Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. 3 Mars 1910 - Chopin som komponist. (Efter Moriz Karasowski) - Musik vid Rivieran, af Anteros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H-moll scherzot (op. 20) så- väl
som det i Ciss-moll (op. 39) likna
B-moll scherzot i dainonie och
dra-stik; E dur sclierzot (op. 54) däremot
visar en vida vänligare och
älskvärdare uppsyn. Scherzots rytm ger
ännu mycket mer än hans mazurkor
uttryck åt en viss anderik opposition
och ett hänförande öfvermod; och enär
dansformen, som delvis ännu vidlåder
både polonäsen och mazurkan, i
scher-zot, med sitt breda sångfulla
mellan-tema, nästan utplånas, så kunna just
de stycken han skrifvit under denna
form få gälla som ett märkligt
fullständigt uttryck för Chopins
individualitet: utåt fast, djärf, egendomlig;
inåt ädel,älskvärd och poetiskt svärmande.
Präludierna (op. 28 o. 45) så väl
som de fyra impromptus (op. 29, 36,
51 o. 66) dels ansluta sig till
noctur-nerna (t. ex. den ty värr mindre
kända, modulationsrika präludien i
Ciss-moll, samt Dess-dur präludien op. 28
n:o 15, med sin oförlikneligt sköna
mellansats i Ciss-moll; af impromptus
det i Fiss-dur op. 36), dels hafva de
en etyadartad karaktar (t. ex. Ass dur
och Gess dur impromptus, där
mellansatsen åter är framstående melodisk;
vidare präludierna op. 28 n:is 1, o,
8, 16, 19, 23); dels äro de flyktigt
framkastade skizzer, med hvilka
komponisten, oaktadt den trånga ramen,
framställer de sinnrikaste
stämnings-bilder. I några af dessa (t. ex. i
E-moll och H-moll) har han åt
eftervärlden kvarlämnat verkligt äkta perlor,
hvilka i och för sig hade kunnat göra
hans namn odödiigt såsom poet inom
musikens område.
Chopin har inlagt särskild förtjänst
genom att bringa etuden till nära nog
fullkomlighet. Om ock bland hans
etuder (op. 10, 25 och »Trois
nou-velles Etudes») äro några, som tjäna
uteslutande tekniska ändamål (t. ex.
op. 10 n:is 1, 2, 4, 8, op. n:is 6, 8,
och bland »Trois nouvelles Etudes»
n:o 3), så finnas dock andra, hvilkas
andliga halt har en framstående
betydelse (t. ex. op. 10 n:is 3, 9, 10, 12,
op. 25 n:is 1, 7 och n:o 1 i »Trois
nouvelles Etudes»).
De efter Chopins död af Fontana
i Berlin hos Schlesinger utgifna
verken (Fantaisie-impromptu op. 66,
quatre mazurkas op. 67, quatre
mazurkas op. 68, deux Valses op. 69,
trois Valses op. 70, trois Polonaises
op. 71, nocturne, marche funébre, 3
Ecossaises op. 72, Bondeau pour 2
Pianos op. 73, 16 Polnische Lieder
op. 74) äro till större delen af mindre
värde, ehuru äfven bland dessa linnas
kompositioner, hvilka, såsom op. 66,
fullt häfda sin författares namn.
Chopin själf önskade ett desamma efter
hans död skulle brännas eller
åtminstone ej offentliggöras. Den sista
ma-zurkan, senza fine, är sorglig —
mycket sorglig, likasom slutet af denne
vår store mästares lefnad. Genom
denna sin svanesång och sin djupa
längtan efter hemmet, där han
fram-lefvat sina lyckliga ungdomsår, visade
han, och det ända i sista stunden af
sin kompositoriska hänförelse, att han
förblifvit trogen den nationella musiken
och sitt hårdt pröfvade fädernesland.
De 16 polska sångerna har Chopin
skrifvit utan alls några anspråk. Han
plägade nämligen, så snart han
påträffade något skönt i den tidens
nationalpoesi, genast skrifva musik
därtill — blott för eget nöje, men ej för
offentligheten. På detta sätt kommo
nämda sånger småningom till under
tiden 1824— 44. Många af hans
sånger ha förkommit, emedan
komponisten, trots sina vänners enträgna
böner, ständigt uppsköt med att
ren-skrifva dem; andra sjungas i Polen,
utan att man har sig bekant något
bestämdt om deras ursprung; man
förmodar dock med nära nog visshet att
Chopin är det sannskyldiga
upphof-vet till dem. Bland dessa sånger
räknas företrädesvis den förr så allmänt
sjungna sången »D. 3 Maj».
Musik vid Rivieran.
10 Febr. 1910.
Från Nice är framför allt att
signalera säsongens första operanovitet, La
Gin af Gabriel Dupont, hvars föregående
arbete, hans debutverk för scenen, »La
Cabréra», premieradt i Milano
musikförläggaren Sonzognos pristäflan, af
undert. refererades i Sv. Musiktidn., då
detsamma härom året gjorde sin rond
å Italiens teatrar för att sedan
spårlöst försvinna från repertoaren. Detta
den veristiska operans nya ättelägg, en
musikdram af alltigenom »folklig» typ,
påtagligen med Charpentiers »Louise»
såsom förebild, torde för sin väl
likaledes efemära succés i väsentlig mån
hafva att tacka den sceniskt effektrika
libretton, med Henri Cains osvikliga
rutin bearbetad från Richepins
talangfulla, liknämnda sensationroman. Titeln
— ordet »glu» betyder egentligen
fo-gellim — utgör jämväl ett binamn å
protagonisten, en samvetslös
Paris-kokett, hvilken under sin vistelse vid
ttt bretagniskt fiskläge är nära att
draga ofärd öfver en därvarande familj,
i det hon gör den stackars faderlöse
ynglingen Paul-Marie till föremål för
sina förförelsekonster, men slutligen
dräpes af den förtviflade modern.
I Duponts partitur, där obestridligt
styckets anda och speciellt lokalfärg
äro synnerligen väl träffade, dominerar
den modärna lyriska deklamationen
med sin i längden högst tröttande,
rent af enerverande dialog, och
verkligt melodiösa nummer uppenbara sig
allenast såsom oaser i öknen.
Tonsättaren har emellertid, särskildt i
moderns poetiska romans och vemodigt
gripande legend i tredje och fjärde
akterna samt i folkfestens kör med
dans äfvensom den gamle sjömannen
Gilliourys humoristiska visor —
uppfriskande moment i det eljest så lugubra
dramat —- inlagt präktiga bretagniska
folkmotiv, medan framför allt älskarens
monolog i andra akten, hvilken för
öfrigt har att uppvisa »La Glus»
karaktäristiska meditation öfver
ledsnaden och dityramb till det nattliga
Paris’ lof, utgör en rätt lyckad
imitation af Massenet.
Till framgången bidrog i väsentlig
mån det å alla händer å Nices Opéra
under komponistens egen, pietetfulla,
om än något automatmässiga ledning
ypperliga utförandet, med damerna
Generiere lu: och Claire Friché i
titelpartiet och moderns roll, från början
tilldelad Emma Calvé, men på grund
af hennes sjuklighet anförtrodd åt
förutnämndadam; Marie Pierre och
Gilliou-ry representerades af tenoren Morati
och barytonisten Danges, den förre från
kgl. teatern i Bruxelles, den senare
från »Stora operan» i Paris. Af ven
uppsättningen med sina vackra och
stiltrogna bilder från Bretagnes folklif
verkade särdeles anslående.
Programmet för »Casinos» galasoaré
d. 2 Febr. till förraån för offren af
Seine-öfversvämningarne upptog
Carmen med den f. n. mest renommerade
franska tolken af titelpartiet i Bizets
»chef d’oeuvre», fru Charlotte Wyns
från »Opéra Comique» och
Paris-operans syperbe hjältetenor Luden
Mura-tåre i don Josés äfvensom i den stora
vinterträdgårdshallen en
konsert-»festival», hvars glansnummer utgjordes af
Gounods »Ave Maria», föredragen af
ej mindre än sexton sopraner, sista
aktens final i dennes »Faust»,
exekverad af samma sångerskor, åtta tenorer
och lika många basister samt Faures
duett »Crucifix» med åtta tenorer och
sju barytoner — idel solister från
härvarande opera —, alltså riktigt i
amerikansk stil och af öfverdådig
klangverkan.
För att de tvenne cyklar af L’anneau
du Nibelung (Nibelungens ring), hvilka
i år inledde Monte-Carlos operasäsong,
i dess Casino-teater presenterade sig i
en Wagner fullt värdig gestalt, borgade
en sådan ledning som direktören Raoul
Gunsbourgs och kapellmästaren Leon
Jekins samt den härskara af förmågor
de samlat kring sin artistiska fana.
Det må vara till fyllest att anföra
namnen FélialÄt rinne, Jean G resse och
Charles Rousseliere — samtliga från
Paris-operan —, en magnifik Briinbilde,
en lyriskt ej mindre än dramatiskt
imposant Wotan och en präktig
Sieg-mund, resp. Siegfried samt, i Loges,
Erdas och Sieglindes partier, Ernest
ran Dyck, Blanche Deschamps-Jehin och
Jeanne Rattnay. I fråga om den
särskildt med hänsyn till scenens litenhet
förträffliga uppsättningen må allenast
framhållas de synnerligen effektfulla
»décors lumineux». Anleros.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
