Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 1 December 1910 - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
leD, hvilken Konsertföreningen helgat
åt sina konserter denna säsong. Det
är beklagligt att detta sällskap, som
under några år så förtjänstfullt
verkat för framförandet af stora, och
många här nya, orkesterverk, ej kan,
af ekonomiska skäl. fortsätta sina
stora konserter i Musikaliska akademien.
De fyllde ett verkligt behof.
Emellertid få vi vara tacksamma för att
verksamheten fortsattes i mindre skala,
äfven tillgodoseende vårt behof af
kammarmusik. Aulin-kvartetten lät
under förra säsongen endast höra sig
för en privat krets på Intima teatern.
Nu är den vunnen för
kammarmusiksoaréer af Konsertföreniugen, hvars
konserter förut, som bekant, leddes af
lir Aulin, hvilken om den samma
nästan kunde säga *1 état c’est moi».
Han är nu bosatt i Göteborg, som med
sitt konserthus och dess orkester
tagit loven af hufvudstaden. Hans
kvartett har i altstämman vunnit en god
ackvisitiou i hr Sven Blomqvist; hrr
Molander och ( laeson medverka
fort-farande. Den kammarmnsiksoaré som
nu, d. 10 nov., började
Konsertföreningens nya säsong, inleddes med en
stråkkvartett af Ludvig Normau, en
gärd åt minnet af denne vår
musikaliska storman, sotn för 25 år sedan
gick ur tiden. Hans första
stråkkvartett, i E dur, som nu utfördes, är
särdeles i det melodisköna andantet och
det kvicka mollfärgade Scherzot
mvc-ket fängslande. Programmets andra
nummer var en ny her, stråkkvartett n:r
4, A-moll, af Wilh. Stenbammar.
Första satsen i densamma är foga
underhållande, bättre är adagiot med
många vackra pointer och det rätt
originella scherzot. Finalen består af
något långt utdragna variationer öfver
en bekant folkvisa i mollton. Till
slut lick man höra en förut ej upp
förd pianotrio af Frans Berwald, med
herr Stenbammar vid flygeln. Trion
lär, till de båda första satserna, vara
en omarbetning af ett tidigare
tillfällighetsverk, en trio, som tinnes i
Musikaliska akademiens bibliotek såsom
manuskript. Bervalds geni förnekar
sig ej heller i denna spirituella
komposition, hvars adagio är melodiskt
intagande och hvars »Finale i|uasi
presto» blixtrar af humoristiska idéer.
•Såväl detta nummer som de
föregående utfördes mästerligt, framkallande
lifligaste bifall och många inropningar
af de medverkande.
Löjtnant Henrik Bolin, som i ett par
år studerat sång i Tyskland och där
konserterat med fördelaktigt
omnämnande, gaf här sin första konsert i
Vetenskapsakademien d. 7 nov. Hans
sångprogram upptog af Schubert: An
den Mond, Der Leiermann, An die
Leyer, An Schwager Kronos: af Brahms:
Auf dem Kirchhofe, Ruhe
Süsslieb-chen, Ständchen, Versunken; af Rieh.
Strauss: Traum durch die Dämmerung,
»Ich trage meine Minne», Schlagende
Herzen, Heimliche Aufforderung, Sån-
garens baryton är behaglig nog, men
föredraget störes af begäret att
åstadkomma ett subtilt pianissimo med en
och annan forteansats, och blir
därigenom otydligt och ojämt. Han
biträddes af den unge begåfvade
violinisten Fritz Ahlberg, som med
aftonens ackompagnatör dir. P. Wretblad
utförde Sonat, A-dur, af Händel och
Scéne de la Czardas af Hubay.
Bi-fallsyttringar saknades naturligtvis icke.
En annan, mera bekant
barytonsån-gare med kraftigare stämma
konser-terade dagen därpå i Musikaliska
akademien, nämligen hr John Husberg,
hvilken, som bekant, debuterat på
operan och ofta under sista åren
medverkat på konserter. Hr Husberg
sjunger vackert och vårdadt med större
framgång i den lyriska än
humoristiska genren. Han sjöng uuder
aftonen af Sjögren: Den afundsvärde,
Suckarne, Hvil over Verden Hu dybe
Fred, Falks sång; af Stenhammar:
Adagio, Min stamfar bade en stor
pokal; af H. Alfvéu: Se allena liar jag i
vandrat; Rich. Andersson: Karl V:s
sang i likkisten; K. Valentin: Skogen
sof ver, Jag längtar båda i
manuskript VI’. Rangström: Stjärnöga; Ad.
Wiklnnd: Abschied, Jeg synes at
Verden skinner. Fru Kirstin
Sund-bnum Strömberg ackompangerade och
utförde solo Ballad och Marin af Len
nart Lundberg, allt berömvärdt. Den
rätt talrika publiken ägnade sångerna,
sångaren och pianisten varmt bifall.
Den tyske pianisten Severin
Eisen-berger, hvars porträtt vi meddelade i
näst föregående numret med anledning
af hans första konserterande här, är
— hvilket ej jämte porträttet kunde,
i brist på biografiska uppgifter,
relateras — född i Krakau 1881; gaf
redan vid II års ålder sin första konsert,
studerade under flera år för prof. H.
Ehrlich i Berlin och sedan för den
berömde pianopedagogen prof. Th.
Leschetitzky i Wien och har sedan
konserterat i Österrike och Tyskland.
Eisenberger är anställd som förste
lärare vid Scbarwenka-institntet i
Berlin. Hans konserter bär i Musikal,
akademien ägde rum d. 14 och 18
november. Programmet upptog på den
första af W. Friedemann Bach: Con-
sert, D-moll för piano arr. af Aug.
Xtradal); Schumann: Kreisleriana, (8
fantasier); Brahms: Sonat, F-moll, op.
5; Alex. Seriåbine: Nocturne (för
venst-ra handen); Mendelssohn-Liszt:
Hochzeitsmarsch und Elfenreigen ur :>En
midsommarnattsdröm . Andra
konserten var en Ohopin-afton med följande
nummer: Etudes (Ass-dur, F dur, E-
moll, op. 25. E dur, op. 10); Préludes
(Fiss-dur, G-dur, F dur, C-moll);
Nocturne, Fiss-dur, Barcarolle, Ballader
(F-moll, Ass dur); Sonate, B-moll;
Mazurkas (A-moll, Fiss-moll); Grande
Valse brillante, Ass-dur: Scherzo, B-moll.
De många inropningarna efter denna
konsert renderade ännu några
Chopinnummer. Eisenberger visade sig in-
neha pianovirtuosens vanliga tekniska
förmåga och kunna smeka örat med
mjukt anslag på samma gång som
styrka i detsamma ej saknades. Några
ovanligare egenskaper af genial
uppfattning och klarhet i spelet fann man
på det hela icke i hans spel. Första
kvällen spelade han ock på en i
diskanten skarp och mindre väl stämd
Ibach flygel. På sista konserten hade
han från Ludv. Ohlsons pianomagasin
här fått till sin disposition ett utmärkt
Bbitbnerinstrument. Den ej vidare
talrika publiken yttrade sig med rikligt
bifall och begär efter extranummer
på båda konserterna.
Den norska vis-sångerskan Elsa
Dybwad, som första gången nu lät
höra sig här, hade etc program med
goda namn och sjöng med god röst
och lifligt, af betecknande gester
åt-följdt föredrag, sina till största delen
humoristiska sånger under lifligt
bifall af den tydligen roade publiken.
Programmet upptog af Grieg
»Blå-bicrli»; Gaston Borch: Vuggevise: Ag.
Backer-Giöndahl: Blåveis. Efter en som
merfugl, Skjærer. Håvar Hedde och
Byssan lu; af Elling: Eg veit et liti
Gjente: W. Stenhammar: Aftenstem-
ning; Marg. Munthe: Kaja och Maja;
Carol. Schytte Jensen: \ entende på
far; J. Haarklou: Haukeligauken;
Sinding: Fattigmanströst, Per Winge:
Pigetanker; Paul Marinier: God aften
Måue och till sist Skrattvisan ur I
»Geishan», som var minst lyckad
genom litet för mycket varietéartadt
föredrag. I fröken Lilly Aagot
Corne-liussen, hade hon en god och
påpass-lig ackompanjatris.
Fröken Astrid Berwald, som bekant
sondotter till Franz Berwald, har
förut gjort sig känd här som lofvande
p:anist, och efter studier i utlandet
för den utmärkte pianisten Dohnanyi,
framträdde hon nu såsom en hardt när
fullmogen artist med tekniskt säkert
och smakfullt utförande af mj-cket
fordrande saker, såsom man finner af
följande program: Brahms: Variatio-
ner och fuga öfver ett tema af
Händel; Fr. Schubert: Op. 78 G dur
(Fantasi, Andante, den bekanta vackra
menuetten och Allegretto); Schumann:
Papilion och Chopins Andante spianato
et Polonaise brillante. Fru Morales
biträdde, ackompanjerad af
konsert-gifverskan, med vackert sjungna tre
sånger af Brahms, två af Hugo Wolf
och »Ein Liebesliedchen af B. Sekles.
Fröken Berwald vann mycket varmt
bifall af den talrika publiken,
hvari-bland syntes hennes lärare Rich. An- ’
dersson och Hera medlemmar af
Musikaliska akademien, hos hvilken hon
sökt stipendium för vidare
utvecklande af sin framstående talang i utlan-
det. Fru Morales blef ej heller
lott-lös i fråga om bifall.
Bellmanskörens och K. F. U. M:s
körkonserter hade ej beretts oss
tillfälle att bevista.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
