Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. 16 April 1910 - »Arnljot». Handling i tre akter för soli, kör och orkester; dikt och musik af Wilhelm Peterson-Berger - Musikpressen - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den älskade, och kysser honom,
förfärad i tro att han träffats af döden.
Då Arnljot vaknar upp har han fattat
sitt beslut att uppsöka kung Olav och
gå i hans tjänst. Han finner sig ej
mer ha stöd af sin egen för okuflig
ansedda kraft. Han går in i sin hydda
och utkommer i sin praktdräkt med
sitt spjut. I detsamma ser han Ubma
färdig att döda Yaino i sin hämnd, då
Arnljot griper honom fast och kastar
honom ned i djupet af dalen. Han
tager nu farväl af Vaino, soin länge
ser efter honom, där han med lungna
steg vandrar bort mot norska gränsen.
Tredje akten. Vid Stiklestad, juli
1080. Kuperad trakt med berg och
skog i bakgrunden. Kung Olav sitter
å en höjd på sidan af scenen omgifven
af sina hirdmän och skalder före början
af striden mot bondehären. Göka-Tore
och Aflo-Faste anmälas och få tillträde,
öfverlämnande svärdet från Arnljot,
som Olav hört omtalas som en
hug-stor och ädel man, beklagande att han
ej vill strida för en högre sak än sin
laglöshet. Härmän inkomma
berättande att Gunhild Ostmundsdotter från
Jämtland anländt till Sticklestads gård,
anropande konungen om skydd, som
han en gång lofvat henne då han i
Jämtland var hennes gäst, hvarefter
hon tog dopet. Hon har afsvurit
Asatron och blifvit drifven från hemmet.
Då männen säga att hon är kunnig i
läkekonsten, medgifver Olav att hon
får stanna. Tormod springer med sitt
sträcgaspel upp på en sten och
uppstämmer ett högstämdt kväde,
hvarefter folket ropar hell! för konungen
och skalden, som af konungen tackas
med handslag.
Arnljot inträder och erbjuder
konungen sin tjänst. Då folket aflägsnat
sig söker Olav i ett samtal med
Arnljot vinna honom för kristendomen,
som denne under sina vikingatåg lärt
känna och hvars bud »tillgif dina
fiender» ofta förekommit i hans tankar.
Slutligen går Arnljot ut med
konungen för att låta döpa sig. Gunhild
inträder. Man har sagt henne att
Arnljot anländt och hon undrar om
han följt henne, hvars kärlek till
honom ej slocknat. Hon får då syn på
honom, som »dd en källa i närheten
tager dopet, och tackar Gud därför.
Sigurd, Hård och Hemming komma och
söka Arnljot. Jämtarne ha nu beslutat
att utköra honom till sin konung.
Arnljot träder emot dem, cch då de
framfört sitt ärende, ger han till svar
att han efter striden skall bestämma
sig. Striden börjas och tilltar i
häftighet. Konungen med sin iuir tränges
tillbaka och är nära att dödas, då
Arnljot, räddande honom, dödligt träffas
af en pil, hvarefter striden utkämpas
längre bort. Gunhild skyndar in till
den fallne Arnljot. Stridsmän ila öfver
scenen ropande att Olav har stupat.
Arnljot rycker pilen ur sitt bröst och
dör i Gunhilds armar, hvarefter hon ;
vinkar till sig jämtländingarne, som
lyf-ta upp den döde Arnljot på en bår
för att bära sin höfding till hembygden.
Musikpressen.
På Abr. Lundqnists förlag har
utkommit för en röst med piano:
Rangström, Ture: Två Ballader.
(Zwei Halladen.) Komponerade för
barytonsolo med orkester eller piano,
till dikter af Ernst Josephson. 1.
Ballade (c—ess); 2. Jubal (ciss—tias).
Af hr Ture Rangströms
kompositioner ha vi förut gjort bekantskap med
det nyligen å operans symfonikonsert
uppförda stycket »Dityramb» samt
några för ett år sedan i Köpenhamn
utgifna besynnerliga sånger. De ofvan
nämnda balladerna utfördes af hr Carl
Lejdström med orkester på
Konsertföreningens senaste konsert.
Komponisten har själf till tyska öfverflyttat
den svenska texten. Balladen är en
dikt i 5 verser med samma om
natt-väktarsång påminnande melodi jemte
disharmoniskt mellanspel, lämpadt till
den hemska historien om en hertig
som hänger sig, en borgfru som
kväf-ver sig 1 ett bad och en page, som
»sprang öfver klingau». Balladen
»Jubal» är i harmoniskt hänseende ännu
mera välljud-trotsande, ehuru texten
talar om »ljuf melodisk vind»,
ljuf-lig klang» och »strängaspelets ljufva
tröst», som Jubal fick af svanen,
hvilken han obarmhärtigt sköt ihjäl.
Musikkritiker af »yttersta vänstern»
anse hr Rangström för en
framtidsman som komponist. Icke lär det
dock till den sannt sköna musikaliska
konstens fromma ske på den väg han
nu inslagit med mr Debussys
kakofoniska idéer till förebild.
––-7*––
Från scenen och konsertsalen.
Kungl. teatern.
April 1. Humperdinck: Hans och Greta
(Hans och Greta: frkn. Astrid
och Sigrid Svärdström, l:a debut.)
2. Gounod: Faust.
3. Vcrmländingarne. (Matiné.)
Wagner: Tannhäuser.
4. Gounod: Romeo och Julia.
6. Wagner: Lohcngrin.
7. Verdi: Aida. (Aida: fru Lizell).
9. Puccini: Boheme. (Mimi: frk.
Davida Hesse, gäst.)
10. Bizet: Carmen.
VI. Thomas: Mignon. (Mignon: frk.
Hesse, gäst).
13, 15. W. Pcterson-Berger:
Arnljot. Handling i fre akter för
soli, kör och orkester. Text af
komponisten. (Unn llallbrands
dotter, Gunhild, Vaino: fruar
Jahnke, Claussen. Oscar: Konung
Olav Haraldsson, Arnljot.
Ost-mund, Gudfast Grimsson: hrr
Oscar, Strömberg, Svedelius,
Mandahl; Sigvald Grimsson,
lagman Torar, Ubma: hrr Stiebel,
Nygren, Malm: Sigurd i Sland-
rom, Bård i Bräcka, Hemming
i Ås: hrr Stockman, Ericson,
Arrhenius; Olavs hirdskalder:
Gissur Hvite, Tormod
Kolbru-narskald, Torfinn Munn: hrr
Stiebel, Herou, Lennartsson: Finn
Arnesson, Tore Hund: hrr
Tid-lund, Urafströin; Göka-Tore,
Åflo-Faste: hrr Sjöberg, Ny-
gren).
14. Halévy-.Judinnan. (Rachel,
Eu-dora: fruar Lykseth, Lizell;
Ele-asar, kardinal Brogni. Leopold,
Kuggiero, Albert: hrrMenzinsky,
Svedelius, Malm, Wallgren,
Mandahl).
Oscarsteatern.
April 1 —15. Fr. Lehår: Grefvcn af
Luxemburg.
3, 10. Ljungby horn. (Matiné).
Musikal, akademien.
April 5.
Konsertföreningens4:eabonnemangskonsert. Solister: pian.
Wassily Sapellnikoff, Carl
Lejdström. Dirigent: hr Tor Aulin.
Bitr.: Göteborgs
Orkesterförenings orkester. 1. Max Reger:
Serenade, G-dur, op. 95; 2. Ture
Långström: Två ballader för
baryton och orkester: Ballad, Jubal
af Ernst Josephson; 3. Fr. Liszt:
Pianokonsert n:o 1, Ess-dur; 4.
. Otto Nikolai: Uvertyr till »Muntra
fruarna i Windsor .
6, 8. 10. Konserter af Frans von
Vecsey. Bitr. pianist: prof.
Herman Lafont.
7. Konsertafton af hr Rich. Anders-
son med 4 elever. Biträd,
orkester under hofkapellm. C.
Nord-quists dir. t. Beethoven:
Pianokonsert, C-moll, op. 37; 2. A.
Rubinstein: Pianokonsert, Op.
70; Cesar Franck: »Les Djinns».
poéme symphonique, för piano
och ork.; 4. 1. Paderevski:
Pianokonsert, A-moll, op. 17.
12. Konsert af pianisten Edvin
Svensson.
Oscarskyrkan.
April 3. Orgelkonsert af dir. Patrik
Wretblad. Biträd.: fru Otti
Pegel, fru Karin
Bodman-Wret-blad, fru Anna Lang.
Vetenskapsakademien.
April 14. Konsert af sångerskan frk. Maja
Kjöhler. Bitr. pian.: miss Muriel
Davenport.
15. Konsert af sångerskan frk. Agnes
Meyer. Bitr. pianist frk. Aurora
Molander.
Sedan för nära jämt sju år sedan
Peterson-IJergers »Rau» hade sin
premiär, har ingen svensk opera haft
sådan på Kgl. teatern förr än nu hans
musikdrama »Arnljot» där för första
gången uppfördes d. 1 M:de april inför
fullsatt salong och i närvaro af
kronprinsen, prins Eugen, prins Wilhelm
med gemål och prinsessan Ingeborg.
Det nationella verket och dess
utförande, mottogs med intensivt bifall
och otaliga inropningar — till sist
genom järnridån — af
hufvudperso-nerna i pjesen, och
diktaren-komponisten; äfven hr Meissner, dirigenten,
och de vackra dekorationernas mästare,
hr Thorolf Jansson, tingo sin förtjänta
hyllning. På ett annat ställe i dagens
nummer ha vi redogjort för
handlingens hufvudinnehåll. Dikten, som re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
