802 erhöll
han till lärare Frans Eck, som på resa
till Ryssland spelade i Braunschweig, och
denne åtföljde han på hans resor 1 t/2 år,
därunder flitigt studerande och riktande
sig genom åhörande. Sin första konstresa
företog han 1804 och väckte bl. a. i
Leipzig stor sensation både som virtuos
och komponist. 1 Qotha föranledde hans
uppträdande engagement som
konsertmästare efter den aflidne Ernst 1805, men
han stannade ej länge på denna plats.
Sedan han 1806 gift sig med harpvirtuosen
Dorette Scheidler företog han nya
konsertresor 1807 och 1809 samt
kom 1812 till Wien, där han
efter att ha med heder
bestått en täflan med Rode, som
samtidigt uppträdde där, lät
af grefve Palffy binda sig som
kapellmästare vid Theater an
der Wien.
Konflikter med grefven
förorsakade att han redan 1816
lämnade Wien och efter en
resa till Italien, där han
konkurrerade med Paganini
(båda spelade tillsammans 1817
i Milano en Concertante af
Spohr) öfvertog han
därpå kapellmästareplatsen vid
Stadtteatern i Frankfurt 1817.
Han gjorde sig 1820 äfven
ryktbar i England, i det
han konserterade i London
och jämte sin hustru erhöll
det utinärktaste mottagande
vid hofvet. Mindre lycklig
hade han kort förut varit i
Paris, där han både som
komponist och violinist blef
ganska kallt bemött af kritiken;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
