Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. 16 April 1910 - »Arnljot». Handling i tre akter för soli, kör och orkester; dikt och musik af Wilhelm Peterson-Berger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mund, som lånat pengar af Stinvis, att
Arnljot skall som vederlag få <
>st-rnunds enda barn, Gunhild, till äkta
och öfvertaga hans godevärdighet,
ålen dessförinnan drabbas släkten af
andra olyckor. Äldste sonen Vikar,
blir konung Olav Trvggvasons
hird-man och faller med honom vid
Nvol-dern, en dotter blir gift med en man,
som sedan dömes fredlös för dråp,
Sunvis själf dör, men bland folket
lefva ännu kvar de speord och visor,
som diktades med anledning af hans
giftermål. Arnljot växer upp;
ungdomskärlek förenar honom med hans
utsedda brud, Gunhild, men samtidigt
hör hau konung Olav Haraldssons
bragder omtalas och gripes af
längtan efter hjältedater och äfventyr.
Han ber Gunhild vänta i tre år och
reser utomlands, men i stället för att
som många andra jämtar vid denna
tid öfver Ryssland bege sig ned till
Miklagård (Bysanz) och taga tjänst i
kejsarens lifvakt, föredrar han att
lefva oberoende, som fri viking. Ge
nom ogynnsamma omständigheter
för-dröjes hans hemfärd i två år. Han
sänder bud hem, men budbärareu,
Gudfast. är Arnljots rival, som
hemkommen förstår att med osanna
uppgifter om Arnljots lif i Södern
förändra Gunhilds håg och göra heune
till sin husfru.
Den ättstolta Unn lefver nu endast
för hämd, upprättelse, makt; då
giftermålsplanen med Frösögodens dotter
slagit fel, griper hon till andra
djärf-vare medel. Jämtlands politiska
ställning är vid denna tid rätt obestämd.
Ursprungligen oafhängigt, har det
sedan måst finna sig i att betala gärd
än till Svitiods konung, än till
Norges, än till båda samtidigt. Ett starkt
nationalistiskt parti inom landet är
missnöjdt med dessa förhållanden;
dess ledare, Sigurd i Siandrom, är
Unns frände, och med honom har hon
uppgjort följande plan; Arnljot väntas
hem till vårtinget. Vid detta skola
den norske konungens sändeinän, som
kommit för att utkräfva skatt och
underkastelse af jämtarne, få slutligt
besked. Detta skall gå så till att
Arnljot på grund af sin lagliga rätt
till godevärdigheten låter utropa sig
till hela Jämtlands höfding och
förklarar laudet vara oberoende och fritt
som i forna tider.
Handlingens personer äro, utom de
ofvan nämnda följande; i första
akten: Gudfast Grimssons broder
Sig-vald; Torar, lagman på Frösön, Bård
i Bräcka och Hemming i As, jämtska
härsar. i likhet med Sigurd Arnljots
anhängare. I andra akten tillkomma
trollkarlen lappen Ubma och
lappflickan Vaino samt bröderna
Göka-Tore och Aflo-Faste, rånsmän i
Jernt-land. För tredje akten nya personer
äro: norske konungen Olav Haraldson,
kallad Digre, Gissur Hvite, Tormod
Kolbrunarskald och Torfinn Munn,
hans hirdskalder, Finn Arnesson, hans
höfvidsman i slaget vid Sficklestad,
samt Tore Hund, bondehärens anförare
i detta slag.
Själfva diktens innehåll är i
korthet följande:
Första akten. l’å Frösötinget. Till
höger i förgrunden Fröjs gudahof; i
bakgrunden utsikt åt Storsjön och
Oviksfjällen. Unn träder ut ur
guda-hofvet med sina tjänarinnor sedan hon
där lämnat sin del till aftonens
blot-gilie. I detsamma möter henne
Gunhild. En ordvexling uppstår mellan
dem genom Gunhilds hån och Unn
får därvid ett anfall af sitt
hjärt-lidande men hämtar sig åter och får
af den inträdande Sigurd i Siandrum
goda nyheter, att halfva Jämtland står
på Unns och Arnljots sida. Östmund
inträder och möter dottern Gunhild,
som af honom får bekräftelse på hvad
Unn omtalat att hon genom lögner
om Arnljot af Gudfast ingålt på
giftermålet med denne. Hon tillstår för
sig själf att hon ännu älskar Arnljot
och gerna såge honom som konung i
Jämtland.
Arnljot inträder, och med blicken
i fästad på det sköna landskapet, hälsar
han i varma ord sin hembygd. Unn
träder in, och framhållande Gunhilds
svek uppmanar hon sin »härlige son»
att hämnas detta och bli en storman
sin hembygd. Sedan de aflägsnat sig
inträda Östmund och Gudfast, som af
den förre uppmanas att vid tinget reta
den till lynnet häftige Arnljot, så att
hau stör tingsfriden. Tinget
församlas; en mängd bönder af både
Ost-munds och Arnljots parti inträda;
lagmannen och rä*ten taga plats framför
gudahofvet och fyra svener ge med
blåsning i lurar tecken till att tinget
tager sin början. Arnljot i
praktfull dräkt och beväpnad med spjut
kommer in med sina män. Under
förhandlingarna föreslås att Jämtland
skall göra sig oberoende från Svithiod
och Norge samt välja egen konung,
då Östmund därtill föreslås af sina
män, Arnljot af sina. Gudfast hånar
oupphörligt Arnljot för hans börd och
till slut dödar denne i vredesmod
Gudfast med sitt spjut. Allmän
bestörtning. Folket aflägsnar sig. Östmund
med lagmannen och nämnden gå in i
gudahofvet att öfverlägga om Arnljots
straff. Denne står kvar ensam, då
Unn störtar in, och efter att ha frågat
Arnljot om det är sannt hvad hon
hört om hans dåd, gripes af sorg
faller ned och dör. Gunhild inträder
och vill varna Arnljot, men han
bemöter henne med köld och ur
gudahofvet framträder Östmund med de
andra förklarande Arnljot fredlös för
lifstiden i hela Jämtland. Arnljot
svarar: ».Jag går: men hämd skall
jag kräfva för hvad I gjort mig och
min fader. Mot edra härad, lagar
och gudar står en ensam man, som
litar blott på sin egen kraft —- jag
Arnljot från Gällö!»
Andra akten. I vildskogen. Till
vänster synes ingången till den stuga
Arnljot upptimrat åt sig; i fonden är
en brant dal från hvilken trädtoppar
höja sig och bortom denna skogar och
snöfläckade berg. Vaino sitter nära
stugan bindande på ett nät och sjunger.
Trollkarlen Ubma skyndar in, frågande
efter Arnljot, som är ute på jakt. Han
vet att jämtlänningar söka honom för
att döda honom, men Vaino bör
förekomma det, ty han vill själf först
tvinga honom att bekänna hvar han
1 gömt sina från Gällö samt efter mord
och plundring i Jämtland samlade
I skatter. Vaino och Ubma aflägsna sig.
Då uppstiga från dalen sju jämtar,
i däribland Higvald. När de ej finna
Arnljot, hvars stuga de nu påträffat,
undersöka de denna, påträffa
dryckeshorn och ett vinfat och börja förpläga
sig. då Arnljot hastigt visar sig i
bakgrunden. De rusa fram med sina spjut
för att döda honom, men han ränner
sitt spjut i bröstet på Sigvald och
tvingar de andra att återvända.
Arnljot sätter sig sedan på en sten,
begrundande sitt öde sägande för sig
själf: »Hot och rånmord — mordbrand
och dråpslag — hat och hämd — sä
skall år efter år mitt lif förrinna!»
Göka-Tore och Aflo Faste uppträda.
Arnijot tro dem först fientligt sinnade,
men de önska blott att han skall ro
dem öfver älfven; de ämna sig till
kung Olav i Norge att blifva hans
kämpar, Arnljot bjuder på mjöd och
beder dem sedan medföra från honom
ett präktigt svärd såsom skänk åt
kung Olav. De aflägsna sig alla tre
och Vaino sitter sjungande med sin
nätbindning, då Gunhid hastigt
inträder med sin lille son, bedjande om en
dryck vatten och att få veta vägen
öfver fjällen till Norge. Arnljot
kommer åter och stannar plötsligt,
öfver-raskad af att finna henne här. Hon
ber honom visa henne vägen till kung
Olav, men då han med återvaknad
kärlek till henne vill tvinga heune
att stanna kvar, hotar hon att döda
sig; hon tror att Vaino är Arnljots
älskarinna. Arnljots hjärta veknar vid
anblicken af hennes på marken
hvi-lande son och hon får med honom
fortsätta färden. Arnljot sätter sig att
hvila och somnar in, seende i
drömmen sin moder, döda fränder och
skuggor samt en skara med
korsbane-ret i spetsen sjungande »Den nya dag
uppgången är». (Allt på fördunklad
scen bildligt framställdt). Då
drömmen försvunnit står Ubma öfver den
sofvaude och får honom med
trollmedel att i sömnen yppa livar han dolt
sina skatter, hvarefter han vill döda
Arnljot med ett knifhugg, då Vaino
hejdar hans arm och med ett skri
väcker Arnljot, hvarvid Ubma
ursinnig skyndar bort. Vaino berättar nu
att Ubma läst hans doldaste tankar
och velat döda honom. I dystra
tankar och förtviflan faller Arnljot i
vanmakt. Vaino kastar sig öfver honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
