Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 15 Mars 1910 - Ludvig Norman 1831—1885 (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norman blef 1857 ledamot af
Musikaliska Akademien, var 1873—1874
dess præses och 1880—82 ånyo
kom-positionslärare vid densamma. Efter
sitt afskedstagande från
kapellmästar-tjänsten ställde 6ig Norman jemte Mus.
Akademiens sekreterare, d:r Svedbom,
i spetsen för den 1880 bildade
Musikföreningen. Såsom pianolärare var han
därjämte alltid eftersökt. Till belöning
för sina förtjänster såsom
hofkapell-mästare och svensk tonkonstnär erhöll
han 1883 i lifstidspension 2,000
kronor af riksdagen. 1879 utnämndes
han till riddare af Wasaorden, 1883
till Nordstjärneriddare och innehade
äfven S:t Olafs orden. Eör sina
förtjänster som musiker och skriftställare
tilldelade honom Svenska Akademien
1884 sin prismedalj.
Såsom pianist var Ludvig Norman
ej någon fenomenal virtuos, men hans
klassiskt ädla, mjuka och
uttrycksfulla spel gjorde alltid ett stort och
skönt intryck; det var en högtid att
få höra honom spela pianopartiet vid
en kammarmusiksoaré eller
ackompanjemanget till en sång, men på senare
åren lät han blott sällan den
musikaliska allmänheten få njuta af denna
sin talang.
Det är emellertid hufvudsakligen i
egenskapen af tonsättare som Norman
gjort sig ett ramn såväl här hemma
som i utlaudet, och hans verksamhet
såsom sådan har i främsta rummet
rört sig på kammarmusikens fält. Den
mångskiftande operadikten frestade ej
hans håg. Af en mera kontemplativ
och tillika lyrisk natur fördjupade han
sig hellre i utarbetandet af ett
instrumentalverk eller omklädde i toner ett
lyriskt skaldestycke. Det lärda
tekniska arbetet och det ofta sparsamt
framträdande melodiska elementet i
dessa göra att hans kompositioner i
allmänhet icke vunnit större popularitet.
På senare tid kunde han dock glädja
sig åt att vara mera förstådd, hvartill
i synnerhet bidragit hans härliga körer,
sådana som; »Det guddomelige lys»,
»Rosa rörans bonitatem», motetten öfver
J. O. Wallins grafskrift »Jordens oro
viker» m. fl., några hans sånger såsom
den poetiska, ofta sjungna
»Månestrålar» och pianokompositioner t. ex. hans
4-händ. »Resebilder» och Barnens
lekar • h dansar» m. fl. solosaker för
piarn Bland hans meia populära
tonverk af äldre datum må anföras
»Skogs-sånger», Visan ur Dagvard Frej7 och
sorgmarschen öfver Aug. Söderman.
Längre ned skola vi utförligare
redogöra för hans tonskapelser.
Om Normans förmåga som kritiker
och musikskriftställare vittna
talang-fullangfulla uppsatser i »Ny tidning för
Musik», den af honom och Alb. Ru
benson dirigerade tidningen (1859).
artiklar i dagliga Stockholmstidningar
samt bidrag till denna tidning med
karaktäiistiker öfver Franz Berwald,
Aug. Söderman och A. F. Lindblad.
Norman gifte sig 1804 med den här
i början af 1860-talet konserterande
genialiska violinvirtuosen Wilma
Ne-ruda och hade med henne tvenue söner.
Ludvig Norman vann genom sitt
ädla, blida väsen, sin flärdfria och
älskvärda personlighet talrika vänner,
främst här i hufvudstaden, där han hade
sitt hem och sin största verksamhet.
Inom den till utseendet lugne och tröge
maunen bodde icke blott ett rikt musi:
kaliskt snille utan ock en mångsidig
intelligens, hvar jämte en naturlig humor
utgjorde ett drag i hans karaktär; allt
egenskaper, som gjorde den firade
konstnären till en angenäm och eftersökt
umgängesvän. Han trifdes ock gärna
1 en förtrolig vänkrets, och ej sällan
rekreerade han sig efter en tröttande
operaafton med att gästa en intimare
familj, då han efter supén kunde slå
sig ned vid pianot, beredande åt
andäktigt lyssnande och aldrig tröttnande
åhörare de njutningsrikaste stunder
genom sitt härliga pianospel, än
fanti-rerande, än framdragande värdefulla
tonskatter ur sin minnesrika
förråds-kammare.
Normans högtidliga jordfästning ägde
rum i Ostermalmskj’rkan d. 4 april på
middagen. I koret hade hofkapellet
samt ljnriska scenens artister och kör,
under hofkapellm. Dentes ledning, tagit
plats, på orgelläktaren Musikförenin
gens kör under dr. Svedboms
direktion. Sorgfesten inleddes af hofka
pellet med Normans till Aug.
Södermans minne komponerade sorgmarsch,
hvarefter följde ett härligt Andante ur
hans sista stråkkvartett och därpå hans
vackra motett »Jordens oro viker».
Efter jordfästningen utförde
Musikföreningen Kyrie ur Cberubinis Requiem.
Vid den öppna graf ven å Nj7u
Kjrrko-gården, där en vacker minnesvård rf ser
sig öfver hans stoft, utfördes sånger
af Stockholms allmänna sångförening.
Vid Musikaliska akademiens
stundande högtidsdag ägnas åt Normans
och Chopins minne den musik som då
kommer ett utföras, och en af
Lindberg graverad medalj öfver Norman
kommer då att utdelas.
Öfver Normans kompositioner har
utgifvits en omständlig katalog af Julius
Bagge, innehållande sådana med och
utan opustal samt outgifna arbeten, i
särskilda afdelningar. Af utgifna
finnas: för orkester: Symfonier N:o 2
(Ess-dur op 40) och N:o 3 (D-moll op.
58). Kammarmusik: Pianokvartett
(op. 10), Pianotrio (op. 4),
Konsert-stj-cke för piano och orkester (op. 54),
Stråkkvartett op. 20, Stråkkvintelt
C-moll (op. 35); Suite i Canonform för
2 violiner (op. 26), Sonat för piano
och violin (op. 3), Sonat för piano och
violoncell (op 28), Sonat för piano och
viola (op. 32), 10 Karaktärstycken för
piano och violin op. 27; Fyrhändiga
pianostycken.: Vier Charakterstücke
(op. 2), Drei Klavierstücke (op. 7),
Tre marscher ur »Torkel Knuts6on»,
Sorgmarsch till Aug. Södermans minne;
Resebilder, (i Karaktärstycken (op. 52);
Tvåhändiga pianostycken: Drei
Charakterstücke (op. 1), Fantasistycken
(op. 5), 5 Tonbilder (op. 6),
Albumblad (op. 11), Drei Klavierstücke in
Scherzokaraktär (op. 12), Nya album- I
blad(op. 11), Capriccio über zweisohwed.
Volkslieder (op. 8), Vier Klavierstücke
(op. 9); Lifvets åldrar, 6
Karaktärstycken (op. 51); Barnens dansar och
lekar (op. 47), Fjrra pianostycken (op.
56), Impromptus (op. 59); Kontraster,
6 pianostj-cken (op. 61), 3 Albumblad
(op. 64), Schwedische Lieder von A.
F. Lindblad, Svenska folkvisor,
Sorgmarsch med anledning af hertigen af
Uppland Frans Gustaf Oscars död
(1852), Dalvisa, Kröningarna» sch vid
kon. Oscars och’drottn. Sofias kröning
(1873), Aftonstämning, Valse noble.
Sånger för flera röster: Sju
sånger för blandad kör ä capella (»Der
borta, På berget, Om våren, Visa i
Kolartro, Linden, Bön op. 15); »Rosa
rörans bonitatem», hymn för
mezzosopran, solo, kör och ork. (utan
violiner), »Det guddommelige Lys» för
kör å Capella (op. 53), Motett
»Jordens oro viker» för 2 körer å capella;
Kantat vid Musikaliska Akademiens
byggnads invigning, för kör och
orkester (op. 48); Ur K. A. Melins
»Humleplockningen». 1. »Kung Hakes död»
för baryton, manskör och ork.; 2.
Signes visa, för mezzosopran och
orkester; Snöflingornas saga, för3:stäm.
fruntimmerskör och orkester; Adils
gästabud, ballad för manskör och
orkester. (Alla dessa finnas äfven i
Kla-verutdrag); Fem sånger för blandad
kör. 1. Klara böljor, 2. Vackra astrar,
Sommarregnet, I våren, (»Rytande kring
grå tegar»), I våren (»Det är solljus
i luft» (op. 66.; »Svea och Götha»
(»Framåt!») tillfällighetsstycke (soii,
körer, melodramer, balett, orkester; 11
nummer); Manskvartetter:
Eolsto-ner, »Ej med klagan skall ditt minne
firas»; »Jägarsång» och »Glädjen»(båda
utg. af Sällskapet för svenska
kvartettsångens befrämjande); sångduetter:
1. Siskan, 2. Hösttanke, 3. Vexelsång
ur »Brand», 4. Duo ur drottning
Lovisas begrafningskantat. (op. 17). Hit
kan ock föras Oratoriet: »Die Könige
in Israel (endast 7 nummer fullboidade).
Solo-sånger vid piano: 8 smärre
sånger (op. 13), Sånger och visor (op.
37), Skogsgånger (op. 31), 12 sånger
till dikter af Wirsén. (2 samlingar op.
49 och 55), Bardens sång för bas ur
tillfällighetsstycket »Framåt», Olgas
visa ur »Dagvard Frey» för
mezzosopran och harpa eller piano;
Dryckesvisa ur »Daniel Hjort» för basbaryton
(och manskör ad libitum), »Min själ
är sjuk», Gif.
Outgifna arbeten äro för orkester:
Sjrmfoni N:o 1 (op. 22), Pianokonsert
med oi k., D-moll; Uvertyr för stor
orkester; Konsertuvertyr; Uvertyr öfver
fosterländska melodier, Marsch på
Bell-mansmelodier; Kammarmusik:
Stråkoktett (op. 30), Stråksextett (op. 18);
Stråkkvartetter op. 24, op. 42. op.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
