Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 19—20. 16 Dec. 1909
- Magna Lykseth-Schjerven (med porträtt)
- Ludvig Schytte (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
holm liar i angenämt minne, när hon
i början af 1870-talet, då fröken Ida
Basilier, från sitt finska fädernesland kom
hit och debuterade på kgl. operan, där
hon sedan 1S72—74 var engagerad.
Sällan har man där fått höra en sådan
ypperlig koloratur som hennes t. ex.
Phi-lines i »Mignon» och Rosinas i
»Barberaren», i hvilken roll hon senast lät
höra sig som gäst för trettio år sedan.
Fröken Lykseth hade således med all
säkerhet en god ledning vid början af sina
sångstudier. Ffter dessas afslutande tog
sångerskan engagement vid Lombergs
operasällskap, som 1898- 99 flerstädes i
Sverige gaf operaföreställningar. Vid
dessa uppträdde fröken Lykseth som L e
o-nora i »Trubaduren», Elvira i
»Er-nani», Z e r I i n a i »Era Diavolo», M a
r-g a r e t a i »Faust», Violetta i »Den
Vilseförda» o. s. v. Bland andra som
tillhörde Lombergska sällskapet må nämnas
frk Mathilda Keyser och hr Ake Wallgren.
Utom nämnda operor finna vi på
turnéens spellista dessa år »Carmen»,
»Mignon», »Cavalleria rusticana», »Pajazzo»,
»Konung för en dag», »Regementets
dotter», »Romeo och Julia», »Rigoletto»,
Hallströms »Per Svinaherde» och till slut
äf-ven »Geishan» — en ganska ståtlig
repertoar, men också hade hr I.omberg därför
äfven engagerat några utländska artister
af båda könen. Att icke fröken
Lykseth medverkade i alla dessa operor är
själfklart, men helt säkert gaf henne
denna mångsidiga repertoar en öfning och
erfarenhet, som kom henne sedan för
hennes konstnärliga utveckling till godo.
Den 4 jan. 1901 gjorde fröken
Lykseth sin första debut på
Stockholmsope-ran såsom S a n t u z z a i »På Sicilien».
Vid omnämnandet af denna lyckade
debut yttrade vi, att hon var i besittning
af en välljudande, stark och i höjden
mäktig stämma. Såsom Margareta i
»Faust» gjordes den andra debuten i april
samma år och den tredje i oktober med
Elsa i »Lohengrin». Vårt omdöme hade
då följande lydelse: »Denna
ungdomliga Elsa, med framstående egenskaper af
rätt voluminös stämma, behaglig
apparition och scenvan dramatisk förmåga,
gjorde det bästa intryck och väckte publikens
oförställda bifall i hög grad, — debuten
blef en framgång, som måste leda till
engagement.» Sådant erhöll hon ock
samma höst. I nya roller uppträdde hon
följande år såsom A d a 1 g i s a i »Norma»
och B r y n h i 1 d a i »Valkyrian», där hon
dock hade en farlig medtäflarinna i fru
Jungstedt; år 1903 såsom Micaela i
»Carmen» och Donna Anna i »Don
Juan», 1904 på vårterminen som
Mathilda i »Wilhelm Teil» och Senta i »Den
flygande Holländaren».
På sommaren sistnämnda år ingick
fröken Lykseth äktenskap med en
handelsvärlden tillhörande landsman, och under
namnet Lykseth-Schjerven har hon sedan .A
fortsatt sin verksamhet vid ’operan. På
hösten 1904 skördade hon en ny stor
framgång såsom Aida och efterträdde
den då på turné frånvarande fru Östberg
som Agatha i »Friskytten» och Elisa-
beth i »Tannhäuser». Andra roller har
hon vidare haft som P h i 1 i n e i
»Mignon», Grefvinnan i »Figaros
bröllop». Ar 1905 i december kreerade fru
Schjcrven B r y n h i 1 d a i »Siegfrid»,
1906 utförde hon Rachel i »Judinnan»,
och kreerade året därpå B r y n h i 1 d a
i »Ragnarök». Då Verdis »Otello»
återupptogs utfördes Desdemon a först af
fru Hellström, men sedan af fru
Schjer-ven. 1 februari 1909 fick hon kreera
Isolde i Wagners musikdrama
»Tristan och Isolde», återgaf i september s. å.
Valentine i »Hugenotterna» och då
d’Alberts »Låglandet» hade sin premiär
följande månad utfördes M arta af fru
Schjerven, sedan fru Lizell vid premiären
uppburit denna roll.
Äfven vid operakonserter har
konstnä-rinuan fått tillfälle att medverka och utom
sina uppträdanden i Sverige gifvit
konserter i Kristiania och Köpenhamn.
*
Ludvig Schytte.
I förra numret lämnades en kort
nekrolog öfver den danske tonsättaren
Lud-vid Schytte, mest bekant för sina utmärkta,
talrika pianostycken, särskildt afsedda för
de ungas undervisning. Dessa
pianokompositioner äro af hög rang, ty de äro
icke blott tekniskt instruktiva och såsom
sådana motsvarande sitt ändamål, utan,
hvad mera är, genom sitt mekxliskta, friskt
inspirerade, rytmiskt liffulla innehåll äro
de alldeles ovanligt intresseväckande, så
att äfven de som hunnit öfver det
egentliga elevstadiet kunna njuta af dem.
Schytte kan i detta hänseende ställas vid
sidan af Gurlitt, Stephen Heller och
Nikolaus von Wilm. Men äfven af sådana
pianostycken som man kan räkna till s. k.
»salongsstycken» har Schytte lämnat oss
värdefulla alster; han visar sig med dem
som själsfrände till sin landsman Gade.
Vi behöfva som exempel därpå endast
påpeka hans Naturstämningar op.
22, dem han kallar »lätta stycken», men
som dock kan räkna till medelsvåra. Det
sjunde och sista bland dem, det
ypperliga »Henover steppen» har till och med
förekommit som konsertnummer. Ved
F o r a a r s tid (op. 39), fyra
karaktärstycken, är ock sedan länge ett omtyckt
musikhäfte. Men att uppräkna och
karaktärisera alla den produktiva
tonsättarens verk, därtill skulle behöfvas större
utrymme än nu står oss till bud» Till
hans sista kan väl räknas den samling, som
nu utkommit och är under rubriken
»musikpressen» omnämnd i detta nummer, —
en svanesång och julklapp till den
musikaliska ungdomen, som Schytte skänkt så
många musikaliska godbitar. Samlingen
heter Dur och Moll, utgörande 4 hät’.
ten, sex stycken i hvarje, alla i olika
tonarter, »Kleine Fantasien und
Impromptus», i progressiv följd.
Till det porträtt af Schytte, som vi
förskaffat oss och reproducerat i dagens
nummer, meddelas här några biografiska
notiser jämte omnämnande af ännu några j
flera hans verk, än de ofvan uppräknade.
L u d v i g, Theodor Schytte föddes
den 28 april 1848 i Aarhus i ett
musikaliskt hem, den sista af 13 syskon.
Tidigt började hans musikaliska håg taga
sig uttryck genom att spela piano,
hvilket han fick lära sig på egen hand. Så
måste han efter skolstudierna taga plats
på apotek i Faaborg, tog 1868
farmaceutisk examen och tjänstgjorde ännu ett år
på apoteket i Helsingör. 1 Köpenhamn
tog Ludvig Schytte först på allvar itu
med pianospelet och gick under ett par
år raskt framåt däri, sedan Neupert blef
hans lärare. Sysselsatt med teoretiska och
praktiska studier, med undervisning och
komposition lefde Schytte i Köpenhamn
till dess han errhöll det Anckerska legatet,
då han 1884 reste till Tyskland. Under
längre uppehåll i Weimar åtnjöt han
mycken välvilja af Liszt, hvarefter han
studerade ett halft år i Berlin. På
våren 1885 bevistade han en musikfest i
Karlsruhe, vid hvilken hans första stora
komposition, en pianokonsert med
orkester vann bifall, spelad af den bekante
pianovirtuosen Arthur Friedheim, som
sedan äfven gjorde den bekant annorstä-
des. Aret därpå kom Schytte till Wien,
där han våren 1887 blef pianolärare
vid Horaks musikskolor och 1888 vid
Urbans konservatorium. Schytte slog sig
nu ned i Wien på allvar och gjorde
endast korta besök i hemlandet. Först
på senaste tid måtte Schytte ha varit
bosatt i Berlin, där han afled d. 10
november efter en längre tids sjuklighet.
Af Schyttes talrika kompositioner må
utom redan nämda, däraf pianokonserten
bär opustalet 28, nämnas en i Paris,
Wien etc. offentligt spelad Sonat i
B-dur (op. 53), Karaktärsstycken,
Ph anta sistycken (op. 10),
Promenades musicales (op. 20), M u s
i-kalisk Billedbog, 3 Etudes de
c o n c e r t (op. 48), Lyriske
Smaa-stykker, 16 Fremadskridende
Etuder (op. 58), Pantomimes (op.
30), Albumblad för piano (8
stycken), Carnavalsscen, Leichte
charakteristische Etüden 2
häften (op. 95), Valse piquante (op.
119), Bornesonate r (4 st. op. 109),
Piazza del popolo (Serenad,
Romance, Barcarole Tarantella, op. 110),
Ungdomsglädje, karaktärsstycken 2
H. Vidare finnas af honom Huitscénes
caracteristiques å 4 main s,
24 små 2- och 4-händ. stycken, en ny
och tillökad upplaga af Hornemans
pianoskola, Tre Albumblad för
violon-cell, och piano, 6 häften och flera
enskilda s å n g e r, en stor del arrangementer
och transskriptioner m. m., utgifna såväl
i hemlandet som i Stockholm, Kristiania,
Tyskland och andra land. Schytte har
äfven gjort sig känd som författare af
spirituella korrespondensartiklar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1909/0144.html
