Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 1 Maj 1911 - »Boris Godunow», Musikdrama i 4 akter med prolog, efter Puschkin och Karamzin. Bearbetadt och instrumenteradt af N. Rimsky-Korsakow. Öfversättning af Sven Nyblom. Textinnehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK MUSIKTIDNING.
68
rum hos Marina Mnischek på slottet
i Sandomir. Marina sitter framför
spegeln, lyssnande till sina tärnors
sång »om blomman vid Weichseln, i
den sköna slottsfröken» m. m.
Marina ber dem sluta och tackar för i
sången. Sedan de aflägsnat sig
sjunger Marina en aria med klagan öfver
hur ledsamt dagarna förflyta; en hel
svärm af furstar, grefvar och riddare
förmå ej skingra långtrådigheten. Men
en stråle har brutit fram i töcknet;
det är Dimitri, som fångat henDes
hjärta, han som skall komma att
straffa Boris för hans brott. Hon
sjunger om sin kärlek till Dimitri,
hvilken skall bestiga Moskowiternas
tron och göra henne till zarinna. Vid
anblicken af jesuiten Rangoni, som
83’nes i dörren, upphäfver hon ett
lätt skri. Denne frågar ödmjukt om
han får närma sig. Marina
välkomnar honom, med förklaring att hon är
den heliga apostoliska kyrkans trogna
tjänarinnna. Jesuiten klagar öfver
kyrkans betryck och prisar himlen
som sändt henne till ett verktyg för
Moskowiternas omvändelse, och sättet
därtill är att fängsla Dimitri med sin
kärlek och att offra för honom allt
till och med om det gällde hennes
heder. Förargad öfver jesuitens
fräckhet kör hon honom på dörren men
kallar honom tillbaka och faller
ångerfull ned för hans fötter.
2:a tablån. Månskensafton i
San-domirs med en springbrunn försedda
slott8trädgård. Den falske Dimitri
har fått löfte om ett mete med
Marina vid springbrunnen midnattstid.
Dimitri sjunger om sin kärlek till
henne. Kring ett hörn af palatset
framsmyger Rangoni, tilltalande hunom
med benämningen zarewitsch. »Äter
igen du!» utropar Dimitri, »som en
skugga förföljer du mig«. Rangoni
säger sig vara sänd af den sköna
Marina. Hon har bedt honom säga,
att fastän hon har lidit mycket för
hans skull, älskar hon honom dock
och skall komma hit. »Är det sannt»,
svarar Dimitri, »så skall jag upphöja
henne på zarens tron». Efter samtal
med jesuiten döljer sig Dimitri, då
en skara af gäster komma ned från
slottet. Nu uppstämmes en polacca
med kör och Marina träder fram,
ledsagad af en gammal magnat. »Nej,
jag tror ej edra fagra ord», säger
hon, »aldrig skall det lyckas eder att
bedraga Marina». En kör sjunger
om att det snart skall lyckas dem att
vinna Moskowiternas rike och Boris
tagas till fånga. Marina uppmanar
gästerna alt träda in i slottet.
Dimitri, blifven ensam, uttalar sig om den
sluge jesuiten, som vill hafva honom
i sina klor; hans tankar vända sig
sedan till deu älskade Marina och
vidare till den strid han har att
kämpa mot sina fiender. Maria kommer
ut i trädgården. En kärleksduett
mellan dem, hvarunder hon tillstår,
att det är herskarkronan hon efter-
sträfvar. För kärlek till henne
förgäter han att han vill bli zar. »Bort»,
ropar hon till honom, »bort, du
vagabond, du Polens tjänare, du dräng!»
»Håll, Marina!» svarar Dimitri, »zaren,
det är jag, och från alla håll skyndar
folket emot mig att hylla mig».
Marina ber honom förlåta beune livad
hon sagt. Scenen slutar med en
kärleksduett, medan Rangoni på afstånd
betraktar dem och från slottet höras
gästernas glada sånger.
Fjärde akten. l:a tablån. En
skogsglänta. Till höger en sluttning
bakom hvilken man ser stadsmuren;
vid foten af sluttningen ett stort
trädblock. En hop löst folk stormar ned
från sluttningen, förande med sig
bojaren Chruschtschow. »Sätt honom
här på blocket», ropar folket, »stoppa
till munnen på honom att han ej med
skrik fördärfvar sin bojaistrupe!» De
håna honom sedan med att betyga
honom sin vördnad, sägande »zar
Boris har som en tjuf stulit kronan;
den där har hjälpt honom och får sin
tjuflön därför». En gammal käring
kommer ur hopen fram till
Chruschtschow. »Hallå!» ropas det, »nu bar
bojaren fått sig en skatt! Ha, ha,
ha!» En kör stämmer upp »Djupt i
tankar sitter bojaren och grubblar
hur han skall kunna plåga zarens
arma folk». En sinnessvag uppträder,
omringad af pojkar, som skråla
omkring honom. Han sätter sig och
sjunger, vaggande af och an,
osam-manhängasde ord om månsken och
annat. Gossarne göra narr honom
och slå af honom mössan. Missail
och Warlam höras sjunga bakom
scenen: »Sol och måne förmörka sig;
världen darrar för zar Boris
missgärning». De närma sig. Man frågar
livilka de äro och de svara: »heliga
munkar från Moskwa». De sjunga en
sång om jämmer och elände, som
träffat landet med zarens fördömda
mördarhand. Men nu skall folket
bryta sina bojor. »Tagen nu emot,
I bröder, den ädle zar Dimitri
Iwano-witsch! Död, död åt zaren,
mördaren!» Lowitsky och Tschernjakowsky
- höras uppstämma bakom scenen
»Do-mine, fac salvum regem Demitrium».
Folket -skyndar emot jesuiterna,
ropande: »Hvad är detta för
djäfvuls-pack?» De inkomma sjungaude sitt
«Domine», och folket skriar: »Stryp
de uslingarna! Död åt kättarne!»
hvarvid de gripas medan de anropa
den heliga jungfrun om hjälp.
Jesuiterna släpas ut. Krigare och folk
träda upp. Alla uppstämma nu: Hell
Zarewitsch, den Gud har räddat!»
och i detsamma uppträder till häst
den falska Dimitri under hyllningsrop
af folket, till hvilket han yttrar: »Vi
Dimitri Iwanowitsch förkunnar för er,
det af Godunow förtryckta folket, att
vi af Guds nåd är det r\-ska folkets
zar, och skall bistå er. Upp nu till
Kreml!» Han rider uppför
sluttningen under folkets lefverop. De båda
jesuiterna följa efter sjungande: »Deo
gloria!» Man hör trumpetfanfarer
bakom scenen, som nu är tom. Den
sinnessvage inträder och sätter sig på
en sten, betraktande skenet från en
stor eldsvåde midt emot och sjunger:
»Fly, fly, — fienden kommer... ve
dig arma, hungrande folk!»
2:a tablån. Den stora
mottag-ningssalen i Moskwas zarresidens.
Till höger den röda trappan, till
ven-ster ingång till zarens gemak. I
förgrunden på ena sidan ett hord med
skrifsaker, på andra sidan en stol för
zaren. Utomordentlig session för
bojarrådet. Bojarerna uppmana
sekreteraren att skrifva deras beslut: Den
fräcke missdådaren skall gripas,
undergå tortyr och dödas samt sedan
brännas och askan förströs för
vinden-Schuiskij träder in och välkomnas af
bojarnerna. Han berättar att han
kommer från zaren och beklagar Lans
sjuka sinnestillstånd. »Blek och med
kallsvetten på pannan», säger han,
»satt han med vredgad blick,
stönande af förfäran, högt bedjande till den
mördade zarewitsch». Zar Boris
inträder, ropande: »Bort, bort, mitt
bart! — Hvem har sagt att jag är
mördaren? . . . Barnet lefver.
Sschu-iskij skall svara för sin lögn».
Bojarerna utropa, förfärade: »Allsmäktige
Gud!» Schuiskij säger till Boris:
»Gud sände dig sin välsignelse!»
Boris vaknar till medvetande. Han
skyndar fram till sin stol, talande till
bojarerna, prisande dem att de alltid
under svåra tider stått honom hi.
Schuiskij anmäler att på slottsgården
står en vördnadsvärd gubbe, hvilken
ber som en nåd att få träda fram för
zarens milda anlete. Han har en
viktig sak att meddela. Hans bön
bifal-les i det zaren yttrar: »Kanske kan
den fromme gubben lindra min själs
sorg och kval!» Eremiten Pimen
träder in och berättar: En afton kom
till honom en blind herde, som i
drömmen erfor underliga ting. Han
hörde en barnstämma som ropade:
»Stå upp, min fader, gå till Uglitsch
och bed vid min graf. Jag är
Dimitri, zarens son. Den gode guden har
gjort mig till en ängel!» Boris
störtar vanmäktigt i armarna på en af
bojarerna, utropande: »O himmel!
hjälp!... luft, luft!» Bojarerna resa
honom upp. Boris utropar: »För hit
min son! . . . hit med en
botgörar-dräkt!» Fedor inträder. Bojarerna
aflägsna sig. Boris tager farväl af
sonen. »Jag dör», säger lian, »och
du blir zaren. Fråga mig ej hur jag
blifvit zar. Hör mig, älskade son;
tro ej de falska bojarerna.
Landsförräderi må du straffa, men håll strängt
på rättvisan, håll den rätta tron och
den helige Guden i ära; var din kära
syster trogen, och henne en hjälp».
Han omfamnar och kysser sonen.
Man hör en långt utdragen klockton
och en dödsringning. Kyrkosångare
draga förbi bakom scenen, sjungande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
