Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titel och innehåll - N:r 16. 1 November 1910 - Eugen d’Albert (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eugen d’Albert.
Severin Eisenberger.
Redaktör och utgifvare:
H:r 16. FRANS J. HUSS
Telefon: Brunkeberg 14 97.
Eugen d’Albert.
Då i dessa dagar en ny opera af
den berömde pianisten och från senaste
decennier äfven som operakomponist
bekante Eugen d’Albert går öfver
scenen på kungl. teatern, vilja vi i detta
nummer meddela hans porträtt och
erinra om hans verksamhet som musiker
jämte biografiska data.
Efter Anton Pubinstein och Liszt
stod d’Albert länge i anseende som
världens förnämsta pianoheros och
såsom sådan hade vi tillfälle att beundra
honom vid hans första besök här i
mars 1907, då han gaf 4 konserter i
Musikaliska akademien och ett par
sådana i Vasakyrkan. Som
operakomponist lärde vi först känna honom, då
hans opera »Tiefland» — »Låglandet»
— hade sin premiär på kgl. teatern
d. 9 okt. 1908, hvilken opera kär som
NORDISKT MUSIKBLAD
Stockholm den I November 1910.
Expedition: Kammakaregatan 6.
Pris: Helår 5 kr. Lösnummer 25 öre.
Annonspris 20 öre pr petitrad.
30 Arg.
i utlandet vann betydande framgång.
»Izeyl», d’Alberts senaste operaverk,
uppfördes för första gången d. ti uov.
1909 i Hamburg och väckte stort
bifall. En kritiker i en tysk musiktidning
yttrar efter premiären följande: En
stor dramatisk dikt är icke texten,
och lika litet liar d’Alberts opera
blif-vit ett riktigt musikdrama. Man kan
tryggt påstå att han i detta partitur
lemnat mera dekorativ än dramatisk
musik. Men d’Albert har verkligen
visat en stor rutin i den musikaliska
gestaltningen af scenerna. Till »Izeyls»
företräden hör att sångarna icke
påläggas någon sönderhackad talsång,
att deras partier nästan alltigenom
besitta något melodiöst. Med
dissonanser umgås d’Albert ganska fritt och
djärft nog äfven för den moderna
smaken, men han anbringar dem ej för
deras egen skull, han begagnar dem
förståndigt till att illustrera. Instru-
mentationen är klang- och färgrik, full
af lina drag utan att just afslöja några
nya klangunder. Musiken är långt
värdefullare än »Tieflands».
Eugen d’Albert, som äfven har
förnamnen Francis Charles, är född d.
10 april 1804 i Glasgow, son af en
musiker och danskomponist Charles
d’Albert (f. 1809 i Altona, d. 1886 i
London). Fadern var af fransk,
modern af tysk härkomst. Den unge
Eugen blef frielev vid »National
trai-ning school» i London och hade där
till lärare i pianospel den ansedde
pianisten Ernst Pauer. För sin
utomordentliga talang som komponist erhöll
han 1881 Mendelssohn-priset. Samma
år spelade den sjuttonårige ynglingen
Schumanns pianokonsert i
Kristallpalatset och i oktober en egen första
pianokonsert på en i London af Hans
Richter gif ven konsert. Då han i
Eng-laud fann mindre gynnsamma förhål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
