Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 21 Februari 1910 - Frédéric Chopin 1810—1849 (med porträtt) - Lady Wilma Neruda-Hallé (med porträtt) - Från Romas horizont III. Leoncavállos senaste produktioner »Maià» och »Malbruk», af Anteros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Chopin begrofs på kyrkogården Pére
Lachaise i Paris, enligt hans önskan
mellan Bellinis och Cherubinis grafvar.
En minnesvård af marmor med hans
reliefporträtt af Ary Scheffers
masterbånd smyckar hans sista hvilopiats.
Begrafningen iigde ram i
Madeleine-kyrkan d. 30 oktober, då vid tillfället
af musik utfördes hans berömda
sorgmarsch, instrumenterad af Reber, och
Mozarts Requiem, hvilket han så högt
älskade, samt vidare preludierna i
H-och E-moll, spelade på orgeln af
Lefe-bure-Vely. Damerna Viardot och
Ca-stellan samt Lablache sjöngo
solopartierna i Requiem. Meyerbeer och furst
Czartoryski gingo i spetsen för
sorgtåget. Paris förnämsta konstnärer och
vetenskapsmän, diplomater och
finansierer bevistade sorghögtiden.
Ar 1901 aftäcktes på hans dödsdag
en minnesvård öfver honom i
Luxern-bourg-parken. Den utgöres af en
bronsbyst på en granitsockel, från hvars fot
Chopins sånggudinna blickar upp till
honom.
En vacker gärd åt sin väns minne
har Franz Liszt lämnat genom sin
biograli öfver Chopin. Själf har han
med sina verk — Konserter (2),
Sonater (3), Ballader (4), Fantasier (2),
Polonäser (12), Rondon (5), Scherzon
(4), Nocturner (19), Mazurkor (51),
Valser (15), Etuder (27), Preludier
(25), Impromptus (4) m. fl. pianosaker
samt polska sånger — lämnat
eftervärlden ett minne af sig, som ej snart
skall förblekna.
Om Chopin yttrar Heine,
häntydan-de på hans franska och polska
härstamning och hans tyska musikaliska
uppfostran: »Han har tillägnat sig det
bästa af hvad som utmärker de tre
nationerna: Polen gaf honom sitt sinne
för det chevalereska och sin historiska
smärta, Frankrike skänkte honom sitt
lätta behag, sin gratie, Tyskland sitt
romantiska djup — men naturen gaf
honom en fin, smärt och litet
smäktan-de personlighet, ett ädelt hjärta och
snillet.»
~w
Lady Wilma Neruda-Hallé.
Det är nu tre år sedan
»violin-drottningen» Wilma Neruda-Hallé lät höra
sig här i Stockholm, där hon icke
allenast genom sin obestridda storhet som
världens förnämsta kvinnliga violinist
har så stora sympatier utan äfven
personligen fr&n den tid hon först upp
trädde här för i år jämt 50 år sedan
och sedan såsom gift med vår
hof-kapellmästare Ludvig Norman LS64
tillhörde vår hufvudstad. Redan före
hans död, som inträffade för 25 år
sedan, hade hon i utlandet sökt ett
större och rikare fält för sin
konstnärliga verksamhet men återkom hit
för bevistandet af Normans begrafning
och konserterade här året därpå. Ar
1888 ingick hon nytt äktenskap i Eng-
land, dit hon förlagt sin hufvudsakliga
konstuärsverksamhet, med den berömde
pianisten sir Charles Hallé, som afled
för femton år sedan. Hon har på se
nare år varit bosatt i Berlin jämte sin
syster Maria, som var gift med Fritz
Arlberg.
Ladj’ Hallé konserterade här senast
i slutet af januari 1907, äfven då
medverkande på en Konsertföreningens
konsert, spelande Max Bruchs G moll
konsert, gaf sedan en egen i Musikaliska
akademien d. 5 febr., biträdd af danska
sångerskan, fröken Ellen Beck och
pianisten Adolf Wiklund, samt med dessa
och Tor Aulins biträde ett par dagar
därefter en konsert i Vasa-kyrkan.
Förut hade hon gjort konsertbesök här
1895 — då man i
Vetenskapsakademien tick höra hela Neruda-trion, Wilma,
Maria och Franz under medverkan af
hofkapellra. Nordquist på en
kammarmusiksoaré — och vidare 1897,
åtföljd af pianisten Leonard Borvvick,
1900 med biträde af pianisten
Johanne Stockmarr, då hon äfven jämte
henne lät höra sig å Kgl. teatern,
spelande Mendelssohns konsert, Spohrs
»sångscen» m. m. Vid en hennes
konsert här 1903 medverkade ånyo
Leonard Borwiek. Hon biträder nu
Konsertföreningen på konserten 22 Februari.
Wilma Neruda är född d. 21 mars
1838 i Brünn. Hon är sedan 1861
ledamot af Musikaliska akademien, vid
hvars konservatorium hon från 1867
till 1870 verkade som lärarinna.
Från Romas horizont.
m.
Leoncavållos senaste produktioner
>Maiå> och >Malbruk>.
Ånyo har Ruggiero Leoncavållo velat
i främsta rummet vädja till romerska
publikens dom, och till ungefär
samtidigt i fråga om ej mindre än två
nya sceniska skapelser. Första gången
var 1896, då hans ungdomsarbete
Chat-terton första gången uppfördes å Teåtro
Nazionåle härstädes, men dess
tillkomst daterar sig redan från 1876,
omedelbart efter att han vid aderton
års ålder tagit sin afgångsexamen vid
sin fädernestad Nåpolis konservatorium.
Denna på Alfred de Vignys kända
tragedi grundade musikdrama hjälte,
en misskänd engelsk skaldeyngling,
dör af svält: själf hade Leoncavållo
nätt och jämt lyckats draga sig fram
såsom musiklärare och ackompagnatör
vid varietéteatrar i olika länder, tills
hans Pagliiicci (Milauo 1892) i ett slag
gjorde honom till en af Italiens mest
populäre tonsättare. Hans kort
efteråt i nämnda stad representerade I
Médici rönte emellertid allenast en
succés d’estime», och ej särdeles
mycket mera framgång rönte hans följande
operor, Boheme (Venezia 1897) och
Zazh (Milano 1900), den förra i likhet
med Puccinis liknämnda opera med
ämne från Henry Murgers roman, den
senare från ett skådespel af Pierre
Bei ton, samt Rolåndo (Berlin 1904)
på beställning af tyske kejsaren till
förhärligande af eu episod i den
preussiska metropolens historia.
Egendomligt nog har Leoncavållo,
hvilken hitintills städse varit sin egen
librettist samt till och med levererat
texter till andra tonsättare, såsom
»Mario Wetter» åt den portugisiske maéstron
Machådo, i sina båda senaste verk
frångått denna sin princip. Dessvärre
hade han knappast kunnat anförtro
författandet af libretton till sin i midten
af januari å »Costånzi» upptagna opera
Maia i sämre händer än fransmannen
Chouderts, jämväl dess förläggare. Ett
dåligt uppkok å den äfven af den
senare tillagade texten till Mascågnis
»Amica», skulle dylikt misch-masch
näppeligen varit i stånd att inspirera
ens det allra största musikgeni till
något »chef d oeuvre»; också blef
resultatet trots några vackra solonummer
samt från Provence, dit handlingen är
förlagd, hemtade. till körsånger och
danser apterade folkmelodier, ej långt
ifrån ett fiasko. Också gällde de rätt
begränsade bifallsyttringarue vid
styckets inalles fyra representationer
snarare det förträffliga utförandet
isynnerhet den geniala primadonnan Emma
Carelli i titelpartiet samt Mascdgnifi
efter vanligheten syperba ledning af
det hela än den vid premiären
närvarande kompositörens egen volvminösa
person.
I likhet med sin franske
»konfra-ter» Messager har ej heller
Leoncavållo funnit under sin värdighet att
stränga sin lyra i operettens glada
tonart, men det må genast anmärkas,
att hans såsom komisk
»medeltidsfan-tasi» betecknade andra novitet,
Mal-bruk, hvilken ej fullt en vecka senare
än »Maiå» fick sin premiär å »Teåtro
Nazionåle», utmärker sig för så
mycken både esprit och hög lyrisk flykt,
parad med verklig nobless i den
formella utarbetningen, att densamma icke
allenast snarare står på gränsen till
»opéra comique», utan rent af jämte
Mario Costas nyligen i Toruio med
utomordentlig framgång representerade
Capitån Francdssa torde kunna anses
epokgörande i den hittills föga
betydande italienska operettproduktionen.
Leoncavållo har ock här haft turen
att erhålla det bästa möjliga stoff,
nämligen en af novellerna i Boccaccios
»Decameröne». Den af Angelo Nessi
skrifna libretten till »Malbruk» skiljer
sig hufvudsakligen därutinnan från sin
källa, att han förlägger aktionen till
Bretagne på 1200-talet och låter
Malbruk, hertig af Cervo i stället för
longobardkungen Agilulf vara den
bedragne äkta mannen, som hoppas efteråt
bland sina krigare igenkänna den
skyldige genom att under sömnen afklippa
hans ena mustach, ett medel, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
