Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 15 Mars 1910 - Ludvig Norman 1831—1885 (med porträtt) - Ignaz Friedman (med porträtt) - Om musikens inverkan på moralen, af F. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65 och en i Ess dur utan opustal;
Pianosextett (op. 29), Pianotrio (op. 38),
Tarantella för violin och piano; för
flere röster: Nordiska bilder för
industriutställningen i Stockholm 1866
(soli, körer, molodram, orkester); Musik
till Schakespearfesten f. soli, manskör
och ork. (1869); Kantater för soli,
kör och ork: Vid unionsfesten 1864;
Vid kronprinsessan Lovisas förmälning
(op. 34). \ id drottning Lovisas
begraf-ning ’(op. 36), Musik vid kon. Oscars
och drottning Sofias kröning, Musik
till Shakespeares »Antonius och
Cleopatra» (Uvertyr, Bacchanal, Marsch,
Melodram, Teatermusik, komp. 18X1);
Musik till sällskapets P. B:s
sekular-fest; Sol osån ger (»Lieder aus früherer
Zeit», komp. 1848—51).
Dessutom må nämnas några
kompositioner utgifna under barnaåren,
nämligen: Fyra sånger vid piano, kompon.
vid 11 års ålder; Sånger vid piauo,
2:a häftet samt »L’Aurore» polketta.
utg. 1847.
––-)=H–-—
Ignaz Friedman.
Då denne utmärkte pianovirtuos, som
i höstas väckte så stor entusiasm här
genom sitt underbara pianospel, åter
nu konserterar här, meddela vi till
erinran härom hans porträtt. Vid sitt
förra besök gaf han i Musikal,
akademien d. 15 nov. en Liszt-afton och
och ett par dagar därefter en
Chopin-afton. Hans första konsert här denna
gång hade ett blandadt program, som
ådagalade hans stora mästerskap i olika
riktningar, då programmet upptog
Bach-Tausigs Toccata och fuga, Beethovens
Sonat op. 90, Schumanns »Carneval»,
Impromptu, Etude och Vals af Chopin,
Menuett af Suk, en behaglig Mazurka,
»Elle dause», af honom själf och den
i tekniskt hänseende vidunderligt svåra
Paraphrasen öfver Strauss-valsen »An
der schönen blauen Donau» af
Schulz-Eoler. Nästa konsert kommer att bjuda
på blandadt program, hvarefter
konstnären gifver en Chopin afton.
I vår förra året införda biografiska
uppsats om Friedman nämnde vi att
han är född d. 14 febr. 1882 i
Krakau och erhållit sin förnämsta
utbildning som pianist hos Leschetitzki i
Wien samt att han äfven genom flere
verk gjort sig känd som komponist.
Om musikens inflytande
på moralen.
Det har sagts att konsten ingenting
har att göra med moralen, emedan den
står öfver all moral. Det lönar mödan ,
att undersöka, om detta yttrande, som
ständigt citeras, men hvilket man ägnar
mycket liten eftertanke, egentligen är
riktigt. Sedan gammalt står det fast,
att all dålig konst, pervers konst,
skenkonst, på de lägsta instinkter beräk-
nad konst, mycket väl kan, ja, till
och med måste demoralisera. Därvid
invändes dock, att denna konst icke
är värdig sitt namn, och att här blott
är fråga om den rena’, höga, beliga
konsten. Att denna sistnämnda står
öfver all moral, kan utan vidare
erkännas. Däraf följer emellertid ej,
att den icke har något att göra med
moralen, att den icke moraliserar.
Fastmera är kärnpunkten af frågan blott
den, huruvida konsten moraliserar
medvetet, afsiktligt och frivilligt eller
omedvetet, oafsiktligt, ofrivilligt. Och det
senare är i själfva verket fallet. Konsten
har indirekt, omedvetet och oafsiktligt
utöfvat de djupaste moraliska verk
ningar på individer och folk, så länge
den varit för handen. Hvem skulle
icke medgifva, att konsten förädlar,
att den utvecklar skönhetssinnet,
väcker till lifs de ädlaste instinkter hos
människan, att den hos henne
framkallar idealsm och entusiasm, att den
drager henne uppåt från det enformiga
hvardagslifvet till de solbelysta
höjderna af en ädel mänsklig tillvaro —
är icke detta moraliska verkningar?
Konsten är ett utflöde af den högsta
sedlighet — huru skulle den icke verka
sedligt? Hade kanske icke den
grekiska konsten ett förädlande
inflytande på de», grekiska folkets seder?
Hvil-ka skulle annars verkningarna af en
Aischylos och en Sophokles’ dramer,
af en Phidias’ och en Praxiteles’
skulpturverk hafva varit? Men konsten
ut-öfvar dessa moraliska verkningar
omedvetet och oafsiktligt genom sig själf
— Den säger icke: »du skall göra
det och det», utan den säger: »här är
det skönaste och ädlaste som vi kunna
tänka oss». Men människan lär oss
älska detta det skönaste och ädlaste
och danar sig själf och af s’g själf
därefter. Detta är den moraliska
verkan som linnes. Omedvetet tala
konstverken till människorna: »blifven lika
ädla som det som vi framställa». Och
omedvetet har människan i aila tider
undergått ett förädlande inflytande af
konsten.
Men just ur denna omedvetna
moraliska verkan af konsten resultera
äfven stora faror. Ty på samma sätt
som den upphöjda konsten verkar
moraliserande, kan den låga konsten
demoralisera. Och den gör det så
mycket säkrare, som den gör det indirekt.
Den framställer människans lägsta
instinkter lika sympatiska som den
upphöjda konsten framställer hennes ädlaste
instinkter. Och omedvetet danar sig
nu människan i enlighet med dessa
lägsta instinkter och blir sålunda
demoraliserad. Allt detta belyses bäst
genom en blick på musikens historia,
historien om den omedelbarast och
därför ochså starkast verkande konst.
Alla konstarter framställa
känsloin-tryck, nämligen i sinnliga former,
måleriet t. ex. i form af färger, musiken
i form af toner; de senare träDga till
örat och från örat till själen och öfver-
gå så att säga liksom åter till det som
de varit: känslointryck. Redan häraf
framgår, huru själfklart, det är, att
musiken utöfvar moraliska verkningar,
ty moralen beror af karaktären;
karak-! tären är sammansatt af känslointryck
och af känslointryck födes konsten,
som i sin tur framställer och framkallar
! känslointryck.
Af musiken återgifvas
känslointryc-ken omedelbarast, väckas de
omedel-j barast, och därför utöfvar musiken de
största moraliska verkningar. De gamla
grekerna voro mj-cket väl medvetna
därom och nyttjade därför musiken
medvetet och afsiktligt för moraliska
och till och med medicinska ändamål,
men de beröfvade den därmed tillika
dess oegennyttiga, omedvetna, rent
konstnärliga karaktär och nedsa’le den
enbart till ett redskap och <
läkemedel. Konstnärligare har den ■ olska
kyrkan gått till väga, i det den med
sin gudstjänst införlifvade den
gregorianska kyrkosången, men därvid icke
upphäft det omedvetna och oafsiktliga
i musikens moraliska verkningar. Och
något liknande har Luther gjort i den
protestantiska kyrkan: Han kallade
musiken »en tuktomästarinna, som
gör människorna mildare och
saktmodigare, sedesammare och
förnuftigare» och skref: »För att hålla sjä-
lens rörelser i tyglar och styra dem
finnes det intet kraftigare medel än
musiken. Ty ingenting på jorden har
en större makt att göra de sorgsna
glada, de försagda modiga, att bringa
de högfärdiga till ödmjukhet, att stilla
och dämpa den hetsiga och omåttliga
kärleken, att minska afunden och hatet,
och hvem kan uppräkna alla de
mänskliga hjärtats rörelser, som behärska
människorna och drifva och egga dem
antingen till dygd eller till last? (Se
»Gedanken von der Musika» 1538.)
Schopenhauers »Metaphysik der Musik»
är likaså ingenting annat än ett försök
att djupare påvisa musikens inverkan
på människors förnimmelser, drifter
och lidelser, och snillrikt härleder han
den däraf, att musiken objektiverar
själfva viljan (driften) hos människan,
på samma sätt som Wagner härleder
musiken ifrån skriet.
Om musiken omedelbarast framställer
känslorna, så visar tillika musikens
historia, huru man under loppet af
musikens utveckling kommer denna
omedelbart allt närmare. Hos Bach är
känslouttrycket ännu helt och hållet i
sin liuda, hos Tschaikowsky är det
alldeles ohöljdt, fritt, öppet och blottadt,
på sätt och vis naket.
Men i musiken kommer det nu icke
blott an på att framställa känslorna så
omedelbart som möjligt, utan — då vi
ju ha att göra med den upphöjda, heliga
konsten — att framställa de högsta
och ädlaste känslor. Här ha vi
gentemot olika tiders och komponisters
godtyckliga, * subjektiva, individuella
och ögonblickliga värdesättningar af
musiken en säker måttstock för bedö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
