Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 1 Februari 1911 - Musikpressen - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna sång i folkmelodisk stil är
byggd på ett vallgoss-motiv från
tonsättarens hembygd Bjnf i Skåne. Vig
netten visar en landskapsbild, med
uppgift att den är ett motiv från
Skillingmark i Vermland.
Från scenen och konsertsalen.
Kungl. teatern.
Jan. 1(), 26. Wagner: Den flygande
holländaren.
19, 23. Wolf-Ferrari: Susan nas
hemlighet; Balett: Festen hos
Therese.
18,24.29. Peterson-Berger: Arnljot.
Unna. Gunhild. Waino : fruar
Jahnke, Claussen. Oscar;
Arnljot: hr Strömberg; Olav
Ha-raldson: hr Oscar; skalderna
Gissur Hvite. Tormod
Kol-brunarskald. Torfinn Munn:
hrr Stiebel, Herou
Lennart-son; Tord Hunn, Finn Arnes- i
son: hrr Grafström.
Kristenson; Östmund, Gudfast
t!rimsson. Sigvald Grimsson,
Torar Lagman: hrr Svedelitts.
Mandahl, Stiebel, Nygren;
Sigurd i Siandrom, Bård i
Bräcka, Henning i Ås: hrr
Stockman, Ericson. Arrhenius;
Åka-Tore, Åflo-Faste, T’bma:
hrr Sjöberg, Nygren. Malm.)
28. Gounod: Faust.
20, 29. E. d Albert: Izeyl.
22, 27. Vermländingarne.
22. Wagner: Lohengrin.
23. Leoncavallo: Pajazzo;
Balett: Festen hos Therese.
25. Puccini: Tosco.
30. Gounod: Romeo och Julia.
31. Bizet: Carmen. (Carmen:
fru Claussen; Michaela: fru
Ottti Pegel, l:a debut;
Zuni-ga: hr Stiebel.)
Oscarsteatern.
Jan. 16 27. J. Offenbach: Parisern/.
(Gabrielle: fru Anna Norrie,
gäst.)
22, 30. J. Offenbach: Sköna Helena.
(Helena: fru A. Norrie, gäst.)
28 31. Giacomo Minkowsky:
Vackra ladyn (Die schönste
Frau) af Rud. Lothar. Öfvers.
af Knut Nyblom. Lady Grace
Elliot, Mirandola: frk.
Grünberg, fru Meisner; Hertigen
af Teck, lord Brummel, lord
Crawford, Olliver Bellmore:
hrrSchweback, Barklind,
Riug-vall. Ullman; lord Ditffkins.
doktor Graham. Black, lord
Palterburry: hrr Borgman,
Ralf, Lund. Allum; Corrigan.
Patrik: hrr Svensson,
Bergström.)
Musikal, akademien.
Jan. 22, 24. 25. Konserter af
Brüssel-stråkkvartetten.
27, 30. Konserter af pianisten
Ignaz Fried man.
Vetenskapsakademien.
Jan. 16. Sonat-afton af hrr Sven
Kjelist rö m och Adolf Wiklund. 1.
Ad. Wiklund: Sonat, op. 5 A-moll,
för violin och piano; 2. J. S.
Bach: Sonat E-moll, för violin
och piano; 3. Carl Nielsen:
Sonat, op. 9, A-dur, för violin och
piano.
K. F. U. K.-salen.
Jan. 17. Konsertföreningens 3:e kam-
marmusikkonsert. Medverkande:
A u 1 i n-kvartetten : 1. Haydn:
Stråkkvartett, F-moll; 2. Mozart:
Stråkkvartett. Ess-dur; Beethoven:
Stråkkvartett, C-dur, op. 59 n:o 3.
På Operan har senare hälften af
januari ej haft något annat nytt än re- |
prisen af »Arnljot», som gafs med
samma personer i hufvudrollerna, som
vid premiären i april förra året.
Operan har äfven nu slagit mycket an och
hvad musiken beträffar särdeles de J
båda sista akterna. Hufvudrollernas
innehafvare ha också vunnit rikt bifall.
Oscarsteaterns båda Offenbach-are
»Sköna Helena» och »Pariserlif», med
fm Norrie som gäst, ha under större
delen af januari beredt muntra kvällar
åt en talrik publik. Fru Norrie är
kostlig både som den sköna drottningen
och Gabrielle i »Pariserlif». Sin goda
röst behandlar hon fortfarande med en
konst, som för det mesta öfverskyler
bristen på ungdomsfriskhet. »Sköna
Helena» gafs med goda representanter
för de lustiga figurerna i operetten, om
ock hr Bergström som Menelaus var
mindre roande än företrädarne i rollen.
Frk. Berentz är en lifvad Orestes,
Ringvall en dråplig Kalkas och hjälten
prins Paris hade en i allo, särskildt
vokalt, förträfflig representant i hr Olle
Strandberg. Uppsättningen var, som
vanligt på denna teater, ögonfägnande.
»Pariserlif» med sina tokiga upptåg
och gycklet med den ryske baronen
Sparavinsky gafs med lif och lust.
Baronessan och Metella hade i frkn.
Grünberg och Falk goda sångkrafter,
hr Ringvall gjorde af baronen en högst
lustig figur, hvilket ock kan sägas om
fru Rowe och hr Lund i deras roller.
Bobinet och Raoul, de unga herrarne,
som ställa till alla lustigheterna, hade
lyckade representanter i hrr Allum och
Ullman. Fru Norrie-Gabrielle likasom
de andra hufvudpersonerna i pjesen
skördade lifligt bifall. Teaterns nyaste
operett »Vackra ladyn» är oss ännu
obekant.
Af konseiter ha vi att, såsom
tidigast, först omnämna
Kjellströra-Wik-lundska sonatafton. Att hr Sven
Kjell-ström är en ypperlig violinist och hr
Wiklund en duktig pianist likasom
komponist veta vi förut. Deras
samspel förtjänade ock det rika bifall
publiken skänkte dem. Hvad hr
Wiklund beträffar gällde det äfven hans,
konserten inledande, sonat, som i sin
helhet intresserar med många vackra
partier och originella idéer. Bachs
E moll-sonat bildade en klassiskt enkel
öfvergång från den första till den sista
sonaten af dansken Carl Nielsen, hvars
här första gången spelade sonat op. 9,
är i mycket modern, något extravagant 1
stil, men ej utan intresse. Stort
af-brott mellan yttersatserna gör i denna
ett andante, som i sin enkla stil
leder tankarne på gamle Bach.
Konsertföreningen inskränker sig nu, på
på nionde arbetsåret, till
kammarmusikkonserter, hvaraf den 3:de gafs d.
l!l jan. med biträde af
Aulin-kvartet-ten — hrr Aulin, Molander,
Blom-qvist, Olaöson — som utförde kvar
tetter af Haydn, Mozart och
Beethoven, såsom här ofvan närmare
uppgif-ves. Aulin-kvartetten tyckes oss nu
stå på större höjd än någonsin i fråga
om klangskönhet, precision ochschwung
i sitt spel. Det klassiska programmet
utfördes alltigenom förträffligt och den
rätt talrika publiken egnade de
spelande lifligt bifall.
Att äfven Briisselkvartetten skulle
af sin fulltaliga publik på sina tre
kvartettaftnar i Musikaliska akademien
blifva lika beundrad och hyllad som
förr, behöf ver knappt sägas. Den hör
nu till Europas förnämsta
kvartettsällskap. Första aftonen bjöd på
G-moll-kvartett af Haj-dn, G-dur af Schubert
och till mellannummer den
efterlämnade, ofullbordade kvartetten i F-dur af
Grieg (1 Sostenuto, allegro vivace e
grasioso, 2. Allegro scherzando). Man
känner väl igen tonsättaren i detta
verk, hvars första del visar mera
formfulländning än hans förra kvartett. I
scherzosatsen slår han tydligare an sin
norska folkton. Andra saorén var
egnad åt Beethoven. Först gafs en
stråkkvartett F-dur, af honom bearbetad
L802 efter den bekanta pianosonaten i
E-dur op. 13 n:o 1. (reviderad af prof.
W. Altman). Af B:s sonater lämpar
sig denna med sina rörliga stämfigurer,
mest i yttersatserna bäst för en sådan
bearbetning. Programmet upptog
sedan kvartetterna op. 18 n:o 4, C-moll
och 59 n:o 1, F-dnr. ’Tredje aftonen
fick man höra en intressant,
underhållande kvartett af Dohnanyi, den
utmärkta pianisten, op. 15 Dess dur; en
intagande spirituell kvartett af gamle
Bocherini (1743 —1805) och Dvoraks
vackra kvartett op. 51 Ess-dur. hvars
2:asats innehåller den nationella
»Dun-kan».
Ignaz Friedman entusiasmerade äfven
denna gång en talrik publik med sitt
mästerliga pianospel, som i tekniskt
hänseende knappt kan öfverträffas. På
första konserten tycktes han dock
skatta något åt öfverdrift i
kraftfullhet och pianissimofinesser. Denna
började med här nya saker, Präludium och
fuga af en herr Willy Renner, föga
betj-dande, samt Sonat, B-moll, af
Glazounow, en delvis väljudande
komposition ; vidare spelade han af (’hopin
F-moll-Fantasien, Scherzo Ciss moll, ett
par preludier, D moll, Ass-dur;
Andante spianato med Polonaise; sedan
följde tre hans egna, mindre saker:
tran-skriptioner af Ag. Backer-Gröndahls
»Lind» och Ellings »Jeg vil ud!»
samt »Tabatiére å musik» ett litet
stycke i speldosstil, som föll publiken
så i smaken att det bisserades. Sist
spelades Liszts »Tarantella aus
Venezia e Napoli». Om den följande
utmärkt lyckade Chopin-aftonen och en
3:e populär konsert få vi sedan j’ttra
oss.
—Ü«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
