Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19—20. 16 Dec. 1909 - Martin Knutzen (med porträtt) - Prenumerationsanmälan - Klangen såsom sinlig tjusning i den moderna musiken, efter Heinrich Pudor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prenumerationsanmälan.
Martin Knutzen.
Nyligen kom från Kristiania
underrättelse om att den utmärkte norske
pianisten Martin Knutzen afgått med döden.
För Stockholms musikaliska publik är
han bekant från sitt uppträdande här
för tretton år sedan på en operans
symfonikonsert d. 7 mars 1896.
Dessförinnan hade Knutzen låtit höra sig här, men
privat, hitbjuden att med sitt pianospel
illustrera en festafton i norska
ministerhotellet, i närvaro af hofvet och den
högre societén. Då hans pianospel vid detta
tillfälle vann rikt bifall, uppmanades han
att låta höra sig offentligt i den svenska
hufvudstaden, och detta skedde, sedan
han fått ledighet att återkomma hit, vid
nämnda konsert, hvarvid han spelade
Saint-Saens’ pianokonsert med orkester,
C-moll op. 44 samt konsertetuder af
Agathe Backer-Gröndahl, hans
landsmannin-na, samt Nocturne, op. 48 n:r 1, Berceuse
och Etude op. 25 n:r 12 af Chopin.
Genom sitt tekniskt utmärkta, klara och
djupt musikaliska spel vann han-då starkt
bifall.
Martin Knutzen, som vid sin död
uppnått en ålder af 40 år, var född i
Drammen. Sin första egentliga
undervisning i pianospelet erhöll han af Agathe
Backer-Gröndahl, hvars gedigna och nobla
talang syntes vara öfverflyttad på denne
hennes elev. Den första notis vi funnit
om hans offentliga uppträdande som
pianist daterar sig från 1885, då han gaf en
konsert i födelsestaden Drammen,
väckande stort bifall och rika förhoppningar
om en vacker konstärsframtid. Samma
år begaf han sig till Berlin att studera vid
dess musikhögskola och åtnjöt då
undervisning af den utmärkte pianisten och
läraren prof. Barth. I juli 1887 lät han
där höra sig med Beethovens
Ess-dur-kon-sert och vann mycket erkännande. På
hösten samma år uppträdde han med
betydlig framgång på Kristiania
Musikforenings konserter, och idå samtidigt den
bekante enarmade pianovirtuosen grefve
Zichy uppehöll sig i den norska
hufvudstaden och hade tillfälle att höra honom,
fick den unge Knutzen af denne
smickrande rekommendationer till Leschetitzky
i Wien, dit han begaf sig samma år
med ett understöd, hvartill äfven
konungen lämnade bidrag. Hos den berömde
Wiener-professorn arbetade han nu i tre
år på sin pianistiska utbildning och blef
1890 af honom förordad till en
professorsplats vid musikakademien i Riga, men
föredrog att fortsätta studierna för
Leschetitzky. Efter återkomsten från Wien
har Knutzen vistats i hemlandet, där han
åtnjutit stort anseende som pianovirtuos.
Han har för öfrigt i utlandet gjort sin
talang känd på konserter i Köpenhamn,
Wien och Berlin.
I våra redogörelser för musiklifvet i
Kristiania ha vi ofta haft tillfälle omnämna
Martin Knutzen såsom medverkande vid
konserter eller själf gifvande sådana.
Svensk Musiktidning
upplefver sin 30:de årgång 1910.
och anbefaller sig i våra musikvänners
åtanke. Undertecknad har ock nu i
25 år ensam varit utgifvare af och
redaktör för tidningen. Behofvet äfven
i vårt land af en musiktidning,
tillgodoseende den allmänna
musikbildningen — ej endast fackmusici af lägre
eller högre ordning — är oomtvistligt,
och att den plan, efter hvilken Svensk
Musiktiduing är redigerad, tillgodoser
detta behof — nämligen af en
populär-instruktiv musiktidning för den
musikaliska allmänheten — tycks bevisas
däraf, att ingen annan tidning för musik
så länge existerat i vårt land eller ens i
den skandinaviska norden. Svensk
Musiktidning har gjort till sin uppgift
att tillgodose så väl vår konsthistoria
genom kontinuerliga uppgifter om
opera-verksamheten ocli konsertväsendet i
hufvudstaden samt genom utförliga
biografiska uppsatser, som ock i det
allmänna musikvetandets intresse meddela
notiser om musikvärldens viktigaste
tilldragelser i in- och utlandet, särskildt i
Finland-*, Norges och Danmarks
huf-vudstäder, instruktiva uppsatser,
blandade med följetongsartiklar, musikpressens
alster, musiklitteratur etc., hvarigenom
både lärorikt och omväxlande innehåll
erbjudes. Fina porträtt till biografierna
illustrera hvarje nummer. Svensk
Musiktidning är den enda verkliga sådan
här, icke blott facktidning för ett
särskildt slag af musiker, icke heller ett
»musikblad» med musikstycken som
hufvudsak, likasom ej heller en både
dramatik och musik omfattande tidning.
Svensk Musiktdning har ock, under
sin långa tillvaro, i utlandet gjort sig
bekant såsom svenskt musikaliskt
fackorgan och där varit uppmärksammad.
I det vi frambära vårt tack*till dem,
som hittills gj-nuat Svensk
Musiktidning med prenumeration, hoppas vi på
deras fortfarande intresse för densamma
och att de äfven skola rekommendera
den åt andra musikvänner.
Svensk Musiktidning utgifves 1910,
såsom förut, två gånger i månaden (utom
juli—augusti, »den döda säsongen») till
ett pris af 5 kr. pr är. Mindre än hel
årgång beräknas efter lösnummer (25 öre).
Få tidningen prenumereras här å
Expeditionen Kammakaregatan 6, en trappa
öfver gården, samt i bok- och
musikhandeln, å posten och tidningskontor. I
landsorten prenumereras bäst å posten,
då tidningen fortast kommer
prenumeranterna tillhanda.
Presentkort för årsprenumeration
finnes att köpa ä Expeditionen, i
bok-och musikhandeln.
Vördsamt anhållcs att prenumeration
må ske så snart som möjligt; vid direkt
prenumeration å Svensk Musiktidnings
Expedition, Stockholm, tillsändes tidnin-
gen prenumeranten kostnadsfritt genast
den utkommit.
För att spara våra förra
prenumeranter besvär vid prenumerations förnyelse,
sända vi dem, som förut, årgångens första
nummer, med anhållan att de, som icke
vidare önska erhålla tidningen,
tillkänna-gifva detta åt budet eller
tidningsexpedi-tionen före andra numrets utsändande.
Senast när budet kommer med andra
numret torde det första återlämnas af
dem som ej förnya prenumerationen; af
dem, som därmed fortsätta, torde då till
budet prenumerationsafgiften mot kvitto
erläggas. Dem, som behålla första
numret ulan att afsäga sig tidningen, anse
vi oss alltså få fortfarande räkna som
prenumeranter å densamma.
Vördsamt
Redaktionen.
Frans J. Muss.
— ––––—
Klangen såsom sinlig
tjusning i den moderna
musiken.
Efter Heinrich Pudor.
Lichtwark säger i sitt arbete »Die Seele
und das Kunstwerk» bland annat: »Man
hade vant sig vid att företrädesvis
betrakta konsten med förståndet. Här var det
en ny konst, som skulfle fattas med
känslan, men känslan var icke väckt.» I
själf-va verket var icke blott allmänheten Van
att i första hand betrakta konsten med
förståndet och först i andra hand med
känslan och sinnena, utan konstnärerna
själfva skapade under den förflutna
tidsperioden mycket mera med förståndet än
med hjärtat, känslan och blodet. Däraf
följetongsmåleriet som berättade historier,
det historiska måleriet, det allegoriska
måleriet, bokpoesin och skriftpoesin,
bokdramerna, den allegoriska plastiken, den
hi-storiserande byggnadskonsten, det
stiliserande konstyrket, och den
kontrapunkti-I ska, matematiska, teoretiskt spesfundiga
musiken. Men omsvängningen har
inträffat. Den konstart, som först vände
om, var måleriet. Hon gick ur atelieren
in i naturen, studerade ljuset och
färgerna och upptäckte på nytt färgernas
sinnestjusning. (Naturalismen,
friluftsmå-leri, impressionismen, ljusmåleri.)
Skaldekonsten följde, i det hon skapade
stäm-ningspoesi och upptäckte det tonande
or-! dets sinliga tjusning. Belgierna voro de
första, hvilka så att säga åter upptäckte
formens rent sinliga betydelse i
plastiken. Konstyrket är just den dag som är
i färd med att tillgodogöra sig den
nyfunna uppenbarelsen, som åter en gång
kallas natur, och arkitekturen följer efter.
Och musiken? Hon har äfven i några
länder redan undergått denna förändring.
Skandinaverna hafva egentligen
förblif-vit så godt som oberörda af den
filologiskt-, matematiskt doktrinära riktningen.
De hade för mycket natur i och omkring
| sig, för att kunna försumma att beakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
