Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 2 Januari 1911 - Prenumerationsanmälan - Nordisk Musikförening, Ett förslag, af Otto Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prenumerationsanmälan.
i CL* i?’ *
Svensk Musiktidning
upplelver sin 3l:a årgång 1011
och anbefaller sig i våra musik vänners
åtanke. Undertecknad har ock nu i
år ensam varit utgifvare af och
redaktör för tidningen. Behofvet äfven
i yårt land at en musiktidning,
tillgodoseende den allmänna
musikbildningen — ej endast fackmusici af lägre
eller högre ordning — är oomtvistligt,
och att den plan, efter hvilken Svensk
Musiktidning är redigeiad, tillgodoser
dessa behof — nämligen af en
populär-instruktiv musiktidning för den
musikaliska allmänheten — tycks bevisas
däraf, att ingen annan tidning för musik
så länge existerat i vårt land eller ens i
den skandinaviska norden. Svensk
Musiktidning har gjort till sin uppgift
att tillgodose så väl vår konsthistoria
genom kontinuerliga uppgifter om
opera-verksamheten och konsertväsendet i
huf-vudstaden samt genom utförliga
biografiska uppsatser etc., som ock i det all
männa musi k vetandets intresse
meddela notiser om musikvärldens viktigaste
tilldragelser i in- och utlandet, särskildi
i Finlands, Norges och Danmarks
huf-vudstäder, instruktiva uppsatser,
blandade med följetongsartiklar, musikpressens
alster, musiklitteratur etc., h var igenom
både lärorikt och omve.rlande innehåll
erbjudes. Fina porträtt till biografierna
illustrera hvarje nummer. Svensk
Musiktidning är den enda verkliga sådan
här. Den är icke en facktidning för
ett särskildt slag af musiker, icke
heller ett »musikblad» med
musikstycken som hufvudsak, likasom ej
heller en både dramatik och musik
omfattande .tidning. Svensk
Musiktidning har ock, under sin långa tillvaro,
i utlandet gjort sig bekant såsom
svenskt musikaliskt fackorgan och där
varit uppmärksammad.
I det vi frambära vårt tack till dem,
som hittills gynnat Svensk
Musiktidning med prenumeration, hoppas vi på
deras fortfarande intresse för densamma
och att de äfven skola rekommendera
den åt andra musikvänner.
Svensk Musiktidning utgifves 1911,
såsom förut, två gånger i månaden
fulom juli—augusti, »den döda
säsongen») till ett pris af 5 kr. pr år.
Mindre än hel årgång beräknas efter
lösnummer (215 öre).
På tidningen prenumereras här å
Expeditionan Kammakaregatan 6, en
trappa Öfver gården, samt i bok- och
musikhandeln, å posten och tidnings
kontor. i landsorten prenumereras bäst
å posten, då tidningen fortast kommer
prenumeranterna tillhanda.
Presentkort för årsprennmeration
finnes att köpa å Expeditionen, i
bok-och musikhandeln.
Vördsamt anhålles att prenumeration
må ske sa snart som möjligt; vid direkt
prenumeration å Svensk Musiktidnings
Expedition, Stockholm, tillsändes
tidningen prenumeranten kostnadsfritt genast
den utkommit.
För att spara våra förra
prenumeranter besvär vid prenumerations fuvngelse.
sända vi dem, som förut, årgångens första
nummer, med anhållan att de, som icke
vidare önska erhålla tidningen,
tillkän-nagifva detta åt budet eller å
tidnings-expeditionen före andra numrets
utsändande. Senast när budet kominer med
andra numret torde det första
återlämnas af dem som ej förnga
prenumerationen: af dem. som därmed fortsätta,
torde då till budet
prenumerationsaf-giften mot Kvitto erläggas. Dem, som
behålla första numret utan att afsäga
sig tidningen, anse vi oss alltså få
fortfarande räkna som prenumeranter å
densamma.
Vördsamt
Redaktionen.
Frans J. Huss.
Ur den nya musiktiduingen
»Tidning för musik», utgifven i
Helsingfors, meddela vi följande, som torde
vara värilt att beaktas
Nordisk musikförening.
Ett förslag.
Mellan de nordiska landen råder på
liera kulturområden ett intensivt
samarbete. Isynnerhet ha pedagogerna
förstått nyttan af sammankomster för
diskuterande af gemensamma intressen
och för personligt närmande mellan
skolman från olika riken. Äfven
vetenskapsmän samlas till kongresser och
möten, åtföljda af exkursioner och
förevisningar.
På tonkonstens område stå Sverige,
Norge, Danmark och Finland hvar
andra nära och förbindas genom så
många liknande intressen, att en
nordisk musikförening ej blott vore
berättigad .utan rent af nödvändig. På
kontinenten existera flera dylika
korporationer. Jag erinrar blott om den
allmänna tyska tonkonstnärsföreningen,
som i samband med sitt årsmöte
föranstaltar en stor musik fest, där de
förnämsta nyare musikverk utföras och
där viktiga frågor diskuteras. Hvad
denna förening uträttar för höjandet
och utvecklandet af den tyska musiken
kan en utomstående knappt göra sig
en föreställning om.
Nordisk musikförening skulle
själf-fallet hafva som sin främsta uppgift
att odla och utveckla nordisk tonkonst,
att framföra nya verk samt utbreda
och förmedla kännedom om den
nordiska musikens bästa alster. Det
lif-liga musikintresse som råder näranog
öfverallt i norden torde borga för att
större mnsikfester med nordiska pro-
gram: orkester-, kör- och
kammarmusikverk, ur ekonomisk synpunkt skulle
låta realisera sig. För tonsättare och
musiker blefve dessa musikfester
gif-vetvis af stor betydelse.
Det är ju sannt, att de nordiska
komponisterna icke behöfva frukta
samma öde som många komponister i
andra länder, nämligen att helt och
hållet blifva ignorerade. Hvarje litet
land är angeläget om att taga vara på
sina tonkonstnärer, uppföra deras verk
och gifva dem möjligast vidsträckta
spridning; men mellan nordens så nära
besläktade land råder ej det
konstnärliga utbyte som till fromma för
ömsesidig utveckling kunde råda. Många
betydande verk af tonsättare i
grannländer få vänta allt för länge på att
blifva framförda, eller framföras de
eu gång i respektive komponisters
hemstäder och hemfalla därefter åt
glömskan.
Musikföreningens allmänna
musikfester kunde dessutom kombineras med
diskussioner af gemensamma intressen:
orkestermusikernas sociala ställning,
den musikaliska uppfostran,
uppföranderätten till musikverk jämte andra
praktiska och vetenskapliga spörsmål.
Genom att föreningen aktivt skulle
ingripa i mnsiklifvet, tro vi att mycket
kunde vinnas. Och säkert är att en
sådan verksamhet skulle inverka
befruktande på tonkonstens utveckling,
framför allt å de orter, där
musikföreningen vunne intresserade medlemmar.
Bestyrelsen borde bestå af kända
och erfarna män från olika laud.
Dessutom kunde en lokalstyrelse i hvar
och en af de större städerna sköta de
lokala omsorgerna.
Föreningen skulle årligen
sammanträda till gemensamt möte, hvilket, att
börja med, t. ex. hvartannat år, knude
förbindas med en stor musikfest. Det
stode dock styrelsen fritt, att hvarje
år i samband med föreuingens årsmöte
i den stad, där mötet försiggår, söka
föranstalta särskilda konserter.
Den lämpligaste orten för start vore
kanske Stockholm, som ligger så att
säga i centrum af föreningens
verksamhetsområde och äger flera
personligheter, hvars intresse och medverkan
böra kunna påräknas. Därefter kunde
följa Köpenhamn, Kristiania och
Helsingfors samt Göteborg, A bo o. s. v.
Med förvissning om att en nordisk
musikförening skulle hafva stora
uppgifter och blifva af utomordentlig
betydelse för tonkonstens utveckling i
de nordiska landen ba vi framställt
detta förslag. Det vore oss angenämt
om förslaget å olika orter ville tagas
under ompröfning. En offentlig
dis-kutering af det samma skulle äfven,
våga vi tro, bidraga till en gynnsam
lösning af frågan. — Yi tillägga, att
Tidning för musik beredvilligt skall
lämna pla’s för hvarje uttalande
angående förslaget.
Otto Andersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
