Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 1 December 1910 - Musikbref från Edinburgh af E. S. - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Solisterna vid denna konsert voro:
Eugéne Ysaye och Raoul Pugno. Före
ta numret utgjordes af Mozarts-sonar
i D-dur för violin och piano.
Samspelet var naturligtvis höjdt öfver all
kritik. Slutnumret var Beethovens
härliga Sonat i C-moll, op. 30 n:r 2,
konstnärligt utförd af de båda
virtuoserna.
Deremellan spelade monsieur Ysaye:
Aria af Händel, Albumblatt af
Wag-ner-Wilhelmj samt Introduction och
Rondo Oappriccioso af Saint-Saenp.
Eugene Ysaye bedårar med sitt
utsökta violinspel och han var nog
artig att som encore gifva Vienxtemps
vackra Ballade och Polonaise. Hela
publiken rycktes med, och det var
formliga ovationer då han slutade.
Raoul Pugno spelade: Ballade af
i Chopin (G-moll op. 23.) »Au Soir»,
op. 12 n:r 1 af Schumann samt »La
Chasse» ur Mendelssohns Lieder ohne
i \Yorte.
Det sistnämnda numret spelade har.
särskildt alldeles briljant och formfull
ändadt. Balladen har Carreno spelat,
och så som hon spelar den, det gör
nog ingen efter. Schumanns lina,
elegiska »Le Soir» kunde hafva spelats
med mera tonklang. Som encore gafs
en Rondo af Weber, spelad
vivacis-simo. Monsieur Pugno hör numera
till artist-veteranerna, och det var ett
genialiskt arbete han exekverade på
pianot, så mycket duktigare, som han
till sina lagrar lagt en ansenlig
embonpoint.
Konsert flygeln var es Pleyel med
fin, ehuru något svag tonklang.
E. S.
Från scenen och konsertsalen.
Kungl. teatern.
Nov. 10. Wagner: Tannhäuser. (Tann-
häuser: hr Franz Costa, gäst.)
20, 27. Gotinod: Faust.
22. Nordist: balladkonsert med hr
John Forsell och K. hofkapellet
som medverkande. Dirigenter:
Armas •lärnefelt. Flugo Alfvén.
23. Wagner: Valkyrian. (Sigmund:
hr Fr. Costa, gäst: Brynhilde,
Sieglinde, Fricka: fruar
Haussen, Lykseth, Järnefelt;
Wotan, Hunding: hrr Wallgren,
Svedelius; Valkyrior: Gerhilde,
Ortlinde. Waltfaute,
Schwertleite: frkn. Osborn Lindegren,
fruar Bartels, Jahnke; Helmvige,
Siegrune, Grimgerde, Rossweise:
frk. Larsén, fru Högberg, frk.
Linnander, fru Järnefelt).
24, 30. Gounod: Romeo och Julia.
(30. Julia: frk. Linnander).
26. 2:a Symfoaikonscrten. 1) G.
Martucci: Symfoni, D-moll; 2)
Claude Debussy: »Ladamoiselle
Eine». Poéme lyrique efter D.
G. Rosetti /ör soli (fru
Hesse-Lilienberg), damkör och
orkester; 3) N. Rimsky-Korsakow:
Capriccio Espagnol. Dirigent:
Tullio Voghera.
Oscarsteatern.
Nov. IS—30. Franz Lehår: Zigenarkärlek.
20, 27. R. Planquette: Cornevilles
klockor.
Musikal, akademien.
Nov. 29. Musikföreningens La
abonnemangskonsert. Solister: fruar
I>. Möller, J. Haussen, hrr N.
Fahlman. C. Lejdström.
Biträdande orkester: K. hofkapellet;
Dirigent: prof. Franz Neruda.
1) Rob. Schumann: Scener ur
Goethes »Faust» för soli. kör
och orkester; 2) Wilh.
Stenham-mar: »Snöfrid», dikt af Victor
Rydberg, för soli, kör och
orkester.
Den tyska tenor-gästen Franz
Costas andra roll, som Sigmund i
»Val-kyrian», var mera lyckad än hans
Tannhäuser, visande honom till sin
fördel beträffande god och kraftig
stämma och mera behärskadt spel.
Lyrisk »schmelz» utvecklade han dock
ej i »Vårsången», bästa tillfället
därtill i operan. Detta var hans sista
uppträdande. Af de nya
rollinnehaf-varne utförde fru Claussen Brynhilde
med stor både vokal och dramatisk
talang: fru Järnefelt var en ypperlig
Fricka och fru Lykseth utförda
Sieg-lindes parti behagligt. Operan tål vid
strykningar — rätt till sådana har
Wagner själf tillåtit i sina
musikdramer — ty en föreställning som räcker
från kl. 7 till 1 312 är alltför
tröttande. — Till den »nordiska
ballad-konserten» med hr Forsell var
naturligtvis teatern utsåld i förköp. Efter
Södermans vackra uvertyr till
»Orlean-ska jungfrun» upptog
sångprogrammet Yilh. Stenhammar: Bardens
ballad ur »Tirfing»; sånger af Grieg:
»Henrik Wergeland», »En svane»,
Armas Järnefelt: Sunnuntaina
(Söndagsmorgon); J. Sibelius: Des
Fährmanns Bräute (ballad); T. Rangström:
Ballad; E. Sjögren: »Alt vandrer
maa-nen», Tor Auliu: Der Lenz ist
gekommen; A. Hallén: Ballad ur
»Gus-ttaf Vasas saga», — alla dessa
anförda af hr Järnefelt — och till sist
Hugo Alfvéns »Klockorna», dirigerad
af honom själf. Detta pikant
iustru-menterade och deklamatoriskt
uttycks-fulla verk gafs, som vi tro, senast, på
K. teatern 1903, äfven då med hr
Forssell i sångpartiet. Rangströms
och Halléns ballader bisserades, och
hr Forsells mäktiga föredrag, äfven
såsom i »En svane» visande förmåga
af »bel canto», framkallade rikaste
bifall och många framropningar, som
äfven kom dirigenterna till del.
Andra symfonikonserten inleddes med
Mar-tuccis här ej förr hörda
D-moll-svmfo-ni, ett intressant verk, röjande tyska
förebilder, och som särskildt i
mellansatserna, Adagio och Allegretto, bjöd på
intagande och spirituell musik.
De-bussys sångverk »Damoiselle elue» —
en ungmö som vid himlens port
väntar sin älskling, och som närmare
skildras i recitation och kör — hade i fru
Hesse-Lilienberg en utmärkt solist,
Äfven körsången klingade vacker.
Stycket börjar med långt förspel och
orkestern är i allmänhet diskret och
välljudande. Det är för öfrigt
deklamatoriskt, utan mera framstående
melodiska pointer. Debussy (f. 1862)
erhöll 1884 romarpriset för en
kantat, »Den förlorade sonen», och från r
Rom hemsände han sin »Damoiselle
eine», som af Parisakademien
tillbakavisades såsom alltför modern. Texten
på franska och svenska medföljde nu
programmet. Konsertens slutnummer,
Rismky-Korsakovs spanskt färglagda
och fängslande »Capriccio Espagnol»,
gafs här för tre år sedan på en Kgl.
teaterns symfonikonsert. Signor
Voghera ledde konserten med liflighet och
säkerhet, samt erhöll därför af
publiken rikt bifall, som han ock delade
med sig åt orkestern, hvilken han gaf
tecken att mottaga det genom att resa
sig. — Om Musikföreningens konsert
få vi i nästa nummer yttra oss.
Konsertrevy. Af konserter för
kammarmusik inträffade säsongens
första den 31 oktober med Märtha
Ohlsons. Axel Runnquist, Carl Lindhes
l:a kammarmusikafton. Den inleddes
med en intressant Sonat. B-moli op.
8 för violoncell och piano af den
bekante pianovirtuosen och
komponisten Ernst von Dohénanyi. hvarpå följde
Beethovens violinsonat op. 30 n:r 3,
G-dur, med den om »perpeteum
mobile», erinrade sista satsen. Til] slut
gafs Brahms’ Pianotrio, op. 87 C-dur. |
Konsertgifvarue äro från sina förra
triosoaréer kända för sitt utmärkta
samspel, hvilket äfven nu vann
erkännande af publiken genom dess
lif-liga bifall. Bedröfligt nog, såsom en
skam för vår musikpublik här i
huf-vudstaden, var att vid detta tillfälle
Vetenskapsakademiens hörsal var långt
ifrån fullsatt, då så värdefull musik
af sådana artister bjöds. Finns det
verkligen icke här ett så stort antal
personer med musikalisk bildning och
smak, att denna lilla lokal kan för en
abonnemangs-serie af sådana soaréer
bli fullsatt’? Det ser så ut år från år
när betydande artister bjuda på
kammarmusikens ädla njutning.
För »de gamles dag hade Svenska
musikerförbundet välvilligt föranstaltat
en musikmatiné i Gustaf
Adolfs-kyr-kan under medverkan af en 60-mans
orkester under hofkapellm. Järnefelts
ledning och sångerskan fru Dagmar
Möller. Det värdefulla programmet
inleddes med Mozarts präktiga
»Jupi-ter»-symfoni, hvarpå följde Borodins
bekanta, karaktäristiska
»Steppen-skiss». Fru Möller sjöng vid god
disposition Griegs »Vaaren» och
Sjögrens »Alt vandrer maanen» och
konserten afslutadesmed Webers härliga
uvertyr till »Friskytten». Kyrkan var
fylld af åhörare och fast applåder
un-danbedts, uteblefvo ej bifallsyttringar,
hvilka ej äro så tadelvärda, när
vederbörande för tillfället låta »det
heliga rummet» tjänstgöra som
konsertsal och taga betalt därför.
En annan »fromhetslokal» med
bibelspråk på väggen är K. F. U. K-sa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
